Hej!

Enligt min egen erfarenhet så tar valpar efter vissa saker men absolut inte allt. 

När jag hade Cain (Chinese Crested) som var komplett galen (ingen överdrift, han var en problemhund utan dess like😂) och skaffade Sookie (Chihuahua/Chinese Crested/Schipperke) som var 14 veckor när hon kom hem (Cain var 6-7 år) så var jag orolig att hon kanske skulle ta efter en del av hans mindre roliga beteenden. 

Sookie tog över ett beteende - hon är super lugn när hon lämnas ensam och har alltid varit. Hon tog dock inte över några dåliga beteenden. Tyvärr smittade inte Cain av sig på henne gällande att han inte var skotträdd eller att han i det närmaste aldrig någonsin skällde. Hon hatar åska och fyrverkerier och älskar att höra sin egen gälla röst😉. Cain kunde man ha varit ute med på tolvslaget om man hade velat och han kanske ylade någon gång/år eller så. Cain var extremt osäker, Sookie är extremt självständig och har väldigt gott självförtroende (på gränsen till kaxig ibland = typisk Chihuahua, haha). 

Jag upplevde det som att Sookie hade en positiv inverkan på betydligt äldre (och större) Cain också. Han blev mer lugn och vågade slappna av på  ett annat sätt än tidigare (efter att han först kommit över att hon var det läskigaste som fanns alltså…det tog några månader🤪). 

Efter att Cain avlivades p.g.a. sjukdom 2016 så skaffade jag en valp, Ianto (Chihuahua/Chinese Crested) som var 8 veckor då han kom hem (Sookie var 4 år). 

Han har tagit efter att vara helt lugn med att lämnas ensam (och var extremt enkel att träna i att vara ensam). Han triggas lätt till att skälla för att Sookie gärna gör det (skäller inte alls lika mycket då han inte har henne vid sin sida). Han är dock inte alls så kavat och självständig som Sookie, utan han är ganska osäker och gnäller även mycket (för att han vill ut, för att han är hungrig, för att han vill leka etc. alltid likadant så man aldrig vet vad han menar, haha). Sookie gnäller väldigt sällan. 

Tips! Försök att sära på hundarna så mycket som möjligt i början, alltså gå separata promenader, träna med de separat osv. så ökar chanserna till att valpen lär sig goda beteenden och inte ser för mycket till den vuxna hundens sämre sidor. 

/Chinesecrestedlover

Jag tänker att även om raserna är extremt olika så är det där beteenden som en valp lätt skulle ta efter. Stress och att vara allmänt burdus och "på" ligger nära till hands för en kelpie. Det är bra att din kompis är medveten om problemet och lägger mycket jobb på att få sin hund att kunna koppla av liksom att ta den sociala biten (både mot folk och andra hundar) lugnt och fint. Dela på hundarna ofta så att husse har sin och matte valpen för att kunna få en bra grund utan att akitan påverkar negativt. Detta gäller särskilt i situationer där den äldre hunden är mer utagerande. (Det är i vilket fall bra att låta valpen "stå på egna ben" och utvecklas som individ och inte bara hänga efter den äldre hunden,oavsett om den beter sig perfekt.)

Jag brukar alltid tänka att en valp tar efter alla beteenden en vuxen hund har om dom bor ihop. Jag vet att det inte är så men för mig är det enklare att ta förgivet att valpen tar efter allt än att man sen står där frustrerad och ledsen. 

Men jag tänker samtidigt att om man som i din väns fall bara ska ha valpen som sin egen borde det vara ganska lätt att träna och vara mycket med valpen utan den vuxna hunden. Sen om det finns en eller flera trygga vuxna hundar som valpen kan få träffa och umgås med regelbundet så är det nog ännu bättre.

Svar; Ja valpen kommer ta över dåliga egenskaper av den vuxna hunden. Därför väntade jag i 5 hela år med att skaffa en till hund då jag hade en osäker utfallshund. Det hjälpte inte då hundar gärna hetsar varandra och dom spänner upp sig såfort dom är tillsammans även om dom sköter sig enskilt. 
Stress problem, busproblem, eller stök problem brukar 100% tas över till valpen, kanske inte i början (det tog ett tag innan min hane tog efter min tik), men tillslut blir det så. Monkey see monkey do.
Man får helt enkelt ta enskilda promenader ibland för att påminnas om vilka individerna är och inte "flocken" eller vad man ska säga.

Med det sagt kan jag också säga att min tik som HATAR människor numera älskar de flesta tackvare min yngre hund. Så vissa egenskaper ifrån valpen kan även överföras till den äldre, bra som dåliga.

Tyvärr är det så att valpar lätt tar efter den vuxna hunden, och särskilt när det gäller stressiga, pushiga beteenden. Skulle ju önska att de gärna tog efter de gånger den gamla hunden beter sig lugnt, men oftast ger upprördhet starkare smittoeffekt. Dessutom bör man vara medveten om att valpens/den nya hundens närvaro kan förstärka en del negativa beteenden hos den äldre. Till exempel hade jag tränat bort utfall mot andra hundar på min äldsta hund, men hon var fortfarande lite spänd i möten. Den yngre hunden snappade upp anspänningen och började också trissa upp, vilket fick den äldre att göra utfall igen. Däremot brukar inte valpen ta efter där den redan har en klar åsikt. Min äldsta gillade inte människor men jag fick en översocial valp som totalt struntade i om den andra backade.

Lite tillägg till det jag skrev tidigare i #1: 

Cain var rädd för/ogillade barn (litade inte på honom för fem öre när det gällde barn, utom med spädbarn som inte börjat krypa för de gillade han och pussade gärna på, haha🤪…). Äldre och hundvana barn (syskonbarn) som lyssnade på vad jag sa om hur de skulle agera kunde dock fungera ibland och då endast på Cains villkor (och jag var alltid med och höll stenhård koll). Sookie älskar allt och alla och redan som valp hoppade hon gärna upp i knät på barn som vi mötte på promenad. Hon blir jätteglad när syskonbarnen hälsar på (oavsett ålder) osv. Ianto är rädd för alla barn och är absolut inte att lita på kring barn överhuvudtaget (möjligtvis de äldre hundvana syskonbarnen…men de får mest leka med Sookie). 

Cain var extremt lättstressad och osäker i nya miljöer och med nya människor m.m. men Sookie är lugn i alla miljöer (även på Stockholmsmässan i Älvsjö med tusentals hundar och människor). Ianto är osäker i nya miljöer och med nya människor och behöver lite tid på sig att "tina upp" även när han träffar folk han inte träffat på ett tag (men känner sedan innan). Att träffa nya folk (eller de han inte sett på ett tag) måste ske på hans villkor och att hälsa på honom om han inte ville det till 100% kan sluta med att han biter ifrån…helst utan någon om helst förvarning (han glömmer ofta att morra innan). 

Cain var totalt opåverkad av åska/fyrverkerier, Sookie är rädd och gömde sig redan som valp när det åskade, men Ianto bryr sig inte nämnvärt (kan titta upp lite om det smäller till extra mycket kring tolvslaget typ.). Sookie måste hela tiden distraheras med något gott att tugga på och musik för att överrösta fyrverkerierna. 

Cain drog i kopplet (det fanns annat jag hellre lag tid och energi på med en problemhund som kunde bita mig utan anledning m.m.) och Sookie har gått jättefint i kopplet sedan hon kom hem till mig som valp. Ianto drar och "flamsar" gärna i kopplet (har inte lagt riktigt den energi jag borde på koppelträningen ska erkännas, det har varit väldigt mycket annat att oroa sig för och lägga energi på sedan Ianto kom hit). Vad jag  vill få fram är dock inte att jag inte orkat träna koppelgående, haha😉; utan att oavsett hur den vuxna hunden har uppträtt på promenad så har valpen gjort precis tvärtom, så bara för att en hund gör på ett sätt så betyder det inte att den andra hunden kommer göra likadant.

Tack för svaren! Har visat tråden för min vän. Hon ska se till att valpen får mycket egentid och låta den vistas ute utan Akitan.