"En blandras ska vara någonting som man köper när man inte har råd att köpa en riktig rashund"
alltså hur jävla korkad kan man vara ? att köpa en blandras handlar sällan om kostnaden, utan mer om själva hunden eller blandrasen man specifikt vill ha, fick jag själv välja mellan en till blandras eller en renrasig hund, väljer jag helt klart en till blandis

Jag tycker ändå att blandrasuppfödaren gjorde ett gott intryck här.

Jag föredrar att köpa renrasiga hundar med stamtavla. Med en renrasig hund vet man vad man får, man vet vilka rasbundna "problem" eller sjukdomar som kan uppstå. Man vet ungefärligt hur hunden är mentalt.
Det vet man inte med en blandras. Med en blandras kan man få precis vad som helst.

Visst finns det undantag, man kan exempelvis få en Amstaff som är menlöst snäll utan vakt eller humör alls, lika väl som man kan få en Bearded Collie som är helt rapgalen.

Jag är inte särskilt insatt men är nyfiken på hur hållbar renrasaveln är? Hur snäv kan avelsbasen förväntas bli i framtiden om utseendekriterierna ska upprätthållas samtidigt som man ska få bukt med rasrelaterade defekter/sjukdomar?

#3: jag hade en renrasig amerikansk cocker spaniel som var från en väldigt välsansedd uppfödare som suttit som ordförande i rasringen, men trots detta så var denna stackars krake sjuk i nästan hela sitt liv, ögonsjukdomar, allergier, kronisk öroniflammation, you name it, blind och döv innan han hann fylla 6 år…efter det rena helvetet så vägrar jag skaffa renras, trots att "man vet vad man får" då föredrar jag grisen i säcken framför en sönderavlad krake för 15.000 spänn

dessutom skaffade mina föräldrar för ett par år sedan en till amerikansk cocker från en annan uppfödare som skulle ha väldigt friska och fina hundar, men trots detta så hade han undergått 2 ögonoperationer innan han var 11 månader gammal, för cherry eye som hans mamma och mormor även haft, men som av ngn anledning inte ses som ärftligt och därmed inte ens räknas som dolt fel….

Jag är för registrerad avel med seriösa uppfödare som bryr sig om rasen och jobbar för friska hundar och vill bevara deras egenskaper.

Endast genom registrerad avel kan det bli riktigt seriöst eftersom man då har koll bakåt och kan välja bort avel i linjer som visat sig sjuka osv.

Registrerad avel skulle kunna ändras och ställa bättre krav på uppfödarna, så fulavlarna uteslöts och endast bra avel fick godkänt.

Inavel löses genom mer avel på djur i andra länder och vid väldigt liten avelsbas fungerar utavel.

Tyvärr kryllar blandrasaveln av otestade avelsdjur som kan ha gener som orsakar sjukdom i första eller 2a generationen. Det saknas bakgrund för att kunna utföra seriös avel.

Det är fler oseriösa i oregistrerad avel eftersom det är enklare, kräver mindre jobb och ingen klubb håller koll på din avel.

Blandraser lider av samma saker som renraser. 2 hundar med missbildningar och allergi som paras kan orsaka det samma på avkommorna. Två hundar med dåliga höfter för troligtvis vidare det även om det är 2 olika raser.

Att man kan ha tur med första generationen när man blandar två raser är ingen garanti att valparna inte får rastypiska sjukdomar från någon av raserna.

Cherry eye förekommer ju hos alla hundar som har anatomi som det lätt bli så på oavsett renrasavel eller bland.

Allergi är extremt vanlig hos många blandningar. Varför? För att avelsdjuren hade det.

Så jag ser ingen logik i att vara emot registrerad avel och förespråka bland. Varför inte istället se vad det skulle kunna bli om viktiga ändringar görs i klubben? Ställa krav på ändring istället för att bojkotta allt arbete som så många lagt och lägger på bra avel.

Och nu med det helt sjuka som skett med designerblandningar och priserna på dom visar hur man avlar för pengarna och inte djuren.

Ett pris som är seriöst speglar det arbete som ligger bakom aveln, meriter och hur många ungar rasen brukar få. 50.000 per valp speglar endast girighet, inget annat och förekommer sällan på sällskapssålda registrerade valpar inom skk. Hundar i den prisklassen inom registrerad avel är meriterade, har bra linjer och egenskaper som är bra för rasen.

En pudelmix för inte något arbete framåt, saknar meriter, säljs till sällskap och kan bli som en Pudel eller vad som påstås vara med i blandningen. Ingenting i fantasipriser främjar seriös avel, tvärt om lockar det fler som bryr sig om pengar och inte djuren.

Sen tror köparen av mixen att priset visar att det är seriös avel, trots att en registrerad Pudel säljs för mindre än halva priset i annonsen under. Hem får dom ofta mentalt kassa individer eftersom man avlat på den hund man har istället för att hitta en bättre lämpad.

Nej krav på mentaltest med ok resultat borde införas hos skk. Förbud på avel på djur med missbildad gom och nosgångar så det går åt rätt håll. Hälsotestet på alla djuren. Förbud på avel på djur med allergi, exem och missbildningar som orsakar obehag och problem. Riktlinjer för vad hundar av olika raser bör säljas för för att det inte ska hetsas upp.

På det viset kan det bli bra. Inte genom avel utan krav, kontroll och mål.

"efter det rena helvetet så vägrar jag skaffa renras, trots att "man vet vad man får" då föredrar jag grisen i säcken framför en sönderavlad krake för 15.000 spänn"

Och många föredrar nog en frisk rashund framför grisen i säcken som kostar 30.000.

Min erfarenhet av hundar är att det är frågan om tur eller otur. Man kan få en mycket trevlig blandrashund, även om den är en gratis omplacering ett år gammal och med flera flera olika "hem" tidigare eller ett resultat av en "olycka". Mina tre senaste är renrasiga från en välrenommerad kennel. vilket inte garanterade att alla var problemfria. Ibland har man tur, ibland lite mindre tur, som med mycket annat i livet.

Nu har jag sett TV-programmet MÖTET och hört de olika argumenten. Intressant.

Man vet inte om man får en fullt frisk hund även om man köper en renrasig, nej absolut inte, det har jag aldrig påstått. Men köper man en renrasig hund, så vet man vilka sjukdomar och andra fel eller skavanker som finns inom rasen.

Kan erkänna att jag inte läst/lyssnat på länken 🙈 men…
Har två hundar, en renrasig med stamtavla och en blandrashund, ingen av dom passar in i sin ras-standard. Köpte min tibetanska terrier (efter mycket läsande om rasen först) för att ha en kompis i skogen men nä… Hon är en ren soff-hund. Hatar allt vad skog och vara ute innebär.
Blandrashunden är en "olycka" under jakt mellan Karelsk björnhund och Laika. Kom hit som 3 åring (omplacering) då han är totalt livrädd för älg, björn och jakt i överlag. Ekorre går bra 🤣 Han är en perfekt kompis i skogen som är lyhörd, mjuk, vänlig och vill alltid göra rätt.
Köpa hund är svårt, man får aldrig det man tror… Oavsett om det är en renrasig eller blandras. Fast med en renrasig är sannolikheten större att det blir "rätt".

Kan erkänna här att jag inte kollat länken

Jag känner mig så kluven till det här med bland och renras

Jag älskar med renras möjligheterna för tävlingar i alla grenar och sporter och att man kan ha koll bakåt och vet vad man får

Jag älskar med blandras att dom oftast i iallafall mina fall har varit friskare än blandras och även levt längre och haft bättre psyke

Problemet jag ser med blandraser är bristen på tävlingsmöjligheter och att forska bakåt i släkten, vilket jag hoppas på att SKK nån dag kan göra som möjlighet att ha en separat databas för blandraser samt utöka möjligheter att tävla med blandraser i tävlingar som inte baseras på rasstandard, som till exempel Agility.

Problemet jag ser med renraser är att dom har oftast väldigt mycket problem med oftast sjukdomar i rasen och hur mycket man än är noggrann går det i slutändan inte att undvika. Därför har jag aktivt avstått renrasigt trots att det tar bort många möjligheter för tävling, då jag hellre har en frisk och välmående hund.

Jag säger inte att det jag säger stämmer på precis alla hundar utan endast i de flesta fallen.

Har ni sett bilder på hur vissq raser såg ut för 50år sedan?

Det smärtar lite att se faktiskt.

Jag förstår att man vill behålla vissa drag hos hundraser men är det verkligen värt att i längden äventyra hundens hälsa?

Nu har vi plattnosade hundraser som har stora andningsproblem, hundraser vars ryggar ser ut som räkor, hundraser med extrema allergiproblem, hundraser som inte kan dricka klokt, hundraser med höftproblem och mängder med rinnande ögon. Och listan fortsätter.

Jag älskar idén av systemet och tanken när det kommer till renrasiga hundar men som det ser ut nu känner jag personligen att det inte är nåt jag vill bidra till. Även om jag(och jag citerar) "vet inte vad man får" (vilket btw händer lika ofta med renrasiga hundar), för i slutändan är det viktigaste för mig hur hunden jag delar mitt hem med mår både fysiskt och psykiskt, och vad för avel jag bidrar till.

Så då kör jag hellre på en blandrasig omplaceringshund….

Ren eller blandras spelar inte så mycket roll.
Finns i båda nack o fördelar.
Huvudsaken är att vi ägarna ska vara beredda att ge kärlek till våra vänner mot alla odds ibland.
Hundar blir sjuka oavsett om de är ren eller blandras och behöver lika mycket vård för sina problem.
Det känns ibland att vi tror att hundar har samma kriterier som oss människor.
Efter 20 år av ägande av hundar kan jag bara säga en sak om de .
Dem bryr sig inte om färg, ras, eller utseende .
De har nåt som de flesta människor i dagens läge har glömt .
Hundar skulle nog skratta om en sånt fråga blandras eller renras .
Våra vänner ger bara kärlek till oss ,vi måste lära oss mycket av deras beteende .

#11: Tyvärr tror jag inte att SKK kommer sammanställa en databas över blandrashundar. SKK kämpar, tillsammans med uppfödarna, för att det skall bli helt stopp på blandrasaveln.