Hundar "på kalas"?
Jag har två golden retriever-hannar. Snälla och väldigt sociala, vill alltid följa med dit jag ska, och oftast brukar de få det. Samtidigt kan de vara lite oregerliga bland barn - eftersom de båda är så pass unga att de är "lättbusade" och dessutom rejält stora jämfört med en 3-åring…!
När jag besöker min bror (som har större barn nu :12 + 14) brukar hundarna få vara i köket men inte i vardagsrummet. Det brukar gå bra, och även när de ligger mitt under bordet (favoritplatsen) kan ev. hundrädda personer känna sig hyfsat lugna. I krisfall (extremt hundrädda människor) får jag ha hundarna i koppel och hålla dem nedanför min sittplats. Har alltid gått bra.
Nu till saken: På julafton i år är hela familjen (dvs mina föräldrar + syskon med tillhörande respektive och barn) bjudna till min yngste bror. Hans sambo har också en stor släkt med många barn, varav ett par stycken (en vuxen och ett barn) är hysteriskt hundrädda. Jag har alltså blivit ombedd att låta bli att ta med hundarna!!
- Jag kan inte fira julafton utan mina älsklingar!? Särskilt som jag vet hur sällskapsberoende hundarna är, och hur de lider av att bli lämnade hemma i hundgården när vi åker bort (och på julafton blir det ju ett rejält antal timmar det handlar om!). Att ta med dem i bilen och själv lämna julkalaset och gå ut med dem då och då är kanske något mildare för hundarna, men fortfarande taskigt - de får ju inte följa med mig in i husvärmen utan sitta ensamma i skuffen övrig tid. Och jag lär knappast njuta av min julafton när jag vet att de sitter där ute…
Har ni andra några erfarenheter - åsikter? Jag har andra släktingar (en svåger bl.a.) som är hundallergiker - då är det ju en annan sak. Men då har jag ordnat hundvakt när vi åker och hälsar på t.ex. över en helg. På julafton är det tyvärr inte något alternativ…!

Hur länge ska du vara borta? Jag tror nog att hundarna mår bättre av att få ligga hemma i värmen än att sitta i en kall bil. Det kan ju vara jättekallt på julafton tex.
Vi är en "hundrik" familj, Arras schäfer, Quila rottis/am.staff och Alfons, tre stora hundar m.a.o.
När vi träffas hela familjen tar vi nästan aldrig med våra hundar. Det blir oroligt och stökigt för dem med sex vuxna, tre småkillar och de andra hundarna. Vid de tillfällena har de det bättre hemma.
Nu har vi den fördelen att vi bor rätt närma varandra och därför fungerar det bra.
Mmm, nu har ju mina hundar inte fått vara inomhus när vi är borta - eftersom den äldre (som är kastrerad och ständigt hungrig och alltså grymt fet) tar sig in i skafferiet och river ut allt var flingor och bröd osv. heter och äter upp (det vore väl en sak om han bara åt upp - nu sprider han ju mat och sönderrivna förpackningar längs hela köksgolvet också - för att inte tala om vad fräscht det blir när han lyckas få upp diskbänksskåpet och rivit ut sophinken…! Inget höjer trevnaden som gamla kaffesumpar och äggskal dekorativt utspridda på ett gammalt trägolv med breda golvspringor…).
Den yngre har haft lite hysstuggande, dvs om vi lämnar honom ensam hemma ger han sig på lite vad som helst och äter sönder (helst glasögon, mobiltelefoner och liknande prylar, eller mina stickningar/vävarbeten/nålbindningar). Alltså har han inte fått vara ensam i huset utan tillsyn. På dagarna är de med mig på kontoret, ska jag bort får de åka med. Ska jag bort en kort stund och/eller för att hämta något skrymmande så att de inte ryms i bilen får de stanna hemma i hundgården (de har ett jättefint hundhus - fd hönshus).
Men jag får väl skaffa hänglås på skafferiet och se till att alla köksbänkar är tömda osv…
# 3 hihi, kom att tänka på en tik vi hade en gång. Hon åt eller bet sönder allt när hon var ensam. Hade hon riktig tur så kunde hon locka med sig den äldre tiken på dessa härliga äventyr också.
Allt ätbart var gott när hon var ensam. Och om ni bara visste vad skumgummibitar det finns i en soffa! Jag vet!!
För att inte tala om vad småbitar det kan bli av en korg.
En lite lös tapetflik kunde på stört förvandlas till en mängd lösa tapetbitar.
Denna marodör, glömmer henne aldrig. Nu kan jag skratta åt det, men när hon var i sitt esse så fick hon mig att gråta otaliga ggr.
För att inte tala om barnen, som aldrig kommer att glömma sina huvudlösa dockor, gossedjur utan innehåll osv.
Kan inte hundarna vara "avstängda" från de som är rädda? Om du spärrar av med kompostgaller eller stänger en dörr. Så kan du och de andra som vill hälsa gå dit då och då, ta en promenad mellan varven osv.?
Mvh, Sara. Värd på Spetsar & urhundar

#0 Det första jag tänker på är att det kommer bli enormt stressigt för hundarna att följa med dit. Skönast har dom nog hemma eller i bilen. Ge dom ett gott tuggben så har dom att göra och ensamma blir dom ju inte. Dom är ju två. Och att det är julafton, det tänker nog inte dom på. Hoppas att allt kommer att gå bra. Fint att du planerar redan nu. Då har du tid på dej att klura ut någon lösning.

#0 Jag såg att ni har hundgård.Varför inte använda den? Då kan dom ju gå ut och in som dom vill.

Jag vill inte hälsa på folk om inte Raksha får följa med! Är vi hos Kristers familj och svägerskornas hundar är med deklar vi av om det behövs.
Jukl hos mamma och pappa har vi i alla fall med Raksha och Vidar, ibland nån annan oxå. fast Vidar har kissat inne där nån gång, så han får nog ha "bralla" nästa gång. Det är han som drar julklapparna dit i sin pulka, så får han inte följa får de inga klappar!
Resten av gänget får vara hemma i hundgården med julklappar (leksaker som är inslagna, så att de får slita i papper och kartonger för astt få fram dem, och ett extremt överflöd av ben och godis. Inte för att det är någon skillnad för dem att vara ensamma på julafton, men för att det ÄR ju julafton!
Om jag var du, skulle jag fråga om det inte gick att ta med dem, ha dem i ett rum där de hundrädda inte behöver vara, och sätta för med kompostgaller. Då kan de som gillar hundarna klappa på dem, gå och vara med dem om man vill få luite lugn och rop från osnutna ungar, och de får ändå vara med.
Visst kan det vara stressigt och jobbigt för vissa hundar med stimmig miljö, men de som är vana att få vara med på det mesta gillar ju nbär det händer något. Om de bara klarar av att varva ner och sova när som helst, så ska de med, tycker jag!
MVH Elin
Medarbetare på spetsar och urhundar. VD på Draghundcenter
Det är nog bättre att lämna hundarna hemma (om du nu inte är borta hela dagen förstås) eller att du har dom kopplade med dig eller som någon annan skrev; skärma av med galler in till rummet där dom hundrädda sitter. Det är juh himla kallt i december så därför tycker jag inte att du ska lämna dom i bilen, tänk på att det blir kallare i bilen än det är utanför den.

Vi ska fira jul hos min bror. Vi blir många och det kan bli lite rörigt med två stora hundar , Setter o Labrador , mitt i allting.
Men hundarna får vara i hallen , som är rymlig, och så stänger vi med kompostgrindar. Hundarna kan se oss och de har det varmt o gott, men ingen behöver vara besvärad av dem .
Det låter besvärligt med dina matglada hundar i skafferiet. Vi har en mindre hund på 5 månder och hon får stanna hemma några timmar om hon ine kan vara med dit vi åker. Vi har en barngrind vid köket där hon är och hon rör inget eller gnäller. Det har gått väldigt bra hittills. Fast hon tycker inte det är kul när vi åker iväg men lugnar ner sig efter nån minut. Vi brukar lyssna utanför dörren. I bilen är det lite för kallt för en del hundar. Har en väninna med cupevärmare kopplad till motorvärmaren så att hunden inte fryser i bilen när den får vistas där på vintern. Det är väl en bra lösning.
Sen får du ju gå ut med dem ofta och ha med tuggben och vatten då klarar de sig bra.
Lycka till.

Svårt! Tycker nog också att du ska ha hundarna hemma,men om dom ska vara ute kanske det blir lite kallt..Har du ingen som bor nära som kan passa den lite men att du går ut någon gång på dagen..
Ja, det var många tips och förslag… Jag har nog mer och mer lutat åt att ha dem kvar hemma. Förut har jag ofta haft dem i hundgården när jag åkt bort, men de gillar inte sitt hus någe vidare utan ägnar hellre tiden åt att bryta sig ut genom nätet. Och det är de duktiga på, den senaste tiden har jag fått ge mig ut och leta efter dem minst 7 gånger. Å andra sidan går de ofta inte så långt bort, om jag ropar/visslar brukar de dyka upp inom någon minut. Men ändå. Det är ju en del trafik på vår lilla väg, och bara 100 m bort till landsvägen…
Vi blir nog inte borta så länge, så det hinner inte gå någon större nöd på dem inomhus. Har prövat att låta dem vara inne ensamma ett antal tillfällen på sistone, och det blir faktiskt mindre problem än att ha dem i hundgården (och sen leta efter dem!). Oftast kopplar de bara av och går och lägger sig.