Japp. Fast du får gärna fråga.. lite svårt att bara beskriva "allt möjligt". Du har säkert redan tänkt en del kring rasen menar jag så du har säkert saker du funderar över?

Åh, vad roligt! Jag har faktiskt aldrig träffat någon, bara sett dem men har läst allt jag har kommit över. Lite därav jag planerar att köra ner till Malmö i maj, för att både få se dem på utställningar men också i lydnadstävlingar. Men visst har jag saker jag funderar över! Hur mycket som helst tror jag… 😂 Men mentaliteten, hur mycket av vallhundens följsamhet och sensitivitet finns? Den hör ju till bruksraserna och även om det skiftar lite mellan en soffpotatis och ”trainiac” beroende på linjer, hur är de att träna med? Envisa och svårmotiverade eller lätta att hålla mentalt aktiverade? Det är ju en ganska stor ras, har de kapaciteten till både löpturer och långpromenader när de blir vuxna? Kan man ha de lösa i skogen eller de vallar/springer efter skogens allsköns kaniner? Är de lätta att ha med sig ut när man åker rundor, jag menar nog om det är hundar som blir lättstressad i nya situationer? Jag är såklart helt med på att det är mkt av ovanstående som handlar om hantering, fostran, men tänker att det säkert finns viss rasbundenhet också.

Ursäkta om jag lät trist i förra inlägget, var jäkla trött :) Vad kul att du intresserar dig för rasen! Ursäkta, för här kommer en textvägg..

Först skulle jag förstås säga, åk och träffa så många du kan! Först då får du en känsla för hur de är!:) Det finns fler i vissa delar av landet (vet inte vart du bor), men skicka PM så kan jag tipsa, eller så kan du kolla via klubbens hemsida över vart uppfödare finns och kontakta dem :) Uppfödarna är hjälpsamma och frågar du dem vänligt så lär du kunna få prata en lång stund om briarder (med personer som är mycket mer erfarna av rasen än mig!).

Aha du tänkte i maj på den där utställning/selection/lydnads-grejen? Säkert kul, och lär va en heeel del briarder från olika uppfödare och ställen i sverige. Jag har själv ingen större koll på utställningsvärlden.. Är nog toppen dock att få se dem både i utställning och lydnadstävling.

Okej lite om det du frågade om..:

Jag har en, och har bara haft en så har inte så många att jämföra med. Men av de andra jag träffat och känt/känner så är min lite…vildare… Men individer är ju olika! Även om jag säger att min är vild så är han kolugn hemmavid, alltid och klarar av miljöer, ljud, allt sånt där jättebra. Han har just inga rädslor. Hans "problem" är mer att han är rätt jäkla hundintresserad och distraheras av sånt, så vi har fått kämpa med kontakt :) Men, detta tror jag inte är nån generell sak för rasen alls, inget jag märkt öht. Och han klarar det ju också, men tja, vissa är ju så..

Nog finns det vallhund kvar i dem. Vissa tränar även vallning för aktivering/kul, och för att bevara det i rasen antar jag. Följsamma, ja i allmänhet skulle jag säga det. 

Gillar att ha koll på gruppen, familjen, flocken så att säga. Inget större fan av om man är en grupp människor tillsammans och en ska gå en bit framför..haha. Har jag besök hemma eller när jag varit gäst hos andra och tagit med honom då ränner han ofta efter den person som lämnar rummet och den övriga gruppen så han har koll. Till slut kan han lägga sig "strategiskt" mitt i lägenheten där han ser flera rum samtidigt, där brukar han bli nöjd :) Han gillar även att ha koll på ytterdörren eller där folk kommer och går (tex en grind i trädgården). Är nog nån slags vakt-gener som finns kvar där ändå. Däremot är han ingen "vaktig" hund på så vis att han skulle mota bort främlingar, men larma - det kan han - jävlarimej!! (briarder kan nog låta nog avskräckande bara med sitt larm som kommer när det plingar på dörren tex..). På samma vis har han fort hittat favoritplatserna i föräldrarnas trädgård där han ser både altanen där folk sitter, och grinden där folk kommer och går.

Som många andra hundar gillar de att "sitta knä" eller i fallet av briarder - backa in rumpan och sätta sig framför benen på dig, eller på dig om du är på golvet. Detta gjorde min senast hos veterinären när vi åkte in akut också (det var ett falskalarm). I allmänhet har de briarder jag träffat varit sociala. Vissa mer, andra lite mindre, men vet inte om jag träffat på nån som på riktigt varit skygg mot främlingar.. (det har jag dock sett Picarder som varit). Det kan säkert förekomma såna individer också förstås!

De flesta skulle jag säga går absolut att ha lösa. Min är nog mer ett undantag där.. han skulle gå att ha lös alldeles utmärkt om det inte vore för att han är en jaktgalning och Ä L S K A R vilt. Så där får vi träna, träna, träna. Har hört om ett par andra som är liknande, men annars verkar majoriteten funka fint där. De gillar som sagt att hålla koll på flocken i allmänhet.

Angående träningen tror jag att det kan variera något beroende på linjer och fokuset i uppfödningen. Tror absolut alla går att träna med (och förtjänar det) - men vissa fokuserar och tänker mer på det i sin uppfödning (detta är min egna bild av det hela). Folk jag känner eller ser online brukar mestadels träna/tävla lydnad/spår/bruks. Men det är ju ingen malle, och köper man en briard köper man ju helt klart en annan typ av brukshund än en malle/schäfer/osv. Personligen tror jag att man får tänka lite mer för att motivera en briard än många såna. 

Men jag tycker också det är skönt att de känns lite lugnare och kanske inte _behöver_ lika mycket aktivitet hela, hela tiden. Det är inget problem om vi bara går promenader en vecka eller nått, min hund kommer fortfarande ligga lugnt på golvet hemma inomhus. Men han kommer säkert ha mer energi att bränna av på första passet sen, och är mer lättväckt från sin slumran - men det är just inget problem i övrigt. Men visst, jag ser ju själv när jag tränar med en bekant med typ malle, jaktlabbe… det känns som de i vissa fall får saker gratis som jag inte får haha :) För och nackdelar med allt!

Jättesvårt att säga om stress i nya situationer. Jag tror dock ganska hårt på att om du köper en briard där du kollat upp med uppfödare, känner dig nöjd med deras tänk med uppfödningen mm, ser att de (en självklarhet enl mig) kräver MH osv och har en plan med varför de parar X med Y. osv…. då har du bra förutsättningar för en hund som fungerar bra att ta med sig överallt. Men för att då få en sån hund så ska du självklart göra ditt jobb själv också, och miljöträna hunden under uppväxten. Ta med den överallt! Skramla och för oväsen hemma (jag "råkade" ofta tappa saker på golvet när jag såg vad min valp klarade, hehe..) - osv. De briarder jag känner och ser online tycker jag verkar vara miljöstarka. Min är absolut det, jag har inte märkt av att han skulle vara besvärad av en viss miljö, eller sånt som underlag, ljud mm.. Men förstås känner jag verkligen inte alla invidider. Som sagt - studera MH och prata ordentligt med uppfödare om detta också! 

Nu kommer en fördom från min sida, men jag tror att det kan finnas en del av briardvärlden som är lite väl fokuserad på utseende och utställning för min personliga smak (jag är iofs totalt ointresserad av det, så jag har en viss bias). Men det finns också gott om folk som är intresserade av hundträning och bruks, så vill du träna ordentligt med din briard - sök dig till dem!

Jag tycker rasen är bra som en allsidig hund om man gillar pälsade hundar i det formatet! Du kan träna i princip alla sporter, men vissa är ju absolut mindre lämpade för rasen. Det är en hund som (med rätt träning och uppfostran) kan ta det lugnt mellan varven och jag tycker absolut de är lättaktiverade  - men kanske inte alltid att deras favoritaktivering är precis vad du tänkt dig att ni ska göra just den dagen. Jag känner folk med labbar jag är avis på ibland, då de verkar jobba för den där korven OAVSETT VAD - det gör inte alltid min :)

hm.. Alltså de är "stora", men absolut inte giganter. Angående detta med att springa, osv så är det _inga som helst problem_, förutsatt att individen är frisk och mår bra! JA, de kan springa långt och gå långt, precis som de flesta andra hundar. 

En sak inte så många kör, men fler kunde köra, är drag! Min rackare ÄLSKAR att dra, och det gör många av hans släktingar också. Vissa är riktigt jäkla duktiga på det, och det är jag övertygad att min också är/kan bli…men jag är lite tveksam till att satsa mer på det då han tyvärr har en C-höft (dock hört att det absolut kan funka ändå, jag utreder det..). Så ja, nog finns det HD inom rasen, men tja, vilken ras i denna storlek finns det inte alls i? Välj noggrannt och se så tester görs för så många individer som möjligt i stamtavlan, och att uppfödaren tänker på detta. Tycker jag är det enda man just kan göra.

Men om storleken, alltså gillar du briard men inte riktigt jättestora hundar så ta en tik! De ligger ju ofta(st?) runt 30kg och 60 mank eller mindre. Vissa jag känner har en matchvikt på 25kg, och det är ju verkligen ingen jättehund! Min hanne väger 39kg,  66,5cm hög - och det är ju att jämföra med en schäfer tex! Han kommer aldrig bli trött före mig om vi springer, går, eller vandrar.

En fördel med pälsen är förstås vädertålighet! Jag har inte hört om nån briard som fryser eller som man måste ha nån slags kläder på. Som valp gillade min rackare att lägga sig på isen i -9 (jag fick väl försöka veta bättre än honom då) och förrförra nyårsdagen var vi uppe på fjället i -30 och blåst och pulsade genom snö och över frysta klippor (inte en reaktion från honom). På sommaren är det förstås varmt om det blir som förra, men det ser jag på mina bekantas mindre pälsade hundar också. Pälsen ska ju fungera som isolering även mot värme (även om jag inte riktigt fattar hur det funkar). Kort och gott  - jag har aldrig sett min hund frysa eller reagera på annat väder än stark sol och värme, och vi är ute oavsett skitväder.

Jag är ju en sån som är lite…sådär som inte alltid gillar att göra som alla andra. Därav kör jag inte alltid så regelrätt hundsportigt, utan har även testat på tex SUP med min briard (och det kommer vi göra mer i sommar!), paddlar kanot, ror båt.. osv. Jag tror dock i slutändan att en briard mår bra sålänge den får vara med och hänga på olika aktiviteter -  det måste verkligen inte alltid vara nån slags hundsport. Jag tycker tex att det är en väldigt bra hund att ha för en friluftsmänniska, i allmänhet.

Slutligen undrar jag varför du har intresserat dig för briarder och vad du tänker dig att du vill hålla på med, eller hur du tänker dig hunden ska vara i ditt liv - så kanske jag kan ge nån mer specifik hjälp:)

Tack snälla för ett otroligt utförligt svar!

Din beskrivning av din hund är ljuvlig och jag får intrycket av att han inte är allt för gammal?

Jag har pratat med en del uppfödare och har faktiskt hittat en som lägger vikt på att ta fram arbetande hundar istället för bara utställningsfokus, även om det finns med :)

Jag rör mig väldigt mycket ute i skog och mark och gillar sällskap på långprommisar och på joggingrundorna, jag vill ha en hund som är följsam och som tycker det är roligt att träna. Min intention är lydnad, nosework och säkert lite spår. Är uppväxt kring  dalmantiner och senare schäfer så viss vana av hundträning finns. Har haft mastiff ett tag och hade verkligen välkomnat en något mer samarbetsvillig ras (även om mastiffens envishet är oerhört charmig). Utsikten på att få träna inkallning utan en grillad kyckling i en hand och en påse ostbågar i den andra är ju lite hisnande.

Han är 2,5år. Men mentalt laggar han nog efter lite… (:

Om du gillar att vara i skogen kan du säkert hitta på lite aktiviteter ! Min hund blir glad av att bara gå runt i skogen och nosa och undersöka, men nog är det ännu bättre om vi spårar, letar grejer, whatever ibland! Nosework (eller liknande) är ju smidigt att göra hemma trötta dagar när man ändå vill göra nått. Vill du springa med din hund skulle jag definitivt rekommendera att testa canicross/drag. Grymt ball känsla när man har en motor framför sig! Och det ger ju bra mycket för hunden, iaf vad jag märkt.

Förstås ska man komma ihåg att det är en bruksras, och förbereda sig på att man kan få en hund som är ett sjå under valptiden, haha. Min var lite av en galning, men samtidigt en bra galning. Dvs, lekfull, överfull av energi, vild.. Bet och slet i mina kläder och ville inte vila.. Skällde skällde skällde ibland.. Men å andra sidan inte rädd och knepig på det sättet. Min (hane) blev också stor i formatet fort. Vägde nog närapå 30kg vid 6ish månader gammal. Det är mycket valp ibland att ta itu med haha.

Spännande att fundera på vilka uppfödare du pratar med, haha (PM gärna om du vill!:P). Ja, alla vill ha vackra hundar också så att säga. Inget fel i det tycker jag, vad jag har sett så är utseendet som premieras på utställningar även sådant som är arbetsdugligt!