Fråga folk, läste väldigt mycket. Och kunde redan rätt mycket, med rätt nyfikenhet så kommer man långt. Jag kan läsa och prata om hundar i timmar, och man lär sig nya saker konstant!
När jag lärde mig läsa så köpte jag hundböcker och läste dom, så mitt intresse har funnits sens jag var barn, när jag var 11år skaffade min familj vår första hund, en dvärgpudel (egentligen mellan Pudel men han blev liten), när jag var 13 köpte jag och pappa en karelsk björnhund/samojed. Jag aktivera den, lekte med den och älskade den, men fick inte behålla den för mina föräldrar var osams. Undertiden jag var 13-18 så drömde jag om en egen hund, läste på om raser, när jag var 15-16 fann jag rasen malinois (belgisk vallhund) och jag var förälskad, tidigare älskade jag border collie och spetsar/urhundar. Men mallarna var rena rama drömmen. När jag fyllde 18 kände jag att jag hade så mycket kunskap om hundar (allt jag gjorde var att läsa om hundar, andras problem, allt konstant) så jag köpte min första egna hund, jag var i ett dåligt förhållande och den killen tvingade mig att köpa antingen en husky eller schäfer, helst en blandras av de båda, Då husky inte alls var intressant för mig vid det laget så impulsköpte jag min första riktigt egna hund, En schäfer labrador tik. Jag lämnade exet ganska snabbt och levde med min hund som var galen, när jag bad om råd och tips och ens nämnde rasen sa folk "skyll dig själv du köpte en piraya", Vilket var väldigt dåligt skrivet enligt mig. För min tik var inte som en vanlig valp, hon var helt otroligt galen, sov 4 timmar per dygn. Inte en sekund mer, resten av tiden var det terror konstant. Jag insåg att jag saknade kunskap så jag läste mer, lärde mer, uppfostrade henne fel (enligt Cesar Milan metoder nästintill) i 1-2år, sedan upptäckte jag andra metoder, läste på mer, bytte helt metoder och fick en underbar hund. Hon är idag 10år. När jag var 23 tror jag? Så impuls köpte min pappa en belgisk vallhund Malinois, för att den liknande min blandras tik och han ville ha min blandrastik fast..en egen hund. Han orkade med valpen i hela 48timmar innan jag tog över, och han blev min hund. Jag körde positivt med honom(fick dock tänka om på den fronten senare) och jag lärde mig mer och mer jag kom in mer i "sportdelen" av hundvärlden, och jag utvecklades, tränade, lärde mig med hunden helt enkelt. Han är idag 5år. Och jag lär mig fortfarande saker om hundar än idag. Och jag förväntar mig aldrig att sluta lära mig, allt är så fascinerande och underbart.

Jag brukar inte bara låna hunden, utan passa på att ägaren är med så att jag i riktiga situationer kan fråga: "Du, när vi mötte den där hunden, vad gjorde du med din då?" "du, jag har tänkt på det här och det här", frågat om jag får följa med till ex kloklipp/trimning eller på veterinärbesök för att se hur sånt funkar.

Sen visst, läsa böcker, serier, podcast är skitbra. Men så mycket hans om erfarenhet man kan få är helt klart vad jag själv funnit som bäst.