Valp (14v) får panik när vi är avskärmade
Hej!
Så vi har en 14 veckors valp som är en blandis mellan flatcoated retriever, storpudel och golden, Oliver, och han är jättefin på många sätt!
Men!
Han får panik om han är avskärmad från mig. Och det spelar ingen roll om jag verkligen står exakt framför honom med bara ett kompostgaller mellan.
Jag jobbar hemma och tog tidig semester för att kunna ta hand om honom när han var helt ny, men nu ska jag börja jobba igen.
Förhoppningen är ju att han en dag kan vara ensam, och jag har läst att första steget är att kunna vara i ett annat rum med kompostgaller emellan, så att de fortfarande kan se en.
Men det gick visst inte ens att vara avskärmade i samma rum… vilket jag inte alls var beredd på!
Det var liksom inte heller lite missnöjt gnyende, utan det gick fort upp i fullständig panik med okontrollerat skällande och hyperventilerande. Jag blev helt ställd, jag väntade på att han skulle tystna så jag kunde berömma och släppa ut, men det bara eskalerade! Han brukar i andra sammanhang verka väldigt trygg och modig.
Jag har läst att man inte ska ”släppa ut” dem när de inte är lugna, men han hade verkligen full panikattack och det kändes som att det inte fanns en chans att han skulle lugna ner sig och jag visste inte vad jag skulle göra så jag tog bort gallret. Han slutade genast skälla och hyperventilera.
Så att… nu vet jag det! Jag var inte alls beredd på den dramatiska reaktionen när jag dessutom var precis där. Har någon haft en liknande upplevelse med sin vovve? Är det någon som har tips på hur jag kan angripa det här? Det här är dessutom min första valp, så känner mig lite villrådig! Vill ju att min lille kille ska känna sig trygg…
https://andershallgren.blogg.se/2015/march/oetologiskt-rad-i-tv.html
Detta inlägg kanske kan hjälpa :)
Instagram: @theblindbunny
http://www.tizzys.n.nu
#1: Väldigt bra blogginlägg! 👍 Precis så har jag jobbat med ensamhetsträning tillsammans med mina hundar.
// Harley
- Redigerat 2021-07-12 05:31 av Herveaux
Hundpodden med Kicki och Tage har precis släppt ett avsnitt om separationsångest! Värt att lyssna på, liksom tidigare avsnitt om ensamhetsträning.
Du gjorde helt rätt som tog bort gallret, att låta hunden stanna i en paniksituation innebär dels att man skadar förtroendet, dels att hunden lär sig förknippa ensamheten med ångest.
Hej! #0
För det första skriver du att din valp är 14 veckor och det är en liten plutt fortfarande, så det är inte ett dugg förvånande att den inte vill vara själv ännu. Det kan ta tid (exakt hur lång tid är individuellt) och det är verkligen inte konstigt att det inte fungerar med en gång. Ta det lugn och ta det i pyttesmå steg, några sekunder-några minuter och utöka allt eftersom (förutsatt såklart att valpen är lugn och tyst).
För det andra så är det två helt olika saker att lämnas helt (husse/matte lämnar hemmet) och att se/höra men inte kunna/få vara med. Det är ofta betydligt jobbigare/svårare för en hund att skärmas av med kompostgaller/vara instängd i ett rum än att lämnas ensam helt. Dessa saker måste tränas separat och det är som sagt ofta svårare att lära de att vara "ensamma" med galler mellan (än att kliva ut utanför ytterdörren, hämta posten osv.).
Mvh/Chinesecrestedlover
#1 Jättebra! Har sagt här flera gånger att jag inte begriper det där med att skärma av som en del i ensamträningen. Men har själv inte lyckats hitta nån "expert" att stödja mig på, så tack för den!
Att vara i ett annat rum och inte lämna det kan nog vara bra om hunden kan under vissa omständigheter. Säg att man får hem en hundrädd hantverkare eller liknande. Bra då att hunen kan visas in i ett annat rum och stanna där. Men det är nåt helt annat än att vara ensam hemma och inget jag skulle träna med en liten valp.
Att bli avskärmad från familjen är ju detsamma som att bli avvisad, utstött, och det kan nog göra ont i en liten valp. Men att valpar blir lämnade ensamma en liten stund är mycket mer naturligt. Hur skulle annars hund-/vargmamman kunna skaffa mat?
- Redigerat 2021-07-14 03:29 av hemul
#5: Jag har tränat vår Pudel att vara i andra rum (främst toaletten) genom att sätta henne där, säga att hon ska vänta och sen gå och gömma något hon ska söka upp (hon ÄLSKAR att söka saker vare sig det är mat eller sina leksaker) och då har hon inga problem att sitta och vänta fast man stänger dörren (började träna att vänta inför sök utan att stänga dörren först så hon visste vad leken går ut på).
Nu kan hon ibland ta sin leksak och springa och gnälla och när hon märker hon har ens uppmärksamhet springa mot toan för hon vill att man ska gömma den :)
En gång förra året när vi var på landet så hitta vi inte hunden först, då visade det sig att hon följt med min mamma in på toan utan att mamma märkte det och hon blev kvar där när mamma gick ut och stängde dörren. När jag sen gick för att kolla där (efter att vi letat över allt) så satt hon supernöjd och vänta på att få komma ut och söka! Ingen oro över att ha blivit lämnad alls.
Annars tror jag som dig att det blir en känsla av utanförskap att bli avskärmad utan något syfte eller uppgift.
Sen har mamma och pappa tränat att lämna henne ensam genom att hon får en kong med något supersmarrigt i precis när dem går (och det har även blivit "naturliga" små korta lämningar när man sprungit ut för att slänga sopor, hämta post, fixa i trädgården eller varit nere i källaren).
Instagram: @theblindbunny
http://www.tizzys.n.nu
Jag har aldrig ensamtränat genom att stänga ute hunden med kompostgaller.
Nu har jag inte läst alla kommentarer, men min valp tycker verkligen inte om kompostgaller, blir lite som du beskriver, panikslagen, när han är instängd med galler, men stängda dörrar går jättebra! Så olika från valp till valp :)