Alaskan husky/ scandinavien hound

Jag rekommenderar denna hundtyp till människor med mycket fritid och som vill låta hela sitt liv handla om hundar samt drag. Detta är inte en sällskapshund och lämpar sig dåligt till att bo i en lägenhet då de gärna sjunger. 

Du ska ha en ängels tålamod, men ändå inte vara vek då de är smarta jyckar som gärna testar gränserna/reglerna varje dag och kan tänka ut hyss i flera steg.

Du ska heller inte drömma om att ha en ensamhund, dessa mår som bäst i flock. Vill du ha andra sällskapsdjur inne, så kan katt gå om katten har attityd, annars riskerar den samma öde som kaniner osv tyvärr då jaktinstinkten är stark. 

Detta är inte hunden för den som vill lyckas på lydnadsplan.

Fick ju göra en artikel om medlemmarnas raser. Kopierar från den:

Hur skulle du vilja beskriva din ras?

Foto: Vizzla

Taxen är en självständig ras, en hund som vill tänka själv och som kommer att protestera om det inte passar taxen just nu. Den är väldigt vänlig och man ska därför inte vara hård mot dom utan locka, belöna och jobba med glädje. De är glada och tycker om livet vilket syns i ögonen! Taxar är livliga och kräver viss aktivering. Att viltspåra med sin Tax är ofta både roligt och uttröttande. Inomhus är de lugna och älskar att ligga i knät eller sova tätt intill.

Taxar är jakthundar och det ska man komma ihåg om man vill skaffa en Tax. Deras jaktegenskaper och självständighet är just det som gör dem så speciella.

Taxen kan vara skällig men det är också en uppfostringsfråga. Vår Tax skäller inte särskilt ofta. Dock skäller han ibland när någon ringer på dörren. 

Taxen kan vara något reserverad mot främlingar men de flesta vi känner är jätteglada i människor och andra hundar.

Foto: Vizzla

Finns det för- och nackdelar med rasen?

Foto: Vizzla

Fördelarna som vi ser det är att taxen är en liten lätt hund att ha med sig. Den hänger med på alla möjliga aktiviteter och funkar i de flesta miljöer. Många blir glada när de ser en Tax och alla vet vilken ras man har. Många stannar och pratar med en och har själv haft eller växt upp med en Tax. Taxen är också lättlärd och rolig hund att äga.

Rasbundna sjukdomar finns hos alla raser och hos taxen så pratas det mycket om diskbråck. Det är inte den långa ryggen på taxen som orsakar diskbråck utan det är dvärgväxten (de korta benen) som också försvagar diskarna. Diskbråck är dock inget jättestort problem inom rasen men finns så klart och man behöver ta hand om sin hund genom att värma upp, hålla hunden varm och torr på vintern och inte utsätta den för onödigt våldsamma lekar med större hundar. Taxar kan dock gott leva ett helt normalt hundliv och hoppa upp och ner i soffor, upp i säng osv utan att få diskbråck. Man kan förebygga diskbråck genom motion, hålla hunden i bra hull och inte överanstränga hunden.

Ögonsjukdomen PRA är också något man bör kolla upp. Det finns bra kriterier för uppfödare att följa om man vill ha sunda friska taxar. 

Vem passar som ägare till din ras?

Taxen vill ha en ägare som tycker om att vara ute i skog och mark, ta promenader men framför allt mysa i soffan! Dom är små soffpotatisar men ursprungligen jakthundar och behöver därför aktiveras mentalt och fysiskt. Alla hundar mår bra av att hålla igång men framför allt för att hålla taxen frisk så krävs det mer än bara promenader runt kvarteret! De är smarta och hittar på egna hyss om man inte aktiverar dom rätt. Var påhittig. Gå kurser och ha kul med din hund. Trots taxen självständighet är de familjekära och lämnas inte gärna ensamma längre stunder.

**Pinscher
**Pinschern är en skarp vakthund med mycket jaktinstinkt, den är även krävande på sitt vis.
Den kräver inte mycket mental aktivering, men en hel del fysisk.
Så gott som alla pinschrar kan lyckas riktigt bra när det gäller viltspår och liknande uppgifter.
De är mycket intelligenta & dessutom väldigt självständiga, de bestämmer allting helt själva och pinscherns respekt är något man förtjänar och inte något man bråkar sig fram till.
Det är inte ovanligt att pinscherns markerar med bett om den tycker att något inte är som det ska.
Man lyckas i regel inte med en pinscher på lydnads eller agillityplan el liknande.
Pinschern är en enmanshund som oftast väljer ut sina favoritpersoner, dessa personer gör den allt för.
Man brukar även säga att pinschern är valp hela livet.
Det stämmer verkligen, en riktig liten pajas till hund!

Åh vilken bra tråd, så kul! :D

Papillon! "Min" ras rekommenderar jag till nästan vem som helst. Till någon som är ute efter en aktiv sällskapshund men som måste kunna motionera och träna hunden ordentligt. Även om man gärna ser dom som små soffprydnader så behöver dom sina promenader och sin "hjärngympa" för att kunna fungera som hund. Dock så uppskattar dom forfarande att agera knähund så fort dom fått sitt :) En papillon har tyvärr lätt till skall men som jag uppfattat det så ju mer aktiverad den är, ju mindre kommer den att skälla och det finns individer spm inte alls skäller ändå. Pappisar funkar till det mesta du kan göra i hundväg! Möjligtvis inte skydds och bruks men tycker det är kul med både freestyle, lydnad och agility osv! Det är svårt att sammanfatta en sån mångsidig ras i text och jag glömmer säkert mycket men om man vill får man mer är gärna skicka iväg ett pm till mig och fråga :)

#4 Kul att du tycker det!🙂

Borzoi/Rysk varghund

Jag rekommenderar denna rasen till en aktiv människa som gärna tar längre promenader och aktiverar hunden oavsett solsken eller snöstorm. En person som har tålamod och kunskap att träna med en ras som kanske inte alltid finner sig intresset att lyssna. En Borzoi är ganska självständig men håller familjen väldigt när och kär. Dem sägs ha ett väldigt tydligt kroppsspråk och läser lätt av andra hundar och människor, dem går ihop med de flesta hudar. 

Den är lugn inomhus och en väldigt explosiv utomhus, att springa fram i hög fart, busa, leka och stoja är det borzoien älskar som mest. Du bör gärna vara intresserad av Lure coursing, kapplöpning, eller åtminstone kunna ge möjligheten att springa av sig ordentligt! Man bör ha i åtanke att Jaktinstinkten fortfarande är stark hos rasen och den kan lätt sticka på vilt. 

 Pälsvården är någorlunda enkel, borstars igenom några gånger i veckan och bada efter behov. Borsta extra bakom öronen, längs svansen och mellan bakbenen. 

Vad jag hört mycket inom rasen är "har du en gång skaffat borzoi kommer du skaffa en till, och kanske en till…och en till" 🙂

Griffon Belge

Griffon Belge rekommenderas till dem som söker en lätt, underbar familjehund. Rasen passar perfekt som första hund, men även för den mer erfarne. Den är en livlig och lättlärd ras som gärna hänger med på alla olika sorters aktiviteter, men kan mer än gärna spendera en mysig dag i husses eller mattes säng också. Den är väldigt intelligent, lär sig snabbt och kan passa på både lydnad och agility. Den älskar sin familj och är alltid lika glad mot allt och alla. 

Pälsvården är enkel, pälsen skall ryckas 3-4 gånger per år för att få bra kvalité, men om utställning ej intresserar en så kan man klippa pälsen utan problem också. Det enda man behöver kamma är skägget, cirka 2 gånger i veckan och bada efter behov. 

Den funkar bra med andra hundar och de mesta andra djur, dock så användes den förr för att hålla stall fria från gnagare och har fortfarande kvar dem egenskaperna.

Bearded Collie

Denna ras Rekommenderar jag till nån som inte är rädd för lite pälsarbete, annars vemsomhelst

"Min" ras är både snäll och tålmodig och en perfekt familjehund då den kan lika gärna ligga och slöa i soffan som den kan vara ute och arbeta ^^
Av alla Beardisar jag nånsin möts samt om man räkna in de jag har haft under mina 20 år i livet (ca 15 st) Så har alla vart likadana, lugna glada och spralliga de älskar allt och alla visst har vi haft det som både har tuffare mentalitet och de som är vekar men de flesta är ändå lika tålmodiga älskvärda och för att inte glömma, lättlärda! 

Hundrasen är en ras som älskar och jobba och kan anpassa sig till det mesta inom "träningen" vissa har sina starkare sidor och vissa sina svagare, vissa kanske föredrar Agility och Freestyle framför spår och andra kanske föredrar Weightpull eller spår framför Agility vissa kanske inte gillar några hundsporter alls utan trivs bättre på showplanen. Men trots allt gör dom det bästa dom kan för att liga sin ägare till lags ^^

Skäller kan dom göra när som busar eller vallar men nästan aldrig hemma och inomhus kanske bara nån gång nu och då för att säga "det är nån på dörren"

Pälsvärden kan ju folk tro att den är lite tyngre, ja, det är den, men inte som man kan tro! ^^ för att en beardis ska behålla den fina pälskvaliten ska den verkligen inte borstas och badas för ofta, den ska inte ens alltdi badas innan utställning, en beardis har en sju_____ päls innan den har nått 3-3½ då är beardisen färdig växt, men innan denna åldern behövas badning kanske till och med så illa som en gång i månaden för at den inte ska förstöras men efter ca 3 år så faller all smuts av den inget fastna SJÄLVKLART ska man inte vänta i flera månader på att bada den, men man kan vänta upp till 4-5-6 månade innan man badar den OM man inte ska ställa, då måste man ju bada om hunden verkar smutsig ^^ men då blir det ett himla jobb när beardisen väl ska borstas/badas istället dels för att pälsen växer ju och blir tjockare hela tiden så bara duschen tar väl ca 3-4 timma om hunden ska bli helt ren, sen påkommer ju borstning och föning på det, det kan ta ca 2-3 timmar för att hunden ska bli helt torr

De flesta Beardisar passar bra med andra hundar, finns väl ett par som inte alls går ihop med andra hundar men isf har dem allt som oftast råkat ut för något utav en annan hund, blivit påhoppad eller liknande.

#7 blir bara mer och mer kär i rasen! Var en på besök i skolan med en borzoi och den var sååå trevlig :D alla jag har träffat har varit grymt trevliga hundar :)

Dvärgschnauzer

God och glad, kexchoklad. Denna ras är mycket allround men lätt att ha o göra med, mycket bra förstahund oavsett om det är till familj eller sporthund. Råttjägare i grunden och använder tassarna väldigt mycket. Många individer larmar vid dörren men inte min som är ovanligt tystlåten. Finns en del jaktlust kvar i vissa individer när det är nåt snabbt som rör sig längs marken. Man får se upp med ögonsjukdomar och tandborstning är ett måste då dvärgschnauzern lätt får tandsten. I övrigt är det en mycket frisk ras som ofta blir gammal. 

Alltid redo! Följer ofta ägarna från rum till rum och tycker om att hålla koll och ligger gärna mitt emellan två rum om familjen är splittrad. Älskar att lära sig tricks, spåra, agilty och annat kul. Blir lätt uttråkad så varierad träning och korta pass rekommenderas men är annars rätt så lättlärd. Kan vara lite av en alfons åberg utomhus. "Ska bara". 

Bergsvandring, cykling, sport eller husvagnssemester. Denna lilla hund hänger med på allt. 

Men vad som avskräcker de flesta (med all rätt) är pälsvården. Man måste vara beredd på en hel del pälsvård. I gengäld fäller hunden inte och många allergiker brukar klara schnauzern rätt så bra. Mig själv inkluderat. 

Lägenhet eller villa spelar ingen större roll heller, så länge dvärgschnauzern får vara med på äventyren. Klarar även perioder då man är sjuk och inte klarar lika mycket som annars. Mycket anpassningsbar ras som avgudar barn om de får goda erfarenheter under uppväxten. 

Bild: Ixxi 1 år

Chinese Crested Dog

Chinese crested kommer i två håranlag, hårad och naken. Den hårade kallas chinese crested powder puff (eller i folkmun puff) och den nakna kallas chinese crested hairless. Detta är en ras man antingen älskar eller inte klarar av utseendet på vid första ögonkastet, speciellt den nakna. 

Hairless kräver hudvård, powder puff kräver pälsvård. Med nakengenen förekommer tandlöshet så tandborstning och munhygien är extra viktigt. Båda varianterna föds i samma kullar då valpar med dubbel uppsättning nakengenen lever aldrig länge nog att födas. 

Men större soldyrkare får man leta efter! Man får smörja den nakna med solskydd för barn då de kan bränna sig i solen. Samma med nosen på puffen, främst om nosen är rosa eller har rosa fläckar. 

Den nakna svettas vilket är något man får vara beredd på. Får även finnar och pormaskar, främst i tonåren. Täta bad för båda varianterna är viktigt. 

Råttjägare på skepp finns i bakgrunden på denna lilla hund då löss och annan ohyra hade svårare att fästa sig på den nakna hunden. Som många andra råtthundar så använder rasen tassarna väldigt mycket. Chinese crested är väldigt snabb, vig, kattlik och ovanligt tyst för att vara småhund. Denna ras ÄLSKAR mänskig närhet och söker sig till ett knä och en famn redan i ung ålder. Bli inte förvånad om den nakna trivs bäst under ditt täcke tätt intill dig!

Denna ras är smart och brukar tycka om agility och andra fartfyllda sporter. Dock är rasen väldigt reserverad så socialisering och miljöträning är mycket viktigt under valptiden. 

Vem skulle denna ras passa? I princip vemsomhelst som vill ha en liten sällskapshund och inte har nåt emot päls eller hudvård. Puffen fäller valppälsen vid ca 1 års ålder (tovåldern) och inte mycket mer efter det och brukar därför funka hos allergiker ganska så bra många gånger. Men som med alla allergier så får man träffa rasen och känna efter om man tål eller inte och hur illa man reagerar, främst på saliven. Denna ras älskar att pussas så tål man inte saliven så bör man avstå.

Mittelspitz (Nu boende hos mina föräldrar)

Jag skulle bäst beskriva mitteln som en räserspets. Extremt lättlärd och väldigt mycket energi och passar bäst ett sportigt hem och aktivt liv för att inte bli ett skällmonster. Tar sig an i princip vilken utmaning som helst så länge det är en aktivitet. 

Inomhus är mitteln väldigt sällskaplig och älskar kel. Lite reserverad mot främlingar.

Som ägare till en Staffordshire bullterrier måste man vara utrustad med en stor portion tålamod och humor. Ibland kan man få skratta så mycket att man får ont i magen och viker sig dubbel, andra stunder kan de vara rejält envisa/tjockskalliga. Man bör inte vara en person som vill ha en självständig ras, utan räkna med att få en hund som stundtals verkar vilja krypa in under skinnet på en och bo där. De är med andra ord väldigt kelsjuka och vill alltid vara med. Relativt usla vakthundar, då de gärna släpper in allt och alla, men kan däremot säga till om det låter. Inte särskilt skälliga, vilket inte innebär att de är tysta. 😉

Staffen tycker om att röra på sig och är ganska mångsidig. De passar lika bra till agility som till weight pull, spår av olika slag m.m. Dock bör man väl kanske inte ha elitambitioner i exempelvis agility.

Väder och vind är något flera staffar är kinkiga med. Lång promenad i regn? Ute när det blåser? Ja, då får man ofta räkna med korta promenader. Just regn är något många staffar ogärna beger sig ut i. Kyla kan det vara kinkigt med också, då en del fryser mer än andra. För mina är det täcke på om det är runt -6 eller kallare, särskilt för tiken som blir stel (enbart 2½ år, men D-höfter).

En annan viktig sak är att man ska vara medveten om att det är en kraftfull ras och veta vilken historia rasen har. Kan ha en viss könsagression, även om jag personligen inte stött på den eller märkt den på just mina två. Staffen må ha ett hjärta av guld, men kräver ändå sin ägare.

Puttar upp tråden.

Papillon igen^^ 

Jag rekommenderar papillonen till dig som vill leva ett aktivt hundliv men som inte nödvändigtvis vill lägga ner all fritid på hundträning. Det är en väldigt flexibel ras som i stor utstäckning blir till vad du gör den. De kan konkurrera på de flesta tävlingsplaner, framförallt i agility. Dom är vääääldigt lättlärda och tycker all typ av aktivering med dig är super. Där dom saknar lite arbets-mässigt är i uthålligheten, en papillon klarar inte av att arbeta flera timmar i streck likt en brukshund, men de hämtar sig snabbt så med pauser kan du helt klart hänga med på träning med kompisar som har bruksare.

En papillon klarar av mycket aktivering, både fysisk och psykisk, och behöver också en hel del för att må bra. En understimulerad papillon blir lätt skällig, hyper och rätt odräglig, likt de fördomar som finns med småhundar. Det är dock en sällskapshund och behöver inte jobba varje dag för att vara nöjd.

Pälsen är lång men lätt att sköta om, den saknar helt underull. Borsta igenom några gånger i veckan för att förhindra tovor samt bad vid behov så har du en pappis i toppskrud. Grenar och liknande kan fastna i pälsen men det är inget större problem. Snö fastnar lätt under vintern.

En papillon passar dig som vill göra lite allt möjligt med din hund, men också dig som vill satsa på bra resultat inom tävling. Det är på många sätt en "lagom" hund som kan men inte måste.

Hör gärna av er om ni vill veta mer om min erfarenhet av rasen^^

Vit Herdehund / VIT SCHÄFER Denna rasen är absolut inget för första hunds ägare. De kräver en tålmodig och bestämd matte/husse med mjuk hand för att komma till sin rätt. Man bör tidigt börja med socialisering då de inte är speciellt intresserade utav främmande människor och är signal känsliga, så gör man inte detta kan de lätt bli osäkra i möte med nya människor som inte alltid vet hur man ska hälsa på en hund ;-) Det är en väldigt intelligent och samarbetsvillig ras som gärna vill vara med sin familj. De kräver ordentlig aktivering både mentalt och fysiskt men har samtidigt inte heller något emot att ta en "lat-mans-dag" med mys i soffan under en regning helgdag. Det är en väldigt tacksam hund att äga om man vill träna lydnad/bruks/agillity you name it! Finns även individer som i dagsläget används som terapihundar osv. En otroligt allsidig ras för en erfaren hundälskare. Skillnaden mellan de vita och den "vanliga" schäfern är främst att de vita är lite mjukare och ligger närmre schäferns ursprung som vallhund.

Bichon Havanais

Havanaisen är en väldigt anpassningsbar ras. De blir lite vad man gör dem till. Vill man tävla i agility, viltspåra, fjällvandra eller ta en springtur hänger havanaisen gärna med. Men den sitter också gärna med i soffan och myser eller sover under täcket.

Familjen är väldigt viktig för havanaisen och den vill hålla flocken samlad, kan därför vara lite svårare att ensamträna än andra raser då de ogillar att vara själva. De håller sig nära sina familjemedlemmar. Älskar att mysa och sitta i knäet och uppskattar ofta värme, sover gärna under täcket. Rasen har en historia som sängvärmare hos fint folk, vilket kan förklarar varför de kan vara så förtjusta i värme.

Funkar oftast bra med andra hundar men kan vara reserverad mot främmande hundar vilket gör att det är extra viktigt med socialisering och att valpen får träffa snälla hundar under sin uppväxt.

Rasen är långlivad och frisk

Den kräver en del pälsvård men klipper man ner hunden några gånger per år kan man nöja sig med att kamma igenom pälsen då och då för att undvika tovor. Fäller inte vilket gör att många allergiker klarar av rasen.

Den är lättlärd och uppmärksam men kan behöva lite extra motivering då tålamod inte alltid är dess starka sida, är väldigt milda i psyket så det är extra viktigt att använda sig att mjuka metoder vid träning/uppfostran. Passar väldigt bra till agility. 

Är ingen jakthund men varierar mellan individerna hur mycket jaktinstinkt de har, brukar dock ändå vara väldigt lätt att kunna ha dem lösa om man fått en individ som gärna jagar rådjur om denne får möjlighet och fångar möss, då de som sagt är väldigt familjekära.

Finns i många olika färger, allt från cremé till svart, brunt och allt där emellan eller kombinationer mellan färger. Hårlagen varierar från rak päls till vågig eller lockig.

Sammanfattningsvis så tycker jag att rasen passar alla som är ute efter en trogen sällskapshund, som antingen vill vara aktiv med sin hund eller som lever ett lite mer stillsamt liv. Och man bör inte tycka att en del pälsvård är allt för hemskt. Bra förstagångshund.

Siberian Husky. Jag rekommenderar min ras till någon som gillar att vara ute mycket. Någon som känner andra hundar som vill leka då jag anser rasen vara väldigt social och bästa och roligaste uttröttningsmetoden är att låta de leka av sig. Till någon som vill ha lite utmaning vid promenader då det är en draghund. Till någon som gärna delar soffa med son hund under filmkvällar :)

**Chihuahua
**Jag rekommenderar rasen till den som söker en alert, modig, smart och mysig hund av minsta modell.
De är både kvickare och tåligare än man tror, men om man har barn eller stor hund bör man ha regler och koll så att det inte händer en olycka.
De är väldigt smidiga om man är på resande fot, lätta att ha med på bil/tåg/buss/båt och får flyga i kabinen. En transportväska är toppen i dessa lägen, när man har en valp eller när det är trångt/mycket folk MEN annars har den tassar/ben som den älskar att gå och utforska världen med! :)
Den korthåriga har lite enklare pälsvård, men fryser oftast mer och kan behöva extra värmande plagg. Den långhåriga är oftast lite tåligare när det gäller väder, men behöver borstas igenom ibland för att undvika tovor (fast 1gång/vecka räcker gott och väl). Vid fällning behöver båda borstas och badas, de fäller normalt 2ggr per år. De har (som andra dvärgraser) lätt att få tandsten, så man bör borsta tänderna och ge ben.
Rasen är framavlad för att larma och kan ha lätt till skall, men de är inte dumma så de skäller inte i onödan om man lägger ner tillräcklig tid på miljö och socialträning vilket är viktigt på många sätt.
Rasen ska inte jaga, men som med alla hundar kan det ju förekomma ändå så det är viktigt att ha en bra inkallning om man ska ha hunden lös, även en liten hund kan skrämma djur och även skadas själv. Det finns chihuahuor som tar råttor.
Det är en liten allroundhund som älskar att använda huvudet och det är olika vad de tycker om att göra. Finns vavvor som tävlar i agility, lydnad, rallylydnad och freestyle m.m.. Även några viltspårschampions!
Så prova dig fram och gå några kurser för att se vad som passar just er! Men man behöver ju inte träna och tävla om man inte har det intresset, rasen passar utmärkt som sällskapshund! Dagliga promenader, mys, lek och lite vardagslydnad funkar fint.
De har ofta en behaglig "av och på-knapp", från fullt ös ute till knähund inne! :)
Man får vara beredd på en del fördomar så som "råtta", "orkar den verkligen gå promenader?" och "den fryser ju, sätt på en jacka!".
Jag anser att man känner sin hund bäst själv så man får ha lite skinn på näsan, man får ta till sig allt positivt och försöka motbevisa de negativa!
Det är jätteviktigt att kolla upp uppfödare/kennel noga. Googla och fråga runt (fråga om folk har erfarenhet kenneln och be om PM), besök och känn efter om det känns rätt. Det finns tyvärr många som bara är ute efter pengar, tar en kull på sin tik utan att ha tillräcklig kunskap och smuggelhundar förekommer faktiskt än. Annars är det en frisk ras som ofta blir 15-16 år. 
Om du läser på och är noga med val av uppfödare är chansen större att du får en frisk och trevlig hund som kommer vara med många år! :)

Yorkshireterrier rekommenderas jag egentligen till alla, som inte har småbarn, då deras rörelser ibland är oberäkneliga och att de kan tappa hunden. Yorkshireterriern är mer uthållig ang. promenader, i terräng och överallt.

Om man inte vill ha en utställningshund klipper man ner den.

Yorkshireterriern är en mycket tålig hund och kan bli upp till 15-16 år.

Passar i lägenhet, som på landet. (Passa bara, så ni är ute med den och den inte lämnas ensam, så den kan bli byte för stora fåglar, eller bli stulna från tomten.

Ang. sjukdomar bör man kolla Mb. Perthes, Patella, Tracheal collaps.

Malteser kräver också pälsvård om man inte klipper ner den.

En förstagångshund nedklippt.

Gammal ras, ej ursprungligen från Malta, inga egentliga ärftliga sjd. (Från Melita, Meleda i Adriatiska havet)

Glad, med på allt.

Malteser

BC rekommenderar jag bara till folk som behöver en vallhund för arbete med sina får/kor.

'

Berger des Pyrénées à face rase tror jag inte jag rekommenderat någon. I enstaka fall tipsat på att läsa på om rasen.

Cane Corso

Jag rekommenderar min ras till någon som Är aktiv både med motion och träning. Ingen förstahund och har väldigt mycket vaktinstinkt i sig, Passar bäst på landet som gårdshund. 

Cane corson är en väldigt trogen familjehund som är mycket snälla mot både barn, andra djur och människor i dens ''flock'' Skyddar dom med hjärtat. Brukar vara reserverad mot främlingar tills Matte/husse accepterar dom. Stor stark hundras som är välfit klumpig;) dvs gå in i väggar, stolpar, ramla ner från soffan osv. Dom älskar även att testa gränserna Exempel (här om dagen ertappade jag min hund med att ligga i sängen, inte en, inte två utan TRE gånger inom en timma. Hon vet att sängen är förbjuden zon;)). För bara ett par minuter sen tog hon sig ett oskyldigt slick ur min tallrik. 

Dom kräver väldigt mycket mentalträning för att kunna vara avslappnade. Med för lite träning så går dom på spänn hela tiden. Inne är dom riktiga soffpotatisar och vill hellst vara ända uppe i knät;)

Jag rekommenderar rasen Jack Russell till en person eller familj som söker en aktiv kompis att få många roliga stunder tillsammans med. Jack Russell Terrier'n har en blandning av humor, tillgivenhet, envishet, lydnad och självständighet i en salig smet! Det kan låta konstigt med att den både är tillgiven och envis på samma gång, och att den är självständig och lydig på samma gång. Men det är lite så med en Jack Russell, vissa dagar tycker dem att allt är mer spännande än matte och husse och vissa dagar är dem änglar. Sedan så får man vad man gör dem till. Lägger man ner halvmycket tid på träning så kommer man få en halvlydig hund. Satsar man till hundra procent kommer man få en riktigt lydig kompis i alla lägen. Tränar man inget alls kommer man få en understimulerad, stressad och aggressiv Jack Russell. Man måste hitta ett koncept som passar sin hund mellan mental och fysisk träning. Vissa hundar behöver mer fysisk aktivering än psykisk, vissa behöver mer mental träning än fysisk träning. Det vanligaste med Jack Russell'n är dock att den behöver mest hjärngympa. Varje dag borde en Jack Russell få någon form av mentalträning för att må bra. Det sker igenom att låta den umgås med andra hundar, lägga spår, träna olika hundsporter m.m. Med det sagt menar jag inte att en Jack Russell klarar sig utan kroppslig träning. Min blir kräver mer kroppslig gympa än hjärngympa, hon brukar få springa med draghundarna i full fart i ca tre mil och springa lös. Det är också viktigt att de dagligen får springa lösa, jogga bredvid cykeln eller skidorna eller kanske när man själv är ute och joggar. För vissa individer räcker det med en långpromenad om dagen för att underhålla det fysiska rörelsebehovet. Men en Jack Russell är inte bara en arbetskompis. De flesta älskar även att ligga i soffan och mysa. Det är nog få Jack Russells som säger nej till att få ligga under täcket på natten. En Jack Russell passar till de allra flesta hundsporter. De är fantastiska i det mesta man tränar dem i. Min egna tränar både agility, lydnad, rallylydnad, freestyle och spår och klarar allt galant. De är otroligt lättlärda i allt. Det kan även utvecklas till något negativt. De lär sig snabbt vad som lönar sig. Tex. att hoppa upp på matbordet och stjäla mat när ingen ser, hur man på snabbaste sättet kryper ur selen mm. En rätt "barnvänjd" Jack Russell funkar toppen att ha ihop med barn. Om din Jrt inte är van vid barn finns dock risken att ett barn av misstag kan hetsa upp en Jack Russell. Som alla Terriers finns det ju lite temperament, och Jack Russell är inget undantag. Pälsvården på en Jrt skiftar mellan de olika hårlagen. De strävhåriga behöver ryckas ca 2 gånger per år, någon fler gång om den används till utställning. Den med broken och slät päls behöver bara borstas någon gång ibland. Alltså ingen större pälsvård. Sammanfattning: En liten men aktiv ganska krävande hund. Efter aktivering och träning har du en lugn kompis som ställer upp för dig i vått och torrt genom eld och vatten. Passar till allt från den sportiga familjen till personen som vill tävla på någon speciell hundgren i elitklass.

Kromfohrländer

Kromfohrländer är en aktiv sällskapshund, som lämpar sig till det mesta. Den är lättlärd, följsam och kräver ingen större pälsvård. Rasen har liten jaktinstinkt och håller sig nära föraren.

Eftersom Kromfohrländer inte har någon egentlig funktion, så tillhör den grupp 9 (sällskapshundar). Däremot är det ingen soffhund, utan kräver både fysisk och psykisk stimulans. Men den klättrar inte på väggarna om man skulle bli sjuk en vecka. 

Det finns viss problematik med rädslor och könsaggressivitet inom rasen, så val av uppfödare/linjer är viktigt. Min hanvalp är nu 7 månader, och han är tvärtom nästan översocial och älskar alla hundar/människor. Generellt är rasen reserverad och ointresserad av främlingar.  

Kromfohrländer skulle inte lämpa sig som jakt- eller vakthund, men den är flitigt använd inom agility, lydnad, viltspår m.m. 

Jag rekommenderar rasen till alla som vill ha en aktiv sällskapshund.

Kromfohrländer är ca 38-46 cm hög och maxvikt är 15 kg.

Labrador Retriver rekommenderar jag till i princip alla. Den är rasen trivs med allt bara den får menfulla uppgifter i livet. Det är ingen ras till en pensionär som varken kan upprätthålla det fysiska eller psykiska aktiveringsbehovet. Så oavsett om den inte behöver flera timmars aktivering per dag så kan den inte bara få ligga och sova. Då får man just det, en Labrador som sover bort sitt liv och är deprimerad. Så den kan bo i ett ganska stillsamt hem under förutsättningarna att den ändå aktiveras fysiskt och psykiskt. Labben passar även den riktigt aktiva tävlingsmänniskan som satsar på eliten med sin hund. Om man tittar efter den piggaste valpen i en vapkull så kommer den troligtvis kräva en hel del. Om man tar den lugnaste kommer den nog att nöja sig med lätt aktivering varje dag. Som exempel på att en Labradoren kan vara olika i sina behov så ger jag två exempel. 1. Grannen har en Labrador som mest är hemma. Han får en långpromenad om dagen och får springa lös och busa på bakgården ibland med mina hundar. I mental väg får han ibland följa spår, göra lite godissök i huset mm. Han är helnöjd med tillvaron trots minimal träning. 2. Min syster har två Labbar + en finsk spets + ett antal draghundar + en Jämthund. Ena labradoren tävlar i elitklass i lydnad. Han får ibland även hjälpa till att dra tillsammans med draghundarna. Varje dag springer alla hundarna utom draghundarna tillsammans och leker på gården. Den andra labben i det huset tävlar i elitklass i viltspår och är den lokala eftersökshunden. Hon är lite latare än den ovannämnda så hon vägrar hjälpa till att dra någon släde, helst åker hon på släden. Denna hund leker också varje dag med de andra ute på gården flera gånger. Är ute i många timmar om dagen. Alla dessa tre har en sak gemensamt, att de mår lika bra trots den utspridda träningen. Min erfarenhet är att rasen heller inte klättrar på väggarna av några dagar utan aktivering. Labradoren har en kort tät päls med underull. Om rasen inte regelbundet får jobba i vatten börjar den i vissa fall fälla konstant. Men det är ju lite svårt att låta sin hund jobba i vatten så pass mycket som skulle behövas. Dock märks detta inte av på vissa hundar, andra fäller tokmycket av att inte få simma. Det här problemet har sitt ursprung. Labradoren användes från början till att hjälpa fiskare simma in med ankaret i land. Den används också som apporterande fågelhund och får simma ut och hämta fåglar som jägare skjutit i vattnet. Rasen har en del hälsoproblem. Det främsta är höftledsdysplasti (HD), armbågar (ED), fetma och ögon. Labradoren har mycket stor matlust. Rasen är känd som "rasen som äter ihjäl sig". Det finns Labradorer som ätit ihjäl sig. Så om man inte tänker motionera sin Labbe mycket måste man begränsa maten till stor del. De flesta saknar även förståelse för vad som är giftigt. Lämna aldrig giftiga saker inom räckhåll, risken finns att din Labrador kommer sluka det så fort den får chansen. I temperament är rasen mycket vänlig. Den älskar barn och för det mesta andra djur. Rasen är en perfekt familjehund helt enkelt. Lättlärd, följsam, glad och positivt inställd till nya utmaningar är några punkter som rasen begåvats med.

Ca de Bou, Perro Dogo Mallorquín, Perro de Presa Mallorquín.

Någon som behöver en riktig vakthund och är beredd att hantera en sådan. De har stark försvarsinstinkt i hotfulla situationer och är ingen "nybörjarhund" på det sättet. De sägs av vissa vara bland de bästa vakthundarna som finns, men ta det med en nypa salt - de är i alla fall inte bland de allra skarpaste. Skarpare än rottweiler och bullmastiff (som avlats längre för sällskap och utställning), men betydligt mindre än ex. fila brasileiro.

Motion och aktiviteter krävs inte mer än för den genomsnittliga hunden.
Pälsvård är extremt sparsam, men de behöver täcke i kallt väder.
Inte någon nämnvärd jaktinstinkt, så de är relativt lätta att ha lösa och med andra djur, de har dock tidvis använts till hundkamp och vissa (ffa. okastrerade) individer kan bli könsaggressiva. Enligt rasstandarden ska de dock vara vänliga mot andra djur, även hundar.

Hälsan är det väldigt luddigt med, de sägs vara friska och har en väldigt sund kroppsform (få är utställningsavlade), men den mesta aveln sker i länder där det inte finns restriktioner på inavel eller krav på hälsotest, så inaveln är utbredd. Sjukdomar man bör se upp med är samma som för liknande raser; höfter, armbågar, hud.

De är mer praktiska än andra mastiff-typer (jag är lite osäker på vad som egentligen är en mastiff och inte, men den här rasen kallas både Mallorkansk mastiff och Mallorkansk bulldogg, vilket den även använts som), då de är mindre. Tikar väger 30-34 kg och hanar 35-38 (ibland mer). Mankhöjden ska vara 52-58 cm. Så de är mellanstora eller t.o.m små för molosser, men fortfarande stora och kraftiga hundar.

Som andra vakthundar är deras lojalitet till flocken oerhörd.

Border Collie

Är en ras jag rekommenderar om man älskar att jobba mycket aktivt både mentalt och fysiskt med sin hund. Utöver vallning så är de perfekta till bland annat Agility/Flyball/Freestyle etc med sin smidighet, snabbhet och vilja att lära sig.

Det är ingen hund man skaffar för att ligga i soffan eller för en promenadkompis i skogen. De behöver tänka och arbeta med huvudet men även få utlopp för sin otroliga energi. 
Som de smarta hundar de är så lär dom sig också lika lätt olater, att lära dit nått är enklare än att lära sig av med det. Man kan nästan höra hur kugghjulen snurrar i huvudet på dem när de försöker lista ut och arbeta på lösningar och dessa kugghjul behöver smörjas för att ha en frisk hund. 

Den kräver att känna sig behövd, att ha ett "jobb att gå till". Eftersom den är avlad rent för vallning och det är dennes kall så gäller det också att kolla sina uppfödare extra noga så man har samma tanke om vad hunden ska vara till. Allt hänger på individen men man kan säga rakt av att alla BC kan vallning och älskar det. 
Passivitetsträning är a och o och det redan från start så hunden lär sig att klara konsten att koppla av.

Shetland Sheepdog

Jag rekommenderar denna ras till någon som inte vill ha för svår ras och ändå få en hund som är mycket villig att arbeta och vara i farten! De är tillgivna, lydiga, duktiga på många sporter så som agility, rallylydnad, etc och har lätt pälsvård (skenet bedrar!).

De kan vara väldigt osäkra eller blyga bland främlingar så det är viktigt att man jobbar på det redan från början för att få en säker och framåt hund!

Så om du vill ha en hund som älskar att kela på soffan men ändå är pigg och gladd för att jobba och gå lååånga promenader så kan detta vara en ras att kolla upp 🙂 De brukar nöja sig med långa promenader och en sport (som agility), så perfekta för er som vill gå t.ex. skogspromenader och köra en sport!

Finns sheltie ifokus man kan kolla in på för mer info om denna underbara ras…!

Den här rasen kan jag rekommendera till i stor sätt alla, dock kanske inte någon som vallar. Den engelska cocker spanieln är en elegant hund med ståtligt utseende, deras användnings område är främst jakt men är även en väldigt bra all-around hund. Freestyle, Jakt, Spår, Lydnad, Agility ja cockern är bra på det mesta, den kan även bli en helt vanlig sällskaps hund som bara ligger på soffan och sover, så som min gör :) Cockern tillhör grupp 8 som är Stötande och Apporterande fågel hundar.

Mina erfarenheter med Micke, min engelska cocker har varit att man ska kolla stamtavla riktigt noga då Micke är 75% Röd cocker hade han cocker rage syndrom symtom som valp, det var inte kul, den färgen man bör skaffa är den som heter blue roan, det är den mest vanliga färgen och studier har visat att den också är den mest familje vänliga färgen.

Med min cocker gör jag det han tycker är kul, han är i första hand endast en sällskaps hund och därför är det inte så stort intresse för honom att göra mycket, hade jag själv varit aktiv när jag skaffade honom så hade även han varit en aktiv kille, vi kör lite drag och lite spår, ibland freestyle allting bara för att han tycker det är kul.

En cocker spaniel har ett fåtal åkommor där en handlar om lätt att få öron infektioner och svamp, själv har jag aldrig haft det på honom och han gillar att bada. En viktig del när du ska köpa din cocker valp är att hitta en riktigt bra uppfödare, den jag hittade kunde inte ha varit mer oseriös så läs på mycket om att köpa valp, oavsett ras.

STORPUDEL

En Storpudel rekommenderar jag till någon som vill ha en rolig kompis!

Den tillhör rasgrupp 9, vilket menas med att den passar utmärkt som en vanlig sällskapshund, MEN, det man ska tänka på är att en Storpudel gärna vill vara med. Den blir väldigt nöjd bara över att få följa med på olika aktiviteter som inte behöver vara så krävande utan det viktigaste är att den får vara med.

En Storpudel behöver sin motion ja, det är ju trots allt en stor hund, men den klarar lätt av att ligga i soffan en dag och bara vara.

En Storpudel passar till det mesta, det är en väldigt allsidig ras som gärna provar på det man erbjuder och gör det med glädje!

Det är dock en väldigt fjantig ras, en riktig clown! Dom får så kallade "pudelfnatt" när dom bara springer runt och har sig, vilket ser jätteroligt ut! Min tik gör detta när hon är glad så jag ser det som något positivt 🙂

Det är med andra ord en väldigt härlig ras som passar dom flesta, dom är väldigt läraktiga, det är inte bara för att som man säger "klok som en pudel", dock ska väl tilläggas att ordspråket "göra en pudel" också finns… 😉 men om man kan jobba förbi clownigheterna så kan man komma riktigt långt på tävlingsbanorna om man så vill! Annars är det en utmärkt kompanjon.

Man behöver inte alls gilla pälsvård för att köpa en Pudel, vill man inte hålla på med utställning så är det jätte enkelt att själv raka ned pudeln lite då och då vilket ger en minimalt med pälsarbete! Vill man dock ställa ut så blir det ju timtals med arbete.

Dom är friska av sig och lever länge! Dom stora har ett hälsoprogram för HD som har gjort stor nytta hos dom och vi är på rätt spår!

En bra sak med pudlarna är att dom finns i 4 olika storlekar och i 6 olika färger, så det är större möjlighet att hitta pudeln just för dig! 🙂
(Dock skiljer det sig en del mellan de olika storlekarna)

#31, Rage är en väldigt ovanlig sjukdom som inte har med cockerns färg att göra, bara gener. Detta kan man förstå genom att den finns hos många fler hundraser än cocker.

Dessutom är det en sjukdom som är typ obotlig, är du riktigt säker på att din hund hade rage? Skillnaden mellan rage och vanlig aggressivitet kan vara hårfin.

Källor:

http://www.ingridtapper.se/publikationer/artiklar-2/artiklar/

http://www.honeywaters.se/Om%20Cockern.htm

Glöm inte heller att cockern idag främst är en sällskap och utställningshund, och att den är uppdelad i två typer! Jaktcocker och utställningscocker :).

Ska snart skriva min egen version av rasrekommendation för Cockern, men det kommer dröja ett tag och jag tycker att det är viktigt med korrekt fakta, därför ifrågasätter jag. 

Jättefin hund, och kul att du också har cocker förresten! Underbar ras :)
Btw, drar din hund i kopplet?

#33 Det var många som sa att det var rage han hade, sen finns det studier på att just den röda färgen har mest anlag för den sjukdomen och även för att vara aggressiva. Min cocker kunde ligga och sova, riktigt riktigt djup, man kunde putta honom utan att han rörde sig, för att sedan en sekund senare resa sig upp med ilska, skällande dreglande och bet mig blodig (som jag fortfarande har ärr efter snart 4 års tid) och sen bara pang, helt normal valp.

Min cocker är visserligen en utställnings cocker MEN uppfödaren var så oseriös att hon körde blod spår med 5 veckors gamla valpar utan att ha berättat detta för någon som skulle köpa valp. Även föräldrarna var extrema utställnings cockrar men båda hade anlags prov viltspårprov och en av dom är någon jakt champion av något slag.

Och nej min hund drar inte i koppel såvida vi inte ska ut på en dragtur. :)

Min kille går inte alls enligt rasstandarden ens, han väger liksom 18 kg som max ska vara 15 kg, han är ca 46 cm i manken och de ska ju bara vara max 41 cm. Han jagar endast hare och rådjur fast han är stötande fågel hund. Alltså… min cocker är inte en riktig cocker kan man väl säga.

#34, Vad jag förstår har rage att göra med generna och då inte färggener. Men det kan ha varit så att anlagsbäraren för rage (som inavlades och avlades på friskt) också hade starka anlag för röd färg. På så sätt blir många rage cockrar röda.

Här, på cocker spaniel stycket, står det en rad som stämmer överens med det jag just skrev.

http://en.wikipedia.org/wiki/Rage_syndrome

Med det här vill jag säga att det inte är färgen man ska akta sig för, utan generna! Det finns jättefina röda cockrar likväl som det finns hemska blue roans. 

Tycker att det var konstigt att din hund blev frisk från sjukdomen, därför ifrågasatte jag. Dessutom är den väl väldigt ovanlig? Men det låter som rage han hade, så jag ger mig :P.

Varför var det så farligt att hon körde blodspår med dem? Kan tänka mig att det leder till överstimulans, men du kanske menar något annat?

Hur tränade du bort draget? Jag har haft problem med Lotus i 9 mån med drag, och flera på Cocker Spaniel iFokus upplever samma problem…

Han är inte riktigt frisk egentligen, det kommer då och då, man vet aldrig när, har rådfrågat några experter men eftersom han inte har det konstant så kan han inte få den diagnosen. Men jag tänker så här, rage syndrom är inte tillräckligt forskat på och därför vet man kanske inte att det finns olika grad utav det, precis som om en hund har epelepsi eller om en människa har ADHD.

Det jag inte gillade med att hon körde blod spår är för att det var för tidigt för en valp att göra sånt, sen så var det inte många som ville ha jakt i sin cocker av dom som köpte så alla fick ju en cocker med nosen ständigt nere i marken och vart helt dum i nöten när det var något vilt den sett, hört eller fått vittring på.

Hahah, ja du det är vanligt att cocker drar, det man kan göra är att berika deras jakt beteende, köpa en fryst rådjur klöv och lägga något spår per vecka, sen så är de flesta cockrar extreeeeemt envisa, så det gäller att vara konsekvent, en liten dragning och den ska på plats lika fort, tror jag kämpade med detta i två år innan han förstod (han var även en individ som mognat väldigt sent, först nu när han snart är 4 år så är valp stadiet ute ur honom och han har blivit "vuxen") Man kan alltid köra skvaller träning också, om det är som så att det är något specifikt den drar efter! Eftersom cocker är en liten glups sak (iaf min är extremt glupsk och gör allt för godis). Sen har man att man kan vänta ut beteendet som kan ta lång tid, själv stod jag i ca 30 min å vänta men det var det värt!

Sen det här med rage, alltså. Det kan ju ha varit som så, och det var säkert detta du menade men jag förstår inte alltid allt jag läser. När man skulle föra fram den röda, svarta och sobel cockern så var det ända man ville få fram var färgen, man kollade antagligen inte upp om den var mentalt frisk. Jag har väl för mig att sobel kommer ifrån den röda samma sak med svart bara att man valt mörkare/ljusare individer hela tiden för att få fram så som de ser ut idag.

#36 Okej, tack för infot! Är inte helt kunnig om rage, men vad jag har förstått av några av länkarna som jag gav till dig, så är det lätt att blanda ihop rage med en annan aggression. Eftersom jag inte vill att vår ras ska få dåligt rykte i början, så måste jag ifrågasätta. Men om nu sjukdomen är ganska outforskad och din hunds symtom låter väldigt likt rage, så verkar det vara rage. Usch, vad jobbigt :(

Det har du rätt i gällande uppfödaren. Man uppmuntrar ju jaktanlagen i hunden genom spår från ung ålder. Tänkte inte på det. Ingen vidare uppfödare du, såvida man inte är jägare själv.

Ärligt talat har jag inte fått något bra grepp om vad cockerns envishet innebär. Antingen har min hund väldigt lite av den varan eller så är det så naturligt för oss att jag inte lägger märke till det :P. Det enda jag märker med Lotus är att man får tjata ganska många gånger innan tråkiga saker sätter sig :P.

#37 Det var precis vad jag menade! De avlade mycket på en hund med rage som också hade starka anlag för rött, vilket ledde till att valparna både fick rage och var röda.
Sobelfärgen vet jag däremot inget om. Kanske är det därför den färgen är otillåten idag, för att den inte är en orginalfärg?.

#38 Ja det är synd om han nu har det, jag vill ju inte att han ska ha det då man MÅSTE avliva en hund med sånna symtom :(

Ja det fanns många saker som inte stod rätt till hos den uppfödaren som man nu i efterhand insett att det kanske inte var ett så bra köp, men jag är ju super nöjd med min lilla teddy björn.

Gud ja vad jag fick tjata på min skit när jag skulle försöka lära honom lydnads ettan XD Det gick men guuuuud vad det var tråkigt, mycket roligare med agility :p

Puff! (Tycker det här är en jättebra tråd och skulle gärna läsa mer om folks erfarenheter av sina raser)

Cavalier King Charles Spaniel Min första cavalier fick jag som sju åring och dom minnen jag hade från honom gjorde att jag skaffa en ny i vuxen ålder. Min Nalah är en modig liten tös som gärna hälsar på vilt främmande människor och hundar. Vi hittade varandra redan i bilen på väg hem och nu 6 månader senare följer hon mig i hasorna hela tiden. Hon älskar att lära sig nya saker och söker min uppmärksamhet lite för många gånger ibland :) Mornarna blir alltid lite för utdragna då hon kryper upp till en och vill morgongosa, så somnar oftast om :) Hon är väldigt barnkär och det är rasen i sig också. Redan sedan hon va en liten valp var hon försiktig. Jag valde rasen för deras lätthet. Lätt att ha och göra med, lättränad, kan träna spår, lydnad, agillity med mera. Det är en ras som gillar långa promenader men tycker också om att mysa på soffan ibland. Stor hund i liten förpackning tycker jag stämmer exakt! :) Om man är rädd för pussar borde man hitta en annan ras, då pussar är något dom bjuder på väldigt ofta :)

Whippet

Whippet hör till rasgrupp 10, alltså är det en väldigt snabb hund som är avlad att jaga med synen. En Whippet passar utmärkt som sällskapshund utan att ställa några krav på sina ägare, men för den som vill träna sin Whippet så finns det inget hinder. En Whippet är otroligt smarta hundar men något egensinniga hundar, men när man väl har övertalat en Whippet är de med på det mesta.

Hundsporter som rasen passar till kan vara Lure Coursing, Whippet Race, Rundbanerace, Agility, Rallylydnad, Spår m.m. Med andra ord är detta en väldigt allsidig hundras.

Man bör ha i åtanke att en Whippet är en ras som jagar med synen och är en jakthund, en Whippet kan vara lös om man börjar med lydnaden vid tidig ålder.

En Whippet är väldigt kärvänlig och gillar närhet, familjen är väldigt viktigt för en Whippet. Detta är väldigt "mjuka" hundar, alltså är det en hund du måste arbeta med väldigt "mjuka metoder" annars vill den inte lyssna.

En Whippet behöver motion som alla hundraser, att en Whippet måste få vara lös och få springa då och då för att må bra är en myt. Men den hänger gärna med oavsett hur lång rundan är. En Whippet river inte väggarna om de har några lugna dagar i soffan, inne är de oftast väldigt lata hundar och gör inte mycket väsen av sig.

Du har aldrig tråkigt med en Whippet, man brukar säga för att man ska kunna äga en Whippet måste man själv ha lite humor då detta är riktiga clowner som älskar att göra sig till. Detta är en hund som aldrig lämnar din sida.

Pälsvård är minimal, jag själv har nästan aldrig borstat min hund då de inte har så mycket päls.

Sjukdomar är inte så vanligt hos rasen då Whippet är en allmänt frisk ras, dock är skador vanligt då hundarna springer i väldigt hög fart och kan lätt t.ex. springa in i saker, men detta gör inte hunden ömtålig! Whippets är faktiskt väldigt tåliga hundar.

Storleken hos rasen varierar en hel del, allt från 38cm i manken till 54cm.  🙂

Cairnterrier, rasgrupp 3

Jag är uppvuxen med cairnterrier och när mitt vuxna jag nyligen stötte på en cairn för omplacering så var det inte så svårt att ta sig an honom. 

Cairnterriern är en mycket aktiv och glad kompis i lagom format, alltid pigg och hänger glatt med på det som hittas på, kräver mycket motion och passar den som vill leva ett ganska aktivt liv, men med det sagt så kan jag också säga att cairnen gärna ligger i och sover hela dagen också.  Cairn är överlag en modig och robust hund, samt en frisk ras. 

Stort plus att den inte fäller, trimmas 2-4 gånger på år beroende på om man vill ställa ut eller inte.

För mig som är hästmänniska är det en perfekt hund att ha med i stallet, och en perfekt träningskompis, lagom stor och orkar mycket utan att vara "för på",

Som alla terriers så är även den här ganska självständig och lite envis och kräver då envisthet tillbaka, upplever det dock inte lika mycket som på tex lakelandterriern vi hade, och som den jakthunden den är i grunden så finns det tendenser till att vilja jaga katter och övriga smådjur om chansen ges.

Så, perfekt hund till den lite mer aktiva familjen (absolut ingen renodlad soffhund) eller till någon som är ute och hittar på saker och vill ha en mindre hund.

Passar bra både till agility och spår, lydnad kanske inte är det optimala pga av mycket egen vilja.

Vi har ju ingen aussie i tråden!

Alltså: Australian Shepherd.

Detta är min första hund, och det är värt att påpekas. Min åsikt om rasen är mycket format av min individ till hund, men jag har träffat många representanter och ska ändå göra ett försök.

Det är inte jättemånga jag rekommenderar aussien till faktiskt. Jag hade INTE rekomenderat den till mig själv för två år sedan. 

Jag rekomenderar aussien till dig som har tidigare hunderfarenhet och är villig att jobba med hunden regelbundet. Du bör också förstå vad det innebär att ha en hund med mycket attityd och vilja. 

Jag har träffat många riktigt trevliga aussies, men också de med rädslor och några riktigt sönderstressade individer som aldrig tycks kunna slappna av. Som aussieägare måste du ligga ett steg före - annars gör hunden det åt dig.

Vet inte om det här räknas som en gammal tråd(??) eller om det är okej att jag skriver lite.

En till Shetland Sheepdog.

Skulle tänka mig att vi har en relativt annorlunda Sheltie efter det som jag har hört. Jag skulle nog rekommendera Shelties till de som vill ha en hund som är lättlärd och gillar att vara nära.

Vår Sheltie gillar att hålla koll. Han säger till när  katten ska ut, in eller få mat. Det kan både vara så att katten vill det men det har hänt att han har gått och väckt katten för att säga att han borde äta (vilket jag tycker är väldigt gulligt eftersom katten inte bryr sig om hunden). Han tycker om när flocken är samlad vilket inte är så förvånande p.g.a. att det är en vallhund.

De är otroligt roliga att promenera/springa med eftersom att de anpassar deras hastighet efter personen/personerna som går med hunden. Han kan både gå väldigt sakta och springa och försöka valla skotrar utan att bli andfådd.

Han gillar inte att träna eller leka en längre tid men under tiden som han har lust är han otroligt duktig. Han hoppar ALDRIG om det inte är agility som gäller d.v.s. att han inte hoppar in i bilen eller upp i soffan eller sängen. Vilket jag tycker är bra. Han gillar att få godis när han har varit duktig men är ganska kräsen. Han äter t.e.x. inte frukt och grönsaker men han gillar när det är mycket fett eller socker.

Jag skulle faktiskt tipsa om att köpa dem från seriösa uppfödare som har utställning som "mål" i sin uppfödning. Det är som jag har förstått det (kan förstått fel) inte många gånger som man säger det om utställning eftersom många "rasstandarder" har förstört vissa hundraser.

Jag antar att man förstår det med seriösa uppfödare. Vi köpte en Sheltie med utställningsanlag och vi tycker att han är mycket finare än de andra som vi har träffat och jag skulle inte säga att det är för att han är vår. De som vi har träffat har varit ganska små och vår Sheltie har haft dubbelt så mycket päls. Det gör att de andra har sett väldigt ynkliga ut.

Man ska vara bestämd som man ska vara med alla andra hundar (det kommer man nog aldrig undan). Men de börjar inte vara jobbiga om det skulle vara så att du skulle råka låta de bestämma vilken väg man ska ta när man går (men jag skulle inte rekommendera det).

Pälsvården är absolut inget problem eftersom det krävs väldigt lite men det kan fastna kvistar, blad, och snö relativt lätt och det kan ibland bli nödvändigt att klippa pälsen runt trampdynorna och tassarna så att de ej får raggsockor eller sporrar (speciellt på vintern så att det fastnar mindre snö eftersom snö som har fastnat stör hunden otroligt mycket), på benen (har glömt vad det kallas när håret på benen har blivit för långt), och svansen en aning när den börjar att nå marken skulle jag säga.

Enligt mig har de en fantastisk mentalitet men skulle inte skaffa igen eftersom jag skulle vilja "testa" en större hund med mindre päls.

Det här blev väldigt långt men jag glömde säkert vissa saker också.

Tycker denna tråden är jätterolig och tycker den är värd att puttas upp!

Jaa!! Putt Putt!

Kommer definitivt skriva närjag fått hem min lille!

Superbra tråd

#48 Vem skall du ha hem? 😃

#50 Ska ha hem en Bichon Havanais hane i slutet på November 😃

#51 Vad roligt! grattis!

#52 Ja otroligt, tack så mycket!

Schapendoes

Jag kan rekommendera denna rasen till dem som vill ha en aktiv familjehund eller en tränings/tävlings-kompis. Visst finns det kanske vissa schappar som klarar ett lugnare liv, men de flesta gör det inte. Deras ögon bara lyser av glädje när de får arbeta! Passar utmärkt till någons som vill testa på lite alla möjliga hundsporter. 

Tänkte förklara lite hur min tjej är. Hon är en mattegris utan dess like och fruktansvärt förig, samtidigt som hon utan kan problem kan jobba självständigt. Har hon gett sig an på att klara något så ger hon inte  upp, oavsett om det är att följa ett spår eller själva kyckling från köksbänken. Det har aldrig någonsin hänt att hon har tröttnat på att träna,. Jag kan gå på kurs med henne i 1,5 timme och ha en lika träningssugen hund efteråt. Hon har ett stort förmålsintresse och kampar gärna med allt som går att kampa med. Hon har väldigt dålig självbevarelsedrift, det är inte mycket hon är rädd för. Hon är väldigt reaktiv, både på gott och ont. Jag har lagt en hel del tid på passivitetsträning, och hon kan faktiskt ta det lugnt länge nästan överallt.  Allt som allt är hon till stor del lik de brukshundar jag har träffat.

Nu är inte alla som hon.  Har träffat schappar som bara kräver en bråkdel av den aktiveringen som hon för.

Man ska inte vara rädd för smuts och skit om man skaffar en schappe, det är inte lite smuts deras päls drar in. Annars är inte oälsen så jobbig.  Dessutom bör man ha någon form av humor, annars lär man lite komplett galen.  De har ofta väldigt mycket påhitt för sig, många sådana som inte alltid uppskattas av alla. 

Jag trodde jag skrivit  i den här tråden redan men tydligen inte! Så här kommer ännu ett inlägg om storpudeln. 

Storpudeln skulle jag kunna rekommendera till de som vill ha en sportig sällskapshund. Min erfarenhet är att de är aktiva hundar med mycket energi som de behöver ge utlopp för, min skulle inte alls vara nöjd med vanliga promenader varje dag. Kan man däremot variera det med att jogga, cykla, åka skidor, vandra på fjället… Ja då har man en betydligt nöjdare hund. Viktigast är, som tidigare nämnts, att storpudeln får vara med. De tycker oftast inte om att vara ensamma.

Som träningshund passar pudeln också ypperligt. Storpudlarna har visat framtassarna främst i lydnad och rallylydnad, men de tävlas också i agility och bruks. Storpudlarna tycker oftast det är väldigt kul att jobba och de är väldigt lättlärda, men det man får tänka på är att de lätt blir uttråkade av att göra samma sak flera gånger. Som förare får man vara rätt påhittig och jobba med att variera sina belöningar. Jag tränar och tävlar med min i rally, lydnad och bruksspår. 

Som någon tidigare nämnt är storpudlarna riktiga clowner, oftast långt upp i åldrarna ;) Som ägare av en storpudel måste man nästan skratta åt sin pudels tokigheter, för det är en del av rasens charm att de är studsiga och flamsiga. 

Med storpudeln tillkommer såklart en del pälsvård. Även om man vill hålla sin Pudel helt kortklippt så krävs det att man klipper ner den regelbundet (åtminstone varannan månad) och klipper nos och tassar varannan vecka om man vill hålla det kort. Vill man dessutom ha lite längd på pälsen tillkommer borstning, regelbundna bad och föning efter varje bad. Men den stora fördelen är ju att de i stället inte fäller någon päls!

Storpudeln är en relativt frisk ras som ofta når en hög ålder. HD förekommer, som hos de flesta lite större hundraser. Överlag brukar storpudlarna ha en trevlig mentalitet och vara rätt okomplicerade i vardagen. 

Jag har min första storpudel nu och det är långt ifrån den sista. Älskar rasen :)

#54, Ursäkta för OT, men så fruktansvärt söt hon är! 😍

Puttar upp tråden lite….🐶

Kul tråd! Skulle vara kul att fortsätta på denna! Alaskan malamute : Rekommenderar denna ras till någon som vill ut på långa promenader i våt och torrt! Denna ras vill ut i alla väder! Tycker man ska hålla på med drag då denna ras behöver få jobba. Detta är inte en första hund då den är mkt envis och matte/husse behöver mkt tålamod. Brukar säga den som är envisast vinner! Hunden behöver sova ute! Inte någon hund i en lägenhet om man inte vill lyssna på flås hela nätterna . På sommaren blir hunden lätt överhettad och ska ej tränas utan promenader får bli senare på kvällen när solen gått ner. Annars är det en lugn ras inne som älskar allt å alla! Älskar barn och valpar! Ingen vakt i hunden utan välkomnar inbrottstjuven! Älskar man naturen är denna ras perfekt. Är också lätt lärd. Så länge man har mat gör malamuten vad som! :)

Norsk Lundehund Denna ras rekommenderar jag varmt till de som söker en gosig och lojal turkamrat. Lättsamma och inte särskilt krävande hundar men mår bra ifall de har en uppgift att göra. Viltspår är en aktivitet som passar många lundehundar bra, då de för länge sedan var en jakthund. Nu springer nästan inga lundehundar efter vilt men att eftersökta och sedan hitta klöven är en riktigt bra berikning för lundehunden. Tränar du den som valp kan den vara lös på gården utan att sticka iväg. De larmar när främlingar kommer på besök (eller bekanta) viker de inte av byts skall ut mot svansvift. En del personer aktiverar lundehundar med Agility och rallylydnad, men satsar du högt är inte lundehunden att rekommendera, då de gör det de tjänar mest på för stunden. Vissa dagar vill de, andra dagar inte. Men vandrar du i skog och mark, fjäll och ängar- ja, då är lundehunden en trogen vän som aldrig släpper dig ur sikte. Den springer bredvid dig lös och kan under turens gång dutta till din vad eller hand för att säga, hej! Här är jag! En liten kamrat som sedan kryper under ditt täcke under natten för att ligga nära nära. Lundehundar trivs bra i flock och har nästan aldrig emot att ha en eller flera hundkompisar oavsett kön. Språksäkra, sociala och oerhört flockkära. De är inga enmanshundar däremot är de flockhundar. De vet mycket väl vilka som tillhör flocken, men har inget emot att utöka flocken. Denna ras är väldigt speciell utseendemässigt och personlighetsmässigt. Denna hund är en hund som måste upplevas!

Perro de agua espanol.

Jag rekommenderar denna ras till aktiva personer/familjer som vill ha en följsam hund som hänger med på alla aktiviteter man planerar. Till någon som vill ha en trogen vän som älskar sin husse/matte & gärna vilar huvudet i din famn, en lurvig kompis  som larmar  med några skarpa skall när okänt folk går i närheten av huset.

En hund som vill ha aktiveras både fysiskt & mentalt, det är smarta & väldigt lättlärda hundar. Perfekt för er som har ett brett intresseområde i hundsporten & vill testa lite allt möjligt med eran hund, för denna ras är väldigt månsidig & används i massor med olika hundsporter & arbetsområden, allt från vallning, agility, spår, apportering, vattenarbete, freestyle, rallylydnad.

En ras som inte fäller päls & inte kräver speciellt mycket pälsvård, ni kan välja emellan att hålla eran hund långhårig, mellanhårig eller korthårig, ni gör helt som ni vill & vill ni hålla eran vovve korthårig så är det bara att ta fram trimmaskinen & trimma ner eran hund 1-3 ggr om året. Men ni behöver aldrig tänka på borstningen, eftersom att rasen inte ska borstas. Det är många allergiker som tål rasen (men givetvis är det individuellt).

Rasen må ha ett gulligt yttre, men det är  mer än bara ett gullig yttre, det är ingen "sällskaps-ras", utan man bör ha i åtanke att rasen kräver aktivering & är avlad för att få arbeta.  ( OBS!- Glöm ej att alla raser behöver aktivering oavsett storlek, ursprung, grupp m.m.).

Putt! :)

Saluki En ras för den som vill ha en katt i hundformat. En påhittig, självständig, värmeälskande jaktidiot. En hund som kräver mycket fysisk motion för att vara lycklig och som passar bättre med de människor som vill samarbeta än de människor som bara vill dela ut order och kommandon.

Hej!!! Jag är en tjej på 13 höstar som bor i varberg , jag är allergisk mot pälsdjur och undrar om ni vet nån bra hyr hund som jag skulle kunna testa?

Vad har detta med tråden att göra? Gör en egen tråd istället. #63

Flatcoated Retriever - Flatte

Jag rekommenderar flatten till en person eller familj med mycket humor.  Fungerar utmärkt med barn även fast deras hysteriska svansviftande ibland kan välta omkull de små barnen.  Passar som första hund!

Flatten är ingen sällskapshund  i den bemärkelsen att den mår bra av halvlånga promenader och mys. Missförstå mig inte, de älskar mys och vill vara nära hela tiden så pass att man snubblar på dem överallt i huset. Men de måste få jobba och de är otroligt samarbetsvilliga hundar. Nästan alla aktiviteter passar flatten men apport, sök, spår och lydnad är nog största favoriterna. 

Flatten är lite av en clown. Det är mycket hyss på gång och de har lätt att underhålla sig själva. Så med ordentliga mentala aktiviteter någon/några gånger i veckan så blir de någorlunda hanterbara haha! 

Skämtåsido - som ägare bör man i alla fall ha humor. Vara konsekvent men de regler som gäller och träna passivitet redan från början. De älskar människor och hundar så mycket att de inte vet var de ska ta vägen. Världens bästa ras - men se till att ha leksaker lite överallt i huset. För en glad flatte älskar att bära saker i munnen och tar gärna första bästa. Finns det en leksak nära så slipper man att skor försvinner eller strumpor och liknande!

Tycker detta är en lite småskojsig tråd! Puttar upp den om det är ok.

Akita

Finns säkert folk här i forumet som kan ge en betydligt bättre och mer accurate bild på rasen men då den inte fanns i tråden ännu så gör jag ett försök!

Känns bäst igen på sin tydliga pannfåra, björnliknande ansikte och sin ståtliga kropp. En väldigt lojal, tyst och kraftigt byggd enmanshund från Grupp 5 som, trots sin storlek, inte kräver att man är en övermänniska när det kommer till aktivering och motion för att den ska trivas. Älskar promenader (gärna i skogen) och att nosa men är reserverad mot majoriteten av alla främlingar som den stöter på; i vissa individer förekommer även rent utav rädsla. Det är en ras som överhettas väldigt lätt under sommaren p.g.a. sin dubbelpäls.
Inte det bästa valet som första hund då rasen har sina egenheter och kan vara känslig för kroppsspråk och signaler etc. HD-problem och autoimmuna sjukdomar förekommer.

Akitan har använts som jakthund men just den hunden jag hade reagerade inte ens när diverse vilt sprang förbi vid skogsstigar så jah, jaktinstinkten kan variera även fast min hund gärna nosade upp t.ex. en utekatt en gång.
Som vakthund är akitan relativt effektiv då den skäller till om någon exempelvis går i korridoren – den kan även försöka "skydda" sin ägare genom att ställa sig mellan sin husse/matte och främlingen och den släpper ofta inte gardet förrän ägaren gjort det tydligt att främlingen är ofarlig.
En klok och självsäker hund som inte innehar en särskilt stor "will to please" utan gör mer det den har lust med – undantaget är om akitan vet att det finns en belöning att få vid andra änden! Nog förstår den ditt kommando men den skiter blankt i att ge respons om den inte själv vill. ;)

Akitan kan, tyvärr, uppfattas av många andra mer osäkra hundar som hotfull p.g.a. dess framåtlutande öron och krullsvans. Könsaggression förekommer även fast vissa individer (t.ex. min förra hund) är mer nyfikna än dominanta vid hundmöten; observera dock att akitan har använts som kamphund i tiden. Har läst att akitor dessutom ofta är mataggressiva så det är bäst att dom inte äter på samma ställen som ett annat husdjur då jag hört om fall där akitan plötsligt dödat en valp för att den försökte sno mat… Helst är det nog bäst att den får vara ensam i husdjursfronten.

Min hund var extremt lättmotiverad med all sorts mat (så långt ifrån kräsen du kan komma!) och klättrade inte på väggarna om man inte alltid hade möjlighet att aktivera vovven tillräckligt. Akitan är lugn som en filbunke inomhus och flyttar sig gärna från rum till rum för att se över vad flocken gör, liksom vakta den; är dock inte, av min erfarenhet, en hund som har något stort kelbehov. Är annars en extremt tyst hund som knappt skäller överhuvudtaget (förutom vid vaktandet) – inte ens på hundmöten! Klarar bra att vara ensam utan att totaldemolera huset, men kan hitta på bus om den inte fått sina behov sedda.

Akitan är, från mina erfarenheter, en väldigt tugg-glad ras som gärna bär saker i munnen och den använder sin mun för att kommunicera med dig genom att t.ex. nafsa eller dra på byxben och tröjärmar när den vill ut. Det är även en hund som verkar välja "favoritperson" samt ser till att om du inte är lämplig som ledare så tar vovven över kommandot – så se till att vara konsekvent och tydlig, men kör inte järnhand för då lär akitan anse dig som olämplig…

Akitan är en hund som man inte skaffar bara på grund av utseendet – den må vara en fröjd för ögat men den är så mycket mer. Den har sitt speciella sätt och  även fast den kan ses som en väldigt behaglig hund (tyst, lugn, lojal, främlingsavvaktande) så kräver den en hundvan ägare som förstår sig på den och dess "japanska sätt att vara".

Engelsk bulldog!! Detta är en underbar ras, men som skiljer sig otroligt mycket mellan individerna!! Dem har en charm man bara kan förstå när man har träffat en och varit ett tag med den.. Det finns en lite sportigare variant men dem allra flesta är tunga och helt ärligt alldeles för mycket överviktiga!! Det är en kraftfull hund som ska ha mycket muskulatur,därmed inte sagt att fettet som står ut en decimeter från revbenen är muskler!! "min" engelska bulldog klarar lätt av en promenad på två timmar, och då även träna och leka under hela promenaden! Men tänk på att nästan alla har problem med andningen så att under sommaren är det mer uppskattat med promenader på morgonen och kvällen!! Dem kan vara ganska reserverade mot främlingar men familjen och dem som de känner väl gör dem allt för! Har aldrig träffat en hund som den engelska bulldogen som när det var tänkt att man skulle "Spåra" (aka leta godis i skogen ;)) Lägger sig på rygg och ålar genom hela skogen medans han nöjd grymtar och gormar, för att sedan lägga sig i blåbärsriset och sova 😴.. För att äga denna ras måste man ha MYCKET humor och inte kräva elit lydnad på sin hund, därmed inte sagt att dem inte går att träna, men man måste låta så överdrivet fabulöst mirakulöst glad och positiv för att dem dem ska göra något ;) vilket man "ska" med alla hundar egentligen!! Men dem går absolut att träna med!! Tänk på att det är fryslortar som gärna vill ha täcke på vintern, helst vara så mycket som möjligt med familjen och när det är kallt, ligga med huvudet på kudden och kroppen under täcket, självklart ska det vara kroppskontakt med familjen!! Tänk på att detta inte är en hälsosam ras och att den är mycket hårt avlad för utseende!!

Kerry Blue Terrier

Jag rekommenderar denna rasen till någon med hundvana som på ett bra sätt kan visa hunden vem som bestämmer och samtidigt ha en stor portion humor. Kerryn är en skarp ras som föredrar människor framför andra hundar, de kan ha svårt att umgås med andra hundar som blir för på. De användes till att vakta gårdarna på Irland, jaga grävling och råttor. Då rasen är förhållandevis liten så finns detta kvar mycket i dem.

De har en mjuk och fällfri päls som klipps med sax, då de saknar underull så behöver ha täcke när det regnar eller är kallt. Då det är en numerärt liten ras så har de inga specifika rasbundna sjukdomar, dock är de hårt drabbade av skotträdsla och det är nästan omöjligt att hitta en valp utan detta. Min Kerry är nu 9 år gammal och vi har testat på det mesta i hundsporter, de passar till det mesta om man är bered att arbeta hårt för att motivera dem. De ger inget gratis utan tröttnar om man inte varierar träningen.

Borderterrier

Jag rekommenderar den här rasen till alla som vill ha ett glatt lyckopiller som  är med på allt och älskar alla. Borderterrier är terrier light de är inte skarpa i sitt sätt som en del terrier kan vara, de älskar människor och andra hundar. Då de användes vid jakt med andra hundar så avlade man bara på hundar som var trevliga och inte ställde till bråk och detta sitter fortfarande kvar till stor del hos rasen.

Min border är 1,5 år nu och han är den trevligaste hunden jag träffat, lugn inne och vill alltid vara nära men ute är det full fart hela tiden och han är med på allt. Vi kör en hel del lydnad och agility och han bara älskar det, speciellt agilityn där man får springa och skälla så mycket man vill. De har en benägenhet att kunna skälla men om man är noga att inte acceptera det när de är unga så är det inga problem.

Sorry OT 

70 Wow vad fin han har blivit, härligt o se en med snygg kropp 😍 Ser tyvärr ofta midjelösa boderterrier 🤫

Trevlig tråd tycker det är härligt med så många fina raser  och denna tråd kommer säkert underlätta ras-letandet en del  👍

#71 Åh tack vad snällt av dig. Jo är så vanligt med lite midjelösa borderterrier 😉

Australian Shepherd

Jag rekommenderar den här rasen till de människor som vill ha hundträning som en stor del av livet. Jag rekommenderar rasen till dig som har mycket tid att ägna till din hund, inte för att du måste, utan för att du vill. Det är en härlig, intelligent ras med mycket motor som behöver få utlopp för all sin energi, vilket betyder att du som ägare gärna utmanar både dig själv och hunden. Du ska ha ett stort mått med tålamod och humor, speciellt under valp- och unghundsfasen, då många Aussien kan vara riktiga slynglar.

Aussien är en vall-, vakt- och brukshund vilket gör att den passar ypperligt för den tävlingsintresserade. De är stora charmörer med mycket personlighet och ibland ett rejält mått av egen vilja och imponerande förmåga att hitta på hyss om de inte får jobba bort en del av sitt stora förråd med energi. Hyss kommer de dock lätt undan med - ingen kan låta bli att smälta när en Aussie tittar på en med stora valpögon och bakåtstrukna öron. De vill inget mer än att jobba med sina ägare, oavsett väder, för att sedan krypa ner och gosa i soffan eller sängen. 

Även om Aussien är en generellt sett väldigt lättränad och förig hund så besitter den en hel del skärpa. Detta måste man vara beredd på i träningen, och socialisering är väldigt viktigt för att se till att ens Aussie blir så pass språksäker som möjligt. En skarp hund med egna åsikter om saker och ting som inte kan kommunicera är ett scenario som bäddat för problem och bråk med andra hundar. En språksäker Aussie behöver dock sällan göra mer än snegla på en annan hund för att den ska förstå vinken.

En Aussie är så mycket mer än sin snygga exteriör och vackra färger, och du som jag rekommenderar rasen till förstår detta mycket väl. Du förstår att arbetsmeriter väger tyngre än utställningsmeriter, och är väl införstådd i vikten av att göra de rekommenderade testerna. Du vill göra det bästa för att bidra till rasens framtid och tack vare det vill du gärna lägga ner mycket tid och energi på att hitta just de linjer som passar.

Har vänta på Kelpie ett tag.. inga som vill dela med sig? 😎

Wellcraft skrev bra om pinscher så detta är mina personliga tillägg: underskatta aldrig pinschern kapacitet inom något område! Jag har aldrig erfarit någon mer sammansatt och individuell ras. Den mest reserverade och samtidigt extremt tillgiven. Social ordningspolis och samtidigt frifräsande radikal. Självgod och fisförnäm aristokrat å ena sidan, stenhårt arbetande skogsdjävul å andra. Världsklass i signalkänslighet eller totalt ointresse av samspel m m m m. Pinschern förmår att utmana min självsäkerhet och avkräver sin förare konstant närvaro, inte minst stora portioner ödmjukhet. En ras som inte fullt ut har bestämt sig för att vara människan till lags. Det blir inte häftigare…

#75 Haha.. Även du summerade rasen bra!
Det året jag hade pinscher lärde jag mig som mest på så kort tid.

Det var ett tag sedan jag skrev inlägget, rasen har utvecklats mycket på två år och jag upplever de "nya" pinschrarna som lite mjukare och absolut mindre självständiga. Sedan varierar det självklart, faktum kvarstår att det är en otroligt fantastisk ras.

Riktigt fin hund, vilken kennel kommer den ifrån? :)

Ja, aveln verkar ha målet att tona ned pinscherns höga jakt- och vaktförmågor och göra rasen mer gångbar för fler, vilket jag tycker är tjänstefel. I Sverige har rasen förlorat sin tillhörighet inom bruksgruppen. Min kompis kommer från Jumping all Over, en kennel som är vilande f t, och han är en genuin pinscher vars drag jag underhållit genom träning och frikostigt med frihet. Han har används lite i avel just för sina starka ur-egenskaper så förhoppningsvis har uppfödningsfolk börjat tänka om…

Rasgrupp: 5

Spetsar och raser av urhundstyp Svenska Polarhundklubben SPHK (http://sphk.se/)

Ras: Siberian husky

Fem ord som beskriver rasen: Uthållig, arbetande, energisk, egensinnig och självständig.

Rasen används inom: Drag
Kanske är den mest känd för sina prestationer på snö men det går även att använda rasen inom drag på barmark.

Är detta en ras för mig?

Rasen SH är kanske mest känd för sitt utseende. De har även satt sina tassar i Hollywood genom filmer som Snowdogs, Iron Will och Eight Below. Dock är rasen långt ifrån endast en bildskön ''varglik'' dröm, det är en hårt arbetande draghund av urhundstyp och som ställer många krav på dig som hundägare.

Rasen är relativt oförändrad sedan den ''kom till''. Dom ylar gärna, skäller väldigt sällan men det förekommer. Det är en ras med stark flockkänsla och behovet av att få vara en del av en flock samt få vistas med den. Dom är kända för att näst intill aldrig kunna lämnas ensamma utan att du måste byta ut inredning och möbler. Detta trots ensamhetsträning. Rasen trivs allra bäst och bör i de bästa av världar få bo utomhus i hundgård med artsfränder.

SH har mycket högt jaktlust och går mycket sällan ihop med smådjur. De drar snabbt efter vilt och iväg på egen hand, med sin självständighet så är det rekommenderat att inte släppa sin SH lös. De har inga problem att hitta på egna påhitt och komma på egna idéer. De är väldigt självcentrerade och tycker alltid att de vet bäst själva. Det är dock en ras med mycket humor och glimten i ögat. Men detta innebär också att respekt förtjänas, den kommer inte gratis för att du håller i kopplet.

Draget är huvudsakliga syftet hos rasen och detta finns djupt rotat inom dem. Dragviljan och arbetslusten ska finnas naturligt. De går på distanser allt från sprint till långdistans. Men kanske är rasen mest känd för och mest präglad inom längre distanser. Trots allt är de avlade för detta och inte sprint. Men visst finns det kända och framgångsrika linjer inom sprintdistanser även hos SH.

Många läser på snabbt om rasen och tänker att de vill ha en hund som orkar mycket och är aktiv och då ''måste'' man ha en SH. Det finns en uppsjö av rasen som orkar mycket och som är väldigt aktiva. Man måste väga vad som är viktigt gällande egenskaper och vad man egentligen söker och kan erbjuda hunden. SH är som sagt en hårt arbetande draghund av urhundstyp. De nöjer sig inte med promenader då och då utan kräver att få arbeta några dagar i veckan i främst drag för att må bra. 

''Negativa sidor'' med rasen

Förutom att deras skönsång inte alltid uppskattas av grannar och att de mycket sällan nästan intill aldrig går att ha lösa trots träning från grunden så är det en ras med låg will to please. De arbetar ju inte med sin människa på samma vis som ex bruks och vallhundar. Ögonkontakt ges inte då hundarna skall dra framåt dvs ''ifrån'' sin ägare. 

De kan vara svåra att motivera till annat och är inte alltid intresserade av att lära sig saker om de själva inte anser att det är nödvändigt. Det är en smart ras som väljer mycket själv. Vill man inte att ens liv ska kretsa kring drag så bör man inte heller välja en SH. Man kan dra med alla raser och det finns inget som säger att en aktiv person behöver en SH.

Vill du veta mer?

Vi med rasen finns runt om i landet, från Skåne till Kiruna. I alla möjliga former. Allt från stora spann till de som hobbydrar med 1-2 stycken. Vill du ha kontakt så kan jag alltid förmedla om jag själv inte är lämplig, dvs inte bor i din närhet eller kan svara på dina frågor. Jag har också en blogg som ni är välkomna att bevaka. Den heter Snowdogs.blogg.se. Uppdaterar i mån av tid och ork.

Puttar upp denna underbara tråd!😍

Skriver en ganska kort pga att det redan finns ett strålande svar om bearded collies och för att jag inte orkar skriva så långt just nu, hehe. Jag rekommenderar min ras till den som gillar att arbeta med sin hund men inte har som mål att den ska bli lydnadschampion (i alla fall inte utan en del arbete), en som gärna tränar med sin hund men gör det först och främst för skojs skull skulle tycka om en Bearded Collie. Oavsett hur träningen går har en kul med en beardis. De har massvis med humor är små clowner som gärna följer med på det mesta - oavsett om det handlar om skogspromenader eller en ny hundsport. Gillar du pälsvård och att borsta din hund är beardisen super (enligt mig), speciellt yngre hundar behöver borstas en del för att förebygga tovor. Gillar du inte pälsvård kan du klippa ned din beardis till en praktiskt sportfrilla som inte kräver så mycket vård och som dessutom inte drar in massa pinnar och barr, jag förundras över hur mycket "skräp" som följer med min unghund in efter promenaderna. Jag tycker det är synd när folk väljer bort beardisen pga pälsen, det är en så härlig hund "i övrigt". Den som gillar långa skogspromenader med hunden lös blir definitivt nöjd med en beardis, de är mycket lätta att ha lösa även om de ibland funderar på om det är värt att komma när matte ropar - eller om det är roligare att fortsätta springa i cirklar. Jagar gör de sällan, min hund råkade av misstag stöta upp en hare som han började springa efter, men han tappade bort sig i jakten efter bara några sekunder och kom till mig och började rulla sig i blåbärsriset istället. Beardisbonus 1: De älskar varenda levande varelse och det finns väldigt lite aggressivitet i dem. Beardisbonus 2: De är fruktansvärt gulliga. Jag försöker bifoga en bild på min skrutt i höstas, håller tummarna för att den kommer med i inlägget. Det blev lite längre än jag planerade…

#80 men gud vad stor han blivit :O

Rekommendera en hundras?

Då måste ju första frågan bli

Vad ska du ha jycken till.

För ngn som jagar, och vill ha en rovdjurskarp eftersökshund och apportör sångn av de tyska vorstehe hundarna. (münster o vorshter)

Men ska ngn ha en sällskapshund, bor i stan så finns det ju en rad hundar som är framavlade till just detta.

Men att skaffa en BC för de är så söta och sedan bara gå ngn promenad och lite agility en gång i veckan är i mina ögon snudd på djurplågeri.

De flesta hundar som är framavlade för att jobba måste få jobba, det har de ju inprogrammerade.

Kan bara hålla med Janval.

Se bara hur man lyckats avla sönder fina bruks o jaktraser.

Den som en gång sett en irländsk setter under ripjakt i de svenska fjällen glömmer det inte. Bara att tacka vår Herre att de engelska settrarna aldrig fått samma popularitet.

Man borde istället stenhårt se till att alla bruks o jaktraser först får ett championat i jakt eller bruksprov, innan man får lösa ut ett från utställningshallen.

#80 Eller hur! De flesta som träffat honom som liten valp och sedan träffar honom nu när han är lite (eller mycket?) större säger samma sak. För mig känns han konstigt nog inte så stor, trots att han hunnit växa om varenda hund i vår bekantskapskrets…

Gammal tråd, jag vet… men kan man skriva ändå??:/ FINSK LAPPHUND rekommenderar jag till de som vill ha en aktiv familjehund som gärna hänger med på det mesta! Lite pälsskötsel får man räkna med då och då. Det är bra på allt från viltspår till agility. Lättlärda och vill delta i familjelivet. Inte aggressIca eller nervösa av sig:) Gillar allt och alla men bara med rätt träning. Man ska inte vara för hård i träningen men ändå visa tydligt vem det är som bestämmer. Kan vara lite skällig av sig men det går att träna bort;P För övrigt är det en underbar ras!

Puff puff!

Chinese Crested Dog (den nakna variationen) ———————————————————————— Chinese crested dog, eller nakenfisar som dom oxå kan kallas är en mindre hund som ofta är sällskapshund. Dom kan också användas till Agility vilket dom är grymma på. Många tycker att en chinese crested är som 3 powder puffs och med det menas att dom har energi som bara den. Trickträning är enligt mig lite svårt då denna energi måste tas ut fysiskt men det är inte omöjligt. En underbar kelig ras med mycket energi om gärna myser 24/7 men också leker. Man får vänta sig lite hudvård och även solkräm på sommarn kan behövas då dom lätt bränner sig. Men en solbruna får dom oxå lätt, vilket är hur gulligt som helst, dom har också tyvärr lätt att blir tandlösa, och råkar ut för tandlöshet, och tappar lätt tänder. Trots namnet så är dom inte helt nakna utan har bl.a hår på huvudet, tassarn, svansen och ibland också halsen. Och lite fjun på kroppen såklart. Denna hundras funkar i dom flesta bostäder (hus, lägenhet, landet m.m). Dock så har dom tendens att bli enmanshund och gärna vara med, typ hela tiden, annars bara vänta på att du kommer tillbaka. Har också läst att nakenhunden är den enda hundrasen som faktiskt svettas (som har svettkörtlar). Denna ras älskar att pussas, gärna så ofta som möjligt, så man får tåla lite saliv =). På vintern bör man köpa kläder till hunden så den slipper frysa. - Denna ras passar för: ——————————— Denna ras passar för dom flesta människor, gamla som unga. Dom flesta miljöer. Någon som har tid att mysa och leka och inte är ifrån den så mycket. Bild: Dolly, ca 3-4 år.

Putt

Berner Sennen

BERNER SENNEN

Jag skulle rekommendera min ras till den som inte har jättehöga ambitioner att tävla i något. Såklart kan de nog lyckas i vissa grenar, men de är vanligtvis stora och ganska tröga, så dina ambitioner kan gå tilll spillo. Provade på agility med min, men han vägrade att hoppa över hinder så länge jag inte hoppade med honom, hahah. Fanns det en köttbulle på andra sidan hundret gick han lugnt runt hindret.

Har man däremot inga tävlingsambitioner är det för många en drömhund! Väldigt okomplicerad mentalt. De hänger med på allt, ligger lugnt bredvid och spanar in allt som händer. Min Bosse var rädd för lite allt möjligt, hästar, vissa staket, att vara ensam hemma, att gå i skogen på kvällen, osv. Men han var det inte på ett jobbigt sätt, utan han mer kollade på en som att man var den största svikaren i världen om man började gå in i en mörk skog eller om han lämnade honom ensam i huset på kvällen. Jag tror också med 100% säkerhet att han skämdes för mig när jag betedde mig konstigt. Han höjer ena ögonbrynet och kollade på någon annan i rummet som att han sa "Måste jag bo med henne?". 

Det negativa nu då. De lider av vääldigt mycket ledsjukdomar pga sin tyngd. De ska helst inte gå i trappor det första året och de brukar bara bli ca 8 år. Min hund blev 8, då vi till slut var tvungna att avliva honom pga hans leder blivit så dåliga. Och då kändes han GAMMAL. Han hade blivit väldigt trött och hängig och det fanns lixom inte så mycket liv kvar i honom.

Motionsmässigt kräver de inte jättemycket, men gillar att promenera. Och MAT. Wow vad de gillar mat. Vill du lära en Berner tricks så krävs det att du har något att muta dem med, för "vad är annars poängen?". De är inte jättesmidiga pga sin tyngd heller, så tricksen behöver involvera alla fyra på marken. Det som är tacksamt är att de är lugna och lyssnar in, vilket gör att de lär sig relativt snabbt. 

All in all, så är det är väääldigt trogen kompis som gärna hänger med dig i soffan och på utflykter. De kommer aldrig dra iväg från dig, utan alltid vara nära. Bosse rymde hemifrån en gång, men kom sedan tillbaka efter att ha gått den ordinarie promenadstreckan. Han tyckte väl att han kunde göra det bättre själv, hahah.