Kan han ha hamnat i spökåldern kanske? Jag hade inte kastrerat, utan hellre väntat ut hans mognad. Tänker dock också på raserna, de är väl ganska mycket för skall allihopa? Jag tror att om du fortsätter att träna så blir det säkert bättre :)

#1 Tack så mkt för ditt svar! :) Tror du det? :) ja, han är spattig och rädd för snöhögar och allt möjligt. Ja, en viss förkärlek för skällande finns ju, men detta är bortom.. ja, vet inte vad. De övriga kullbröderna visar tydligen inte upp samma beteende.

Jag måste även fråga, hur är du när han skäller? Tänker att man säkert lätt blir stressad av en skällande hund på promenad, så i så fall skulle jag rekommendera att du försöker koppla av, för man för ju över sina känslor via kopplet. Min hund t.ex går finare med mig och lyssnar bäst när han är lös, vilket han sällan är men funkar även med ett riktigt slakt koppel :) Håller jag bara i öglan och har händerna i fickorna så går han med mig utan problem.

#3 tack för svar! :) Jag håller mig lugn och tänker på att inte föra över nån negativ energi genom kopplet osv. Att gå som du beskriver nu- finns inte en chans! Innan könsmognaden- ja! :)

Vad bra, då hoppas jag att ni kommer tillbaka dit 😊

#5 Liksom rädd att vi inte gör det. :/ Kan det inte bli en risk att detta beteende blir till en ful ovana om det går för länge så att säga?

Välkommen till den uuuuunderbara unghundstiden! Jag har också en ung pommemix, jag förstår precis vad du känner… Om du letar lite bakåt i inläggen så kan du hitta ett antal liknande nödrop, som även om de inte konkret hjälper men kanske skönt att veta att du inte är ensam…? Det kommer vara lite av en berg-och-dalbana närmaste året eller så, hunden går in och ur olika osäkerhets- och hormonperioder och är ibland ett litet monster, ibland riktigt välfungerande. Men de mognar och blir vuxna (mycket snabbare än mänskliga tonåringar, tack och lov). Vad göra? Man kan testa typ Adaptil, Zylkene eller MaxRelax om hunden är helt utflippad, det kan ta udden av den värsta osäkerheten. Men framförallt vara lugn och trygg själv, och odla det positiva samarbetet när det går. Lek och träna med hunden hemma om han inte lyssnar ute, mycket nosaktiviteter, det är lugnande. Försök att ibland ta er ut på platser där ni får vara ifred (kan vara olika svårt beroende på var ni bor) för att få en lugnare promenad där han inte triggas så mycket. Träna honom att på signal ta ögonkontakt, gå fint med kontakt, följa handtarget och att sitta kvar. Jobba in det hemma, lägg på gradvis ökande störningar och börja sedan träna utomhus med målet att du på sikt kan använda detta i jobbiga situationer. Finns det risk att han lär in jobbiga ovanor, ja och därför bör ni försöka avleda och förebygga de utbrott ni kan. Kom samtidigt ihåg att detta är uttryck för hundens pubertet och att han kommer ut som en vuxen hund i andra änden.

Jag skulle tipsa att kolla på ”Hundcoachen” andra halvan av del 5 säsong 1 och första halvan Del 6 säsong 1 för hjälp hur man blir av med skällandet när man är ute. Och andra halvan av del 6 säsong 2 för att bli av med skällandet hemma. Dessa avsnitt finns på youtube. //Simon

# 7 Tusen tack för ditt inlägg! Fick rakt tillbaka hoppet nu! Tack alla för svar! :)

bra att ni kör skvaller, STÅ UT OCH FORTSÄTT! Jag har en hane som nu är ett år och två månader, han började av olika anledningar skälla mot hundar ute, detta blev värre när han va runt halvåret och blev värre och värre ett tag å jag jobba som attans med kvaller. Efter vissa promenader ville man ba gå och gråta typ heh MEN idag ser jag förbättring! Han är fortf ett litet energiskt nervvrak haha, lär han alltid va! Men när de va som värst kunde ja inte få kontakt med hnm alls när han såg en hund på 1km avstånd, men idag kan ja passera hundar utan att han skäller om jag går i en halvcirkel (tar ut avstånd alltså) Något jag påminner mig och andra om hela tiden är att han ej beter sig dåligt och är jobbig pga sin ras, utan det rasen påverkar är hur han uttrycker sina känslor i situationen. Han vill ha avstånd för hundmöten är jobbiga och hans instinkt blir direkt att skälla för det är han avlad för. En större hund kanske hade uttryckt det på ett mer subtilt sätt och då kanske man ej märkt det ich jobbat med de lika mkt och då skulle de kunna sluta illa… makes sense? Haha sent nu Han har vissa dagar som går bättre och vissa sämre än idag, och vi är långt ifrån klara med problemet. Men de går framåt! Gråter inte efter nån promenad längre ;)

Kan säga att min tollare är likadan. Dock mycket bättre på promenaderna sedan vi kom på en taktik vid hundmöten (han är nästan alltid tyst numera- halleluja!). Däremot inne är han vaktig. Går det någon utanför fönstret eller han hör ett litet ljud (bor i lägenhet så dessa små, små ljud är relativt frekventa) så är han igång. Han började också när han blev könsmogen och är idag kastrerad (av medicinska skäl, så det hade inte med skällandet att göra), vilket inte påverkade vakten alls i hans fall. Han är 2 år gammal och min taktik är att stänga för gardinerna. Är han som värst sätter jag på någon musik också. Sover ofta med avslappningsmusik på för att stänga ute lite ljud. 

Det jag märkt är bra är att han gärna får vara trött i huvudet (typ varit ute och spårat eller sökt) men inte gjort stresshöjande aktiviteter, såsom leka med andra hundar, leka med mig, kasta frisbee/boll, racea järnet i skogen ect. (Självklart gör vi sådant med, men jag försöker begränsa de onödiga delarna, leka med mig är svårt att undvika då vi leker när vi tränar, men kasta frisbee kan vi ju undvika i stor mån och bara göra som extra-toppen-belöning ex., leka med en kompis får han göra någon gång i veckan. Dvs jag tror att det är lättare att få dem att inte skälla om de… sover 😛 Min sover bäst om han blivit uttröttad men inte uppstressad och då kan han ligga bredvid fönstret med gardinen öppen men vara för trött för att bry sig lika mycket. 🙂 Kan tillägga att överaktivering också ger negativa resultat för oss. Jag älskar att träna massa grejer och jag hinner aldrig träna på allt jag vill för min hund orkar inte det. Jobbar vi för mycket kan han bli stressad och då blir han vaktigare och skälligare så balans är bra och det försöker jag fortfarande hitta. Vissa dagar går bättre än andra. Ta bort onödiga stressorer och gör bara sådant som du verkligen vill/måste. Jag har tagit bort några hundsportgrenar t.ex. och prioriterat de som vi tycker är roligast (varav en lite mer uppe-i-varv-gren (apportering) och en väldigt lugn (viltspår)). När jag går ut och joggar får han inte längre följa med (inte för att han skulle vilja det heller, jag försökte få till canicross, men kändes som att jag drog honom istället för tvärtom) för att han blir så slut om han ska göra både det och träna ett pass apportering. Så se över vardagen så att den blir lugn. Han ska bara gå upp i varv när ni tränar annars behöver han nog ha stillhet och lära sig att slappna av. Tänk på att även en tur in till stan med bussen, en fika hos kompisen eller andra saker som över huvud taget händer är att räkna med i att han "gör något". Min orkar inte träna om vi varit hela förmiddagen och hälsat på hos någon t.ex. han blir trött av att åka kollektivtrafik och hälsa på hos vänner. Efter att vi sovit borta en helg så var han helt slutkörd och behövde hela måndagen totalvila (4 stycken kisspromenader á 5 minuter) för att orka göra grejer igen på tisdagen. 

Det är mina teorier, och allt är baserat på min hund. Din kan vara helt olik min. Så använd det som känns relevant för dig eller strunta helt i detta om din hund inte stämmer in på min text 🙂 Och sorry för romanen 😛

FS ger jag inte mycket för o ännu mindre CM

Angående kastrering:

Spay-Neuter to maximize Health