Hund o katt
Vår valp är snart 6 månader, vilket betyder att han har bott hos oss i snart 4 månader. Vi har en katt sen innan som är van me hundar då hon typ uppfostrades en en hund när hon va en liten kattunge och vi har haft många hundar på besök och hon har inte brytt sig om dom. När vi precis hade kommit hem med vår valp så nosade dom lite på varandra och så blev han lite lekfull o då fräste hon lite, vilket är helt okej för hon ska visa var gränsen går och så. Hon bara blivit surare och surare mot honom, ibland kan han stå några meter ifrån och bara titta på henne och då hoppar hon fram o slår honom och fräser, vilket liksom ändå är okej tycker vi (man kan ju ändå inte diciplinera en katt som man gör me hundar liksom), då han kan vara extremt jobbig mot henne ibland, han jagar henne, och försöker leka med henne genom att hoppa framför henne och skälla. Han är väldigt stor nu, 6 månaders retrieverblandis liksom. Och hon är väldigt liten för att vara en katt. Vi trodde att dom skulle va ”vänner” nu liksom. Och han respekterar inte riktigt henne. Tex när hon sitter på köksbänken o äter och hennes svans hänger ner från kanten försöker han bita tag o leka me den, han jagar henne ibland och försöker få igång henne till lek. Men han har ändå fattat att när hon fräser så är hon arg och då flyger han undan. Några gånger har det hänt att dom har mött varandra i lugn och ro och kan pussa lite på varandra och nosa lite men då blir han alltid så glad och lättat efter och tänker ”shihooo nu är vi vänner” så han börjar hoppa o försöka få igång henne till lek även då. Vi tänkte ju liksom att dehär löser dom själva, men det har gått såpass långt tid nu. Hur kan vi hjälpa dom bygga om en relation, hur ska vi säga till honom? Vi brukar visa att det finns mycket roligare saker att göra än att jaga henne eller försöka leka med henne. Typ att ropa ”titta här” och hoppa lite så han springer till oss istället. Ibland petar vi till honom och bara säger nej. Men hur kan vi hjälpa dom att respektera varandra och hur kan vi hjälpa henne att acceptera honom bättre? Han är ju tokkär i henne men det är ju inte riktigt ömsesidigt hahah!
Se till att katten har ställen och utrymmen dit hunden inte kommer åt så att katten kan komma undan och kontrollera situationen.
Gäller även vatten/mat/lådor. Se till att de finns på platser så att hunden inte kan vara med och stressa.
En katt är inte speciellt stresstålig även om det till det yttre kan framstå som det.
Höga platser är bra.
Man motionerar inte för att bli yngre utan för att bli äldre.
#1 hon brukar ha hela övervåningen och lägsta nedervåningen för sig själv. Vi har galler vid trappan uppåt och dörren till lägsta nedervåningen är nästan alltid stängd. Gallret kan hon smita under men där kommer inte hunden igenom. Hon har även matskål och kattlådan däruppe. Det är bara mellanplan dom delar. Men man skulle ändå vilja alla kunde umgås haha! Hon kommer smygandes ibland när vi sitter i soffan och han ligger och sover djupt i hallen, då smyger hon förbi honom och hoppar tyst upp o lägger sig hos oss hahaha.
Kan ni inte skapa några höga platser typ klätterträd eller liknande så att katten och hunden kan vara tillsammans men att det finns möjlighet för katten att komma undan men ändå vara med.
Man motionerar inte för att bli yngre utan för att bli äldre.
Det är extremt stressande för en katt att tvingas leva med en stor valp/unghund, som far fram som ett jehu. Kissen måste skyddas med flera sitt o liggplstser högt upp - där hunden inte ens får komma ut svansen. Att hunden tillåts jaga katten är förfärligt. Att hunden leker hjälper inte, den är hårdhänt om den kommer ikapp och det är extremt skrämmande för kissen. Kan inte det här tillgodoses bör katten få ett nytt hem. När/om den här hunden blir vuxen och stadig kan katten möjligen börja känna sig trygg i hundens sällskap. Om inte förtroendet är helt förbrukat. Ps. Tillåts hunden behandla katten som en leksak eller lyder den bara inte?
"Jag är inte tillräckligt ung för att veta allting".
Oscar Wilde.
Tillägg. Tycker dessutom att det här är inget att skratta åt! Ha ha.
"Jag är inte tillräckligt ung för att veta allting".
Oscar Wilde.
#4 han tillåts inte jaga henne. Vi säger till varje gång. Hon har flera ställen här han inte kommer åt tex på köksbänkarna och sånt där hon brukar sitta riktat mot honom, då inte svansen nås. Vi hindrar honom varje gång att jaga henne som sagt, har aldrig sagt att det tillåts, men vi låter som också sköta saker ibland själva. Tex som om båda är i köket nere på golvet o han försöker bjuda in till lek och hon blir sur och slår/klöser honom, det är okej att hon gör det för hon ska ju liksom säga till honom. Jag frågade om tips hur man kan bygga upp deras relation, inte kritik och att om detta inte tillgodoses så bör hon få ett nytt hem. Hon har bott hos oss i 8 år och vi ger inte upp förns det är bra mellan dom. Som sagt så funkar det bra mellan dom ibland och gånger han inte bryr sig om henne, dom har hälsat på varandra och pussats osv. När han jagar henne menar jag att han lätt går/travar efter henne. Och när han försöker leka med henne nuddar han inte henne, om han kommer ikapp så slår hon honom och han backar undan. Han skulle aldrig få för sig att gå på henne och liksom röra henne med tassar eller nos på ett lekfullt sätt, han är väldigt försiktig när han kommer nära. Ibland ”tillåts” han ”jaga” henne då vi inte hinner med ibland för att hon kommer ner från trappan när vi är i ett annat rum men vi hindrar honom direkt när vi märker det. Det pågår ju inte länge, det är inte så att dom springer flera varv runt i huset. Det kan handla om några meter då han travar efter henne bara.
Vi har också tänkt på att skaffa något slags kattträd eller någon sovplats i en hylla som hon kan vara på, men hon föredrar att vara på ovanvåningen ändå, och det gjorde hon innan han kom till oss.
Vi har också tänkt på att skaffa något slags kattträd eller någon sovplats i en hylla som hon kan vara på, men hon föredrar att vara på ovanvåningen ändå, och det gjorde hon innan han kom till oss.
Diskbänken är inte en lämplig permanent tillflyktsställe.
Hon behöver ha flera hundsäkrade platser där hon kan spana/vila/äta/dricka och gå på lådan ostört.
Fortsätter ni så här kommer er katt att få stressreaktioner och det spelar ingen roll att det pågår långt eller korta stunder.
Exempel på stressreaktioner är Kiss på "fel" ställen, blod i urinen, kala fläckar, överdrivet slickande osv.
Man motionerar inte för att bli yngre utan för att bli äldre.
Hon har flera platser som hon kan gå till ostört, hon har hela ovanvåningen för sig själv, där hon har matskål o vattenskål och hennes kattlåda. Och så är hon ganska mycket ute också. Hon brukar ligga i garderoberna i sovrummet på mellanplan där hon kan kika ut då det bara är draperi för. Hon har sina små platser där han varken kan se eller komma åt henne. Men vi ska göra någon plats i vardagsrummet också. Som sagt var jag ute efter tips hur man kan bygga upp deras relation, inte tips på flyktplatser osv, det har vi redan under kontroll.
#10 Att katten har skyddade ställen och känner sig trygg är en del i att bygga upp en trygg relation.
Man motionerar inte för att bli yngre utan för att bli äldre.
#11 jo det vet jag, men som sagt så är det redan under kontroll. Jag skulle gärna vilja ha tips på något lite mer konkret.
#10. Jättebra med fler höga platser i vardagsrummet! Då blir det lättare för henne att smyga till er i soffan. Har svårt att tro att de kan bli "vänner". Åttaårig katt och åttamånaders valp är alltför olika i rörelsemönster. Särskillt innan det blir en vuxen hund.
"Jag är inte tillräckligt ung för att veta allting".
Oscar Wilde.
#13 jo vi tänker också så, han kommer lugna ner sig så mycket me åldern också och inte tycka att hon så intressant längre, men tänke att det kanske fanns nåt som ”skyndande på” processen.
Starta ny diskussion