#0 Hur mycket motion och vilken slags motion kommer ni kunna erbjuda en hund? Vilken typ av aktivitet och hur mycket aktivitet kommer ni kunna erbjuda en hund?

Det viktigaste är stimulans. Trots att ni har en tomt så mår ingen hund bra av att bara springa på den. Det räknas inte direkt som stimulans. Om ni skaffar en Rottweiler får ni räkna med att cykla/springa med den i rask takt i ca en timme om dagen samt övriga promenader. Psykisk stimulans är också viktig. Vad ni behöver tänka på är: -hur många timmar om dagen fysisk stimulans -hur många timmar om dagen psykisk stimulans -Har ni rutin för en hund och allt vad det innebär -kostnader -Varför ni vill ha hund, sällskap? Gos? Ett aktivare liv? Vakt? Jakt? När ni svarat på de frågorna kan man använda sig lite av uteslutningsmetoden. Lycka till!

#2 där håller jag inte riktigt helt med. Man behöver inte alls motionera en brukshund x antal timmar per dag. Däremot behöver dom få göra något krävande som håller hunden nöjd. Det kan vara spårträning, sök, effektiv lydnadsträning etc. Inte varje dag, för det är viktigt med vilodagar. Men någon- ett par gånger i veckan. Så håller med dig om sysselsättning är viktigt, men faktiskt anser jag att x antal timmar per dag är högst irrelevant. Bara en input jag önskat någon sagt till mig när jag skaffade hund :)

Bra sagt, Frida B. Jag är en av dem som blivit indoktrinerad av allt prat om  mångder av aktivitering. När jag träffade en uppfödare (vall, inte bruks) som var väldigt informativ förstod jag att jag var helt ute och cyklade i mina ambitioner att göra allt rätt med nästa hund. Både beträffande vad aktivering ÄR och hur ofta och mycket som krävs. Jag trodde att det måste vara någon typ av träning, i ganska stora mängder och i princip dagligen. Så jag är jätteglad att nån sa det till mig innan jag skaffade hund. ;-)

#3 Helt rätt. Det behövs verkligen inte timtal med regelrätt träning varje dag, även om vissa hundar absolut klarar av det.

Detta har blivit lite av ett mantra här på forumet (och alla andra hundforum) att liksom skandera för varje person som frågar om hundraser. Följt av "titta på rasgrupp 9".

Det är inte för den skull dumt att påpeka behov av aktivering etc för folk som vill skaffa hund, men man måste inte överdriva helt heller. Och det är inte bara rasgrupp 9 som funkar som vanlig/aktiv sällskapshund :)

Med det sagt tycker jag dock det är viktigt att framhäva för den som är intresserad av brukshundraser, särskilt de mer "extrema" att det kan bli så att de får en individ som behöver betydligt mer aktivitet och träning än andra. Jag vet själv skillnaden rätt väl.. och har kompisar med väldigt "enkla" schäfrar - men vet också att det finns andra som kräver BETYDLIGT mer från sina ägare. Dvs, det kan vara väldigt enkelt och lattjo att ha en schäfer, men det kan också bli väldigt krävande - beroende helt på vilken individ du råkar få. Schäfer är bara ett exempel på ras här. Det är absolut samma för min ras (Briard) - vissa är riktigt chill, jagar inte, lätta att ha lösa, osv.. Vissa är betydligt mer high maintenance. Därför tycker jag man ska tänka till om man ska skaffa brukshund - funkar det om man får mer av en arbetsmaskin också?

Håller helt med Frida. Nu är min border collie (som inte är en bruksras men kräver minst lika mycket stimulans) visserligen bara 7 månader men hon hade absolut inte fixat flera timmars mental aktivering om det aka vara någon kvalitet i utförandet. Självklart kommer ork och uthållighet med åldern - men kräver hunden timmar av aktivering varje dag så är det nog inte en speciellt vettig eller utmanande sysselsättning.

Tycker man kan skilja på kräver och klarar av. Visst kan vissa brukshundar jobba timtal om dagen, men måste de för att må bra? Nej.

Sen detta med att trädgården inte är aktivering… Håller med om det på så sätt att det inte ska vara allt hunden gör, man ska fortfarande gå lika många promenader, göra annan träning mm. Men tex för min hund ser jag absolut att han får "aktivering" av att ligga i en trädgård dagtid, han mår jättebra av det. Det är hans normalläge vanligtvis på sommarhalvåret när jag är på kontor och jobbar, då hänger han med föräldrarna som alltid är ute och påtar i trädgården. Han sniffar runt lite, men lägger sig oftast och övervakar, kollar på fåglar, ja - håller koll helt enkelt och myser. Om jag ska träna med honom på kvällen går det förvisso bra, men om jag bara ska ha en lugn kväll så märker jag ändå hur nöjd och cool han är efter att ha legat i trädgården större delen av dagen. Så en viss typ av aktivitet är det helt klart för honom - det är absolut annorlunda på vintern om han mestadels legat inomhus.

#5

> Detta har blivit lite av ett mantra här på forumet
> (och alla andra hundforum) att liksom skandera för
> varje person som frågar om hundraser. Följt av
> "titta på rasgrupp 9".

+1

Det där har jag också reagerat på. Det är ju inte heller som alla raser i den gruppen är soffpotatisar som inte behöver någon stimulans, nåt man lätt kan tror. De är inte ens särkilt lika, bara för att de skyfflats ihop i en rasgrupp som lite motsvarar en uteslutningsdiagnos (AKA slaskdiagnos) inom sjukvården. De kan inte (längre) klassas som en annan rasgrupp och då blir det sällskapshundar.

Det där med aktivering, kan ju nämna att uppfödaren sa att mycket som jag betraktar som nåt man "bara gör" är aktivering. Som en skogspromenad eller en tur på stan, men allt som finns att titta på och hålla reda på. Eller en middag hos vänner där man måste uppföra sig men får träffa en massa folk.

Och när jag tordes berätta om vardagsgrejer som jag tycker är kul, att liksom låta hunden delta i det dagliga livet, tyckte hon det var jättebra! Jag menar att ska man städa skafferiet kan hunden få kolla och nosa på grejerna man plockar ut och liksom delta. Låter larvigt, men mina hundar har gillat sånt, verkat känna att de är med liksom. Älskade att städa förrådet! Där kunde ju dyka upp nån som man fick tugga på också.  Går man ut med soporna kanske hunden kan bära lilla påsen o.s.v. Den typen av små vardagsgrejer, delaktighet och småjobb som kan bli hundens ansvar. Fast det har en baksida också. Lär man hunden att bära ut kompostpåsen får man fan se till att ha kompostsopor varje gång också! I nödfall får man fejka. 😂

#8 Så är det absolut, aktivering är absolut inte = hundsport, men det tolkas ofta så. Jag tycker förstås ändå man ska propagera för roliga hund-specifika aktiviteter som spår, sök mm, men det måste inte vara tävlingsinriktat för att det ska vara kul, givande eller aktivering för hunden.

Det du nämner är ju perfekt, man kan baka in små jobb och saker för sina hundar i vardagen utan vidare. Allt sånt ger mycket totalt sett! Jag tycker alla verkar göra det rätt mycket med sina valpar, men sen när hunden är vuxen så blir det liksom mindre av det.

Jag tycker absolut att det är bra att hunden kan vara ute, det var inte så jag menade! Men jag känner många hundägare som anser att det räcker om hunden bara är på gräsmattan och det var så jag uppfattade detta också. Det var därför jag lade vikt vid annan aktivering! Men självklart så är allt rätt det ni säger! Det är olika för alla individer samt raser. Men jag tycker att aktivering skall vara en viktig beståndspunkt när man väljer hundras och som man tar till beaktning. Om man är något av en soffpotatis blir det en omställning att skaffa en krävande hund. Då kanske man skall skaffa en Greyhound eller en bulldog istället! Därför är det helt enkelt viktigt. Men absolut ger det någon form av stimulans för vovven att få vara ute! Något som är bra enligt mig är att man kan strössla ut frukost-fodret på gräsmattan så att hunden får gå runt och nosa och leta lite och på så sätt få lite stimulans. Superbra och smidigt enligt mig!

#8 Har väl gjort så därför att jag får ut nåt av det själv. Gillar att umgås med hunden liksom.

Om man hittar en fin sten som man plockar upp för att titta på kan man visa hunden också, som faktiskt brukar vara intresserad. Den kanske mer av vad den luktar än hur den ser ut dock. Såna där smågrejer är kontaktskapande, tror jag. Åt båda hållen.

Det är kul att iakta små barn och hundar ihop. När barnen är i en viss ålder är de liksom på samma nivå som hunden. Går hunden och nosar på nåt så går barnet dit och de kollar ihop. Tittar barnet på en fin blomma håller barnet fram den mot hunden som nosar på den. De verkar ha utbyte av det. Det är väl lite så jag funkar också. Sånt där kanske inte räknas till aktivering, men det bidrar definitivt till att man bondar, får känslan av att vi gör det här ihop. Det verkar vara ömsesidigt.😉

#10 Helt rätt och jag trodde inte du menade nått annat heller! Det är viktigt att hunden ska få göra annat än att hänga i trädgården, jag bara menade att det fortfarande är givande att hänga i trädgården - särskilt om det pågår trädgårdsarbete där :) Jättesmidigt att äta maten där som du säger, det gör vi ofta också!

#11 Så bra - och värt att talas om! Ofta saknas den här sidan lite när man pratar om hundaktivering - det blir ofta direkt snack istället om hundsport X, Y eller Z. Håller med om att allt sånt är givande.

Barn och hundar kan ju vara rätt liknande på så vis, absolut! Båda är liksom fascinerade av världen och försöker undersöka allt på olika vis.

Jag tycker absolut det räknas som en form av aktivering. Jag tror det är därför vissa hundar, även arbetande raser, verkar trivas jättebra som typ rejäla friluftshundar med folk som är ute väldigt mycket i skog och mark, vandrar, paddlar, osv och har sig. Det blir mycket av sånt där, allmänna interaktioner och små utbyten, undersöka olika saker, osv. Få små uppgifter i vardagen. Få fokusera på att bete sig rätt i olika situationer. 

Tänker även på min mormor/morfars hundar som de hade förr, de hade aldrig tänkt en sekund på att "hunden ska aktiveras" - och det var ändå livliga hundar med rejält med energi som mådde riktigt bra. Men de var nästan alltid ute på gården, och hunden var alltid med i skogen när det skulle promeneras, plockas bär och svamp, fixas med nått annat, var alltid med bredvid cykeln när morfar skulle nånstans, osv. Vad jag vet klippte de knappt nånsin klorna på hundarna heller, jag antar att de slipades ner naturligt helt enkelt.

Så bra att du gillar min "hundkommunikation" (kan man kanske kalla det). Tordes knappt skriva det av risk för att verka larvig. ☺️

Ja, förr levde man ju mer naturligt med hund, speciellt på landet då. Idealisk hundtillvaro säkert.

#13 Äsh, jag sjunger för min hund varje kväll innan vi ska sova, HAHAHA😂

Allt var verkligen inte bättre förr, men vissa saker var det! Det tål att tänkas på. Men nu ska jag sluta vara OT.

Skulle vilja höra vad TS vill ha för hund mer än "Vi vill ha en mellanstor/stor hund, som inte fäller för mycket. Sen så gärna en relativt frisk ras.", det är väl brett och pekar inte direkt på en Rottweiler tänker jag. Och en Eurasier är en helt annorlunda typ av hund.

Så det vore intressant att höra mer om vad de gör, och vad de vill göra med sin hund!

Skulle verkligen råda i övrigt att läsa mer om en massa raser - och besöka många (duktiga, seriösa)  uppfödare. Där får man ännu bättre info och känsla för raserna i fråga!

#7 #10 Ja, jag menade liksom att hunden har tillgång till att vara ute och inte bara kunna gå ut på en balkong. :D

Det där med att Rottweiler inte har bra hälsa stämmer inte för alla…! Det beror på hur hunden är avlad och massa annat, det är inte alla Rottweilers som har dålig hälsa…våran mår toppen, inga höft problem, inga andningsproblem det ända är att i ena örat hade han ett sår i men nu är det läkt och han har inga hälsoproblem:)

#16 när man säger det hänvisar man ofta till rottweiler som ras. Statistik osv. Att en individ är frisk, såklart det finns det. Men inget argument för om rasen är mer eller mindre sjukdomsdrabbad.

#17 jo det är ju sant, det förekommer ju i de äldre dagarna…våran Amstaff då (Amstaffen är ju känd över höftproblem) hon fick problem med höft och bakben när hon blev äldre:/ lite tråkigt att skaffa ett djur som får problem och får lida i de sista året/dagarna/månaderna:((

#18 Höftproblem är inte bara ett problem i slutet av hundars liv.

#18 förekommer i högsta grad i både yngre och äldre dar.