Har ni fått honom utvärderad fysiskt och mentalt?

Jag hade absolut börjat med en grundlig veterinärundersökning om det inte redan har gjorts. Sen hade jag kontaktat en duktig hundpsykolog som kan utvärdera hundens mentala bit och ge handledning i hur man hanterar det, eller hur man kan träna för att hjälpa hunden komma på rätt köl.

I min värld är avlivning den sista utvägen. Om hunden har någon form av hjärnskada som gör att den inte kommer kunna få en värdig livskvalité så hade det varit mitt beslut att avliva. Att omplacera en hund med svåra problem kan vara väldigt svårt.

#1: nä men de är ju så att jag måste övertyga mina föräldrar att vi måste göra de

Det är väl inte så att du bara är trött på hunden och vill bli av med den? I såna fall är det bättre att försöka omplacera den.

#3: Bor du hemma och är rädd för vad hunden ska göra när du sover är väll stänga dörren en bra början?

Vad är det som får dig att tro att hunden har en hjärnskada? Är det konstaterat av veterinär? När träffade den veterinär senast? Hur gammal är hunden?

Och vad är det för hund det handlar om, är det en som är tillräckligt stor för att verkligen kunna göra någon allvarlig skada på en sovande människa?

I mina öron låter det som du har en understimulerad hund, har du försökt aktivera honom ?

Avlivning är sista utvägen i mina ögon. Som flera har sagt tidigare, låt hunden gå igenom en grundlig veterinärundersökning och kanske försöka komma underfund om han kanske har ont någonstans. Sen kan man låta honom gå igenom en mental undersökning.

Du frågar, vad ska vi göra?
Svaret är ju till att börja med att man kan inte utgå från att en hund "kanske" har en hjärnskada från födseln. Det finns så mycket andra saker som det är större möjlighet att det är när det gäller att en hund bits.
Smärta står högt på den listan. Och du skriver att du isåfall måste övertyga dina föräldrar.
Då anser inte dom att hunden har några problem antar jag.
Du kommer inte runt att ett veterinärbesök är nog där du måste starta och få ett utlåtande. Ibland kan det vara något som går snabbt att lösa ibland krävs det lite mer.
Men om det är någonting som är såpass stort att du skriver ordet "livrädd" I ditt inlägg så är det nånting som måste göras.
Att en hund går från jätteglad till aggressiv betyder ju att nåt är fel. Han kan definitivt inte hjälpa sig själv, det är därför han har en familj som kan (och ska) hjälpa honom.

#0: han är en stor Bracco italiano och han är förmodligen inte understimulerad. Han är lös heladagen på gården han följer med över allt men så fort man lämnar han så står han å skricker

Han hade en en sjukdom related till hjärnan och de är därför vi tror han kan ha nå fel.
Jag försöker övertyga att dom undersöker han.

#9 Vad för sjukdom hade han? Hur gammal var han då och hur gammal är han nu?

#9 Kan det vara så att dina föräldrar är rädda att det hittas något som innebär att han måste avlivas? Oavsett så måste man göra det som är rätt för hunden, och det låter som att det faktiskt kan vara något fysiskt fel om han så oförutsägbart blir arg.

Nummer ett är i alla fall att se till så att inget kan hända. Är det i några speciella situationer som aggressionen kommer, går de att undvika?

#9 Nu spånar jag bara vilt här men ibland misstolkas överslagshandlingar (tex att bita) som att hunden är arg eller aggressiv.
Min tidigare hund kunde få samma "hjärnsläpp" när han kom upp i för hög stress vid tex lek. För en del skulle det säkert kunna se ut som att hunden gick från överlycklig och busig till arg och aggressiv på ett ögonblick.

Att hunden skriker när han lämnas ensam låter som separationsångest och det kan hundar ha även om de är tillräckligt aktiverade.

Jag undrar också i vilka situationer han har gått från att vara jätteglad till aggressiv, hur gammal han är nu, vad det för sjukdom han hade som ung osv.

Jag är inte säker vad han hade för sjukdom.
Han blir 5 i år och han va sjuk när han va runt 1 till 2 år.

Han sover i min brors rum och en dag så vaknade han mitt i natten med hunden ovanför han och han bara stirrade å morrade.

Han har också morrat åt mig när jag har försökt att klippa korna på honom. Han kan också bli jätte rädd för något/någon han har sett flera hundra gånger.

Dina föräldrar bör väl veta det? Plus att det kanske finns kvar papper från veterinären?

En hund som hoppar upp och morrar på sovande bör inte ha tillgång till sängen, det går att lösa med avspärrning/grind/dörr.

Morrar han på alla som försöker klippa klorna? I så fall är det träning i små steg som gäller. Om det gäller just dig så handlar det kanske mer om hans förtroende för dig. Om du upplever hunden som opålitlig och blir rädd när han morrar bör inte du vara den som sköter om honom.

Vet bara att han bar sjuk länge.
Som sagt så kan man inte lämna han ensam han skriker hela natten då.

Just nu är de min bror so. Tar hand om honom men jag brukar klippa klor å fixa sånt med hundarna .
Han morrade inte förut när man klippte men han har börjat med sånt nu don senaste 2 åren

Har han ändrat beteende om andra saker mer än kloklippning? Och om han började för ca 2 år sen hände det nåt särskilt då? Nån som skrämde honom, nån klippte fel, flytt, annan stress osv? Om en hund ändrar beteende utan anledning då måste man reda ut orsaken. Om beteendet är av allvarlig karaktär typ bett och liknande är det ännu viktigare. Det händer inte utan anledning. Det kan vara en händelse,det kan vara sjukdom. Tidslinjen är ju lite knepig. Du skrev att han var sjuk när han var 1-2 år och nu är han 5. Sen att det började för 2 år sen. Och han gick från en jätteglad hund till aggressiv. Hur länge hann han vara den jätteglada hunden?

Om en vuxen hund utan uppenbart trauma eller ändrad livssituation ändrar beteende, t ex börjar morra vid kloklippning, bör den definitivt undersökas av veterinär. Det ligger inte sällan smärta eller annan sjukdom i grunden då.

Hunden behöver ju inte stängas ute på natten, bara se till att den inte tar sig upp i sängen ex kompostgaller för. Eller tycker din bror inte att det är ett problem?

Vet alltså inte dina föräldrar heller vad det var för fel på hunden? Han var svårt sjuk en längre period utan att tas till veterinär, eller missförstod jag?