Mitt största tips är att använda din grannes hund för att visa ditt engagemang, om du har tillåtelse förstås av grannen. Det är mycket mer som spelar in än att bara gå med en hund ute. Det är kommunikationen hundar emellan, all träning som måste läggas ner på beteenden de har som vi ser som oänskade, kunskapen om hur man tränar dessa beteenden och läser av sin hund. En promenad kan vara lika mysig som förödande. Det händer ibland att lösspringande hundar kommer och faktiskt anfaller av ilska, man vet inte hur man reagerar i sådana situationer men allt tänkbara kan hända medan man är ute.
Din granne som har hund, kan helt kart passa eran om denna person har intresse utav det. Där även ingår ett komplicerat samspel hundarna emellan, det finns aldrig garantier på att de kommer överenes alls, och mindre chans om den redan är vuxen, beroende på ålder, personlighet osv. Vad gör ni då om detta inträffar?
Att ha hund är långt ifrån grasiöst när man måste pallra sig ut i alla väder oavsett magsjuka, feber och måste luta sig ner i diket eller spy öppet i en park.

Sen måste ALLA i en familj vara med på att ha hund för balans, alla måste vara lika delaktiga, en person kan inte göra allt då hunden ska ha en relation till alla i familjen och slutligen respektera alla individer som ingår i er familj lika mycket. Om en person inte vill kan det bli obalans, hunden känner av sådant, det beror på personlighet hur den reagerar på sådana saker, sen vet man inte vad den har i bagaget, beroende på dens erfarenheter kan promenader bli långt ifrån lätt som man först trodde. En omplacering som vuxen ska man aldrig räkna med är lättare att hantera än valpar då dom fårr uppleva saker i sitt liv, inte alltid bra saker.

En vuxen hund beror på vilken ålder ni tänkt er, 4-6 år? Vuxna hundar kan bli upp emot 12-18 år. Så det kanske inte blir 3-5 år av tid tillsammans men 13 år till. Sen måste ni ha någon som är villig att lägga ut för veterinärkostnader när hunden blir sjuk, det är en överenskommelse för hela familjen, man kanske behöver ta lån till o med, kostnaderna kan bli ofantliga även med försäkring.

Du verkar inte vara införstådd alls i vad som krävs för att ta hand om en hund ordentligt. Innan du vet mer och förstår med är det helt onödigt att försöka tjata till dig en. Dessutom är det dina föräldrar som bestämmer eftersom det är dem som kommer vara ansvariga för hunden då du är ett barn.

vänta tills du är 20…jag tjatade på mina föräldrar i årtal utan lycka! ja vi hade hund men jag ville ha en egen så när jag var 20 så hittade jag en hund,köpte den fast min familj var helt emot det ocha sa bara HA jag är vuxen så jag får göra vad jag vill! (inte mörda då)

En gång i halvåret är lika ofta som två gånger per år. 😛Fast det låter ju som om du har den biten täckt (grannarna).

Tror du kanske måste bevisa för din mamma hur stort ditt intresse är. Börja spara pengar på ett speciellt hundkonto och erbjud dig att bidra till inköpskostnaden. Även om dina föräldrar har råd så visar det att du är beredd att offra något för att ha hund. Blir det inget har du ju pengar sen när du fyller 18 och bestämmer själv.

Kolla runt om någon i grannskapet behöver hjälp med hundvakt eller hundpromenader. Kanske någon äldre som inte orkar gå så långt längre? Eller någon som jobbar långa dagar och behöver hjälp med rastning. Då ser ju din mamma att ditt intresse är verkligt.

Men till syvende och sist så är det dina föräldrar som bestämmer, men det vet du ju redan.

Jag tjatade till mig en hund som jag fick när jag fyllde 9. Men mina föräldrar var nog medvetna om att de skulle få ha det huvudsakliga ansvaret. Men jag fick vackert göra de uppgifter vi bestämt var mina. Borsta varje dag. Gå ut på morgonen och efter skolan. Mamma tog lunchen och pappa ofta kvällspromenaden, ivf så länge jag var liten, sen åkta jag på den också.

Jag var jätteglad för min hund, men jag ska också tillstå att jag tyckte det var jobbigt när jag blev tonåring. Skoldagarna blev längre. Var trött som bara den när jag kom hem. Man blir ofta väldigt trött i tonåren, det är naturligt. Ville sova på mornarna. Ville vara mer med kompisar o.s.v. Så tänk ordentligt!

Dessutom valde mina föräldrar ras, precis som dina. Efter några år tyckte jag allt att han var lite tråkig. Skulle ha valt en helt annan ras om jag fått bestämma själv.

#0  Jag förstår mycket väl hur din mamma resonerar och att hon säger nej.

Du är 12 år gammal, du får inte ha huvudansvaret för en hund. du är inte tillräckligt gammal för det. Dessutom har du ingen inkomst, så hur skall du kunna betala för hunden, foder, veterinärkostnader etc etc ?

Jag har haft hund hela mitt liv och mina barn är uppvuxen med hundar. Min 12 åring vill ha en egen hund. Men där sätter jag ned foten. Huvudansvaret kommer hamna på mig eller barnens pappa, jag har varken tid, ork eller lust att skaffa hund i dagsläget. Så vi säger blankt nej till det.

Vi har hundar fortfarande, de är 7 och 8 år gamla, de hänger bara med. men med en yngre hund, eller en valp, så är det betydligt mer jobb än du kommer att orka med, med skola, kompisumgänge etc.

Förstår verkligen att du vill ha hund men som sagt, alla i familjen måste vara med på det. Det är dina föräldrar som ska betala allt. Jag fick en hund när jag var 9 år som "tröst" för att mina föräldrar skilde sig, vilket är en väldigt dum idé. Första två åren gjorde jag allt som hade med hunden att göra. Sedan blev jag äldre och fick andra prioriteringar.. skolan blev också svårare såklart och jag hade inte samma energi efter att jag gjort allt plugg. Det var mina föräldrar som betalkade dyrt hunddagis, dyrt veterinärfoder och veterinärbesök då hunden hade allergier,  de fick också gå ut med henne och allt annat. Det är lätt att säga när man är ett barn att man ska göra allt som krävs men sanningen är att det vet man inte. Jag skaffade en egen hund när jag var vuxen och hade utvärderat mitt hundintresse så att säga och visste vad jag kunde erbjuda och vad jag ville göra med en hund.

Håller med övriga. Om du tror att ha hund innebär att borsta pälsen, släppa ut på tomten och gå en vända runt kvarteret så behöver du läsa på MYCKET mer innan du börjar fundera på att skaffa en egen. Dessutom fattar jag inte resonemanget att en vuxen hund inte lever lika länge? En hund är vuxen efter bara ett par år och kan leva i 10-15 år beroende på ras, det är inte som att en hund kommer gå obemärkt förbi i ens vardag bara för att man köper den som vuxen..

Håller med övriga + att jag aldrig skulle låta en tolvåring gå ut ensam med en hund. Alldeles för mycket kan hända som en så ung person inte kan o bör reda ut.

#8 jag va 8 när jag började gå ut på promenad med vår finska spets ensam…

#9 Hur hade du agerat o mått om den blivit sliten i delar av en dubbelt så stor hund?

#9 Eller vad gör/säger du till den knäckta ägare vars hund din spets just bitit? Eller till den förälder vars barn den just bitit?

#10 och #11det va en väldigt snäll hund som aldrig någonsin skulle skada någon och jag va väldigt bestämd för min ålder så tolererade inte mycket! han gick snällt bredvid mig. Jag bor i skogen det finns inte mycket folk här

#12 Det går inte att veta. En hund behöver absolut inte agera med att de biter någon för att de är aggressiv. Det kan lika gärna ha att göra med en plötslig extra rädsla att göra. Den finaste, snällaste, hund kan bita om den blir intryckt i fel situation. Ett barn kan inte vara ansvarigt i en sådan situation, punkt slut.

#13 den hunden var inte som andra spetsar! han var alltid lugn, brydde sig aldrig om andra hundar, lydde mig prima. Min pappa skulle aldrig låta mig gå ut med den hunden annars om han inte litade på honom och jag kommer alltid vara evigt tacksam över att jag fick

Barn ska inte gå ut med hundar eller ens hålla i kopplet på hundar även om föräldrarna är med. 
Jag var ute med min mallehane förra vintern och såg ett barn med en schappe leka med sin hund i en snödriva utanför min port, jag väntade i 5minuter med att gå emot min port men tillslut kunde jag inte vänta mer då det var riktigt kallt ute och ja det är inte mitt ansvar att stå och vänta i flera minuter bara för ett barn har en hund, tur nog kom mamman precis ut ifrån soprummet och gick för att ta schappen ifrån sitt barn, TUR säger jag för den hunden och min hund fann någon slags konflikt och gjorde vrålutfall emot varandra och den VUXNA MAMMAN flög 1 meter med hunden när den ryckte, vad fasiken hade inte du den lilla ungen gjort?

Fick senare reda på att detta är en TERAPIHUND alltså det är inget fel på hunden och den verkar fungera med istortsätt ALLA hundar den träffat, men något gjorde så den och min hane verkligen avskydde varandra och det small till. Hade ungen hållt i hunden hade hon farit i backen och säkert slagit ut tänderna och fått hjärnskakning och hunden hade kommit fram till min hane, Det hade inte slutat bra.

Jag tror största problemet är är promenaderna, du som 12 åring ska inte gå ut själv med hunden, även om du skulle klara av alla minst TRE promenader som krävs(vilket du inte kan med skolan) så kan det ärligt talat vara farligt. När jag var 13 år gammal och var ute med min hund kom en bil i en kurva, det var mörkt så jag(med handen i kopplet) springer av vägen och hinner precis tänka "det var ju enkelt när jag ser att koppelhaken är av och min hund står kvar på vägen, galen som jag är rusar jag ut tar tag i hunden, fortsätter, halkar, får halva foten överkörd(och fick opereras), ja hunden klarade sig, men tänk om det var nån annan med inte samma tur? Tänk om nån hade dött(å då räknar jag inte in min stackars fot). Du som tolvåring kommer tänka "fan varför är alla så emot det här???!!!!" Jag vet för jag har varit där själv, du klarar dig i 6 år till. Finns intresset kvar då så är du ändå 18 och kan göra vad du vill.