Jag har bott på internat på skola. Där hade vi ca 20-30 hundar av alla olika raser at all times, från Chihuahua till amstaff till vinthund till schäfer till vit herdehund till border collie etc - som bodde på 10 kvadratmeter stora elevrum. Alla klarade det finfint och mådde super. Välj ras utifrån vad du vill ha, aktivering ska ändå ske utomhus, lägenhet eller hus spelar mindre roll! 

Det som kan vara är om du önskar en hund med mindre vakt, för att slippa jobba så hårt med det i en lyhörd lägenhet, till exempel. Det skulle väl vara en anledning att inte välja en ras pga att man bor i lägenhet, men i övrigt… Nä.

Varför skulle de inte trivas i en lägenhet? Inne vilar man, aktivering sker utomhus. Jag har en sheltie med mycket energi - vi bor i en 2a mitt i stan utan problem.

Den enda nackdelen jag ser med litet hus/lgh är att det är svårt att gå undan om hunden tex vill vara ifred. Men det beror inte på ras utan individ. Jag bor i en stuga på ca 40 kvm och känner att det ibland kan bli lite trångt. Min hund som är rädd för dammsugaren så blir det liten yta att kunna ”ta skydd på”. Fördelen med att ha litet är att hunden lättare varvar ner när man kommer in än om det är en stor villa som den kan lattja runt i. Så min åsikt är att det inte spelar någon som helst roll vilken ras du skaffar om anledningen hänger på boyta, utan skaffa den ras som passar dig bäst :).

Vi bor visserligen i en trea, men från dag ett har vi varit hårda med att inne chillar vi och ute skojar vi. Det innebar att vi var ute väääldigt mycket när Pepsi var liten 😂Så oavsett ras så brukar de gå in överallt, tänk på att riktigt stora hundar (som en irländsk varghund) ofta är riktiga latmaskar som mer än gärna hänger på en soffa under innedagarna

Det enda jag tänker som "icke-passande lägenhetshund" är hundar som har lätt att ta till skall, eftersom det ökar risken för att grannar blir störda. Även hundar som är anpassade för extremt kalla klimat kan nog ogilla att vara i lägenhet. Men annars säger jag som övriga, att så länge hunden får sina behov tillgodosedda (både fysiskt och mentalt) så är det inga problem för dem att bo i lägenheter.

Changrila sa just vad jag tänkte säga, så +1 på det. 😉

Jag har haft en Berner. Det är underbara hundar, min absoluta favoritras. Men beroende på hur du tänker med lydnadsträningen, vill du tävla tror jag inte Berner är ett vinnarämne. Dessutom är rasen väldigt sjuk. Cancer. Medelåldern tror jag ligger på 6 år. Det var också så gammal min blev. Det var före internet, man kunde inte ta reda på såna här saker så lätt då. Jag kommer aldrig mer att ha en Berner - om de inte får ordning på cancerproblemet och det verkar de inte få. Välj en friskare ras!

Men jag kan uttala mig om stor hund i lägenhet. Inget problem. Vi bodde under så skilda omständigheter som en halv andrahandstvåa, en niorummare och min nuvarande trea. Han sket i vilket. Jag hade en gammal segelbåt från 30-talet. Du vet, trång sittbrunn, kryphöjd i ruffen. Första gången var han skiträdd och kröp gnällande över däcket - golvet rörde sig ju. Räckte med en tur sen var han såld. Sen rörde han sig i de trånga utrymmena som om han vorit en katt. Balanserade smidigt på skarndäck. Fattade själv att när det lutar smiter man ner i sittbrunnen. Vi var ute två veckor i sträck som längst. Mådde han dåligt av att leva på så trångt utrymme med bara några timmar i land på kvällen? Inte ett dugg! Han älskade det. Men han hade ju världens utsikt och mycket att speja på, så inte riktigt jämförbart med en lägenhet, men hans rörelser var ju mycket mer begränsade än i även den minsta etta.

Kul att du har tankar kring Bearded Collie, jag har inte sett många som är intresserade av den rasen. Det är absolut en ras jag skulle rekommendera. De passar i alla miljöer och är överlag mycket anpassningsbara.

Däremot är inte beardisar några mästare i lydnad. Det kan ta upp till en minut för min beardis att ta kommandot och emellanåt protesterar han. Det krävs mycket arbete för att få en fullkomlig beardis. Oavsett är de alltid jätteroliga att jobba med och har en hel del humor i bakluckan.

Tror det är lite samma mentalitet som Berner va? De har liksom lite egna åsikter, kan själva.

Hade t.ex. rätt dålig inkallning på min. Berodde ju så klart på mig och idag är jag övertygad om att jag hade fått ordning på det när det är så lätt att googla upp tips och erfarenhet.

Hur som, han stack inte ifrån mig. Men hann han för långt ifrån mig för att undersöka nåt innan jag uppmärksammade det "hörde" han inte. Så tänkte han för mycket själv. Säg att vi varit ute i skogen och var på väg tillbaks till bilen. Kommer ut på en liten körväg, hunden går före. Jag tycker att nu är det dags för lite mer koll, kan kanske komma bilar och det går nog folk där ibland, och ropar på hunden. Typisk reaktion var att han vände sig om över axeln, tittade på mig och sa ett lågt voff. Pch fortsatte gå. Jag tolkade det som "Jaja, jag vet att vi är på väg till bilen och jag går ju ditåt. Coola ner dig". Inget stort problem, var bara att gå ifatt honom, försökte inte sticka eller nåt, var bara att han ansåg att det var jäkligt onödigt att gå tillbaka när vi båda var på väg till samma ställe.😃

Undvik vakthundar och andra raser som har lätt till skall tex Alaska malamute, schäfer, m.fl. Dock är det inte omöjligt att ha dessa raser i lägenhet, dock större risk för problem jämfört med en ras som inte är känd för att vakta/vara väldigt ljudlig.

Jag har 2 schäfrar och en liten blandis i en etta, 40 kvm. Dom har oxå lärt sej att chilla hemma. Riktiga soffpotatisar. Dom kan skälla till när dom hör någon på gården eller i trapphuset, men dom slutar snabbt.

Jag bor med en Rottweiler i lägenhet på 40kvm, och hade temporärt även en Dobermann. Utifrån ytan så var det inga som helst problem, svårigheter uppstod dock med Dobermannen eftersom hon var van vid hus och hade problem med andra hundar och jakt. Detta innebar att hon stod i soffan och skällde på allt som passerade utanför, vilket inte uppskattades av grannar. Drog jag däremot för gardinerna så låg hon bara och sov. Hon hade även ett enormt springbehov, men eftersom jag inte hade egen inhägnad tomt så kunde hon inte vara lös. Kunde dock motionera henne med Kickbike pch drag vilket föll helt naturligt för henne. Vad jag vill ha sagt är att det oftast funkar bra, speciellt om man tar hunden från valp, eller en van omplacering. Om man dock är villig att pussla lite så brukar det mesta lösa sig :)

Jag bor i lägenhet (67kvm) och ska flytta till en mindre lägenhet (45kvm) i februari. Jag har en malinois och en schäfer/labrador mix. Dom har aldrig lidit av att bo i lägenhet då aktivering ändå sker utomhus till 90% (förutom pillarbete inom lydnaden som kan ske inne).