Ibland måste man ha lite is i magen och ignorera gnällandet, även fast hon är liten. Hon kommer inte bli självständig eller trygg i sig själv om du kommer springande så fort hon ger ljud ifrån sig.

Hon kommer inte älska dig mindre bara för att du ignorerar henne ibland.

Är du rädd för att göra henne illa om hon får sova hos dig?

#1: Nej.. så är det ju. Men du tror inte hon känner sig övergiven på natten när hon är i valphagen och ropar på mig och jag inte reagerar då?

#2: Min säng är extremt hög, så där kan vi inte sova och jag tänker därför att hon alltid ska sova i sin bädd på golvet, men jag sover gärna med henne. Frågan är bara om jag gör mig själv en björntjänst genom att ”ge mig” eller om det är precis vad hon behöver..

När jag läser ditt inlägg så känns det lite som att du behöver ta det lite lugnt, den stress du känner är varken bra för dig eller din valp. Det är ju jättebra att du skaffat dig info och läst men om du fokuserar för mycket på att göra rätt hela tiden så kan det ju istället bara bli jobbigt. Ni ska ju njuta av att lära känna varann.

Va inte svar på dina frågor men :)

#3: Visst kan hon tycka att du har övergivit henne, men det kommer hon även tycka när du går ut med soporna. Hundarna har inga tidsbegrepp, spelar ingen roll om du är borta 3 minuter eller 2 timmar.

Ha lite is i magen, låt henne ha valphagen inne på ditt sovrum, lägg ner en tröja eller nåt annat klädesplagg som du har använt under dagen. Du skall se att det kommer bli jättebra.

Håller även med det som skrivs i #5, hon känner av din stress, och då kan hon bli stressad.

Jag förstår precis hur du känner dig. Jag kände likadant med första valpen och sen likadant igen med andra valpen. Förhoppningsvis blir det lite lättare om det blir en tredje valp i framtiden, men eftersom att jag är en fruktansvärd övertänkare, överanalyserare och konstant ifrågasätter allt med mig själv så tvivlar jag. 😅

Det finns inget rätt eller fel här när det gäller att hunden får sova i sängen. Många har åsikter för och emot med olika argument för det, men det finns inget enigt rätt svar på frågan.

Med min första valp var jag bestämd på att han inte skulle få sova i sängen förrän han var stor nog att hoppa upp och ner själv ordentligt. Han hade en stor sovlåda i en inhägnad bredvid sängen och han krafsade på kanterna och tjöt av förtvivlan över att inte få vara med oss i sängen. Det slutade med att min syster lade sig och sov med ena handen i hans låda så att han skulle känna närheten från oss och då lugnade han sig och sov. Det dröjde inte längre förrän han kunde ta sig upp och ner ur sängen själv och då fick han sova där så mycket han ville.

Med min andra valp så plockade jag bort sängbenen på sängen så att den stod på golvet. Ingen hög höjd för valpen att ramla ned för, så han fick sova i sängen direkt. Jag hägnade in sängen med kompostgaller så det blev en liten hage precis intill, både för att han inte skulle vandra iväg i lägenheten på natten och hitta på saker om han fick tråkigt men även så att jag kunde ha vattenskål och han hade en alternativ plats att lägga sig på om det blev för varmt i sängen för honom.

Personligen är mina enda krav för att hunden ska få sova i sängen med mig att den är stor nog för att risken att den ska skada sig allvarligt om den försöker ta sig ner/ramlar ner ur sängen är väldigt liten (eller att det går att lösa genom att sova på golvet eller ta bort sängbenen) samt att valpen är så pass stor att jag inte råkar göra den rejält illa i sömnen.

Jag har inte märkt något skillnad på mina hundar när det gäller självförtroende, självständighet och svårigheter med ensamhetsträning eller så. Allt det har fungerat utmärkt och fallit på plats utan problem. Men det är bara min erfarenhet med två hundar, som dessutom var släkt.

Jag vill ju att min hund ska veta och känna att den får sova i sängen med eller utan mig hela livet, så för min del är det aldrig något jag reflekterat över som skulle kunna försvåra ensamhetsträning eller göra hunden för beroende av en.

Att låta valpen sova intill dig eller i sängen försvårar inte ensamhetsträningen, det är däremot möjligen så att om hon får ligga avskild och gnälla så kan det skapa otrygghet. Det går att lösa att ha valpen i sängen om du vill, annars är mitt råd att lägga ner en använd t-shirt eller liknande + att göra det varmt och gosigt (men förstås med möjlighet att välja). Småvalpar av liten ras kan lätt bli kalla och om valpen fryser så har den svårt att komma till ro.

#6 Hundar (och andra däggdjur) har alldeles utmärkt tidsuppfattning, det är visat i forskning. Det där är bara en gammal skröna som jag antar folk tog till för att slippa ha dåligt samvete… Självklart märker hunden stor skillnad på ett par minuter och timmar, varför skulle man annars ensamhetsträna med gradvis ökande tid?

Sov med valpen. Hon behöver det. 9 veckor är bara en liten bebis.

Jag har alltid sovit med mina valpar från dag 1. Det påverkar inte ensamhetsträningen.

Var och köpte en go madrass att ha på golvet i hennes valphage igår, busade och lekte massor utomhus på eftermiddagen o kvällen.. vi sov sött båda två genom hela natten med bara 1 rastning. Känner redan hur det lugnade både henne och mig så jag kommer sova med henne framöver. Stort tack för alla tips!

#10: Åh, vilken härlig uppdatering! 😄

#10 Skönt att ni löste det.