#0: Jag röstar för munkorg då en nosgrimma (även kallad halti) kan ge skador i nacken vid plötsliga ryck.

Definitivt munkorg i det här fallet. På din beskrivning låter det som om hon försöker attackera istället för dom mer klassiska avskräckande utfallen som hundar gör och då är munkorg nästan ett måste så att du kan förhindra att andra (och du själv) blir biten i laddade situationer.

Tyvärr låter det som att problemen är mycket större än vilka hjälpmedel du ska använda. Om hunden vill bita både hundar och människor, både utomhus men även hemma, då är det en hund med fruktansvärd mentalitet och hög stress.

kan tillägga att hon är en fantastisk hund mot mig men då hon troligtvis fått stryk i rumänien tror jag att det är drf hon försöker hugga folk och andra hundar.

min moster hade hon inte godkänt än och när hon bet mig var det nog bara av misstag. men somsagt vill helst slippa avlivning om det inte verkligen behövs. visar det dig att problemen inte går att jobba med kanske man får ta det beslutet men för tillfället är det så här. köpte en nätmunkorg idag, som ska tydligen sitta bättre än nylon.

Det är extremt viktigt att du tar hjälp av en instruktör omedelbart. En hund som hugger är farlig och en instruktör kan utvärdera om det går att få ordning på eller ej.

#4: Att hon bet dig var definitivt av misstag, men det stora problemet är just att hennes avsikt var att bita din moster även om du kom emellan.

En hund som anser att anfall är det bästa försvaret är farlig och som Nina säger i #5 behöver du ta hjälp av en duktig problemshundutredare och/eller hundpsykolog så fort som möjligt. Professionell hjälp och vägledning i såna här situationer är extremt viktigt och din hunds bästa chans att må bättre och kunna anpassa sig till den nya världen hon lever i nu.

Om det är en nätmunkorg i stil med denna så kommer det inte hjälpa mycket:

https://www.tinybuddy.se/products/skyddskorg?variant=19546019364952

Nätmunkorgar används huvudsakligen för att hindra hundar från att äta saker utomhus och fungerar inte bra för att förhindra bett.

Sist så vill jag skicka med några styrkekramar! Både du och din vovve befinner er i en hemsk situation just nu och jag hoppas innerligt att ni får hjälp att ta er ur den!

#0: mest troligt är detta ett beteende som hängt med sen hennes tid på gatan eller i ett av sheltrena där nere, bits man så lämnas man ifred, och lämnas man ifred är ingen elak mot en, så tyvärr ett självgratifierande beteende i ett sånt fall :(

som många andra sagt så behöver du verkligen ta itu med detta problem med en kunnig instruktör som använder snälla metoder, och som har tålamod, för detta är inte ett problem som kommer försvinna på bara ett par sessioner

se dessutom till att skaffa en ordentlig munkorg till henne, för hennes och andras säkerhet

Nosgrimma är till för att hundar inte ska dra i kopplet och dom kan bitas när dom har den, Jag har själv nosgrimma ibland på min hund om jag går med båda innan vi kommer in i skogar. Om dom rycker med nosgrimma så kan dom knäcka nacken, så det är inte något jag skulle rekommendera.
Munkorg.
Jag har inte läst alla svar, men många hundar vänder sin frustration som dom byggt upp emot människor eller djur i närheten om situationen blir pressad eller för hetsig, har själv varit med om det med hundar som inte haft något fel på sin mentalitet.
Om du har möjlighet så ta henne ur de situationerna istället för att sätta henne i dom. Och munkorg så rekommenderar jag baskerville som du fortfarande kan ge godis/belöning i utan att ta av och på. Rekommenderar inte en metallkorg öht då dom gör förbannat ont att få på sig (har en själv som jag använt på min hane när han stött den emot mig).

#0 Rekommenderar en munkorg av typen "korg" dvs. inte en sån i tyg/tygnät. För i en munkorg av "korgtyp" (https://www.tinybuddy.se/products/gibbon-munkorg?variant=32335046475864&source=googleps&gclid=EAIaIQobChMImY6Xv5CB7QIVy-eyCh1phgKxEAQYAiABEgJw5PD_BwE) så kan de fortfarande ex. flåsa, dricka osv. Denna typ är bäst då man behöver använda munkorg under längre perioder än ex. bara när man ska klippa klor eller när man är hos veterinären (vid sådana tillfällen kan en enklare munkorg fungera).

Sedan som andra redan påpekat. Ta hjälp av en bra hundspykolog/problemhundskonsult/utredare som använder sig av moderna snälla metoder (med belöning för rätt beteende, inte sådana som straffar, drar och rycker). Kolla att personen i fråga är H-märkt (fd. IMMI): https://hitta.sverigeshundforetagare.se/ det underlättar i sökandet efter en person som arbetar med mjuka och snälla metoder.

Ibland får man dra på sig en hel drös gråa hår för att hjälpa sin hund, men det kan löna sig och det kan bli bättre (även om det känns omöjligt). Det krävs med största sannolikhet en hel del tålamod och envishet, men det kan bli bättre.

Jag vet hur det är, min förra hund (Cain) var en "problemhund" utan like. Han kunde attackera utan vare sig orsak (som vi kunde utröna i alla fall) eller förvarning och han gick (alltså högg) mot ansiktet osv.

Såklart blir det inte alltid bra och ibland kan man få ta beslut och avlivning…men även fullständigt galna hundar kan bli bättre. Jag lovar dig, det finns hopp. Du kommer antagligen få höra många som säger avliva…men det är bara du som kan välja att kämpa vidare eller att låta din raring somna in. Låt ingen annan besluta det åt dig. Vill (och orkar) du kämpa för din hund så gör det.

Det är dock absolut inget fel i att istället välja att låta hunden somna in (en hund som är död lider ju inte). Allt beror på hur du känner att just din hund mår och vilka förutsättningar du har för att vara ägare till en farlig hund (för en hund som biter bör räknas som farlig).

Den bör räknas som farlig alldeles oavsett sin storlek, även om den skada den kan tillfoga ju såklart är mindre för en liten hund. Om man ser på sin hund som en potentiellt farlig hund, så hanterar man (med största sannolikhet) sin hund och omgivningen på ett säkrare sätt.

Cain var en Chinese Crested Dog och vägde ynka 5,5-5,6 kg…men jag såg honom som en farlig hund och agerade efter det. Han anföll de han kände bäst och då framförallt mig…men jag ville inte riskera något utan agerade som att han kunde attackera vem som helst, när som helst.

En munkorg är ovärderlig när man arbetar med en farlig hund. Den gör att man kan känna sig bekvämare runt sin hund (vilket kan vara avgörande för att kunna uppträda lugnt och visa sin hund att det inte är något att vara rädd/osäker för) och den gör att man kan känna sig säker på att ingen annan kan komma till skada.

När det kommer till utfall mot andra hundar på promenader så kan jag varmt rekommendera "skvallerträning", vilket kortfattat innebär att man ändrar hundens syn på situationen.

Enkelt uttryckt så går det ut på att man "trycker in" godis (det godaste goda) i munnen på hunden så fort man ser en annan hund dvs. helst före hunden själv upptäckt den andra hunden. Sedan (med träning och tålamod) så kan hunden börja titta upp mot dig (istället för att göra utfall) då den ser en annan hund i hopp om att få godis.

Man ändrar alltså från "annan hund = panik/osäkerhet/aggression och utfall är bästa försvar" till "annan hund = titta på matte/husse för nu vankas det godis". Här kan du läsa mer och kring hur man kan lära hunden att "skvallra" på en massa annat också https://www.evabodfaldt.com/2005-03-15-det-r-fint-att-skvallra

Cain, som hade väldigt svårt att lära sig saker (riktiga inlärningssvårigheter) lärde sig med tiden av med att göra utfall (p.g.a. extrem osäkerhet) och gick resten av sitt liv förbi andra hundar lugnt och fint (och knäpptyst). Om han kunde lära sig så kan alla hundar lära sig, haha.

Stort lycka till med din vovve! Hoppas ni kommer tillrätta med era problem och kan gå en mindre stressfull framtid till mötes.

Styrkekramar från en som vet hur det är/Chinesecrestedlover

ps. Jag vill understryka att även fast Cain (på bilden sex månader gammal) inte längre är i livet (skrev ju min förra hund osv.) så avlivades han p.g.a. sjukdom med dålig prognos (då han var 10,5 år, 2016) och det hade absolut ingenting att göra med hans "problembeteenden". Jag levde alltså med och kämpade med denna galna jycke i 10 år, med allt vad det innebar och han blev bättre men aldrig som en "normal" hund. ds.

SashaW fick ni veta att hunden hade dessa problem innan ni tog hem henne?