För mig som har en numerärt mycket liten ras (mindre än 300 valpar i världen per år) och ytterst få utställningar och där varje utställning som regel drar väldigt få hundar (världen är en stor plats och hundarna är få, oftast inte många hundar inom "upptagningsområdet för en specifik utställning) så betyder utställningsresultat - absolut ingenting.

Rasen syns så lite utställningsringar att domarna inte har en aning om rasen, dom har oftast inte sett den innan dom går in i ringen.

Ofta är det kunnigheten hos handlern som avgör resultatet för domaren vet inte vad som är väsentligt när det gäller rasen och vad som är oväsentligt.

En hund som har många raser har också en ägare med pengar nog att resa runt i världen för att ställa ut. Hundar med inte så rika ägare kan aldrig jaga titlar på det viset.

Så nej, utställningsmeriter är totalt ointressant.
I synnerhet som jag ser mängder av hundar med championtitlar som jag personligen aldrig skulle tagit in i en utställningsring för då hade jag skämts för att jag har så dålig kunskap om rasen att jag tycker att den hunden är något som passar i en utställningsring.

Men hade jag hund av en numerärt stor hundras som är allmänt förekommande i hela världen och därmed har en otrolig mängd experter på rasen, massor av domare som verkligen kan rasen - då hade det varit stor skillnad.

En hund som har många titlar, skulle det vara, inte många raser :-)

Hittar ingen funktion för att redigera inlägget…

För mig som har två hundar av olika brukshundsraser, tittar jag inte över huvud taget på utställningsmeriter. Drar mig snarare från en hund där det endast är massa utställningsmeriter och inga arbetsmeriter. Dock, vill jag köpa från korade föräldrar där det ingår en exteriörbeskrivning.

Jag skulle se det som en merit om en uppfödare inte ställde ut.

Men, det kan ju också vara ett varningstecken, att de inte ställer ut för att de har dåliga hundar. Men  man kan nog ta reda hur det förhåller sig med det, skulle jag tro.

#2 Om du hovrar i nedre högra hörnet av ditt inlägg dyker det upp en redigeringslänk. Nä, det finns ingen som helst indikation på att den finns där. Samma gäller snabblänkarna i toppen på trådar. Man ska själv få för sig att undersöka vad som händer om man håller muspekaren över lite random blank ytor. Mystery meat navigation… 😂

Utställningsmeriter betyder inte ett dugg för mig, snarare tvärtom när det gäller min ena ras (labrador). För vad är en rastypisk labrador? Inte de kolosser som premieras på utställningar men heller inte en jaktlabbe med tunn kropp och öron på vift. Mentalt och arbetsmässigt så matchar showlabbarna inte alls rastypen. Hos cairnterrier finns det fortfarande hundar som går bra på utställning OCH är friska med bra mentalitet men många av de större uppfödarna avlar enbart med utställningsframgångar som mål. Jag vill förstås ha en cairnterrier som ser ut som just en cairn men hälsa och mentalitet betyder oändligt mycket mer! Så nej, jag kollar inte ens om föräldrarna är utställda.

I nuläget har jag visserligen "bara" blandraser men nej, jag tittar inte efter utställningsmeriter när jag letar hund. 

Nuvarande hundar, Sookie (mörk) och Ianto (ljus).

För mig är det betydligt viktigare med hälsan och temperamentet än att utseendet "stämmer in".  

Dessutom så premieras ofta väldigt håriga Chinese Crested i utställningsringen (rakade sådana) och för mig är det viktigt med en "äkta/true" nakenhund (som inte behöver rakas för att vara naken) och jag skulle aldrig skaffa en med mer nakengrad än 1 (möjligen 2) och många på utställningar har snarare grad 4-5. Nuvarande hundar är snarast grad 0 (vilket hamnar utanför skalan)…blandraser är ofta mycket naknare av någon anledning (detta trots att det finns "pälsade" hundar bakom). 

Självklart är det skillnad om jag någon gång skulle skaffa en "pälsad" hund…men angående utställningsmeriter, så saknar det ändå betydelse för mig. 

Jag ska leva med individen inte dess utseende liksom. Efter att ha levt i 10 år med en helt galen hund med alla sjukdomar/åkommor och beteendeproblem m.m. som man kan tänka sig (min förra hund Cain som var en renrasig Chinese Crested); så har jag lärt mig den hårda vägen att hälsan och temperamentet är otroligt viktigt. 

Cain - min fina lilla galning, vila i frid <3

Ser MYCKET hellre andra meriter, för att jag vill använda hunden i vissa hundsporter. Hade utställning varit mitt stora intresse hade man ju såklart velat se att valpens förfäder gått bra där. Dessutom är de raser jag kan tänka mig ofta mer eller mindre uppdelade i utställning och arbets linjer.

Det beror väl helt vad jag vill skaffa. till exempel min lilla, hon är utställningschampion i många länder och var ett år även kvalificerad till crufts. Alltså en hund som ser korrekt hund. Hon har även tävlat och gjort mh. Är en trevlig och rastypsik. Aldrig fått sämre än excellent med ck. Hade jag velat ställa ut och såg tillbaka hur föräldrardjuren ser ut samt det finns hälsa och mentalitet så hade jag ju velat ha valp efter henne. 

Nu personligen tycker jag att det är tråkigt att ställa ut och vissa raser har det ju absolut inte gynnat. I och med jag vill arbeta med mina hundar skiter jag helt enkelt hur de ser ut så länge de är stabila och bra i arbete.  För mig personligen är det inte viktigt men tycker att ett championat tyder på en rastypisk hund, eller det ska göra det. Sen att jag tycker att man inte borde kunna tävla i utställning med arbetshundar är en annan diskussion

Alltså jag vet inte. Inom min ras upplever jag inte att man behöver göra avkall på arbetsegenskaperna för att även kunna få fina resultat inom utställning. Dvs bra, arbetande hundar går ofta bra även där, det är inte en motsättning.

Det blir inte HELT rätt tycker jag att säga att utseende är helt oviktigt. Men det är förutsatt att man bedömer utseendet på rätt sätt: Dvs att man värderar en bra&funktionell päls, bra rörelser, välbyggd kropp (osv)  - saker som även gör en hund mer kapabel i sitt arbete. Om utställning gör det, då är den värdefull och ett bra verktyg för uppfödare.

Till TS fråga:
Nja. men jag skulle vilja att de har gjort exteriörbeskrivningar då och vill att såna resultat ska vara korrekta.

Jag personligen dock är väldigt ointresserad av utställning och har gjort det 2 ggr med min hund "bara för att". Men det räckte, nu struntar jag i det.

Jag har inga problem med utställning i teorin, tyvärr funkar det inte lika bra i praktiken. Problemet blir ju när utställningsresultat blir den största drivande faktorn i avelsurvalet. Min ena ras (border collie) får inte ens ställas ut i Sverige (förutom internationella utställningar och inoffar) vilket jag är extremt tacksam för, men jag hade kunnat se vikten av att ha en exteriörbeskrivning som en del i avelskraven. Typ en Korning fast med VP istället för MT.

I min andra ras, shetland sheepdog, ser jag tyvärr alldeles för ofta att utställningsmeriter är det enda meriterande som grundar till avel, och där andra typer av meriteringar oftast ses ner på "för är de rastypiska så ska de passa till allt".

Som tillägg till det jag skrev i #6 så måste jag säga att jag tycker att det är märkligt att man i en ras där det ska finnas nakna hundar premierar håriga (nu menar jag inte puffvarianten). 

Det känns som att om man bara går på utställningsresultat inom Chinese Crested/eller i alla fall till stor del vid val av avelsdjur…så kommer tillslut den nakna försvinna. Jag som älskar de riktigt nakna tycker såklart att det skulle vara otroligt tråkigt. 

Om man vill ha rejält håriga hundar som man rakar ner så de ska vara nakna, så kan man ju liksom ta vilken "pälsad" ras som helst…förstår inte varför domarna dömer som de gör med de nakna (att de "äkta" nakna sällan kommer så långt menar jag)…men ja…

När jag kollar efter uppfödare så väljer jag bort de som har massor av utställningsmeriter på sina hundar. Likadant de som, när de skriver om sin avel, mest pratar om "rastypiska hundar" samtidigt som de pratar om utseende. Har sett flertalet som pratar om just utseendemässigt rastypiska hundar, men inte ens nämnt mentaliteten.

Första frågan är egentligen helt felformulerad, det man egentligen behöver fundera över är om det går att avla på rastypiska hundar trots att man ställer ut dem mycket. I de allra flesta raser är det inte de mest rastypiska som vinner.

Tack för alla svar! Själv är jag helt ointresserad av utställningsmeriter vid val av hund, det mentala är viktigare, men det verkar dock vara viktigt för många uppfödare. Jag tycker att utställningar (domarna då), i vääldigt många fall, premierar fel grejer och drar saker till sin spets eller helt frångår rasstandard. Utställningsmeriter verkar vara något av en vattendelare ute i avelsvärlden. Kommer vara trygg i tanken på att köpa hund från uppfödare som inte prioriterar utställningsmeriter.

Ffft utställninsmeriter är snarare ett minus för mig som har australian shepherd. Det betyder mest att hunden är för stor, för tung, har för mycket päls och dåliga vinklar.

#4, Påpekar en viktig sak, exteriören är inte helt oväsentlig med tanke på att den ska vara funktionell. Det behöver förvisso inte gå hand i hand med utställningsmeriter men är viktigt vare sig man har en arbetande hund eller en sällskapshund. Det ställs förstås högre krav på en hund som skall hålla för hårt jobb men oavsett så vill man ju ha en skadefri hund! Där är det rätt horribelt att några rasstandarder och rasklubbar framhåller rasens avvikande rörelsemönster som gör att hunden inte kan röra sig normalt. VILL man inte ha en hund som kan gå en normal skogspromenad utan måste hålla sig på tillrättalagda gångvägar?

Jag har använt en hane som inte haft några utställningsresultat alls på en tik som bara var utställd en gång. Även om det i pudelvärlden jagas runt mycket på olika utställningar så försöker jag att inte snärjas in i det, för mig betyder ett championat - särskilt om hunden har flera utländska sådana också - mest att ägaren är väldigt tävlingsinriktad. 

Pudeln är inte uppdelad i utställnings- och arbetstyp, tack och lov, utan det brukar sägas att en Pudel blir det man gör den till, vilket man kan ha olika meningar om… jag tycker snarare att det finns lite av en "tjoho allt är skoj!-typ" och en "nja, jag måste kolla in det där i lugn och ro-typ".  På utställningarna är det i så fall den första typen som går bäst, domarna gillar pigga och glada pudlar och det är ju också typiskt enligt rasstandarden.

Sen är det krävande (vad gäller tid, energi och pengar) att ställa ut Pudel för pälsen måste vara i toppskick och frisyren likaså. Alla domare klarar inte bortse från en taskig klippning tyvärr, och det är sannerligen en konst att klippa en Pudel så man framhäver fördelarna och döljer nackdelarna.

Viktigast för mig är uttryck, huvud och rörelser. Man ska kunna se på långt håll att det där är en Pudel oavsett storlek, och om den så är helt nerrakad, bara på hur den rör sig. Pudeltypiskt temperament och god hälsa är naturligtvis också viktigt, utan dem blir det inte någon avel.

Det börjar bli vanligare att man går BPH med pudlar och rasen har fått en 200-analys, där kan man se att de fyra olika storlekarna agerar på ungefär samma sätt. Trots att storpudlarna inte får avlas mot de mindre så är det helt klart samma ras. Social, glad, aktiv, nyfiken, ofta med så mycket spring i benen att de hinner iväg ett antal meter från det som var konstigt innan nyfikenheten slår till, men den är (oftast) så stark att de går fram själva och kollar in det läskiga. Sen finns det ängsligare typer där nyfikenheten inte är tillräckligt stark, en sån skulle jag inte använda i avel för jag har haft en sån och det var inte helt enkelt att leva med honom.