Innan jag beskriver problemet nedanför vill jag bara påpeka att hunden ska tas till veterinär och kollas upp, men jag känner att jag vill kolla här om någon känner igen symtomen och har en tanke om vad problemet kan vara.

Min annars glada schäfertik har blivit helt opålitlig. Hon har alltid varit speciell, med hög integritet och en dominant personlighet. Det har alltid varit hanterbart och vi har ju varit bästa vänner men nu är det till och med så jag blir osäker i vissa stunder.

I somras hoppade hon på sin "bästa vän" typ den enda hunden hon gått ihop med då båda hundarna är lika dåliga på hundspråk och den andra har varit undergiven min. Efter det hittades en tumör i ena juvret som opererades bort, denna var godartad enligt veterinär. Då antog jag att det kanske varit den som var orsaken till attacken, att den gjorde ont eller liknande.

I oktober flyttade en liten valp in i huset med oss, från början trivdes dom båda ihop. Dom lekte ihop och sov ihop, när den stora (vi kan kalla den för A) ville vara ifred så hoppade hon upp i soffan där den lilla inte kom åt henne. Det var frid och fröjd här hemma, inga tecken på stress eller missnöje, tvärtom så var det glada miner hela tiden.

Sen natten till den 25 december vände ALLT. Jag låg och sov så jag vet inte vad som ledde upp till detta, men jag vaknade i alla fall av att A hoppade på och bet valpen. Alltså inte bara en tillsägelse för att valpen var jobbig, utan hon försökte rent av döda valpen (högg efter halsen men fick tag i benet och ruskade med huvudet så valpen skrek, det var blod överallt och en av valpens tänder gick av).
Hon har efter detta hoppat på valpen ännu en gång, då oprovocerat på en promenad. Vi var ute och gick. Jag hade valpen på min högra sida och A på min vänstra. Jag tittar ner och ser att A nosar i gräset på vänstersidan och valpen kollar åt höger, och från ingenstans hoppar A på valpen. Valpen gjorde alltså ingenting mot A.

A har även "hotat" att bita mig när vi lekte en gång, något hon ALDRIG tidigare har gjort. Nu tvingas jag ha hundarna separerade här i huset och dom får turas om att vara med mig vilket såklart inte förbättrar situationen, men jag vågar inte riskera att A hoppar på valpen igen.

Detta är bara dom största grejerna som hänt, andra saker som förändrats är:

• A kan inte längre vara ensam utan att bita sönder saker.
• Hon jagar katterna här hemma (vilket hon inte gjort tidigare).
• Hon morrar på valpen trots att valpen ligger och sover.
• Hennes aptit är helt sjuk, hon verkar ständigt hungrig, äter sopor, kattmat, ur kattlådan (kattlådan står i ett hörn vänd mot en vägg mellan tvättmaskin och vägg så hon har alltså hoppat över/klämt sig emellan och tryckt ut kattlådan så hon kunde äta kattbajset). Hon äter även ett foder med mer protein och mer fett i så hon borde inte vara hungrig. Har inte heller hjälpt att byta foder.
• Hon lyssnar inte längre när det kommer till vardagslydnad osv.
• Kan vända på en femöring i humöret, från glad till arg, arg till osäker, arg till gosig osv. Man vet aldrig riktigt vart man har henne.

Jag avmaskade henne i mellandagarna då jag tänkte att aptiten, stressen osv kanske berodde på det. Men det hjälpte inte.

Kan också tillägga att alla dessa symtom kommit smygandes vilket har gjort att jag från början bara misstänkte t.ex. löp (hon löpte strax innan jul), deppighet, skendräktighet etc.
Som skrivet längst upp är veterinär kontaktad och inget beslut kommer tas innan hon är undersökt, men det hade varit skönt att höra någon annans tankar. Som det ser ut nu är det ohållbart och flera i min omgivning anser att jag borde avliva henne.

Saker vi funderat på är bl.a. hjärntumör eller tumör i någon annan del av kroppen (som kanske är smärtsamt dessutom). Hon har även en lös benbit i armbågen som tidigare inte har påverkat henne, men det är ju mycket möjligt att hon börjat få ont i den på senare tid.