Låt hunden somna in. Det är inte ett dugg konstigt om hunden inte är lugn och stabil om det hela tiden kliar på den. Ni har trots veterinärhjälp inte lyckats hitta ett läge där hunden mår bra. Allergier är hemskt, och just nu lider er hund. En hund ska inte behöva lida hela livet, det är inget värdigt hundliv.

Han har dragits med beteendproblematik från dag ett? Har du sökt hjälp för det?

jag har själv en hund, en staffe, som började dras med klåda runt 6 månaders ålder. började med hypoallergenic för att utesluta foderallergi. hon åt kopiösa mängder, alltså närmare en halvliter foder per mål och gick ändå ner i vikt såpass att vi fick avbryta utredning. spelade ingen roll vad vi gjorde, hon var konstant hungrig och bara rasade i vikt och mådde helt uselt under tiden. tillslut kom man fram till kvalsterallergi. foderallergi vet vi inget om eftersom vi fick avbryta de utredningen. hon hade klåda under ganska lång tid. det gick i skov för henne men gjorde henne reaktiv och svår. hon hade en hemsk spökålder, flög på andra hundar och visade stor ovilja mot barn. samma med vissa vuxna. jag kan ju förstå det, finns det ens något värre än klåda? själv mådde jag helt uselt under tiden. gick och grät ungefär varenda promenad för att jag kände mig så hjälplös.
för oss blrv vändningen ett foderbyte. vi började med VOM-hundmat och la till standardt fiskolja, standardt kalk plus och standardt immun plus till det. Det var en ägare till ett av hennes syskon som hade testat samma kombo och tipsade. ett par månader till ett halvår senare var hon helt klådfri. jag brukar inte egentligen tro eller tycka så mycket om kosttillskott, men i vårt fall blev det räddningen. hon fick det i ett par år, innan vi fasade ut. klådan har intekommit tillbaks
hunden har fortfarande en hel del bekymmer, men när klådan försvann kunde vi i alla fall börja jobba med det och idag är hon den bästa hon kan bli. hon är fortfarande reaktiv mot andra hundar, men inte längre mot vuxna, och bara mot barn om det blir väldigt stökigt. det är hanterbart.

och avlivning är ett alternativ som inte gör dig till en dålig hundägare. klåda är verkligen hemskt för hunden, ren tortyr. allergier är skit!

#1: Jag har funderat åt det hållet men vet inte om jag tycker att det är tillräckligt illa för att avliva. Han har klåda men kliar sig inte hela tiden och kliar inte sår eller liknande. Däremot är under klådan märkbart besvärad av det. Frågar jag en veterinär skulle troligtvis dosen kortison ökas igen. Men med ökad mängd kortison får han andra jobbiga biverkningar som konstant hunger vilken inte stör honom mycket mindre än klådan. Vi är i ett svårt mellanläge. Men jag tackar för dina synpunkter. Jag behöver få diskutera med utomstående.

#2: Det är svårt att avgöra när och var problemen kommer ifrån. I början tänkte jag att mycket skulle gå över med mer mognad och träning. Vet inte om det är jag som gjort fel (jag är säkert en bidragande faktor, känns som jag misslyckats totalt), om det är stress som är medfödd eller om det är triggat av nån speciell händelse. Vi gick på valpkurs från att han var 13 v till 23 v där han skötte sig galant förutom att vi märkte tydligt att han var rädd för ledarna på kursen. T.ex. vid ett tillfälle när han skulle bli hållen av en instruktör inför en inkallning och fick total panik av att behöva vara hos instruktören en kort stund:( Jag, som hundägare första gången, har även haft svårt att avgöra vad som är ”normalt hundbeteende” för en unghund/valp. Var gränsen går. Men förstår såklart nu att det inte är ett hållbart beteende för varken hunden eller mig. Förutom reaktioner på ljud utifrån och vaktighet, rädsla för främlingar och hans svårighet att slappna av kan han även visa en del aggressivitet t.ex. och speciellt, när han slitit sönder en leksak och vill äta stoppningen. Då kan han bli riktigt förbannad när man ska stoppa honom och t.o.m. bitas. Han är som natt och dag, fungerar allt som oftast finfint ute på promenad och när vi tränar lydnad. Han älskar att träna och är otroligt läraktig.

Jag har tänkt att ta hjälp och har kollat efter tränare i närheten. Har även tänkt gå kurser men covid har ju satt stopp för det mesta. Och med allt omkring med allergin har jag inte lyckats ta tag i det. Har tänkt att ”jag tar det efter allergiutredningen(när jag dessutom kan jobba med annan belöning än hans trista allergifoder som motiverar honom föga)” men den verkar aldrig ta slut. Självklart borde jag sökt hjälp och allergin är ingen ursäkt.. men som svar på din fråga, nej jag har inte sökt hjälp för hans beteendeproblem.

#3: Vad glad jag blir att ni kunde hitta en lösning! Jag känner igen mig i mycket du skriver, det är verkligen hemskt att känna sig så vilsen och hjälplös. Man vill ju göra allt man kan för hunden men till slut vet man varken hit eller dit. Det tar så mycket energi med både allergi och beteendeproblem och leder till så mycket ledsamhet, besvikelse och förtvivlan.

Det är en sån djungel med foder, och jag har inte testat mer än det veterinären ordinerat, vilket varit anallergenic. Vi har förberett för foderprovokation som blivit uppskjuten och uppskjuten och nu lagd på is pga att vi börjat med vaccineringen. Vi har inte haft några problem med hans vikt, men konstant hungrig var han när han åt högre dos kortison och den extrema hungern kan komma tillbaka i perioder. Avlivning känns så förfärligt.. trots allt lever han ju och har ett liv och saker han tycker om. Älskade stackars vovve. Jag är så kluven.

Jag ska försöka läsa lite mer om VOM och de kosttillskott du tipsat om. Jag är tacksam att du tog dig tid att svara!🙏

#5: Anledningen att jag frågar är att såna här besvär kan hänga ihop. Att leva med ett mer eller mindre konstant stresspåslag/mental obalans påverkar kroppen på alla möjliga sätt.

#7: Du tänker att allergin och klådan kan komma av mental stress? Förstår jag dig rätt? Kan kanske vara så, men i detta fall tror jag inte det. Snarare tvärt om isåfall, att stressen/mentala problem kommer från klådan och påfrestad, allergisk kropp. Men det kanske är så du menar?

#8: Det förstnämnda. Oavsett så kan det vara värt att börja ta itu med de mentala problemen. Om dessa beror på hans allergi så kommer ni ju få svar på det, om inte så får han bättre förutsättningar att läka om han slipper ett rubbat immunförsvar kopplat till stress.