Det är först och främst DU som ska uppfostra din hund och bestämma när det ska lekas och inte. Inte andra hundar som inte ens känner din hund. Jag anser att du gjorde helt rätt. Sen är skaderisken också enligt mig alldeles för stor om speciellt främmande hundar som varken du eller hunden känner ska åthuta din hund. Som någon med en vuxen hund så förväntar jag mig också att andra hundägare ska lugna ner sina hundar om de stressar min hund. Min hund har ju också känslor och jag tänker inte låta någon främlings valpträning gå ut över min hund hur hårt det än låter. Så hade jag varit i den andra ägarens situation och du INTE gjort som du gjorde hade jag antingen kopplat min hund och gått och sen inte släppt min hund med din igen eller så hade jag sagt till dig att det är dags att bryta din hunds hetsighet nu.

Håller med #1. Det är du som bestämmer, åthutningar är en onödig stressor. Hade dock inte släppt med någon hund man inte känner, folk har inte koll på och känner inte sina egna hundar, litar inte på dem med mina 🙈 jag vill lära känna främmande hundar själv först, gärna över flera tillfällen, innan jag låter dem träffa mina.

#0 

Hej! 

Mina hundar träffar varandra och det är det. Jag låter inte de hälsa på/träffa andra hundar, ser ingen anledning till det och som andra redan sagt så litar jag inte riktigt på att andra har koll. 

Låtit mina hundar hälsa någon gång (senast var nog på någon valpkurs tror jag…min yngsta är fyra år…så blir inte så ofta😉) men ser inte det som en nödvändighet, dock så har jag ju två hundar så de har varandra. 

Vad man ska ha i bakhuvudet är att det inte är naturligt att hälsa till höger och vänster…inte för att hundar längre är vargar men ändå (det är jag fullt medveten om). Jag anser dock att det i vissa fall kan vara bra att se hur det ser ut när det gäller hundens vilda släktingar; i det här fallet så har vargar sin flock och alla andra individer är inkräktare. Alla hundar kommer inte vara snälla mot andra hundar som ska fram och hälsa helt enkelt och med en liten hund så känns det extra viktigt att tänka på. Det kan gå illa fort om man har otur. 

När det kommer till vuxna hundar och valpar. Min första hund som var väldigt (vi snackar på en extrem nivå) osäker tyckte min andra hund (när hon var valp) var mycket otäck. Han undrade typ vad det var för "äcklig liten sak" matte hade släpat hem. Detta trots att han var runt 6,5 år eller så då hon kom hit som 14 veckors valp och dessutom vägde runt 5,5-5,6 kg…hon vägde då runt 1,1 kg (nu som vuxen väger hon 2 kg). 

Han vågade inte säga ifrån, han hade väldigt tålamod med henne som valp, men ibland blev det för mycket (och det syntes på honom). Då är det såklart upp till mig som ägare att visa valpen att den vuxna hunden vill vara ifred. Hon lyckades ibland ta hans mat, han sa inte ifrån så det var jag som fick (ibland misslyckades jag, hon var snabb) hålla henne borta. 

Nu har min tik blivit min äldre hund (min första hund avlivades p.g.a. sjukdom med dålig prognos, 2016) och jag har en annan hane nu (4 kg). Båda dessa vågar tala om när de inte gillar något, min tik är en kavat liten tös som tror att hon äger världen typ och min hane (trots att även denna grabb är lite osäker) har inte heller han några problem att säga ifrån. Jag behöver därmed inte gå in och styra upp lika mycket längre, de sköter det mesta själva. Ibland krävs dock att jag säger ifrån om de beter sig "illa" mot varandra (ex. säger ifrån utan att det egentligen finns en anledning) men för det mesta så är de goda vänner som kommer bra överens. 

När min hane (som nu är 4 år) kom hit som 8 veckors valp så var min tik 4 år och för en gångs skull var en annan hund mindre än henne. Hon älskade honom från första stund, hon ville direkt leka med honom då jag satte ner honom till henne, det syntes verkligen att hon uppskattade en lekkamrat (första hunden var inte så mycket för att leka). Hon gillar honom fortfarande, men nu är han dubbelt så stor som henne…så hon kan tycka att han är lite stor och klumpig ibland😂. Hon var jätteduktig med honom som valp och visste hur hon skulle "fostra" honom, till skillnad från min första hund som behövde min hjälp. 

Alla vuxna hundar har inte den självsäkerhet och språksäkerhet som krävs för att säga ifrån och då kan man inte bara låta valpen få göra precis som den vill, det är inte schysst mot den vuxna hunden. Man måste se till individen, alla hundar oavsett om de råkar vara vuxna är inte likadana, alla vågar inte säga emot en valp som är "bråkig". 

Jag tycker att du gjorde rätt i att bryta. 

Mvh/Chinesecrestedlover

Vilka bra svar!! Tack så mycket för er input, och det känns extra bra att jag nu känner att jag gjorde rätt! Vill bara förtydliga att jag inte låter Cosmo hälsa på alla hundar vi möter, det hör nog till undantaget mer än regeln att vi faktiskt släpper ihop honom med någon. Han har till exempel inte fått hälsa på en enda valp på kursen, och inte på alla grannarnas hundar heller. När jag bedömer om han ska få träffa en hund så tittar jag dels på den andra hundens kroppsspråk, om den ser snäll och förväntansfull ut, överenergisk och stressad ut eller stel och osäker ut, men jag tittar nog minst lika mycket på ägaren till den andra hunden. Där vill jag se att ägaren är respektfull och lyssnande mot oss, det ger mig ett intryck om att ägaren känner ett ansvar för sin hund. Har tidigare haft en granne vars valp var bara lite äldre än Cosmo, men en shih tzu som är dubbelt så stor. när de lekte så brottar den valpen ner Cosmo, igen och igen trots att han försöker fly. Så där har jag förbjudit de att leka eftersom det inte sker på samma villkor. Vi har även börjat med regeln = koppel på, inte hälsa. Koppel av = sitt och ge kontakt, så säger jag varsågod och då får du hälsa. Inte för att Cosmo skulle sitta om jag inte höll fast honom men vi är en god bit på väg iallafall 😂 Anser ni att en valp behöver läras att den ska respektera ett nej av en vuxen hund? Dvs funderar på om det är viktigt för mig att se till att han träffar de grannhundarna som är tålmodiga men säger ifrån när han är för på? Det finns en staffe här som är otroligt bra, hon leker snällt och är väldigt stabil och vuxen och säger ifrån tydligt men rättvist. Sen har han en sheltie som också leker bra, är tålmodig men säger inte ifrån förrän hon blir trött på honom och då väldigt snällt. Cosmo älskar henne för de har superkul och det är även en hund han kan koppla av ihop med.

Är så nyfiken eftersom Cosmo förmodligen ska börja på dagis i höst när han är 7 månader! Och vill att han ska komma bra överens med de andra hundarna, trots att han inte kommer kastreras.

#4 Det du kan göra är att förstärka den vuxna hundens nej om Cosmo är för ivrig och inte lyssnar på tillsägelser. Säger den vuxna hunden ifrån, ropa på Cosmo eller gå emellan om det behövs och stoppa leken vänligt men bestämt. 

Om han inte kan låta bli att gå på och försöka leka med den vuxna hunden igen så led bort honom därifrån och försök få till en liten paus. Den andra hunden får vila från vild valp, Cosmo får en chans att lugna ner sig lite och träna på att det inte bara ska vara lek, lek, lek hela tiden runt sina hundkompisar.

Låter vettigt!! Ska köra på det tack ☺️