Jag personligen avskyr när folk säger så
Man kan forma en omplacering också. Samt att det är aldrig garanti att hunden blir som man vill bara för att det är en valp

Tycker det är superbra att kunna ta omplacering! Det har vi själva gjort.

Visst kan man forma en valp mer än en vuxen hund, men det betyder inte att det är lättare att få hunden som man vill bara för att man tar en valp. Själv har jag haft min omplacering i 11 år nu och han är den perfekta hunden för mig, vi har format varandra över åren. När han var 3 år skaffade jag en valp, efter 2 års kämpande fick den hunden byta hem för det funkade inte. Då har jag ändå utbildning inom hund och erfarenhet av hund och valpar sedan tidigare. 

Det finns ingen garanti att en valp kommer att bli den hund man längtar efter för det är otroligt mycket som går in i att forma den som man vill och även om man har erfarenhet så kan det gå fel. Skaffar man istället en vuxen omplacering som är nära det man söker så har man en mycket större chans att lyckas och man behöver inte heller vänta flera år på att hunden ska växa upp och mogna.

Det beror ju helt på vad för omplacering eller ras ni skaffar. Och varför ni var tvungen att lämna tillbaka den andra. Visst, en del omplaceringar kan kräva otroligt mycket jobb, speciellt i början, beroende vart de kommer ifrån och hur deras liv sett ut tidigare. Men en valp kan också kräva otroligt mycket jobb beroende på t:ex ras och linjer.

Jag vet att jag vill ha hund en dag i framtiden (när det nu passar), och det jag kommer göra är att välja rätt hund för mig, sen får ras, ålder, etc, på hunden variera hur mycket det vill så länge jag hittat precis rätt för just mig, mitt liv, och min situation, så att jag och hund kan bli så lyckliga som möjligt. Kanske blir det en äldre omplacering av en aktiv ras, eller så blir det en valp av en mindre aktiv ras. Det får jag se när den dagen kommer.

min syster har en omplacerings hund och det va hemskt i början! hunden hade blivit omplacerad 3gånger före på grund av jobbigt beteende…nu är hunden nästan ordentlig minus att hon slåss med allt och alla

Jag har haft 2 omplaceringar och 2 hundar från valpstadiet.
Själv tycker jag att det är enklare med omplaceringar, och det har jag tyckt trots att de två omplaceringarna haft en hel rad med problembeteenden osv. MEN då är jag en person som inte tycker om valpar. Jag tycker om att se dem växa upp och utvecklas, men jag tycker att de är skitjobbiga och börjar bli trevliga att ha först när de är runt halvåret och kan hänga med på ordentliga långpromenader.

Oavsett vad man ska köpa för hund så är det viktigaste att man gör rätt val av hund.

Köp INTE en hund "för att rädda den" eller "för att det är synd om den". Om du köper en omplacering, fråga dig själv om du hade velat ha den även om du visste att någon annan kunde ge den ett bra hem. Är svaret ja, då är det bra. Är svaret nej, då ska du inte ta den.

Var noga med att köpa en hund som är mentalt stabil, som är av passande ras och har rätt aktivetsnivå osv. Köper du valp, så kolla att uppfödaren är seriös, att föräldradjuren är bra på alla sätt och vis och låt det ta tid att hitta rätt hund.

Gör som du själv känner är rätt, för ingen annan kan bestämma vad som passar just dig! Jag har nyligen tagit en omplacering efter att tidigare alltid haft hund från valp, och personligen passar det mig väldigt bra (kanske också för att han som individ passar mig bra). Jag är inte så förtjust i valptiden, man blir så bunden på många sätt och jag kände mycket stress över att ge valpen rätt erfarenhet och träning. Min omplacering har visserligen en hel del problem, men det var i alla fall inte jag som åstadkom dem… Nackdelen med omplacering är ju att man inte har samma utbud, vill du ha en hund med vissa egenskaper är det lättare att hitta rätt linjer och uppfödare än att just rätt hund dyker upp som omplacering. Valp kan du också planera, medan du kanske behöver bestämma dig rätt fort med en omplacering.

Jag håller med #5, med omplaceringar så slipper man valpstadiet. Valpar är fantastiska men nog det jobbigaste man någonsin kan ta på sig och för en sån som jag, som inte tycker om valpar, så tycker jag det är att föredra. Men å andra sidan så överlevde jag min valp och han är nu den bästa hunden jag kunnat få 😂

Det där att inte ha erfarenhet av valp. Om ingen som inte hade erfarenhet skulle ta en valp, så skulle ju till slut alla valpar bli kvar hos uppfödaren. Någon gång måste ju vara den första.

Jag föredrar omplaceringar. Har alltid haft. O alla med ett mindre bra förflutet. Valp är inget för mig. Det kräver oftast en speciell människa för att ta en omplaceringar. För det kan vara mkt jobb. Sen är det stor skillnad på omplacering och omplacering.

Jag har haft både omplaceringar och valpar, av olika raser. Har haft valpar som jag fått arbeta enormt mycket för att få till "bra hundar" har även haft omplaceringar som varit enorma projekt. Har även haft "lätta" valpar och omplaceringar. Båda delarna kommer kräva jobb, i vilken grad beror självklart på individen osv. Mina lättaste hundar har varit två vuxna omplaceringar som varit trygga i sig själva och tagit omställningen bra samt att dom fort smält in i våran vardag, de krävde minimalt med jobb. Vad du än väljer kommer du långt på kunskap, erfarenhet, tillgång till hjälp samt viljan att lösa eventuella situationer som kommer att uppstå oavsett om du väljer valp eller omplacering.

Min första hund var en omplacering. Vi hade henne i fem dagar. Hon hade mer problembeteenden än förra ägaren berättade om och jag insåg fort att detta kommer inte jag klara av på egen hand. Efter det väntade vi på valp. Och nu blev hon mycket lättare att uppfostra och inga problembeteenden men det är inte det jag tycker var den viktigaste skillnaden. Det var kontakten med uppfödaren och stöd från allra första början som jag tyckte blev skönt. Idag när jag har lite mer erfarenhet känner jag att det inte hade spelat roll med vuxen eller valp.

Vi har haft vår lilla sedan hon var 8 veckor och nej vi har inte kunnat forma henne.

Jag funderade mycket på om jag skulle ta en valp eller en omplaceringshund när jag skulle skaffa hund. Mycket för att jag var osäker på om jag skulle klara av en valp och rädslan för att misslyckas med uppfostran eftersom jag aldrig haft egen hund förr. Så här i efterhand är jag otroligt glad över att jag köpte en valp, få vara med från början, forma hunden och bygga band är otroligt mycket värt. Att få lära hunden allt och se den utvecklas är jättekul. Inte alls så svårt som jag trodde heller, gå hundkurser och googla på inlärningstekniker ger en mycket. Dessutom är omplaceringshundar oftast omplacerade pågrund av en anledning så kan bli betydligt svårare jobb med en sådan.

#13 jag skulle aldrig klara av att ha en omplacering jag måste ha hunden från valp! alltid haft en hund från valp ja min hund är inte perfekt men jag älskar honom mer än någonting på denna jord och skulle inte ändra på något han är helt perfekt

Jag har haft både omplaceringar med bagage, vuxen hund(Han blev kvar som valp i stor kull och uppfödaren hade ingen brådis med att hitta hem till honom) och valpar, och jag föredrar vuxna hundar framför valpar, de är mer färdiga i huvudet mognadsmässigt än valpar och 'lättare' att träna, eftersom de oftast besitter en helt annan uthållighet. 
Nackdelen är ju att de ibland har en del bagage(som oftast löses hyfsat lätt), oftast är de redan påbörjade i träning men det brukar vara lätt fixat genom att börja om från scratch och vara konsekvent i sin inlärning.

Valpar är ruggigt söta och orörda men de har så många olika faser under det första året som man behöver ta i åtanke, jag tycker också att det är lättare att vara lite mer slapp med konsekvent-tänket med valpar eftersom de är såpass söta :p

Tack alla för er input :) Jag kommer definitivt ha valp någon gång i framtiden men jag känner inte för det just nu så när det väl är dags för hund igen så blir det omplacering :)

Vi tog omplacerings hund som första hund. Hon var hur enkel som helst enda var att bygga upp hennes självförtroende och det gjorde vi tyvärr fick hon canser i buken och fick tas bort. Under tiden vi hade henne fick vi chansen att ta en fodertik som valp. Hon är idag 8 år blir 9 i vår. Vi hade det enkelt med henne som valp och än idag hon kan allt hon är mattes hjärta. Vi har även 2 andra ena var 6 mån när vi köpte henne mycket jobb och lätt till bli stressig. Sen Milli som var över 1 år även hon foderhund trygg,trevlig,glad otroligt söt dock lite skällig. Jag vet inte vad jag tycker är smidigast är mycket jobb med valp men vi har inte haft enkel valp som inte bet sönder saker eller hitta på hyss. Inte en kisspöl eller bajs efter 15 v gammal lydig o pudlig 😁