Har hundrastare för jobbet. I övrigt så är jag i princip aldrig utan min hund. Vi har haft 3 dagars semester från varandra på nästan 6 år. Finns liksom inget behov att vara ute och resa etc. Vi brukar åka och vandra, eller åka på träningsläger. Om jag skulle åka på semester utan henne så har jag förhoppningsvis vänner eller familj som skulle kunna ta henne nån vecka. Annars finns ju hundpensionat, men det kostar.

Jobbar deltid, åker hem på rasten. Hundarna är mitt både mitt fritidsintresse och min familj så spenderar helst tid med dem när jag inte jobbar. Reser främst till platser där hundarna kan följa med.

Åker hem på lunchen för att rasta, reser jag med jobbet har jag hundvakter som de bor hos. Alla andra reser gör jag tillsammans med mina hundar. Vardagslivet innehåller i princip bara hund, de är alltid med mig.

När jag skaffade min äldsta hund jobbade jag i butik och hade dagmatte. Just nu pluggar jag på distans och är alltså hemma. Har vänner och släkt som ofta kan passa enstaka dagar, annars kan gamla dagmatten i 99% av fallen som det behövs.

När jag hade hund hade jag med mig honom på jobbet. 
Vi reste i stort sett aldrig iväg.

De är ensamma hemma eller hos hundvakt när jag jobbar. Är jag bortrest (… När nu det har hänt) så är de hos hundvakt. Kortare vardagsbestyr så är de i bilen. I övriga spenderar vi all tid tillsammans

Min hund hänged med mina föräldrar om dagarna (pensionärer). På sommarhalvåret jobbar de alltid i trädgården så då ligger han där bredvid och övervakar arbetet.

Det är något jag också oroar mig för inför hundköpet som aldrig verkar blir av.

Jag arbetar inte, så inget stort problem till vardags. När det gäller att besöka vänner kan jag nog i de flesta fall ta med hunden. Förhoppningsvis kommer han att kunna vara ensam vid sällsynta utekvällar.

Oroar mig mer för vad jag gör om jag blir sjuk och inte kan eller orkar gå ut. Har i nuläget inget säkert kort. Hade två, men en har flyttat och en är tyvärr död. Diverse grannbarn som inget hellre vill än att gå ut med hunden, men de har skola och har kanske inte alltid lust när det blir verklighet.Hoppas på någon hundkontakt som man kan sammarbeta med, byta tjänster liksom. Borde väl inte var helt omöjligt, men vet inte riktigt hur jag ska skapa kontakten INNAN jag skaffar hund, vilket ju skulle kännas tryggast.

Har varit ensam med hund förr. Då hade jag en del möjliga hundvakter, även om jag aldrig utnyttjade det, men använde hundpensionat vid enstaka resor. Men då var jag yngre, friskare och starkar. Klarar nog inte längre att gå promenader om jag har hög feber och skulle nog tycka att det vore väldigt jobbigt vid en kraftigare bondförkylning också.

Hade jag inte haft mina föräldrar och min bror med familj hade jag inte kunnat lösa det. Dagmatte hade det blivit jobbtid. Semester hade blivit med hunden. Vardagen har jag alltid delat med mina djur. De får stanna hemma om jag tex handlar eller besöker vänner med djur som inte gillar andra djur i hemmet. Det viktiga är familjen. För händer det mig något finns hjälpen. Utan den tryggheten hade jag aldrig vågat ha något djur alls.

Hundvakt bör man ha,  för olika situationer (jobb, sjuk själv, resor). Annars är det inga problem tycker jag.

När jag jobbar är hunden hemma, av flera orsaker. När jag en sällan gång imellan åker iväg några dagar och ej kan ha med han passar kompisar. Men generellt sett är han med mig överallt om det ej innebär fara föe honom eller när jag jibbar :)