Orolig mops - träna självförtroende
Hej. Vi har en mops som är snart 2 år. Vi hämtade han när han var cirka 8 månader. Han var tidigare hos en Kennel. Vi märkte direkt att han var lite speciell då han var väldigt orolig och rädd, även en tid efter vi hade hämtat honom. Han trivs väldigt bra med oss nu, följer efter oss i lägenheten, ligger gärna på oss och sover i både soffan och sängen. Kan hoppa ner för att det blir för varmt, men vill gärna upp efter en stund igen. Han busar en hel del med oss och verkar genuint trivas i vårat sällskap. Man märker att han inte är så självsäker, då han är ganska reserverad av att träffa nya människor och hundar. Vill inte bli klappad av nya människor utan slinker gärna iväg, men går ofta fram och luktar på dem. Han har fått något mer vaktinstinkt och moffar när det ringer på dörren ( om han inte sover då, hehe) När vi först hämtade honom så har han väldigt osäker, men det har blivit bättre över tid. Men han har kissat inne vid ett par tillfällen den tiden vi haft honom. Detta var framförallt i början men hände även idag igen… Vi lämnar honom sällan ensam, han Är med på jobbet under dagarna, men vi skulle åka och handla, så det är cirka 5 tillfällen per månad som han är hemma, ensam, i cirka en timme. Tid kan variera men ytterst sällan över en timme, mer ofta runt 40 minuter. Vi har kommit hem och hört honom yla, man kan se i soffan att han har rusat omkring. Han piper sv glädje när vi väl kommer hem. Vi har tränar lite lydnad och sökövningar då vi läst att detta kan vara positivt för självförtroendet, men känner att vi skulle behöva göra mer. Vi går i tankarna att köpa en till hund, så han slipper vara helt ensam, har försökt läsa runt lite och två hundar verkar oftast vara positivt i all bemärkelser, men skulle gärna vilja rådfråga detta ? Finns det några övningar man kan göra med hunden som i sin tur kan få honom att känna sig mer säker, framförallt hemma men gärna generellt. Ifall det är tufft att svara på detta så tar jag även tacksamt emot råd vart man kan vända sig med dessa frågor. Tack på förhand
Hej! Jag har själv haft en väldigt osäker hund. Om man läser på nätet står det ofta att t.ex dog parkour och spår(självständigt arbete för hunden)höjer självförtroendet men det funkade inte på min hund. När osäkerheten är så stark tror jag inte att det gör någon större skillnad. Om jag var ni skulle jag satsat på privatlektioner hos en hundpsykolog istället. Där kan ni få riktig hjälp och massa bra tips. En sak att tänka på gällande att skaffa en till hund. Tänk på att oroligheter och nervositet lätt kan smitta av sig på den nya valpen/hunden. Kan bli svårt att ensamhetsträna, finns inga garantier på att mopsen är okej med att vara själv bara för att en annan hund är med. Jag hade isåfall provat med en vuxen hund som man vet är lugn, stabil och inte kommer bli orolig av mopsen. En hund som ni vet kan vara ensam hemma.
En hund med separationsångest befäster ångesten när den lämnas ensam när den inte klarar av det. Jag hade inte köpt en till hund, i min åsikt så köper man inte djur till djur. Jag hade: 1) börjat om med ensamhetsträning. Görs det till inte något spännande alls, bara få ut och slänga sopor, någon minut här och där. Filma gärna, och se. Är han lugn på den nivån ni är på så kan ni utöka tiden lite. Med tid så kommer ni upp i en timme. Prova också ut olika rutiner kring lämna de, tex vill han ha hela lägenheten, vill han bli instängd i sovrummet, vill han att ni bara går, vill han sova innan ni går, vill han ha något att pyssla med, som en aktivitetsleksak eller utstött godis, vill han ha radion på eller tystnad? 2) Lämna inte hunden under tiden han inte klarar av det. Se om han kanske gillar att vänta i bilen mer än att vara ensam hemma, om ni åker bil till affären. Eller kolla er om efter en hund passare, kanske finns det till och med någon i huset som kan tänka sig att passa hunden för en liten slant eller tacksamhet? Allmänt självförtroendehöjande är nosarbete (spår, sök), dogparkour, shejping mm. Man kan alltid vända sig till en bra etnolog, det är. Mitt hetaste tips, annars hade jag kullar på Sveriges Hundföretagares hemsida efter H-märkta hundpsykologer eller problemhundsutredare i ert område 😀
Tackar ödmjukast för tipsen. Vi har ensamhetstränat med kortare perioder innan vi lämnade honom ensam. Vi skall undersöka etnolog, eller psykologer för att se vad som blir bäst. Åter igen, stort tack!
#3 men gud, förlåt. Min telefon tjatar om etnologer hela tiden. Etolog menar jag!
”Han trivs väldigt bra med oss nu, följer efter oss i lägenheten, ligger gärna på oss och sover i både soffan och sängen. Kan hoppa ner för att det blir för varmt, men vill gärna upp efter en stund igen.” Det där är faktiskt ganska klassiska tecken på separationsångest. Inte sällan går dessa obemärkta förbi och vi tenderar att först uppfatta problematiken då hunden lämnas ensam. Får hunden lov att agera klisterlapp och förfölja er i hemmet blir det självklart en stor kontrast de tillfällen ni går och han får en dörr i ansiktet.
En sak jag har märkt är även - när du tränat en osäker hund att vara ensam så måste det underhållas. Lämnas hunden bara några få gånger i månaden blir det aldrig någon rutin på det, och det blir därför upprörande för hunden. Så även om det känns trist att lämna hunden "i onödan", så kan det hjälpa den i längden. Träna om från början som andra föreslagit och se sedan till att han faktiskt lämnas en liten stund var och varannan dag.
Om det bara handlar om fem gånger i månaden kan den inte få vara med i bilen då? Ofta är de trygga i sin bilbur, så slipper hunden vara ensam överhuvudtaget. Annars har ni fått bra tips tycker jag.
#4 En etnolog kanske inte är så dumt alla dagar heller! :)
#5 låter väldigt logiskt nu. Sambon och jag kan ha skämt bort han lite också nu då det bara är vi. Tack #6 Absolut, vi skall starta omgående med detta. Tack! #7 Tanken har slagit mig också, men det känns inte hållbart i längden tyvärr. Under varma sommardagar samt kalla vinterdagar så kan det bli trixigt. Sen känns det, för hans skull, att hans liv skulle bli bättre ifall vi kan få honom mer trygg generellt. Men ett steg i taget
#5 låter väldigt logiskt nu. Sambon och jag kan ha skämt bort han lite också nu då det bara är vi. Tack #6 Absolut, vi skall starta omgående med detta. Tack! #7 Tanken har slagit mig också, men det känns inte hållbart i längden tyvärr. Under varma sommardagar samt kalla vinterdagar så kan det bli trixigt. Sen känns det, för hans skull, att hans liv skulle bli bättre ifall vi kan få honom mer trygg generellt. Men ett steg i taget
Starta ny diskussion