Hej alla kunniga hundmänniskor.
Vi har ett problem med vår 4-mån valp som jag skulle vilja lufta med er och för information kommer vi även att ta detta vidare med hundexpert. Det skulle ändå vara intressant att höra om fler har varit med om det vi går igenom just nu och höra hur ni tacklade det och om beteendet försvann?

Klargörande
För att få bort eventuella funderingar på om vi har tänk igenom beslutet att skaffa valp med allt vad det innebär så är svaret ja, mycket genomtänkt och vi är mycket pålästa och insatta i just den här rasen ”Jaktlabrador” (som vi ska träna för praktisk jakt) och har hunderfarenhet sedan tidigare. Jag kan även redan nu klargöra att det jag beskriver inte handlar om vanligt otyg som de flesta valpar håller på med som att nafsa/bita i allt som rör sig, händer, fötter, byxor, soffor, mattor, väggar etc. Det handlar inte heller om det vissa kallar ”valpfnatt” som kan flyga i dem ofta på kvällen när de är övertrötta och behöver varva ner. Kan även lägga till att han inte börjat tappa tänder ännu (vet att det kan bli värre precis innan det börjar) och hans beteende har pågått sedan han var 10 v (totalt i 6 v alltså). Detta är på en nivå högre upp. Vår valp på 4 mån är i sig själv väldigt livlig (tror lätt att vi fick den vildaste i kullen) och kräver stimulans i form av träning, busa av sig ordentligt ute, tydliga regler och såklart lugn och ro. Och det får han.

Nu till problemet
Han flippar ur och gör utfall och hetsbits… mycket och hårt. Ja, det GÖR valpar, vi vet. Men det vi pratar om är inte hans nafsande och tuggande på våra händer (det gör han också) utan detta är utfall där det slår slint som sker ca 1-4 ggr per dag och kan inträffa närhelst på dygnet, inte kopplat till att han är tex övertrött. Det kan hända när vi är ute och går i skogen (men även hemma i soffan), plötsligt flyger han på en och hugger tag i handen och ruskar den som en vante, ögonens vitor blir synliga och han går upp i spinn och det bara slår slint. Att bryta detta går inte. När man väl lyckas bända loss honom från sin hand måste man väldigt hårt hålla i hans huvud med båda händer för att inte bli sönderbiten. Att försöka ge honom en pinne el dyl att bita på istället är inte att tala om. Sen efter en stund (ca 10 min) blir han lite lugnare som gör att man då kan avleda med ngt och bryta utbrottet och gå vidare… med blodet droppande och med en klump i magen att ”det här kan inte vara normalt”.

Vi vet att det bästa är att ignorera, behålla lugnet, inte bestraffa… men hur ska man hantera en situation där man har en hund som är uppe i spinn och bara biter och biter… hårt! Genom jeansen och händerna så att det blir stora sår. Jag har armledsskydd och torgvantar på mig men ändå ser mina händer och armar hemska ut.

Tror vi har testat det mesta: Pipa till gällt som en hundvalp, nypa till i nacken (som mamman gör), Ignorera, gå därifrån, ta bort honom och sätta någonstans, ge honom ngt alternativ i form av leksak och tuggben (som ligger överallt), ättika, senap, spruta vatten, lugna, hålla fast och bara prata lugnt, säga NEJ (såklart), fysiskt brotta ner honom, slå till lite lätt på nosen etc etc. Inget biter på honom. Oavsett vad vi gör visar han ingen underkastelse alls i form av svans mellan benen eller ett litet pip utan han bara fortsätter. Ibland känns det som att han inte greppar vad vi menar. Ser även en tendens ute när han hälsar på hundar, att han inte tolkar deras signaler ”nu är du skitjobbig, nu räcker det” utan han bara fortsätter härja (men detta kanske är helt normalt valpbeteende).

Någon som känner igen detta? Hur tacklade ni det? Är det bara att härda ut och att det blir bättre?

Stort tack för att ni tog er tid att läsa.