Vår första hund var en svart jaktlabbe.

Vi väntade i et drygt år på just den hinden.

Noga val av uppfödare och föräldrar till hunden.

Guns Choice Pepperpot "Jimbo" hämtade vi hem i juli 1994

Min första hund var en isländsk fårhund, jag köpte henne när jag var 19. Hon kom från en uppfödare och var 11 veckor när hon flyttade in. En väldigt bra förstahund, hon var nog född lydig förutom att hon skällde jämt. Att det blev just en islandshund var lite av en slump, jag kollade runt på olika raser och föll pladask. På den tiden fanns ju inte internet heller så det blev till att ringa runt till rasklubbar och uppfödare. Raskva blev nästan 16 år och lämnade naturligtvis ett stort tomrum efter sig. Jag är tacksam över att just hon blev min första hund, hon hängde glatt med på allt möjligt som agility (som var rätt nytt då), spår och brukssök. Hon var som klippt och skuren som stallhund, den bästa jag haft. På bilden är hon ungefär ett år, tillsammans med sin Bästvän Bullen. De var oskiljaktiga tills Bullen somnade in 14 år gammal. ❤️

Hunden vi skaffat nu är min första hund sen jag flyttade hemifrån (blir 32 i år), då livet inte tillåtit en hund förräns nu av olika skäl. (är dock uppväxt med hundar sen jag var bebis, och agerat hundvakt som vuxen och tillfälligt boende åt andras hundar etc. så kunnat tillfredställa min hundlängtan ändå). 

Men nu äntligen hade vi möjligheten att skaffa oss en 100% egen hund till vår familj då livet äntligen hade utrymme för det. ❤️

Hon är en blandras mellan schäfer/amstaff och är 5 år (blir 6 detta året). Hon har vart hos oss i 3 veckor idag. 

Varför vi valde henne var för att både jag och min sambo förälskade oss i henne helt enkelt och hon behövde ett nytt hem (hon har redan passerat 4 hem innan oss). Vi kände att vi ville ge henne ett underbart hundliv med både motion och mental aktivering. (Hon har tyvärr levt i hem där man inte förstått att en sådan hund behöver både fysisk och mental aktivering, så hon är en väldigt lättstressad hund med en del problem som följd av att folk inte kunnat tillfredställa hennes behov). 

Men utöver hennes olater så är hon en så otroligt kärleksfull hund som har så himla fina sidor, så man kan inte annat än att älska henne. ❤️

Och hon har redan blivit en förändrad hund efter dessa 3 veckor. Hon är så mycket lugnare nu och inte lika hyper längre. Så bara att ge henne mer motion och lättare hjärngympa nu i början har redan förbättrat hennes sinnesstämning. 🙂

Och att hon är dom raser hon är, var ju inte egentligen planerat att våran första hund skulle bli en så krävande blandras. Men ibland blir inte alltid saker som man planerat. det viktiga är bara att vara medveten om raserna och arbeta med hunden därefter. Jag är inte ovan vid krävande raser då min familj haft bruksraser (blandraser som tagits som omplaceringar och som varit avlivningshotade så som schäfer/rottis blandningar t.ex. ) under min uppväxt. 

vet man bara vad man har i kopplet och hur man hanterar det så blir det fina hundar av dom. :) 

Ursäkta novellen, haha.

Min första hund skaffade jag en vecka efter att jag fyllde 18. Det vr både genomtänkt och ogenomtänkt beslut

Rasen (Borzoi) hade jag bestämt mig för redan när jag var 15. Och två veckor innan min 18-årsdag gnomgick jag en abort. Det lämnade ett stort hålrum och jag mådde väldigt dåligt. Då hittade vi en annons på blocket om tre borzoivalpar som var ca fyra månader och vi bestämde oss för att nu skaffar vi hund.

En fem månaders valp kom hem till oss den 5:e Januari 2011. En blyg och väldigt osäker dam som blev min once in a lifetime hund. Hon betydde allt för mig , och gör fortfarande, trots att hon gick bort för två och ett halvt år sedan.

Vår magra dam

Hon fick tyvärr cancer i lymfkörtlarna och fick somna in en vecka före sin sjätte födelsedag. Det gör fortfarande lika ont. Trots att hon var osäker och led av foderleda/inappetit(!) efter mpånga veterinärundersökningar så undrar jag om inte cancern kom tidigare bara att varken vi eller veterinärer upptäckte det. Ivana är den mest underbara hund som bnågonsin satt sina tassar på den här jorden. Hon var mitt allt!

Min första hund var Cain❤️…men jag hade inte flyttat hemifrån då. Detta var ändå min första hund och han följde med mig (självklart) när jag sen flyttade hemifrån. Han var en renrasig Chinese Crested Dog, Hairless och en väldigt naken sådan. Väldigt vacker och med en bra storlek, ca 5,5-5,6 kg.  Köpte honom direkt från uppfödaren då han var ett halvår gammal (i juni 2006). Han var en problemhund med alla fel du kan tänka dig (och lite till) både fysiska och psykiska och var en extremt komplicerad hund att ha och göra med. Jag fick jobba väldigt mycket med honom bara för att vi skulle klara av att ha en någorlunda normal tillvaro. Han åt ångestdämpande medicin under flera år för att klara av ett lugnt vardagsliv och han lärde mig otroligt mycket om vad tålamod innebär😈.  

Cain

Jag skaffade även hund nr 2, Sookie när jag fortfarande bodde hemma (jag bodde hemma länge för att jag inte hade möjlighet att flytta hemifrån p.g.a. diverse saker, bland annat för att jag inte hade pengar till det och för att det inte fanns lägenheter att få…utan att ha stått i kö i typ. en miljon år osv.). Sookie köpte jag (i juni 2012) när hon var 14 veckor från uppfödaren (kunde inte hämta henne tidigare eftersom jag pluggade då, annars hade jag hämtat henne när hon var 8 veckor). Hon är blandras mellan Chihuahua/Chinese Crested Dog/Schipperke och är en liten (2 kg) och väldigt naken tjej. Underbar och väldigt bestämd, tror hon är en stor hund och agerar ofta därefter, haha😉. 

Sookie

Hund nr 3, Ianto skaffade jag kort efter att jag tyvärr fått avliva Cain p.g.a. sjukdom (juli 2016). Då hade jag flyttat hemifrån…så han är väl tekniskt sett min första hund efter att jag hade flyttat hemifrån…men långt ifrån min första hund. Han köpte jag från uppfödaren då han var 8 veckor (juli 2016) och han är blandras Chihuahua/Chinese Crested Dog. Han är väldigt naken även han och väger 4 kilo. En osäker (inte alls i närheten av så osäker som Cain var utan på en mer "normal nivå") och lekfull knasboll som inte riktigt vet var han har sin kropp = kommer som en kanonkula och mörbultar både mig och Sookie ganska ofta, haha😂. 

Ianto

Varför Chinese Crested Dog, Hairless? 

Den enklaste förklaringen: För att de är nakna och allergiker ofta tål dessa (pappa är allergiker och bodde som sagt hemma när jag skaffade de första två). 

Framförallt valde jag dock just nakna och just Chinese Crested Dog för att jag föll för dessa unika och underbara varelser redan som barn. Vilka raser jag än läste på om inför första hundköpet…så var de nakna alltid de som vann och de jag gick tillbaka till. Funderade dock på Pudel också innan jag tillslut valde Cain…och sedan var jag fast, nakenhundar är och förblir det jag vill ha. Nu kan jag knappt ens tänka mig att skaffa en pälsad hund, pudlar är fortfarande fina etc. men de har det stora felet att de har päls, haha. 

Jag skulle gärna skaffa andra nakenraser som Xoloitzcuintle, AHT och Perro sin pelo del perú i framtiden. Alla dessa har också  saker som jag vill ha i en hund och jag tror att dessa raser skulle passa mig väldigt bra. 

Nu motsvarade ju inte Cain det jag trodde jag köpte (brukar säga att han inte var en hund…han var en Cain, en alldeles speciell art) …men han var ändå, trots att han ofta attackerade mig och försökte (och ibland lyckades) bita mig i ansiktet osv. mina älskling och han var verkligen unik, ingen annan hund kommer någonsin komma i närheten av att vara som han var och det är på gott och ont. För mellan hans utbrott och extrema osäkerhet osv. så fanns en helt underbar kille som jag kommer sakna för resten av mitt liv. Jag kommer aldrig ens träffa en hund som honom igen…det gör ont…men är tur ändå. För alla som jag någonsin träffat eller/och berättat för om Cain har i stort sett frågat varför jag inte avlivade honom p.g.a. hans utbrott, att de inte skulle ha orkat kämpa i 10 år som jag gjorde osv. Jag funderade både en och två gånger på att låta honom somna in genom hans liv (första gången var han 8 månader gammal och de första fysiska besvären hade börjat visa sig, en annan gång var när han bet mig ganska allvarligt i handen, då var han 3-4 år) men jag kom alltid fram till att jag inte ger upp så lätt och att han var värd att kämpa för. 

Varför Chihuahua nakenblandis? 

För att jag ville ha en liiiiten hund och för att jag inte lyckades hitta så nakna hundar inom rasen Chinese Crested Dog. Jag föll för en Chihuahua ordentligt då jag en kort period jobbade på ett hunddagis och kunde sedan inte släppa den sötnosen…men han hade ju päls. Då hittade jag dessa söta blandraser som var så nakna jag ville ha men i Chihuahua storlek = perfekt. 

När jag (naturligtvis) läste på om Chihuahua så insåg jag att denna hundras precis som Chinese Crested passade väldigt bra in på vad jag sökte i en hund och sen började jag leta efter den perfekta individen. 

Jag hittade Sookie och läste då även på om Schipperke och om det var en hundras vars mentalitet osv. som jag kunde tänka mig (det kunde jag). 

Man vet ju aldrig vilken hundras man får när man skaffar en blandras den kan ju bli en ras inuti men se ut som en annan utan på. Sookie är t.ex. definitivt mest Chihuahua och Ianto mest Chinese Crested. Detta trots att båda två har Chihuahua på båda sina föräldrars sidor = borde vara mest Chihuahua. Genetiken fungerar ju dock inte riktigt så enkelt så jag har en naken Chihuahua = Sookie och en naken Chinese Crested = Ianto…men de ser inte riktigt ut som respektive ras, haha. 

Mvh/Chinesecrestedlover

Jag köpte min första hund när jag var 14, nästan 15 år gammal, en omplacering(Men köpte honom utav uppfödaren) som jag älskade väldigt högt, men som kom med en hel del bagage som vi inte lyckades reda ut ordentligt, som i samrådan med uppfödaren fick han somna in. 
Första hunden jag köpte efter att ha flyttat hemifrån köpte jag strax innan nyår 2016, en omplacering där också, han funkade inte med en hane i samma hem, jag var då 18 :) 
Han är min andra hälft, och får hänga med överallt i princip. 

Båda två är australian shepherds och jag valde rasen för att jag ville ha en aktiv hund att kunna träna i princip vilken sport som helst och som hade intresset för att träna, och det fick jag :) 

Opsis, min allra första hund, är den med röd sele, den andre är Jack :)

Första hunden skaffa jag och mamma tillsammans när jag fortfarande bodde hemma. Vi börja som fodervärd åt hundskolan (som inte längre finns) och vi valde att vi ville ha en labrador tik (man kunde välja på schäfer eller labbe).

Vi börja som fodervärd då mamma var hundrädd och kändes som ett bra sätt att testa på hur det var att faktiskt ha hund (hade kompis med hund samt gick ut mycket med grannskapets hundar som yngre) och mamma hade precis slutat jobbet och kände att hon ville ha något så hon kom ut och rörde på sig.

Så vi åkte och hämta en svart liten dåre till hund med det väldigt passande namnet Gletta (är isländska för skämt/hyss) på Arlanda (hon flög ner med två kullbröder). Efter ca ett år åkte hon till hundskolan igen för utvärdering men efter två veckor ringde dem och undra om vi ville köpa loss henne då hon var för glad i allt och alla och hade på tok för dålig koncentrationsförmåga för att hon skulle kunna bli varken ledarhund eller narkotikahund och vi tacka såklart ja.

Nu är hon 14,5 år :)

"Min" andra hund flytta hem till mig när han var 11 år, var väl egentligen permanent passning av honom hans sista 3 år i livet (han blev 14,5 år). Var egentligen min bästa kompis hund men efter att hon fick barn trivdes han inte längre hemma då han tyckte det blev jobbigt och han fick flytta till mig (känt honom sen valp och periodvis passat honom innan han flytta in permanent). Han var pudel/powder puff blandning med extrem separationsångest och med det väldigt passande namnet Fjant.

Min nuvarande hund flytta in för 1,5 vecka sedan (blir 2 på lördag). Främst Papillon/Chihuahua blandning på snart 8 år vid namn Ozzy. Var inte planerat alls men fick en förfrågan från min kompis (Fjants ägare) då ena ägaren blivit jättesjuk pga hundallergi och de kunde inte längre ha honom kvar (är min kompis mamma som fött upp honom så har passat honom med hans syskon när de var valpar och passat hans mamma vid flera tillfällen och gillar hennes temperament) och jag sa ja.

(Bild på Gletta och Fjant)

Första hunden jag köpte själv var en Mittelspitz, det var 2014 och jag var 20. Totalt spontanköp, hade noll koll på rasen och bra uppfödare. Köpte henne som valp ifrån kennel. Kommer inte att välja rasen igen.

#8 bara av nyfikenhet, varför kommer du aldrig köpa en Mittelspitz igen? :)

Är uppväxt med hund o haft många. Men om jag ska räkna med hundar jag o min man har haft så började det med en omplacerings tik Diva, schäfer /golden/dobberman. I vår ägo i 1,5 år. Sen vår älskade Axel. Schäfer /rottweiler /bc/ amstaff. Kommer aldrig få en bättre hund. Omplacering. 4e hemmet vid 6 mån ålder. Nu Dexter, leonberger /amstaff. Omplacering. När jag var yngre hade jag allt från Tax till bc mix.

En staffordshire bullterriertik blev vår första hund. Jag och mannen var 27 när vi hämtade hem henne. det var först då vi hade möjlighet att lösa dagpassningen. Hon är köpt från en registrerad uppfödare. Världens goaste hund, men efter henne blir det nog inga fler. Vi ville ha en aktiv familjehund som är oöm och kan hänga med på det mesta. Som går att träna det mesta men som inte kräver det om livet inte tillåter det. En hund som inte är för stor, men som inte känns liten. Som har humor, är "enkla" mot människor och har mycket humor.

Min första helt egna hund var Rufus, en unghund av rasen Skotsk Hjorthund.
Rufus hade blivit återköpt av kenneln för att dåvarande ägarna inte kunde hantera honom. Det sades att han gjorde utfall mot både människor och hundar, samt att han gick och småbet valpköparna så de var rädda för Rufus.
Kenneln kunde inte ha honom kvar för att de redan hade så många hanar i flocken, så jag fick hem honom på min 20e födelsedag.

Han var då 15 månader gammal och allmänt bångstyrig, men efter ett par veckor hade vi kommit varandra väldigt nära och han var en ren fröjd att vara med.
Jag jobbade på ett hunddagis och vi kunde med gott samvete skicka ut även dom mest oerfarna praktikanterna med Rufus (Givetvis var nån av oss ansvariga med på promenaderna också!).

4 år senare fick Rufus hjärtproblem och jag var tvungen att ta bort honom.💔

#9 Det är inte alls min typ av ras. Mitt hjärta finns hos vinthundarna, vi har haft både Greyhound, Whippet och Italiensk Vinthund hemma. Mitteln är en fantastiskt rolig och allsidig ras, hänger med på vad som och alla jag träffat har varit väldigt föriga, men nä.. Det passar inte för mig. Min tiks mamma kom som omplacering fastän vi sagt att vi aldrig skulle ha en till Mittel så visst ska man aldrig säga aldrig, men vi kommer definitivt inte planera in ett hundköp av den rasen i framtiden.

Chinese Crested PP köpte jag när jag fick sölja hösten på grund av min reumatism. Behövde något att göra men som inte slet på kroppen på samma sätt, därav den rasen. Helt fantastisk hundras, är man pigg och vill hitta på en massa så är det omöjligt att fysiskt trötta ut dem, men har jag en riktigt dålig dag kroppsmässigt så nöjer de sig fullt med kissrundor och soffmys. Har två( en pp och en naken) i dagsläget och den ena (nakna) tycker all form av aktivering är hysteriskt kul. Honom skulle man kunna tävla agility eller likande med om intresset fanns. Min syster brukar låna honom och träna med hemma i trädgården. Puffen vill helst bara sova och slappa