Det första jag kommer att tänka på är om hon varit till veterinär? Annars vore det första steget tycker jag att man går igenom hennes hälsa.

#1: Hej, tack för svar. Vi har varit i kontakt med veterinär som säger att 14 år ändå är en beaktansvärd ålder. Och att det inte genom blodprover går att få fram om det är något neurologiskt. Och hon tycker det är för påfrestande att söva en så pass gammal hund för att göra någon skallröntgen, vilket också är en ganska dyr behandling, som troligen inte försäkringen täcker på en så pass gammal hund.
Hennes gissning är att det kan vara en lindrig hjärnblödning eller liknande som har rubbat hennes beteende. Att hon bara ser Husse som sin ledare, och alla andra som fiender…
Var nyss ute på långpromenad med henne, och hon betedde sig precis som en hund ska, nosade nyfiket och pinnande på med hennes små ben.
Det vi märkt är att hennes hörsel har blivit sämre, och mörkerseendet… när vi är ute på kvällen när det är mörkt, är hon väldigt avvaktande/rädd?
Jag förstår matte, att hon inte orkar med att ha det som vi har det nu, och jag förstår hennes tankar om avlivning. Men samtidigt så funkar jag och vår lilla vän så bra.
Hade det varit en stor hund så skulle det kanske kännas mer befogat med avlivning med tanke på hennes beteende.
Vilket dilemma vi har hamnat i. :-(

Skulle det gå att testa att matte delvis gnuggar hundens filt/leksaker eller liknande på sina byxben för att matte ska "lukta som hunden". Dels kunde matte gnugga byxbenen med hundens favoritgodis och gå med hundgodis i fickorna och börja med att belöna då hon lugnt kan passera hunden, eller då hunden tar ögonkontakt utan att morra.