#0: Han är bara 5 månader så jag tycker det är alldeles för tidigt att "döma ut" honom som osäker eller smått anti-social.

Gick ni inte igenom hundmöten på valpkursen? Eller brukar det vara på unghundskurs kanske…?🤔

Sen att du har hunnit testa "allt" med en så ung hund tror jag inte riktigt på. 😊 Man måste ge de olika metoderna tid. Vad har du testat?

Om han tycker det är obehagligt med närgångna främmande hundar så se till att han får space när ni får möte. Ta ut avstånd och låt inte främmande hundar hälsa (om lillgrabben tycker det är obekvämt).

Jobba på kontakten (utan störningar till att börja med) så att du kan be honom fokusera på dig vid möten.

En del hundar glömmer allt runtomkring när tvåbenta erbjuder godis eller leksak, är han en sån?

#1: tack så jättemycket för ditt svar😊, nej vi har inte gått igenom det på valpkursen, och självklart har du rätt, vi har inte testat allt. Några saker jag har testat är att när han börjar morra att jag buffar till honom, och säger nej. Detta förstod jag dock ganska snabbt att det inte funkade, förvärrade endast. Jag tar absolut inte upp honom, eftersom jag hört att detta kan förvärra och de blir ännu ”kaxigare”, stämmer det? Jag har testat att liksom inte bry mig, och bara gå förbi, för att visa att ingenting är farligt. Då fryser han fast och vägrar röra på sig övht, tills den andra hunden kommer och han blir arg. Det som funkar bäst är nog att försöka distrahera, med godis tex. Och det har vi gjort ganska länge. På valpkursen så har vi gått slalom mellan andra hundar, för att träna att gå i koppel med störningar. Medan de andra hundarna drar och gnäller som tokiga för att få hälsa på andra, så är min lille på helspänn och blir alldeles förbannad om hunden försöker hälsa. Jag vet verkligen inte var detta kommer ifrån, för vi har en stor äldre hund, som han kommer superbra överens med och känner sig trygg med. Och när han är med så går möten mycket bättre (oftast). Vi har även massa grannhundar som han är kompis med. Det har varit såhär sen han kom till oss vid 8veckor. Och ja, han kommer från en mycket bra kennel där han också hade ”hundkompisar”.

#2: Förstår dock känslan och frustrationen när man känner att absolut ingenting hjälper eller ger framsteg. Tro mig, de flesta hundägare har varit där… 😖

När en hund är osäker/obekväm/rädd så tycker jag det oftast hjälper mer att visa vad man vill att hunden ska göra istället för att säga "Sluta med det du gör!" men utan att ge ett alternativ.

Jag tycker du gör helt rätt i att inte ta upp honom. Det brukar inte göra någonting bättre utan mer bekräfta rädsla eller att hunden känner sig stor och kaxig i sin tvåbentings famn.

Godishundar tycker jag är enklaste varianten att träna med. 😀

När det blir möte så försök gå åt sidan och erbjud något riktigt smarrigt.

Vem har tid att bry sig om läskiga hundar när tvåbenting erbjuder kalasgodis liksom?

Även en hund med stora kompisar kan tycka att främmande hundar ska hålla sig på avstånd. Inget konstigt alls.

Nu har min hjärna börjat stänga ner för kvällen men det finns massor av bra info på nätet (säkert här på iFokus också) om du söker på Skvallerträning.

Hur social och kontaktsökande en hund är gentemot andra hundar har absolut en genetisk komponent. För valpar från samma kull som bara är några veckor gamla kan man se skillnader i hur de uppträder gentemot andra hundar (det är bäst att separera valparna och låta dem på egen hand träffa en okänd hund). Eftersom de vid den åldern har i princip samma upplevelser är det troligtvis generna som har störst betydelse då.

Träning senare i livet styr den inlärda komponenten av hundmöten. En hund som är väldigt reaktiv kan med rätt träning lära sig att inte reagera på ett oönskat sätt i specifika situationer. Den genetiska komponenten finns alltid kvar och en hund som uppträder rädd och aggressiv gentemot okända hundar kanske aldrig kommer bli en sådan hund som älskar att träffa nya hundar. Men man kan oftast träna en hund att bli mer tolerant och i större grad acceptera och agera lugnt i situationer som hunden inte känner sig bekväm i.

Det är olika hur gener ärvs ned och i vilken grad de uttrycks eller om de är dolda av en annan gen. Troligtvis är din hund inte den enda i kullen som reagerar på det sätt du beskriver gentemot okända hundar. Det kan också vara så att en av hundens föräldrar uppvisar beteendet i högre eller lägre grad. (Tänk på att även osäkra hundar uppträder säkra i miljöer / situationer de är bekanta med eller har lärt sig att tolerera.)

Jag tror att det bästa är att du accepterar att han har de gener han har och jobbar utifrån det. Med rätt träning borde han lära sig att ignorera okända hundar och inte göra utfall. Han kan kanske till och med, på lång sikt, kan lära sig att okända hundar kan innebära en ny lekkamrat? Det viktigaste är oavsett att han inte blir tvingad in i en situation som han verkligen inte känner sig bekväm i, både för hans egen och den andra hundens skull.

Generna har betydelse men de är inte allt. Jobbar du med honom och lägger ned tid och engangemang så tror jag absolut att du kan slippa stressiga hundmöten och delta i tävlingssammanhang.

#3 tack så jättemycket! Jo, vi ska då fortsätta träna att distrahera med godis, men tror du då att han senare kommer kunna klara det utan? Eller kommer jag alltid behöva distrahera? Frågar inte för att jag på något sätt vill klaga på lillen, han är helt fantastisk oavsett om han lär sig detta eller ej, men känner litegrann att det är nu eller aldrig då han snart blir 6 månader, och mest anpassningsbar?

#4 tack du också! Du har nog absolut rätt, och jag kräver inte att han ska vara världens gladaste och skutta fram till alla hundar han ser, jag vill bara helst att han inte ska morra eller försöka ”attackera” de (överdrift men ni fattar). Skulle du kunna ge mig ett konkret exempel som jag kan träna med honom i praktiken för att uppfylla dessa mål? Är det endast att fortsätta distrahera med gotta eller har du fler ideér?

#5: Tror absolut ni kan ha neutrala hundmöten i framtiden utan vare sig morr eller godiskalas. Sen skulle jag släppa stressen över någon speciell tidsgräns för träning/inlärning/anpassning/formning vad man nu vill kalla det.

Jag har tränat bort osäkerhet i hundmöten hos hundar som varit både 2, 5 och 7år gamla. 😀

#5: Herveaux har kommit med många bra förslag 😊

Ytterligare ett tips skulle vara om du känner / tog kontakt med någon som har en hund som valpen inte har träffat tidigare, och att det då är en hund som helt och hållet ignorerar andra hundar. Träna på att passera den nya hunden flera gånger och beröm valpen rikligt när han går förbi och ignorerar den andra hunden. Fördelen med detta är att ute på promenad så kan ju den andra hunden väldigt gärna vilja hälsa och negativa upplevelser är ett steg bakåt i träningen.

När ni är ute på promenad kan du träna på att så fort valpen har fått syn på en annan hund, se till att få valpens uppmärksamhet (säg hans namn eller bestäm ett specifikt kommando) och belöna med godis. Vänta inte tills valpen börjar reagera. Går det bra och han tittar upp på dig i väntan på mer godis, kan ni gå lite närmare. Få valpens uppmärksamhet på samma sätt som sist och belöna igen. Det viktigaste är att det är dig han fokuserar på och försök i största mån se till att han alltid lyckas. Det är en stegvis process och övning ger färdighet.

Man får vara försiktig så att valpen inte blir belönad när han uppvisar aggressivitet. Han får inte lära sig att om han morrar och kastar sig mot en ny hund kommer den att försvinna (och det blir en belöning i sig). Det kan vara lätt hänt om en annan hundägare viker av med sin hund, också därav kan det vara bra att träna med nya hundar som man vet ej kommer att reagera tillbaka.

Det finns lite olika tillvägagångssätt, som alltid är internet en jättebra resurs! 🙂

Det går oftast snabbare att träna bort aggressivitet hos en valp, men som tidigare nämnts finns det ingen åldersgräns 😊 Det är bara att fortsätta träna, vara konsekvent och ta ett steg i taget. Lycka till! 😄

#7: tack så jättemycket!! Superbra tips!