Ja du.. jag vet inte om det finns något universellt svar på den frågan om jag ska vara ärlig.

Jag har varit med om min beskärda del av hundattacker mot mig och förra hunden när hundar antingen slitit sig, smitit eller blivit lössläppta och sen kommit efter oss. Fyra olika tillfällen löste vi på fyra olika sätt, varav två ledde till att det inte eskalerade till slagsmål.

En sak som är bra att komma ihåg är att majoriteten av hundar inte vill bita eller skada människor, men hamnar du emellan hundarna riskerar du att bli biten i skottlinjen så att säga. Plockar du upp din hund kan du bli biten i armarna när den attackerande hunden försöker hoppa och hugga din hund, till exempel.

Även om majoriteten av hundar inte vill skada människor är det alltid en rejält stor risk att handgripligen lägga sig i ett hundslagsmål. Den attackerande hunden eller båda hundarna kan vara så triggade och uppe i varv att dom agerar först och tänker sen, vilket är väldigt vanligt. Rör du vid en hund i det läget (speciellt om hunden inte ser dig komma) kan hundens omedelbara reaktion bli att vända sig om och hugga/göra utfall mot dig i tron att du är ett hot som smugit sig på. Du kan bli biten och det kan gå väldigt illa för dig.

Om en hund attackerar och den andra hunden inte svarar upp utan försöker fly eller komma undan behöver man få tag i den attackerande hunden. Såvida den attackerande hunden inte fått tag i den andra hunden i ett järngrepp och bitit sig fast så kommer den försöka ta ett nytt grepp om hunden eller bita tag någon annanstans. Där är luckan för den andra hunden att ta sig undan om den attackerande hunden hålls fast och inte kan eller når att få tag i hunden igen. Dra absolut inte i en hund som sitter fast i gapet på en annan hund, det kan få den andra hunden att bita fast hårdare.

Jag har fått höra att strypning ska vara ett effektivt sätt att få en hund som bitit sig fast att släppa, men jag vet ärligt talat inte hur det skulle gå till praktiskt i en sån situation.

Min nuvarande hund är väldigt känslig vid strupen och om han någon gång av någon anledning skulle få för sig att smita och attackera en annan hund och bita sig fast så är jag 95 % säker på att en rejäl smäll mot strupen skulle få honom att släppa. Jag vet inte alls om det skulle funka på andra hundar, men det är jag säker på skulle funka på min.

Det värsta är dock att hur mycket du än läser på, vad du än hittar för information och hur du än förbereder dig så kan allt detta vara värdelöst när du väl hamnar i den situationen. Självklart är det bra att läsa på och hitta så mycket man kan, men det är nästan omöjligt att veta hur man kommer reagera när situationen väl uppstår. Speciellt då varje tillfälle kan vara så extremt olika.

Jag agerade på fyra olika sätt i fyra olika situationer och i dom situationerna fungerade det. Mycket av det var på ren instinkt.

Det sägs att man kan ta den attackerande hunden i bakbenen och lyfta upp/dra bakåt. Är det två som slåss måste man ha hjälp.

Det finns ett strypgrepp som man kan ta till i extrema fall. Man tar hundens halsband om den har ett eller gör ett halsband av sitt eget koppel och greppar om det med 4 fingrar under bandet. Sen vrider man åt 1/2- 3/4 varv, alltså inte snurra runt. Man håller så tills hunden tuppar av. Då har man ett par minuter på att koppla den och binda upp.

Ska se om jag hittar video så jag kan länka!

#1: ja det går ju inte att veta hur man reagerar i en sådan hemsk situation.

Köpte en hundskrämmare som ska göra ett ljud som får en hund att vända eller stanna i förhoppning om att det kan rädda oss. Men inte någon hund har reagerat på det när jag testat den.

Bara till att hoppas att man inte behöver vara med om det. Är verkligen en mardröm.

#3: Nej, verkligen inte. :(

Den gången en schäfer kom farande från en tomt och tacklade omkull min hund, bet tag i bakbenet och började ruska runt honom i det fick jag en blackout. Innan såg jag på ägaren, som var fullt upptagen med att hålla tillbaka schäfer nummer två som var helt sjövild, skällde och ville dit också och insåg att jag inte skulle få hjälp där. Min hund gallskrek av rädsla.

Jag kommer ihåg att jag rör mig fram mot hundarna, sen är det svart. När världen kom tillbaka igen satt jag på marken vänd åt motsatta hållet med schäfern i ett järngrepp i famnen och min hund på andra sidan gatan. Schäfern stod fortfarande upp och jag var nästan halvvägs under honom med en arm runt bröstet och en arm över ryggen. Schäferns blick var fixerad på min hund, men han gjorde ingen ansats att försöka ta sig loss utan stod lugnt och stilla.

Jag har absolut ingen aning om vad som hände eller hur jag hamnade i den positionen med schäfern, men både jag och min hund klarade oss oskadda om än skärrade.

Hur brutalt det än låter var schäfern inte ute efter att skada eller döda min hund för då hade det slutat mycket värre. När jag hade honom i min famn var han inte ens uppjagad. Inte andfådd, inte flåsig och pulsen var lugn och fin. Ironiskt nog hjälpte det till att lugna mig lite när jag satt och höll fast/kramade honom.

Den schäfern och jag kände inte varandra, men han var hur chill som helst med att jag satt och höll fast honom på det viset tills ägaren kom och tog med sig honom i halsbandet.

Jag tror i dagsläget att det var en extrem varning från en väldigt vaktig hund som inte gillade andra hundar heller. Min hund låg på rygg och skrek och gjorde ingen ansats att försöka resa på sig i desperation att visa sig underlägsen, ofarlig och ovillig att slå tillbaka. Jag misstänker att han tog chansen att smita när jag slängde mig in i det hela, men jag kommer inte ihåg. Han var bara på andra sidan gatan.

Hade schäfern velat skada på riktigt hade han all chans i världen att göra det, men han gjorde det inte. En klen tröst för en livrädd 17-18-åring (jag minns inte exakt hur gammal jag var när det hände, bara hur gammal min hund var på ett ungefär) med en vettskrämd hund, men jag fann det lite fascinerande redan då. Mest hur lugn schäfern var efter vad som såg ut som en så våldsam attack.

#4: tur det gick bra! Hundar med bra mentalitet varnar ju utan att skada som första steg och lägger av om varningen har den effekt som den ska.

För många hundar dör i attacker. Många gånger för att hundägare inte vet vad dom har i kopplet. Kan inte ens tänka mig hur fruktansvärt det måste vara att se och höra ens älskling dö i skräck och plågor.

#5: Ja, verkligen! Tyvärr var det långt ifrån sista gången vi råkade ut för en hundattack, men det var den enda där jag fick en blackout. Dom senare gångerna har jag varit närvarande och medvetet agerat.

Det är ju det och jag tycker att det är både hemskt och tragiskt. Det kan traumatisera en för livet, även om hunden överlever. Att behöva bevittna det är min största skräck, i ärlighetens namn. :(

En metod som jag och förra hunden körde med och som jag och Everest kommer köra med om situationen uppstår är "enad front." Den går endast att göra effektivt om du ser hunden komma från håll då du behöver några sekunder på dig att agera.

Ställ dig så att ni möter hunden direkt och ta in din hund vid sidan/fot och försök platsa den där så att den står/sitter kvar. (Träna fot och platsliggning/platssittning är ruskigt bra att göra även om man inte håller på med tävlingslydnad) På så vis kan du enkelt kliva framför din hund med ett enda steg så att den hamnar bakom dig om det skulle behövas.

Nu är ni två som möter den kommande hunden och bara det kan räcka för att få hunden att sakta in, stanna av och/eller tveka lite. Du kan sträcka på dig och göra dig lite större om du vill. Situationen förändras, nu springer hunden emot två stycken som står vända mot den och möter upp den.

Det funkar givetvis inte på alla hundar eller i alla situationer, men dom flesta hundar är smarta nog att inse när dom är i underläge. Två mot en är inte en optimal situation, speciellt inte när båda står som en enad front emot en.

Enad front har funkat flera gånger, men inte alltid. Dom gånger det inte fungerat har jag kört på att vara oförutsägbar, avskräckande och läskig. Ena gången gjorde jag ett utfall, precis som en hund skulle gjort. Min hund var platsad och jag kastade mig fram mot den kommande hunden ett par meter samtidigt som jag röt så högt och djupt jag bara kunde. Extremt effektivt på den stackars hunden.

En annan gång körde jag en liknande grej, men då kallade jag fram ett avgrundsvrål inifrån och röt "SITT!" och döm min förvåning när det fungerade och hunden faktiskt satte sig.

Kommer dessa tips funka i alla situationer med alla hundar? Nej, absolut inte. Det funkade i dom situationerna med mig och hundarna involverade i dom. Däremot kanske det hjälper lite och ger er något att greppa efter om ni skulle ha oturen att hamna i en sån situation.

Ett annat kanske mer kontroversiellt råd är att koppla loss din egen hund om en hund kommer springande emot er för att attackera. Jag säger varken ja eller nej till den metoden då det återigen beror på situationen och ens egna hund samt att man får överväga för och nackdelar. Det är upp till var och en att fatta beslutet om man hamnar i en sån situation.

Fördelarna är att hunden blir fri från ett koppel som kan vara i vägen något rejält och får samma förutsättningar som den anfallande hunden. Är din hund snabbare kan den springa ifrån den andra hunden, som förhoppningsvis ger upp, tröttas ut eller åtminstone tappar bort din hund.

Nackdelarna är att om din hund springer iväg och den andra hunden hinner ikapp kommer det dröja mycket längre innan du och den andra hundens ägare hinner fram för att sära på dom. Har ni otur kan dom ha försvunnit utom synhåll när det händer. Plus alla faror som kommer med att din hund springer lös, speciellt i vild panik. Springa ut på en bilväg och bli påkörd, fly ut i skogen och försvinna etc.

Ingenting är garanterat att fungera och varje alternativ medför någon form av risk. Antingen för hunden, dig själv eller er båda.

Tack för dina tips och råd.
Har tänkt på det där att släppa lös hunden. Han är ju vinthund. Men så är ju frågan om han hade sprungit i en sådan situation. Och här är trafik överallt så är det bättre är en svår fråga.

Usch. Mår illa av tanken på risker när man är ute med hunden. Saker som man inte kan styra eller undvika eftersom det handlar om andra människors val. Undviker att gå nära främmande hundar, är noga med att försöka se hur andra hundar reagerar när dom ser hundar, har koll överallt och har min hund kopplad. Frågar alla hundägare jag pratar med om dom känner till hundar på området som bör undvikas.

Jag hade blivit koko om vi råkar ut för det. Aldrig vågat gå ut igen eller aldrig kommit förbi dödsskriken.

#7: Jag vet vad du menar med snabb hund. Min hund är en BC-blandning med en kropp som en bordercollie så han är snabb och smidig som blixten och hoppar som ett rådjur. Ingen match för en vinthund, men han kan springa ifrån det mesta och flyga fram även genom svår terräng.

Vissa hundar blir så rädda att dom fryser, tyvärr. Då hjälper det ju inte att vara snabbast i världen. :(

Min hund är så dum att han tror att alla han möter (människa som djur) är hans nya bästa vän i hela världen, så han skulle definitivt inte springa förrän det är för sent. Däremot har han svarat tillbaka när han blivit attackerad, så han försvarar sig åtminstone.

Det blir verkligen pest eller kolera. Hålla hunden i koppel, chansa på att man kan freda den/få bort den attackerande hunden och riskera att den blir ihjälbiten eller släppa hunden, chansa på att den springer samt är snabb nog att komma undan och riskera att den rusar ut på en väg och blir påkörd.

Jag förstår dig till hundra procent. Vi har ett par hundar i området som jag ser till att hålla minst 100 meter avstånd till om vi är ute samtidigt. Dom har inte attackerat någon (vad jag känner till) annat än varandra, men det finns ingen tvekan om att dom kan bli farliga.

Nej, inte jag heller. Nu var det ju inga dödsskrik som min förra hund gav ifrån sig ett par av gångerna när han blev attackerad, men dom skriken av rädsla skär ända in i själen på en. :(

#8 Ja Odd tror också att allt och alla är vänner och han hade antagligen förstått för sent. Typ efter att han själv hoppat in i hundens mun 🤦‍♀️

Ja hundar som skriker hysteriskt av smärta eller rädsla påverkar mig så extremt mycket. Är det då ens egen. Ja fy vad jobbigt.