Har du råd och ork för två stora hundar så kör på! Det är inget fel i att inse att ens hund inte lämpar sig till en viss aktivitet/sport, då får man erbjuda den det den vill ha istället. Vilket du verkar ha bra koll på! Personligen hade jag inte omplacerat en hund på dessa grunder men vet många som har gjort det och hundarna har fått mer passande hem. Det är en avvägning som man får göra själv: kan du ge den första hunden det den trivs med samtidigt som du satsar 100% på sporthunden? Om ja, varför inte?

Antingen har du två hundar, eller så säljer du din dobberman till någon som lever ett passande liv för den.

Det positiva är ju att den äldre hunden är väluppfostrad, det hjälper mycket i fostran av den nya valpen. Jag hade därför inte haft någon brådska med eventuell försäljning, låt de växa upp ihop och se hur du känner.

Ja så tänker jag också, eftersom hon är väluppfostrad och snäll är hon bra som förebild åt valpen. Därav behöver jag inte ha bråttom att söka nytt hem åt henne, jag skulle egentligen inte vilja det men såklart gör jag det om jag märker senare att det vore det bästa alternativet. Vill tänka positivt och att saker och ting löser sig på ett eller annat vis, känner inte att jag vill sumpa den här chansen med schäfervalpen då jag inte tror att möjligheter som denna kommer så ofta.

Jag skulle satsa på att utveckla spåret och generellt sådant hon är intresserad av och samtidigt testa om det finns sätt att träna även annat som gör att hon finner mer glädje i det. Och om jag inte redan gjort det skulle jag ta henne på en grundlig vetrinärundersökning ev med röntgen om rasen har problemområden då hundar lättare distraheras bort från smärta vid moment där starka drifter är involverade än vid andra aktiviteter. När jag kände att jag hade hittat den träning som klickar med henne och samtidigt ansåg mig ha tid och möjlighet till en till hund så skulle jag överväga att skaffa en till.

Jag har också en lugn och okomplicerad brukshund på lite över året. Hade trott att det skulle vara lite mera krut i henne, men hon har måånga bra sidor som gör det jättekul att träna med henne, bara vi gör det på hennes villkor. Tex fotgåendet tar vi i början av passet då hon har som mest energi och i slutet pillar vi på detaljer. Orken tror (hoppas) jag kommer med åren, hon är ju jätteung ännu. Det är din också, hon kommer säkert hinna utvecklas en massa ännu 🙂 Är inne på #5 :s linje, att försöka hitta sätt att träna på som hon tycker om. Inte alltid man kan göra allt "by the book". En kväll när jag skulle träna på byns fotbollsplan var inte min hund alls taggad. Vad jag gjorde? Vi lekte tafatt runt fotbollsmålen bland annat 😆 det blev ju ingen direkt träning men förhoppningsvis fick hunden en bättre känsla runt hela träningssituationen som hon tar med sej till nästa träning. Så ge inte upp ännu tycker jag ☺️

Jag förstår ditt dilemma. När man blivit biten av hundträning vill man ha en hund som vill träna lika mycket tänker jag. Två hundar funkar bra så varför inte skaffa en till. Det jag reagerar på är uttrycket "livstidsfodervärd" .  Du kommer ju (vad jag förstår) aldrig att äga din hund? Vad händer om du vill tävla och ägaren vill ta kull efter kull? Och du inte kan säga nej? Vad händer om du - eller ägaren - väljer att flytta till andra sidan av landet? Det är mycket som måste klicka när man är fodervärd. Ett tips (som du kanske redan har koll på) är att kolla på SKKs avtal för fodervärd mm. och läsa och fundera på vad som kan gå snett och hur man kan undvika problem i förväg.

Är dobermannen kollad hos veterinären?
För blir hunden snabbt trött vid träning är ju frågan om den kanske är sjuk? dobermann är ju en ras som har tex hjärtproblem.
Så kan ju vara en idé att kolla upp dobermannen hos en veterinär för att vara säker på att den är frisk.

Är dobermannen frisk så är den väl bara som individ väldigt lugn :)

Vill du ha 2 hundar så ser jag inge fel att ta schäfern också, däremot är schäfer ganska annorlunda i temperament och personlighet jämfört med en dobermann, så du läst på och är införstådd i vad du ger dig in på :)

Tack för era svar, vi tränar ju på och hittar på roliga saker tillsammans, som jag märker att hon (dobermannen) också älskar. Det är bara det att jag vill göra mer. #8: Hon har alltid varit lugn, rätt låg i drift, stark jaktlust (vilt) vilket är vanligt bland dobermann. Jag har funderar på att öka på fysisk aktivitet med henne och se ifall hon då blir piggare, i våras hade hon perioder med panostetit (ont i benen) vilket stora hundraser kan få när de växer. Därav har vi tagit det lite lugnt med fysträning. Nu ömmar hon ej längre när man kollar henne som veterinären gjorde då vi upptäckte panostetiten. Holter ska också kontrolleras, men hjärtljuden har varit normala när veterinär lyssnat. Och ja, jag känner lite nu efter att jag började träna på den lokala schäferklubben att varför skaffade jag ej schäfer i alla fall.. Det känns som min ras då det är den rasen jag haft mest att göra med i mitt liv. Jag är schäfernörd och har alltid varit. Ja, de är väldigt olika raser, men enligt mig så är schäfern ”bättre” generellt. Älskar ju såklart min dobermann men tror inte det blir någon mer. #7: Ja, jag ska absolut fundera över fodervärdsgrejen en extra gång och sedan vara noga med att det görs skriftligt avtal på vad som gäller. Har också en bekant som haft en eller till och med två foderhundar från henne som referens, så jag litar på henne. Eftersom hunden är hane så stör det ju inte så mycket att den ska gå i avel, blir ju inga långa tränings/tävlingsuppehåll. Och ja, min tik kastreras, hon ska ändå inte användas i avel.