Valp som skäller vid hundmöten
Jag har en liten russell-valp på 13 veckor. När vi är ute och hon ser en annan hund som står ganska nära så börjar hon morra och sedan skälla. Jag säger då ”tyst” eller ”nej” till henne då jag ser det som ett dåligt beteénde men det kanske inte alls är bra att jag gör det? Några har sagt till mig ”låt henne skälla” när jag blir arg på henne. Har fått det förklarat för mig att hon visar att hon som är en liten och gullig valp också är stor och stark. Men detta är ju inget bra i längden? Ska hon visa det för varenda hund som hon ska gå förbi när hon blir stor också? Sedan så har jag också fått höra att mina ”nej” blir som en förstärkning av hennes skall, som att jag också skäller på den andra hunden och inte straffar min valp när hon gör så. Snälla vad ska jag göra? Ska jag säga tyst och bli arg eller ska jag bara låta henne skälla och morra som en tok?
Hon är säkert osäker på den andra hunden. Är den snäll, hade jag låtit henne hälsa och se att det inte är något farligt.
Anser att man i första hand alltid ska undersöka varför hunden gör som den gör, skäller den på alla hundar, i alla situationer, på alla distanser, etc :)
Sen gillar jag skvaller och BAT 2.0, så det rekommenderar jag att du googlar på! Det har gjort under för mina hundar :)
Att neja hade jag inte gjort, jag anser att en hund som skäller på andra hundar känner obehag/att hunden är läskig, vilket gör att när du bestraffar henne för att hon uttrycker att något är läskigt så visar du att hos dig får hon inget stöd. 🙂
Hon skäller mest när de får ögonkontakt. Ska testa lite skvaller med henne :)
Hon skäller mest när de får ögonkontakt. Ska testa lite skvaller med henne :)
Det där med nej och tyst. Oavsett om man om man anser att man bör använda den metoden eller inte, så är det ju så att man måste lära hunden vad det betyder först. Det blir lätt så att man står där och gromar "Tyst! Tyst!", men hunden har ingen aning om vad man vill. Det har nog många gjort sig skyldiga till, jag själv inkuderad. Då tror jag effekten blir den motsatta. Hunden förstår inte ordet, men uppfattar att husse/matte också är upprörd - bäst att skälla lite mera!
Pyro var också sån där. Han skällde på allt i den åldern men framförallt hundar. Det har blivit bättre nu. Jag har inte gjort någon stor sak av det. Har jag känt att han varit mottaglig för lek/godis har han fått det men i vissa lägen fungerade det endast att fortsätta gå (och belöna när hunden hängde på) eller ibland lyfta upp honom för att ta oss ur situationen. För mig var det viktigaste att inte hamna i ett läge där han fick en chans att bara stå och mata på skall och gå in i blockering, vilket är lätt hänt om man stannar upp. Pyro älskar förövrigt andra hundar och har aldrig sett någon som helst osäkerhet i möte med såna. Däremot är han en hund med lätt till skall och som ofta använder rösten när han går upp i varv, undersöker osv.
Håller med om att skvaller/motbetingning kan vara bra, men tänk även på att försöka ha koll och vara förutseende så att ni inte hamnar för nära inpå en hund. Det går inte alltid att undvika, men man kan minska antalet tillfällen hon blir upprörd. Däremot är det väldigt bra om hon regelbundet kan få se/möta hundar på större avstånd, så att hon kan uppleva att det inte behöver bli jobbigt.
Starta ny diskussion