Jag lämnar ärligt talat inte mat där min hund enkelt kan komma åt den, han skulle oftast inte sno nått, då han nästan alltid ligger och chillar hemma, men om frestelsen blir för stor och han är för vaken så..

Vet inte riktigt hur situationen är som du menar? Är ingen människa i närheten, eller hoppar han och försöker ta maten oavsett om ni är i närheten ? I allmänhet tycker jag du ska testa träna mera på att hunden ska lägga sig nånstans när ni håller på med matlagning mm. En hund som ligger och tar det lugnt springer inte runt och försöker sno mat eller nått annat heller. 

Just med köksbänken så hände det några gånger när min var valp att han hoppade upp med framtassarna. Då lyfte jag bara ner dem konsekvent och sa "nejdu, så gör vi inte". Hade nog tur, för det lärde han sig fort. Nu bara sniffar han längs med kanten…

Ja det är lite svårt då vi bor hos min mamma över sommaren men mycket andra människor och då är det inte lika lätt att se till att mat aldrig ligger så han kan nå, då familjen är van vid små hundar som ändå inte är upp så dom är liksom inte vana vid att hålla undan mat! Och blir mycket disk som ligger framme på köksbänken då och då och det luktar ju också gott och ska undersökas! Så är ju inte bara regelrätt mat som ligger framme och ska undersökas liksom. Han är inte stökig i övrigt när vi lagar mat och är inte "up in our business" då och som sagt inte heller när vi sitter och äter! Har tagit ner honom och sagt nej ner till den grad att han nästan verkar lärt sig vad "ner" betyder. Men han verkar som sagt inte fatta att man inte får upp och hoppa på bänkar eller så bryr han sig inte om att han inte "får".

Ja, nej alltså du ska inte kunna kontrollera vad alla andra gör, maten och sånt. Men du får nog lov att ha ett hököga på hunden så du har en chans att lära den. Kommer den åt mat så blir det ju jackpot. Men jag tycker det är bäst att förekomma och lära hunden vad den ska göra och inte bara jaga efter den och försöka neja alla hyss den gör fel.

Dvs, styr upp vad hunden gör och var den är.  Tänk som ett litet barn, det låter man heller inte springa runt hur som helst utan att ha koll på det.

De är smarta nog att veta när vi inte kan se dem. Men inte smarta nog att förstå att vi fattar att de är de i varje fall!

Läste om ett experiment, var nog i en av Jensens böcker. Några hundar och deras ägare sitter i ett rum. På bordet ligger godsaker som hundarna inte får ta. Det är väluppfostrade hundar, så de gör heller inga försök att snappa åt sig nåt. Så släcks plötligt ljuset för en kort stund. När ljuset tänds igen är godakerna borta och alla hundarna ser oskyldiga ut. 😂

Det kallas Theory of Mind, ett lite konstigt namn på ett begrepp som beyder lite olika saker i olika vetenskaper. Men i sin mest grundläggande form är det att man förstår att andra kanske inte vet det man själv vet och att andras uppfattning om omvärden kan skilja sig från ens egen. Det anses vara ett tecken på högutvecklad intelligens. Hundar har det alltså. De vet att vi är hjälplösa i mörker. De fattar också att vi inte vet vad de gör när vi lämnat dem ensamma hemma eller ensamma i ett rum och inte kan se dem. Alltså tar de flesta hundar maten.

Barn utvecklar inte detta förrän i treårsåldern tror jag. En liten unge som ser en rosa elefant i grannträdgården tittar och börjar kanske skratta. Men den fattar inte att mamma som sitter vänd åt andra hållet inte ser det barnet själv ser och måste göras uppmärksam på elefanten. Hunden fattar - och skäller antagligen.

#3 Ja jag håller helt med dig i att det inte är bra att bara korrigera hela tiden istället för att förebygga! Därav försökt lära in att han får beröm och något annat gott om han låter maten vara och inte försöker hoppa upp och ta. Och som sagt fungerar super när man sitter och äter men mycket svårare i andra situationer! Idag försökte jag med att lägga något super gott uppe på bänken och ge han något annat super gott innan han försökte hoppa upp osv, och lätt det ligga kvar medan jag tog hand om disken och därav inte "vaktade" det goda och berömde han med jämna mellanrum för han försökte naturligtvis inte hoppa upp precis som varenda gång jag försöker över med han 😂 Men jag hoppas att det kanske klickade lite idag men vi får se 🤷🏽‍♀️ Men han vet också när vi över på något och jag är redo med godis och när jag inte är det. Då passar han på kanske när jag håller på med disk eller kanske går ut på uteplatsen för att hämta disk eller så som är precis bredvid köket och vi har dörren öppen på sommaren så är ju snabbt för honom att smita in dit eller hinna hoppa upp medan jag bara ska hämta något ute osv. Har du något konkret tips på vad jag kan göra? Mer än det tips du redan gett, ska jag se till att hålla köket utom räckhåll för honom i alla situationer tycker du förutom när jag är där och har full fokus på honom? #4 Ja alltså det är ju en husky också så han vet ju precis vad han håller på med han är inte dum liksom och är envis som synden 😂 Tack för läsningen det var intressant! 😁

Jag skulle om möjligt satsa på att lära hunden att inte vara i köket (lite svårt om det är bostad med väldigt öppen planlösning). Det brukar vara lättare eftersom de då inte är precis vid bänken och det goda och inte frestas lika mycket. Sedan är även jag sådan som inte lämnar ätbara saker på bänkarna/bord, mina hundar når ofta upp på borden bara genom att sträcka på halsen :p

Förutom det som #4 skriver, så är även den typen av gränser 100% sociala för hundar. Dvs gränsen finns så länge du är där och ser till att den respekteras. Lämnar du rummet och därmed maten obevakad så är det fritt fram enligt hunden. Per Jensen har skrivit om det om jag minns rätt, annars var det någon annan hundlitteratur. Det är alltså svårt om inte omöjligt att lära en hund att inte ta maten som lämnas obevakad. Skulle också satsa på att hålla hunden borta från köket. Här lämnas det aldrig något på köksbänken då jag inte har någon dörr till köket.