Är ljudnivån ett problem när det gäller dvärgschnauzern? Jag har aldrig träffat någon som inte älskar sin egen röst, som det så fint heter. :D

Flera av dom jag har träffat har också älskat att högt och glatt kommunicera med alla, från ägarna till bekanta som stannar upp på promenaden och hälsar. Det har inte handlat om osäkerhet eller ouppfostran i deras fall, utan helt enkelt om att det var såna dom var. Ruskigt charmigt och oerhört bedårande att stå/sitta och prata med en hund som pratar tillbaka. :D

Dock kanske inte optimalt om man behöver tyst och lugnt omkring sig.

#1: Ljudnivån kan klart vara rätt hög här hemma emellanåt så den behöver ju inte tvunget öka 🤪. Men till viss del går det väl att träna också.

#2: Jag vet mest inne på om en skällande, pratig hund kunde vara besvärlig för barnen. Jag kan vara extremt ljudkänslig så att ha en dvärgschnauzer som kan springa runt och skälla på sitt unika sätt i tid och otid skulle vara en mardröm för mig.

Det är inte helt ovanligt med ljudkänslighet inom autismspektrum, det var därför jag frågade om det. :)

I övrigt tror jag väl att båda raserna skulle fungera om det du skriver i #0 är dom enda kraven ni har på en framtida hund, även om ni får två väldigt olika hundar beroende på vilken ni väljer.

Dvärgschnauzern är en oemotståndlig clown med så mycket charm och humor att det nästan blir löjligt. Lättlärda som sjutton på både gott och ont och envisa också. Kan vara reserverade mot främlingar, men en majoritet verkar vara galna i barn. Jag minns en tik som hängde i kopplet och skrek efter barn om hon såg dom ute för att hon så gärna ville fram och hälsa. Hon var väldigt populär i det området. :D

Det är för övrigt en trimningsras och behöver trimmas med jämna mellanrum. Sen så fäller dom knappt någonting, vilket är väldigt trevligt jämfört med pälshaven som blir när en Golden Retriever har sina fällperioder.

Tandlossning förekommer och det är inte ovanligt med någon form av tandproblem (precis som hos många småhundraser, tråkigt nog) redan i ung ålder. Något som kan bli väldigt dyrt i längden då många tandproblem inte täcks av försäkringsbolagen. I övrigt är det en frisk ras som kan bli väldigt gammal. Ingen av dom jag känt gick bort före 13 års ålder och jag tror den äldsta var 17 år när hon vandrade vidare.

Personligen hade jag valt Golden Retriever alla dagar i veckan och det har inget alls att göra med att det är min favoritras.. ;)

#3: Jo visst finns det ljudkänslighet här. Tänkte att de kanske mest skäller vid hundmöten men det är klart att om de låter mycket även vid lek t.ex. så blir det nog lite tröttsamt. Ge mig alla fördelar med golden är du snäll, så jag ser om de väger upp (de praktiska) nackdelarna med storleken 😊

#4: Hur mycket dom låter i möten, lek, vardagen och i allmänhet är ju givetvis individuellt. Du kan få en som individ som är knäpptyst för det mesta, men du kan få en riktigt pratsam rackare också. :D

Det är en vaktande hund och vaktar mot inkräktare och misstänksamma ljud (enligt hundens egna bedömning) genom att larma. Det vill säga, skälla. Hur mycket, intensivt, lätt, högt/gällt och länge beror på individ och går till viss del att träna på givetvis, men dom jag känt och träffat tyckte verkligen om att kommunicera med rösten vid alla möjliga tillfällen.

Larm och vakt kanske är uppskattat ute på landet? Dom är duktiga på att lära sig dom vanliga ljuden och snabba på att snappa upp nya som inte hör till det normala och förtjänar att uppmärksammas.

Golden Retrievern är min favoritras för att den passar så bra ihop med mig, min livsstil och mitt sätt att träna och leva med hund. Det är svårt att lägga fram fördelar över en annan ras när det gäller någon annan då denna kan ha en helt annan syn på och känsla för det.

Jag kan försöka skriva ner varför Golden Retriever är min favoritras om det skulle vara till hjälp?

#5: Ja tack! Det får du gärna göra.