Frågade ni inte något om hundens bakgrund och personlighet och varför han återlämnats till uppfödaren?

#1: visst gjorde vi det! Vi frågade allt vi kunde komma på.

Vi fick svaret att han kom tillbaka till uppfödaren pga ändrade familjeförhållanden. Eftersom vi träffade både uppfödaren och hunden flera ggr i deras hem innan köpet, kunde vi inte i vår vildaste fantasi tro att detta kunde hända.

Han var så otroligt glad, mjuk, kelig och kärlekstörstande…

I efterhand fick vi höra att uppfödarna märkte av hans konstiga/aggressiva beteende när dom fick tillbaka honom, men att dom "Jobbat bort det" och "trodde" inte att det skulle hända igen.

#2 Då var det oärligt och oansvarigt av uppfödaren att inte förvarna om att det iallafall funnits sådana tendenser. Eftersom det gäller en så pass ung hund så kan jag dock till viss del förstå att de kanske hoppades att beteendet var en övergående fas som inte skulle visa sig hos er, men öppenhet och ärlighet är alltid bäst.

Rent juridiskt så tror jag att det är svårt att få någon upprättelse eftersom det är svårt att avgöra var gränsen mellan lynnesfel och en mer krävande hundpersonlighet (som man behöver jobba med) går. Uppfödaren ansåg kanske helt enkelt inte att hunden var lika farlig som ni uppfattade den som och det var den kanske inte heller hos uppfödaren.

#3: tack! Vi förstår om det är svårt .. både uppfödaren, veterinären och en hundpsykolog misstänker att han hade rage.

Förstår såklart å ena sidan uppfödaren, vi får ju helt enkelt lita på att hon såg att vi var en bra familj åt denna hund, och trodde då att hans aggressivitet skulle försvinna.., men som sagt, hade hon varit 100% ärlig om vad han gjort innan (gjort utfall mot, och bitit människor) hade vi ju inte vågat välkomna honom till oss .

Vilken ras gäller det? Jag förmodar att hunden var reggad i SKK med tanke på att du nämner deras juridiska?

#5: han var skk-registrerad ja, han var en miniatyrbullterrier.

Vad är det ni tänker att ni vill göra nu? Om hunden inte lever längre och uppfödaren är falsk och oseriös så finns det väl inte så mycket annat att göra än att i framtiden undvika hundar från den uppfödarens linjer samt att när tillfälle ges varna andra. Tyvärr får uppfödare inget straff för att de ljuger vid hundförsäljning, framförallt inte om det inte finns något skriftligt.

#7: du har rätt, så är det givetvis, gjort är gjort tyvärr.
Ville mest bara skriva av mig och se om det fanns någon med liknande erfarenhet.

Skulle vi pratat med "någon" om detta är det mest för att prata av sig och eventuellt kanske dela erfarenheter med någon.

Vi får tyvärr se detta som en tråkig erfarenhet, och vara extra vaksamma/uppmärksamma i framtiden.

Gud så hemskt! Vilket pucko till uppfödare! Ska man omplacera en potentiellt aggressiv hund är det så klart jätteviktigt att tala om det och se till att han hamnar hos personer som är vana att hantera såna hundar. Det kan ju sluta i katastof annars. Totalt oansvarslöst.

Inte jurist, men sponant håller jag med om att du nog inte har goda chanser.

#9: ja, helt klart bland det värsta vi varit med om..

Värst är nog ändå att denna händelse har ärrat oss så.. Vi är båda uppväxta med hundar, och för oss var det självklart att vi ville köpa en renrasig hund från en registrerad uppfödare.( absolut inget ont om blandraser!!)

Alla hundar vi haft tidigare har köpts vid 8 veckor, och vi har bara underbara erfarenheter av både hundarna, och uppfödarna.. Därför trodde vi aldrig att det skulle vara en dum idé att köpa en lite äldre valp , dessutom från uppfödare..(självklart är det inte dumt, men i vårat fall)

Nu har vi båda blivit osäkra på hundar, något vi aldrig trodde skulle hända.
Ingen av oss har någonsin varit rädd för en hund, men nu ryggar vi båda tillbaka vid hundmöten.. även hundar vi träffar regelbundet, som vänners, kollegors och släktingars.

Vi försöker bearbeta vad vi gått igenom , och vi försöker intala oss själva att långt ifrån alla hundar beter sig som våran gjorde, vilket vi innerst inne vet..

Vi hoppas att vi i framtiden våga köpa hund igen, men just nu känns det väldigt avlägset.

Nu är jag själv inte alls särskilt insatt när det gäller olika hundraser, men hade ni egen erfarenhet av unga exemplar av den här rasen sedan tidigare? När jag läser om den på olika sidor varnas det lite för att det kan vara en ras som inte vem som helst kan ha.

#11: absolut, vi hade tidigare erfarenheter av rasen. Annars hade vi nog som du skriver, inte vågat oss på en lite äldre valp om det var vår första individ av rasen.

Du skulle ju alltid kunna prata med en jurist. Det finns en sajt som har viss gratisrådgivning (juridikstudenter, tror jag).

Om du kan få kontakt med första ägarna och de kan vittna om problemen och att uppfödaren var införstådd med detta, kanske du har en liten chans. Det blir ju ändå ord mot ord om uppfödaren hävadar att hen informerat er, men man kan ju kanske tycka att en sådan hund inte hade bort säljas vidare alls.

Men att gå vidare utan att vara tämligen säker på att vinna skulle inte jag göra. Det kan bli väldigt dyrt. Det är för rättshaverister. Men att höra sig för behöver ju inte kosta så jättemycket.

#13: tack för dina tips! Men precis som du skriver, så är det nog väldigt mycket jobb som kanske inte leder någonstans.

Tanken att kontakta första hemmet har funnits länge, men vi har nog inte riktigt vågat göra det ännu.. Men det är absolut en tanke vi har!

Om inte annat kan det ju vara skönt att prata med dem kanske? Få lite bekräftelse, liksom. Då får ni ju höra vad de tänker om uppfödaren också.

#15: ja verkligen! Känns lite "konstigt" att kontakta någon bara så där som man aldrig träffat, dom vet ju inte ens om att vi finns.. Men vi har ju trots allt ägt samma hund, och det kanske skulle kännas bra att få prata med dem.

Jag tror nog att de gärna vill veta hur det gick. Det tyckte väl också om hunden och det var säkert svårt att lämna tillbaks honom. Även om du kommer med tråkiga nyheter så är det säkert skönt för dem att höra att det verkligan var nåt galet med hunden och det inte var de som var "dåliga hundägare".

Hej igen! Nu blev jag plötsligt själv i behov av enklare jurisisk rådgiving och googlade. Har inte hittat den där sajten jag pratade om än (där jag tror det var juridikstudenter som svarade), men jag hittade den här. Bara ett tips, har inte ringt själv än, så vet inte om det är nåt att ha eller inte.

https://www.juristjouren.se/om-juristjouren.html

#18 Det är inte Lawline du tänker på?

Tror inte det. Men det kan ju hända att sajten utvecklats så mycket att jag inte känner igen den.

Jag tror att det bara är gratis med "webfrågor" på Lawline. Den jag tänker på hade telefonrådgivning.