Är de speciella behoven för 13-åringen eller har ni barn som är mer utåtagerande?
Sheltie är ganska känsliga mentalt, har inte samma robusthet som tex golden.
I en barnfamilj och om din dotter(?) behöver en trygg kompis så tänker jag mig en lite mindre hund som är robust både fysiskt och mentalt.
Får den en boll i skallen så är inte reaktionen "Hjääälp, yttre världsrymden anfaller!" utan "Tjohoo, vi leker!" något som jag själv föredrar - men den typen av hund är ofta lite mer självständig. Ett typexempel är väl just dvärgschnauzer och även en del av de mindre terrierraserna som norfolk, norwich och australisk, kanske cairn och möjligen borderterrier. De kan dock ha en del jaktlust.
Om en 13-åring delvis ska ha hand om hunden, träna lite agility mm så kan det vara smidigt med en hund i mindre storlek än golden.
Det ÄR lättare att hantera en sprallig unghund om den är mindre än om den väger ~30 kg.
Sheltie är annars en perfekt "tonårshund" men det beror lite på resten av familjen.

Andra raser som skulle kunna vara värda att kika på är tex någon spaniel och kanske lancashire heeler.
Någon av bichonerna? Lättsamma små hundar som hänger med på det mesta men inte kräver så mycket. LITE väl små kanske? Själv vill jag ha en något större och "tåligare" stallhund.

Det kan vara lite knepigt att hitta rätt kombo av robusthet och förighet.

Självklart skall hunden passa hela familjen men jag tänker att det är bra om ni lägger lite extra vikt på att det ska funka just med barnen.
En glad och okomplicerad kompis i lite mindre men ändå robust storlek.

…och nu inser jag att jag inte alls har svarat på er fråga! 😄
Lite att tänka på i alla fall?

#1: Tack för dina kloka kommentarer. Visst är det svårt att hitta rätt i både storlek och ”robusthet”. Vår femåring kan vara både högljudd och utåtagerande emellanåt (dock inte mot våra djur) och ska genomgå en utredning för autism/adhd. Det är det som gör att jag tvekar på sheltien. Golden känns perfekt i de flesta avseenden men den tar ju mycket plats. Strävhåriga raser går bort då det finns önskemål om mjuk och lite lurvig päls (annars hade labbe också stått på listan). Welsh springer spaniel tycker jag själv är väldigt fina men är rädd att de kräver mer.

Svarar lite snabbt och kortfattat här: skulle absolut säga att en sheltie skulle passa hos er, men att det finns en del att ha i åtanke. Precis som #1 säger så är sheltien, överlag, en känslig ras som behöver en mjuk hand. Det är också en vallhund med lätt till skall, särskilt vid lek, och som kan springa och leknafsa en i hälarna långt upp i pensionärsåldern, vilket såklart kan bli jobbigt för ett barn med npf diagnos.
Men det är också en ras som håller sin familj närmst och tyr sig ofta till alla familjemedlemmar. En sheltie som växer upp med barn har sällan problem med familjelivet och allt vad det innebär, men det är fortfarande viktigt att den har en plats den vet att den kan gå undan till utan att bli störd av små barnhänder; det är trots allt jobbigt att hålla reda på flocken hela dagen ;)

De är kontaktsökande, vill vara nära och hänga med på allt man gör, och generellt lätta att ha att göra med. Vissa kan också älska allt och alla, och vissa är mer reserverade (ska inte vara rädda dock, utan visar ett ointresse för främlingar.) Miljöträning och socialiseringsträning är viktigt i valp-och unghunds åldern, vilket det i för sig är för alla hundar. En typisk sheltie kan hålla i gång med aktiviteter en vecka i streck, men även kunna ta det lugnt en vecka. Kan tipsa om att gå med i någon av våra svenska shetland sheepdog grupper på facebook där många lägger upp om sin vardag med sina hundar.

Kan tillägga att jag själv har npf diagnos och psykisk ohälsa och är uppvuxen med sheltie från det att jag var 4år till 14år. Tiken vi hade då var världens mest oproblematiska hund från dag ett. Är idag 21 och har en sheltie pojke på snart 8 månader som INTE är rastypisk och som inte hade passat i barnfamilj; han är en arbetande hund med stressproblematik och inte en representant för hur rasen i stort är.

Gillar du golden men vill ha en mindre hund så är någon spaniel mer lik mentalt än vad en shelite är. Kolla tex på cocker spaniel! Nu har det väl blivit vanligare med BPH på shelite, men jag tror ändå det är lättare att hitta en trygg och glad cocker än en sheltie.