Berger picard.

Har känt en och han var super trevlig. Låter som något för dig

Det första som ploppade upp i huvudet var faktiskt (mellan)schnauzer. Prickar faktiskt flera av önskemålen fast det är ingen bjässe förstås. Jaktlusten varierar borde gå att hantera med vettig träning.

Måste dock fråga - ska hunden funka som stallhund? I så fall så ge pälsen en extra funderare, visserligen kan man slänga på ett täcke men inget slår en naturligt funktionell päls!
Med andra ord, ett stort minus med riktigt korthårig päls, i synnerhet om den saknar underull.
(Jag har fler tankar om just stallhundsraser, hojta om det är aktuellt!)

#1: Se där, direkt kom en ras som jag inte har tänkt på själv, tack! 😀
Jag ska titta närmare på den.

#2: Oh, jag tycker schnauzrar…schnauzers? är så härliga hundar! Min knäppa hjärna gör dock alltid en felkoppling och vill klumpa ihop mellanschnauzer med sin större kusin riesen när det kommer till aktivitetskraven. Roligt att höra att mellanvarianten faktiskt kan vara ett alternativ för mig ändå.

Nä, med största sannolikhet kommer inte hunden bli stallhund så även korthåriga fryslortar är av intresse. (Jättebra att du frågar! 👍)

Har du funderat på Pudel. Pälsen kan man hålla lagom kort.

#3: har en känsla av att du oxå gillar det där som är lite udda., 😄

#4: Jo, absolut! Det som har avskräckt mig är just pälsen. Men om en kortare sportfrisyr är hyfsat enkel att hålla i skick så kommer också Pudel hamna på intresselistan. 😀

#5: Din känsla har helt rätt! Tycker det är roligt och spännande med raser man inte ser så ofta. 😊

Hmm, om du kan tulla lite på det där med will to please så skulle faktiskt Rhodesian ridgeback kunna passa.
I och för sig, om man ber en RR om något och inte kräver det så är den sannolikt lite mer benägen att samarbeta. 😏

Ingen jätteras men ganska stor ändå. Smidig och funktionell samtidigt som de har en viss kraftfullhet.

Pälsen är lättskött fast håren barrar och fastnar på de mest omöjliga ställen inklusive i dina fötter. Jag hittar fortfarande ridgebackhår lite varstans, Mulen dog 2008… (Kanske säger en del om min städning förstås.)
Täcke är mer eller mindre ett måste. Torr kyla är rätt ok men regn och rusk - nä, då behövs det (minst) ett rejält täcke.
Det är så att säga en hund som hellre ligger hemma framför brasan än tar en hurtig tur i en höststorm.

De ska vara reserverade, tyvärr har det ibland slagit över i osäkerhet eller rentav rädsla. Att vara ointresserad av folk är helt ok men en RR skall vara trygg i sig själv!
Vem som helst duger inte för en ridgeback men har du väl blivit godkänd så har du en vän för livet som självklart myser i soffan och sover under täcket i din säng.

Jaktdåre, njae, de kan ha en hel del jaktinstinkt. Det är inte självklart att man kan ha sin ridgeback lös trots grundlig träning. Inte för att det är ok att ha en mindre hund lös heller om den jagar men en RR kan ju faktiskt hinna upp ett rådjur och klippa det.
Många ridgebacks älskar viltspår och är mycket duktiga på det, förmodligen den gren de har störst framgång i.

Att träna lite av varje som ren hobby kan vara ok, satsar du på tävling så finns det definitivt lämpligare raser.
Lite friare grenar brukar passa bättre än de med petiga detaljer. "Vadå sitta rakt, jag sitter ju", liksom. Varför hoppa ett hinder om man kan springa förbi?
Mulen tränade en del brukssök men valde själv vilka figgar som var värda att markera. Vissa ignorerade hon bara. Vi var dessutom överens om att det var just sök vi körde och vilken sida av stigen hon skulle vara på, resten fick hon sköta själv. Går man in och petar för mycket på detaljer så tappar man lätt hundens motivation.

Samtidigt är de smarta! Lär sig snabbt även om de inte är särskilt traggelvänliga. Klurar dessutom ut massa saker på egen hand.
Ett krux är att de behöver en hel del aktivering, både fysiskt och mentalt. Samtidigt är de inte alltid så lättmotiverade för sånt som matte/husse tycker är lämpligt utan hittar hellre på egna aktiviteter.
Hade Mulen lagt ner hälften så mycket tid på något vettigt som hon ägnade åt att hitta på knasigheter så hade vi förmodligen tävlat SM i valfri gren. 😆😂

De har ganska mycket energi men är ändå rätt coola. De är inte "laid back" men har inte de där sekundsnabba reaktionerna som en typisk vallhund tex.

Rhodesian ridgeback är en väldigt speciell hundras! Mycket egenheter, funkar inte som de flesta andra hundar men samtidigt otroligt charmiga.
Vill man ha en hund som gör som man säger utan att ifrågasätta så blir det tokfel men vill man ha en knasig, egensinnig, värmeälskande, påhittig hund så kan en RR vara rätt.
Jag baserar det givetvis inte bara på Mulen utan på mina allmänna erfarenheter av rasen.

Sådär, en hel uppsats såhär på fredagskvällen! 😘

#7: Supermysig läsning ju, tack för att du delar med dig! Bara namnet Mulen gjorde att hjärtat smälte. 🥰 Minns att jag läst att du haft en RR men namnet var nytt för mig.

Jag jobbade med två RR-killar (från två olika hem) på ett hunddagis. Den ena låter som en Mulen medans den andra var av den typen där reservationen slog över i rädsla och osäkerhet, tyvärr. Vill minnas att den osäkre också hade en del problem med ryggen, kraken. (Det var inte den där åkomman vad den nu heter som just ridgebacks kan drabbas av pga sin ridge, detta var något annat.)

Av det du skriver så låter det som en trevlig och rolig hund! Deras sinnelag låter väldigt likt mina fd vinthundar. 😄 Fast att RR kräver mer mental stimulans då.

#8: Mulen hette förstås Ilona men ja, hon hade en liten söt mule och kallades nästan alltid för det.🥰

Jag kan tänka mig att de är rätt lika vinthundar till sättet men att RR är mer…fysisk liksom. Inte klumpiga, de är väldigt smidiga, men jag uppfattar vinthundar som lite mer "högfärdiga". Sen tror jag att ridgebackar uppskattar nosjobb mer och de är duktiga på det dessutom.

På 90-talet fick rasen ett uppsving och mentaliteten blev sämre, framför allt vad gäller den sociala biten. Rasklubben tog det dock på allvar, många uppfödare och ägare gör MH/BPH med sina hundar. Faktiskt är Rhodesian ridgeback den ras förutom bruksraserna som har störst andel MH:ade individer.
Jag tror att de är bättre idag men skulle absolut vara noga med mentaliteten om jag skulle skaffa en igen.

Dermoid sinus hänger ihop med anlaget för ridge, däremot är det faktiskt bara hundar utan ridge som kan drabbas av det. En seriös uppfödare kollar valparna direkt när de är nyfödda.

Mulen var ingen lätt hund och jag vände mig tyvärr till fel personer för hjälp. Ska man snacka ledarskap så är RR definitivt inte en hund du "visar vem som bestämmer", antingen smäller det eller så får du en hund som inte anser att du är vatten värd. Respekt och lyhördhet är något som behövs och för att få det tillbaks får du först förtjäna det!
Jag lärde mig å andra sidan massor om mentalitet och hundbeteende av henne, helt klart den hund jag har utvecklats mest med som hundägare.

Älskade, knasiga hund ❤

#9: Ilona! Ja men nu klämtar en liten klocka i bakhuvudet här. 😀

Din uppfattning av vinthundar och RR's (o)likheter låter väldigt träffande av mina erfarenheter.

Åh, vad skönt att höra att rasklubben tog tag i det på allvar så snabbt!
Se och lär för många andra rasklubbar och enskilda uppfödare…

Tack, så var det ju! Det var hundar utan ridge som kan drabbas av Dermoid sinus. Är rasen i övrigt relativt frisk?

Kanske jag är så "hundskadad" av vinthundarna men jag gillar sån mentalitet, även om jag skrev i #0 att en lite mer förig personlighet inte skulle vara helt fel det heller.

Det känns inte som att RR (jag är för lat för att skriva ut hela rasnamnet…) inte kommer ligga i toppen av listan så länge jag bor i lägenhet, tänker mest på deras vakt, men om jag hamnar i hus så skulle den klättra uppåt i placering. 🧡