Om du står ut med jaktinstinkt och att klä på hunden ordentligt på fjällvandringen så kanske en Italiensk vinthund, eller en Whippet skulle passa.

De är väl inga lydnadschampions men min Iggy gillar att träna ibland, men blir fort uttråkad om man nöter samma sak för länge.

Instämmer med #1, låter väldigt vinthundsaktigt! Inte lättaste hunden att träna lydnad med kanske, men om man gör det för skojs skull utan millimeterprecision så borde det funka. 👍

Tänker också nån vinthund, Whippet var det som dök upp först. Något svårmotiverade men jobbar man mycket med belöningar klarar de absolut hobbyträning.

#1 #2 #3 Åh jag är svag för vinthundar men jag vet inte, de känns, som ni skrev, lite svåra att träna lydnad med. Men jag ska kolla upp dem mer och läsa på! Alla vinthundar är ju så fina! Att de har jaktlust och att jag måste klä på hen på vandringarna är inga problem alls! Tack för tipsen! 🙂

Kolla mer på de västerländska, de är liiiite mer motiverade till träning än vad de österländska är. Jag har ju även en Borzoi och hon kan förvisso några få tricks och vanlig vardagslydnad, men hon är mer svårmutad än Iggyn 😂

Möjligen eurasier? En helt annan typ av hund förstås, men sen skulle också kunna passa in. Till skillnad från de flesta andra spetsar så brukar eurasier inte vara särskilt skälliga. Rent generellt är det ofta så att raser som är lättjobbade kräver mer aktivering än de som är mer "laid back". Eurasier går absolut att träna med, förmodligen minst lika bra som en vinthund, men de behöver lite extra pepp och motivation. Var i så fall noga med att välja hund från en uppfödare som avlar på hundar utan social osäkerhet! Tyvärr skyller många uppfödare ifrån sig med att "rasen ska vara reserverad" och avlar även på rädda hundar. En eurasier ska vara ointresserad men trygg, aldrig osäker eller rädd!

Västgötaspets? Eller är den för liten?

Om du kan tulla på det där med tillgängligheten så stämmer även labbe in, från en kennel som inte är jaktinriktad.

Även jag tänkte vinthundar, och jobbar man bara upp motivationen först så GÅR det att träna en hel del med dem också. Jag tävlar i rallylydnad med mina salukis och tränar lite allt möjligt och det finns ett helt knippe whippets och italienare som tävlar i alla möjliga olika grenar, vissa även i svårare klasser. Det är inte en hundtyp för den som vill satsa på att komma långt på tävlingsbanorna inom något lydnadslikt, men trivs man med vinthundar i övrigt så är det absolut uppskattat av hundarna att träna lite också.

Med det sagt: om du gillar vinthundar, försök träffa några på riktigt för att se hur de är och för att se skillnaderna mellan de olika raserna. Om du råkar bo i närheten av Sthlm kan jag med lätthet hjälpa till med sådant ;)

#5 Okej, tack för tipset! 😃

#6 Eurasier är fina men kanske lite för mycket päls för min smak, men jag ska ändå läsa på mer om dem. 🙂

#7 Den är absolut inte för liten men har fått för mig att de har ganska lätt till skall, vet dock inte om det stämmer? Ska läsa på om dem, de är super fina! 🙂

#8 Labbe går bort på grund av just att den är för människoglad, känner en som har en Labrador och jag gillar inte alls att den vill fram och hälsa på allt och alla. Men tack ändå för tipset! 🙂

#9 Det låter ju superbra att du tävlar i rallylydnad med dina, då kanske det inte är omöjligt att träna på hobbynivå! 😉 Jag har bara träffat en vinthund i mitt liv och jag blev helt fast, det var en Whippet. Jag bor tyvärr inte nära Stockholm så får leta upp någon annan som jag kan träffa, kanske en kennel i närheten. 🙂

#10, Ett tips om man är nyfiken på en ras är att kolla med respektive rasklubb, du hittar dem på SKK. se eller googla. De flesta rasklubbar har lokalavdelningar som har diverse aktiviteter; det kan vara någon form av kurs, gemensam träning eller så enkelt som en promenad tillsammans. Intresserade av rasen brukar vara hjärtligt välkomna, då får man dessutom se hundarna i lite vardaglig miljö - och vilken hundägare babblar inte gärna både om sin hund och sin ras? 😀 Och jo, västgötaspetsar tenderar att vara skälliga och är ganska alerta. Gillar man vinthundars lite mer "avmätta" stil så är nog inte labbe rätt, nej, i synnerhet inte showvarianten. Rätt drumliga, ärligt talat. 🙃

#11 Okej, tack för tipset! 😃

#10 Jag tycker inte labbar är så om man är en person som gillar att träna lydnad mm. Ja, de är människoglada men de är verkar också vara betydligt mer lätt-tränade med kontakt och sånt eftersom de är så sjukt matglada. De jag tränar med springer verkligen inte fram till allt och alla just pga att deras ägare tränar lydnad med dem och de vet var korven finns, typ :)

Om du vill ha tips på annat än vinthund så kan du kika på kromfohrländer. De är medelstora och brukar vara pigga på aktiviteter samtidigt som de inte är överdrivet krävande. Ska vara något reserverade mot människor.

#14 man måste dock vara så in i helvete noga med att jobba med deras "reservation" då den ofta är grundat i osäkerhet.. Så om ts inte själv är en som vill fram till allt o alla för att verkligen socialträna valpen/hunden är den nog inget for ts… Det är verkligen enormt viktigt, träffat många inom rasen..

Kika på Perro sin pelo del peru och Xoloitzcuintle, de pälsade då, de påminner mycket om vinthundar i sin mentalitet men lite mer "hund" än "katt", if that makes sense.

#15, Det där är en jätteviktig grej! Tyvärr är det ju så att det inom många raser slår över. Reserverad i betydelsen "nonchalant"/ointresserad är det en hel del raser som ska vara, men hos alltför många avlas det på osäkerhet och rädsla.
Det är lätt att tänka att om man har en reserverad hund så kan man strunta i folk när det snarare är tvärtom, en reserverad hund där det lutar åt osäkerhet behöver massor med social träning för att känna sig trygg med människor och hantering.
Jag har haft hundar på hela skalan från "rädd" till "älskar alla" och det är inte en slump att jag numera har två raser som är kända för att vara väldigt glada i folk (och labbarna är faktiskt inte värst!😃).
Det är betydligt lättare att träna en glad hund att ge fan i folk än att få en rädd hund att bli trygg i samma situation. Dessutom, om ens hund skulle "balla ur" när det gäller den sociala biten så är det betydligt trevligare att bli utskälld för att din hund har hoppat och pussat på någon med leriga tassar än att den gjort ett rabiat utfall och verkat vilja äta upp personen…😉

Dock ska man ha i bakhuvudet att hundar som förefaller att älska folk kan bete sig på det viset för att dölja osäkerhet. Där är väl kelpie ett slående exempel, många älskar verkligen folk med överväldigande glädje medan andra förefaller agera näst intill likadant men där det bottnar i osäkerhet.

#14 Jag tror inte att en Kromfohrländer passar mig så bra om det är som #15 skriver, tyvärr, annars väldigt fina hundar verkar det som. 🙂

Jag har en fråga till alla er hundälskare här på iFokus, Rottweiler, min absoluta favorit ras. Hur mycket kräver dem egentligen? Jag vet att det är en brukshund och att jag antagligen inte skulle klara av att aktivera den som den behöver men jag kan inte låta bli att drömma. De verkar vara så lugna och härliga. Jag har träffat en Rottweiler i mitt liv och han var verkligen underbar. Är det verkligen för lite aktivering med sök, lydnad (inte tävla, däremot gå kurser), dogparkour och såklart långa promenader och lösspring. Skulle ju även kunna tänka mig att gå andra kurser med hunden. Om jag någon gång köper en Rottweiler så blir det en tik, har läst att de är lite lättare än hanarna. Har läst både att det finns de som är reserverade och de som älskar människor också, beror det på vilken uppfödare man köper från? I alla fall, jag kan inte låta bli att drömma om att någon dag få äran att äga en Rottweiler.

#16 Okej, tackar för tipset. 🙂

#17 Okej, ja jag vill ju inte ha en rädd och osäker hund, utan vill ha en vovve som bara är helt ointresserad av andra människor. Men ska tänka på det där, kanske ska skippa kravet om att skaffa en reserverad hund. Som du skrev så är det nog lättare att träna en hund som älskar allt och alla till att inte hälsa på folk än tvärtom. 🙂

#15 Så trist. De jag har träffat har jag inte alls upplevt som ängsliga, men det har iofs varit i tränings- och tävlingssammanhang - kan ju bero på medvetna ägare eller att det bara är de mer stabila individerna som tar sig dit.

#20 en hund kan agera på ett sätt i tävling /träningssammanhang och ett annat sätt i vardagen ska man tänka på. #17 ohja, det finns i Kelpie, det tråkiga är, jag visste inte det förran min kille redan var härhemma.. För ingen pratar om det. Min har som tur inte jättemycket av det och via att träna från valp är det nu bättre.. Men det kan slå över fortfarande men sällan grundat pga osäkerheten som när han var yngre.. Så tråkigt att folk bara vägrar inse och tror man säger deras hund är skit vara för man kanske försöker hjälpa hunden man upplever otrygg, varför ska allt tas så personligt??

Jag kom att tänka på dalmatiner. Är dock inte så insatt i rasen men på "på pappret" låter det som att den skulle passa iaf 🙂

#22 Dom är inte lugna utan kräver mycket. Inte reserverade heller.

#18, Rottweiler är som sagt en brukshund och det kan vara rejält med fart i dem! Däremot kanske de ger ett något lugnare intryck än många vallhundsraser som tenderar att ha betydligt större reaktioner.
För att generalisera grovt så om det smäller till ute så lyfter rottisen möjligen på huvudet medan en terv flyger i luften och ger ett betydligt "nervigare" intryck även om det egentligen är lika mycket krut i båda.
Det skiljer visserligen mellan olika linjer men en rottis behöver få jobba för att må bra. Fantastiska hundar men kan bli odrägliga och j-kligt jobbiga om de inte hamnar i rätt hem!
Dessutom trillade även de i "poppis-fällan" för ett par decennier sedan. Rasen ökade rejält i popularitet vilket gjorde att mindre bra hundar i händerna på oerfarna uppfödare gick i avel. Det finns rätt många kassa rottisar, med andra ord - om man inte vet var man ska leta och då är det bruksinriktningen som gäller.