#0: Var hon en fd gatuhund från Spanien? Vad vet du om hennes bakgrund? Har hon haft en tidigare ägare, bott i lägenhet/hus etc?
Vet du ungefär hur gammal hon är?
Beroende på hennes bakgrund så kanske hon inte ens vet hur givande det kan vara att ha koll på vad en tvåbenting vill hitta på. Har hon dessutom vinthund eller urhund i sig så får man jobba extra mycket för att vara intressant och motiverande.

Har du någon aning om vad för bakgrundshistoria hon har? Vad för sorts liv hon levde i Spanien både före och efter hon hamnade hos omplaceringsorganisationen? Hur annorlunda är det jämfört med livet hon lever med dig nu?

Det är inte ett dugg konstigt att allt är distraherande och att hon saknar fokus som du beskriver. Hela hennes värld och tillvaro har vänts upp och ner. Inget är bekant, allt är nytt, alla människor är nya, samhället är nytt, hur saker och ting fungerar är nytt och hon har inte ens fått en vecka på sig att landa hos dig. Det är ingen vanlig omplacering du har valt. Hundhållningen i Spanien och Sverige skiljer sig åt ganska rejält på många håll så det kan ta lång tid för hunden att anpassa sig.

Ja, jag tycker du har alldeles för höga krav. I dagsläget skulle jag inte ha några krav på henne alls om jag var i din situation. Struktur, regler och rutiner, absolut, men ställ inte en massa krav på henne. Låt henne landa ordentligt, anpassa sig till livet hos dig och samhället i Sverige. Var lugn, vägled henne, stötta henne, erbjud lek, godis, kel och visa att du finns för henne som något tryggt och positivt.

Fokus nu bör ligga på att hjälpa henne anpassa sig till ert liv och det nya samhället och ge så mycket positiva, trevliga intryck och upplevelser som möjligt under en bra tid framöver. Krav, koppelträning, trickträning, inkallning och annat sånt kommer senare.

Köpte henne inte via en organisation utan en privatperson

En svensk som jobbade i Spanien hittade henne i en sopkorg när hon var ca 4v gammal och tog in henne som sin egen. Så uppskattade födelsedatumet är 27 December 2019

Hon har bott med denna svensk sen dess men när människan flyttade tillbaka till Sverige och återgick till sitt vanliga 9-17 jobb var det inte möjligt att ha kvar henne. Så då las hon ut till salu och jag hittade hennes annons.

Så hon har aldrig levt som gatuhund eller så utan har sedan 4v ålder bott som en sällskapshund.

Vissa hundar klickar man med direkt. Min killes malle och jag klickade första stunden vi såg varandra, han är besatt av mig nu. Hans labrador är väldigt husse kär, han arbetade jag upp en relation med under över 8-10månaders tid innan jag kände att jag hade en riktig relation. Min tik hade jag en relation med ifrån dag ett (valp), min hane (malle också valp då) var typ som du beskriver, inte som valp, då älskade han mig såklart, men han visade det inte riktigt? Inte som andra hundar. Men som "tonåring" så fanns jag inte, han sket i mig, och tyvärr var det då jag tränade som mest (emot sport..med höga förväntningar och dåliga råd/dålig kunskap) så allt blev pannkaka. Jag kunde hata honom, riktigt avsky han för han valde att lukta på gräs istället för att leka med mig, eller han älskade mina vänner/familj men var aldrig lika glad emot mig. Jag la träningen på paus ett tag, sen tillbaks senare, han är en helt annan hund nu, och jag älskar han, jag tar inte allt personligt längre, jag kanske hade han i fel läge som unghund (10månader till 2,5år var värsta tiden).
Men det går att arbeta upp en relation, tillslut. Har du lekt med henne? Gett henne suuuuper gott godis? pipit till av lycka innan du ger godis? Tränat något kanske med klicker? Om du aktiverar henne så ni kommer närmare varandra i relationen så kommer det bli bra. Men stressa inte fram något, allt ska vara utan krav tills ni har en stadig relation.
Jag byggde relation med labradoren igenom att träna tricks, lära in nya tricks osv, tackvare det insåg han att "shit är inte bara husse som är rolig", innan det hade vi 0 relation.

4# Jag försöker leka men hon vill bara göra det om jag än en gång är instängd så hon saknar helt distraktioner då leker hon gärna

Men precis som du skriver så älskar hon min pappa och alla nya människor är bäst i hela världen men jag är hemsk och elak för att hon inte får hoppa på folk, för att hon inte får hoppa upp med framtassarna på matbordet etc

Trots att jag haft henne så kort tid gör det ännu ont lixom, man börjar leta fel hos sig själv istället. ….

tålamod, tålamod och så en skopa mer tålamod, hon är en unghund och de har liksom inbyggda bomullstussar i öronen ibland och skiter fullkomligt i vad den tråkiga tvåbenta vill, när det finns så mkt annat att fokusera på.
försök att hitta ett godis som är fullkomligt oemotståndligt för henne (leverpastej och ost har funkat på mina 2 gremlins) och ge en liten bit varje gång hon lyssnar när du ber om hennes uppmärksamhet

Inget går hem som godis när hon är distraherad, inte ens matrester

När hon är utan distraktioner så går allt hem, speciellt matrester

#5 Du kan inte börja ställa krav på henne innan ni har en relation och hon litar på dig. Det låter som att du börjar i fel ända, en ny bekantskap som övervakar och åthutar en vill man inte bli vän med, någon som är vänlig, trygg och öppen är däremot lätt att känna förtroende för. Strunta i att sätta regler, var lite smart och förebygg om det är något hon absolut inte kan få göra. Ta det lugnt och lär känna henne istället, var öppen inför vem hon är istället för att försöka ändra henne efter din agenda. Du har bara haft henne en vecka, det tog över en månad innan min omplacering litade på mig…

#8 hur tänker du förebygga?

Att hon hoppar upp på matbordet när vi äter och rafsar på rutorna kommer aldrig vara okej

Kan inte direkt förebygga något av det. Hon kan öppna dörrar, och har även kommit på hur man vrider upp låset på dörrar som kan låsas innefrån. Och jag hatar att vara the bad Guy men inget av detta kommer aldrig vara okej, och det var inte okej i gamla familjen heller så det är ingen förändring direkt.

Idag rymde hon två gånger upp i skogen då hon kommit på nya sätt att få upp balkongdörren, som inte går att låsa.

Bägge gånger spenderade jag extremt lång tid och båda gångerna hittades hon bara av ren tur hel, en av gångerna stannade en bil som nästan kört på henne (hon hade släppt vad det nu än var hon sprang efter och strosade runt extremt förvirrad) och hittade nummret på halsbandet, andra gången var det en joggare i skogen

Kan inflika att bilvägen ligger 1,4 kom ifrån mig.

Och jag hatar somsagt att vara den elaka som hämtar henne när hon rymmer, som säger åt henne när hon hoppar upp på matbordet(25kg långbent kalv på bordet lixom) och tar ner henne när hon är uppe vid rutorna, men nån måste göra henne

Det suger bara att när man själv betalar allt, planerar Koster, spenderar timmar vid rastgården och ännu mer tid på aktivering och prommenad så vänder hon sig ännu till min far, för att jag är inte snäll nog eller nåt….

#9: Förebyggande innebär att se till att hunden inte kan göra sakerna som den inte får göra istället för att hela tiden stoppa, skälla på, korrigera eller ta undan hunden från det. På så vis blir det en konflikt mindre.

Hur förebygger du att hunden hoppar upp på matbordet när ni äter? Ni låter inte hunden vara med i köket/matsalen/rummet där ni äter medan ni äter.

Hon kan öppna dörrar, men hur reagerar hon på kompostgaller? Prova att sätta det i dörröppningen istället för att stänga dörren. Om hon hoppar över, använd till exempel buntband och sätt ihop två eller fler kompostgaller så att det blir högre.

Blockera balkongdörren med saker, möbler, vad som helst så att hon inte kommer åt den tills ni kommer på ett annat sätt att säkra och låsa den när ni inte har full koll på hunden. Visst blir det inte snyggt och ni kommer inte kunna använda dörren heller, men ni måste kunna hindra hunden från att rymma. Nästa gång kanske ni inte har sån tur.

På samma sätt blockerar ni hennes åtkomst till rutorna hon krafsar på så att hon inte kommer åt. Om ni har kompostgaller så kan man sätta ihop ett par stycken och göra som en V-formad hage nedanför mindre fönster så hunden inte kommer åt. Större fönster behöver givetvis fler än två kompostgaller.

Det kan låta jättejobbigt, men det kommer inte vara för evigt. Det är tillfälliga lösningar nu i början medan ni alla landar ordentligt i er nya situation och tills ni hittar sätt att säkra till exempel balkongdörren på.

Hundar är individer och vissa hundar drar sig naturligt till vissa människor och tvärtom. Det har inte ha ett dugg att göra med dig och att du inte skulle vara snäll nog. Hon gillar din pappa helt enkelt, men generellt så brukar hundar fästa sig vid personen som gör mest med dom. Den som matar dom, tränar dom, leker med dom och går ut och går med dom varje dag brukar vara den som blir favoriten, men det händer inte över en natt.

Det har bara gått en vecka, du måste ha tålamod. :)

#10 Kommer med jättebra tips!

Vill också säga att min pappa är min äldsta hunds favoritperson i hela världen - finns nog ingen som gör att han lyser upp så som han gör när pappa kommer. Men relationen jag har till Sam är ändå starkare än den han har till pappa - för vi umgås mycket mer. Är någonting jobbigt, han har ont eller är exalterad så är det mig han kommer till. Pappa är världens roligaste lekfarbror, men den ultimata tryggheten finns hos mig, men det tog tid att bygga upp även om Sam kom till mig som 8v valp - en omplacering kan behöva ännu längre tid på sig att landa.

Börja med riktigt enkel träning. Sitt ensam med henne i ett rum och håll godis i handen. Kalla på henne med hennes namn. Varje gång hon tar ögonkontakt (en mikrosekund) så berömmer du. Varje gång hon råkar komma fram till dig på golvet och "råkar" se dig i ögonen, så berömmer du och ger godis. Ha tålamod, du kan få sitta länge innan hon fattar. Tänk även på att ge henne några minuter först, så hon hinner inspektera rummet, för att minska att hon distraheras när ni väl börjar.
Målet är att berömma varje gång hon i "misstag" råkar göra rätt (titta på dig, komma fram till dig). På det sättet får du styrt hennes beteende, så hon lär sig vad du vill.

Det låter som att du försöker för mycket. Hunden förstår ju inte att avsikten bakom ens närmanden är att bygga en fin relation så i hennes värld riskerar man istället att uppfattas som klängig och krävande. Ligg steget före, strukturera upp vardagen för att undvika onödiga konflikter (likt de du beskrivit ovan) men var ganska nonchalant i övrigt. Spela lite svårflörtad. Se till att hon har vad hon behöver, gå långa promenader och upptäck världen tillsammans men ge henne tid och utrymme att fundera lite på hur man får din bekräftelse, snarare än tvärtom. Sen är det aldrig fel att söka professionell hjälp för att maximera chanserna till en bra och smidig start.

#10 hon fortsätter pressa tills kompostgallerna böjs och tillslut går av, hon är lite för smart för sig själv ;) men mycket har lugnat sig nu. vi kämpar på!

och #13 jag har försökt med hard to get men då går hon bara till pappa istället.

#15: Men då får din pappa helt enkelt ignorera henne. Försök samtidigt att luska lite i vad han besitter för egenskaper som hon attraheras av. Är han mer laid back? Lättsam? Emotionellt balanserad? Tydlig? Obrydd?

#16 pappa och jag är psykiskt som kopior, den större skillnaden är att jag disciplinerar och det gör inte han

det är jag som gosar, prommenerar, aktiverar, matar, tränar etc

men det lugnar sig nog med tid…