Nu är jag lite trött och läste inte hela inlägget, men ni har ingenting att stressa över. Vi fick hem vår första hund när han var runt 6 månader och vi hade inga problem med att träna honom. Nyligen så lärde jag en hund som är cirka 5 år att gå i koppel, hon gjorde enorma framsteg på bara en promenad. Hunden jag tar hand om just nu har också gjort framsteg trots att han är 8 år. Jag har sett flera exempel på hundar som har tränats i vuxen ålder.

Ålder har ingen betydelse så länge man vet vad man gör. Lycka till med er valp!

Har en kille på 5-6 månader. Han kan inte ens sitt. En hund kan lära hela sitt liv, men det är riktigt att dom lättare tar emot nya saker positivt (beroendw såklart) när dom e yngre då det är då dom upptäcker och lär sig om världen. Det är då dom lär sig att bilar knte är så farliga, att man kan sova på en buss, man kan ta det lugnt i huset, jag har en trygg plats matte/husse lämnar mig i fred, etc. Jag körde lite roliga trix med min kille då jag verkligen. Men det viktigaste är att han kan få följa med, tänk inte träna detta och träna detta. Tänk åh jag ska gå o handla, dra med en familjemedlem/kompis och den ena väntar ute med hunden, miljö och passivitetsträna right there fx. Men tänk valpen e valp. Inga promenader nu i början :) lycka till

Glömde väl säga några positiva grejer här, min kille kan däremot koppla av dom flesta ställen, är väldigt cook och orädd (nästan för mycket 😂) och vill gärna själv ta sig fram om ngt verkar mystisk/läbbigt. Han älskar lek och godis och är väldigt motiverad då (troligen) jag bara har kört roliga grejer med han som yngre (snurr, spinn, tass, etc) så jag slapp råka sätta krav jag ej bör ha på en såpass liten valp, sen är det toppen kroppskontroll att lära man har en tass och sen att det finns en höger och vänster 😉

Det är väl enklare att befästa inkallning de första månaderna, för vid cirka åtta, nio månader så börjar valpen att vidga sina vyer och det kan bli svårare att vara intressant. Annars, ta det lugnt. En valp behöver inte kunna tusen saker utan den behöver trygghet, ramar att förhålla sig till när den upptäcker världen och testar gränser (”ordningsregler”, typ det här får du inte tugga på), lek och kärlek. Rumsrenheten kommer lösa sig, det gör den med den absoluta majoriteten av hundar, och det är inte så mycket en träningsfråga som en fråga om att vara konsekvent. Vad är det för ras du ska ha?

Tycker man ska lägga grunderna för inkallning och att gå fint i koppel tidigt, för det underlättar. När det gäller inkallning, utnyttja att valpen fjantar efter dig ivf. Var jättepositiv när han kommer springande. Alltid kul och alltid jätteduktig när man kommer till matte. Och ropa så småningom Kom! (eller vad du vill använda) när han ändå kommer och alltså verkligen vill till dig. Sen kommer han (förhoppningsvis) att veta vad Kom betyder och få positiva vibbar av det.

För övrigt tycker jag man ska ägna sig mest åt kontakt och att vänja valpen vid olika miljöer och att ha kul! Kan gärna kombineras. Gå på stan - men stanna och lek i nån park och mys på en filt och ät nåt gott. Ta bussen till badet även om du har bil. Har du inte bil, lifta med nån kompis ibland så valpen får prova på att åka bil. Ta tåget nånstans. Och lek och ha kul när ni kommer fram. 😉

Ren inlärning tycker jag man inte behöver hålla på så mycket med så tidigt. Mer prova på för att valpen ska lära sig att lära sig, om du förstår vad jag menar. Inte så viktigt om det är nåt användbart som sitt eller mer trick som vacker tass. Men det kan nog ha ett värde att valpen fattar att ibland vill matte att jag gör nåt nytt och att det är rätt kul att lära sig saker för då blir det bus eller godis sen och man får mycket beröm.

Nej. Stressa inte, det blir aldrig bra. Folk verkar tro att hundar bara kan lära under valptiden, och jag kan verkligen inte förstå hur folk tänker där. För en valp är det sista du ska stressa fram någonting. En hund kan leva 15 år, du har alltså 15 år på dig att lära kommandon, lära inkallning osv. Jag skulle bara fokusera på att trivas tillsammans och bygga en relation, på ett naturligt sätt. Ta med valpen på äventyr, sitt på ett kafe och ät glass tillsammans, åk tåg tillsammans, sitt och mys framför tv:n en regnig dag, borsta päls, klipp klor, massera lite lätt… alltså tvinga inte fram någonting. Njut av valptiden!

Glömde säga, lek massor! En del hundar är inte så leksugna när de blir äldre och man kan behöva stimulera dem så de fortsätter att uppskatta lek. Har man en leksugen hund så har man ett superredskap. Både för belöning och för kontakt och att bonda med hunden. Att göra saker ihop är väldigt förstärkande, speciellt kul saker. Så funkar vi ju människor emellan också.

Inte läst allt men stressa inte. Det mesta går att lösa flera år senare. Så länge hunden är trygg :D

Börja med bra grunder som tränas via lek och skoj. Rumsrenhet är en sak, men den tycker jag inte tränas ordentligt - det blir en del av vardagen där man tar ut valpen regelbundet och berömmer. Koppelgående började jsg inte förrän valpen var lite äldre. Reagerade på tillrop och så. Jag fick höra att små valpar klarar mentalt inte av att gå en rak sträcka i koppel, så hon gick mycket lös eller med kopplet hängandes bakom sig. När hon var ca 12 veckor började jag sätta krav på koppelgående, mest stanna när hon drog eller ropa henne tillbaka till mig. Man får känna efter vad som funkar och passar. Lek mycket och som jag sa, sätt grunder genom leken. Till exempel kan man träna passivitet utan att hunden riktigt förstår. Lek med en leksak, plötsligt göm den under din hand (den får ju vara lite mindre då) och vänta tills valpen visar minsta lilla tecken på lugn - dra fram leksaken då igen och då blir det fest! Träna inkallning och namn från början - utan krav, men så fort valpen lyckas då blir det fest igen! Hunden lär sig hela livet. Självklart kommer en 9årig hund som aldrig varit i en storstad reagera mer än en yngre valp, men specialträning och miljöträning är inget man blir klar med. Jag försökte göra saker som vanligt, bara tog med mig valpen då och då. Vi tog bussen istället för bilen till veterinären, åkte för en promenad i stan, satt på en café osv… Det handlar nog inte så mycket om vad hunden får uppleva utan hur. ”Aha, nu kommer något nytt med det är ingen fara för att jag har matte med mig”, det är det du ska lära hunden från början. :) Det går att lära en gammal hund sitta, så det är absolut ingen brådska. Vad jag lärde min hund när hon var 10 veckor glömde hon bort veckan därpå ändå.

Tycker du ska ta det lugnt :) 
Har just nu en 16 veckors valp hemma och kan säga vad vi fokuserat på. De första 2 veckorna var mest bara lära känna varandra + rumsrenhetsträning såklart. Ge han tid att se hur vi lever osv.
Runt 3 e veckan hemma började vi socialträna, åka hem till någon släkting osv, få allt mer besök.
Sen började jag försiktigt med ensamhetsträningen, bara 3 minuter åt gången, riggade kameror och såg att han gick och la sig och sov varje gång så det kände jag mig trygg med.
Nu jobbar vi på sitt, ligg och att kissa på nya platser xD Han provar även en del gränser stundvis xD Samt även följsamhet i koppel då han är av större ras..
Men A och O är att hunden är trygg med dig, känner sig trygg i sitt hem och att ni har en bra relation. Lek massor och ha kul :)
Vad jag lagt extra vikt på är: Hantering, kloklippning, ensamhetsträning, rumsrenhet och påbörjat koppelträning.
Fundera på vad du tycker är viktigt, njut och ha kul :)

Jag tänker att börja med att fokusera på att skaffa en trygg, kärleksfull och bra tillvaro för valpen, så kommer mycket automatiskt med att ni helt enkelt lever ert liv ihop och lär känna varandra. Ex rumsrenhet tycker jag brukar komma automatiskt om man bara sätter upp bra rutiner redan från början (ex ut enligt klockslag, lek, mat, sömn).

Att stressa med saker leder ingenvart, utan det är bättre då att välja ut att tex koppelgående är viktigt för dig och då kan ni börja med det kravlöst, lekfullt och enkelt ganska så tidigt. Att träna tricks osv kan man lära hunden hela livet, så det kanske kommer längre ner på listan av prioriteringar.

Sen tycker jag att valpar är så otroligt olika och vad som ena valpen behöver träna på ordentligt kan den andra redan självlärt, och vice versa. Därför tycker jag fokus på trygghet, kärlek och rutiner brukar vara det bästa sättet att lära känna just din egen valp och sen utefter vad den verkar ha lätt eller svårt för väljer man "vilken ände man vill börja i" om man kan säga så.

Jag har alltid fokuserat på inkallning. Det är prio 1 för mig. Kunna vara lös utan att bara rusa. Har bara haft omplaceringar med sämre förflutet

Inkallning. Kontakt. Ensamhetsträning.  Lek. Hantering. Socialisering med hundar/främmande människor. Passivitet.

Det är typ allt jag skulle tänka på nästa gång. Tricks kan man träna in lätt om man har bra grunder tror jag på.

Jag tycker att inkallning, hantering och ANTIJAKT är viktigaste i början att träna på. Och såklart lära känna varandra och bygga en trygg relation! :)

De enda gånger hunden enbart "kan" lära sig under valptiden, är när ägaren inte hittat rätt belöningsmetoder och inte har någon bra kommunikation med sin hund.

Om du fokuserar på att hitta olika belöningsmetoder (testa alla typer av lek du kan komma på, med och utan leksaker av alla möjliga slag), tränar på att starta och stoppa lek osv, då kommer du med lätthet kunna lära hunden saker hela livet, när hunden vet att det är skitkul att vara med dig och du vet vad du kan belöna med för bästa resultat.

Det plus inkallning är vad jag fokuserat på med mina hundar. Det har gått väldigt bra med dem. Jag socialiseringstränar dem inte, utan köper hundar från uppfödare som satsar på bra mentalitet hos hundarna och sedan hänger de med i vardagen precis som de vuxna hundarna gör. Jag gör inget extra med valp när det gäller sådant, mer än tränar hantering då, men det görs ju lätt hemma i soffan eller var som helst.

På så sätt har jag fått trygga, glada hundar som vet att det är roligt att vara med mig, och det i mina ögon är den absolut bästa grund man kan ha.

Tusen tack för råd och tips. Det blir lätt lite rörigt när man börjar tänka i vilken ände man ska börja och framförallt när flera i princip sagt att det är kört efter valptiden. Nästintill iaf. Det viktigaste för mig är att hunden ska känna sig trygg och att vi får en bra och rolig relation som växer fram genom vardagen. Koppelträning, hantering, hundmöten och inkallning är de viktigaste "träningsmomenten" eller vad man säger, för mig. Jag måste kunna hantera en stor ras och känna mig trygg i det. Någon frågade om ras och det är en leonberger. Min drömras 😍 Har fått bra kontakt med uppfödare också och mycket stöd därifrån så det känns bra. Nej nej inga riktiga promenader i början, det vet jag. Långlina och sele blir det först så får hon tulta runt lite bara. Ja jo sant, mycket "träning" sker ju i vardagen genom rutiner och normala regler. Jag har haft mycket svår social fobi under många år som efter lång tid av träning är bättre. Inte bra, men oftast hanterbar. Dock tycker jag fortfarande det är jobbigt att tex sitta på fik osv. Men jag ska försöka lösa den delen också :) Det ska nog gå bra detta. Får bara lite lätt yrsel när jag tänker på ansvaret jag tagit på mig haha. Tänk att man kan drömma om något så länge sen när det blir verklighet blir man helt orolig. Trots att jag haft så många år på mig att tänka hur det skulle bli. Jag längtar massor också. . Tusen tack för era råd!

#16 "utan tvivel är man inte klok". Jag brukar tänka att om jag inte hade tvekat en millisekund på att köpa hund, bara tänkt "Tjoho, allt blir kul och alla problem löser sig om de väl dyker upp", då hade det troligen varit ett tecken på att jag inte tänkt igenom allt ordentligt och inte haft en realistisk syn på hundägandet.

Nu vet jag att problem troligen dyker upp. Hittills har jag inte träffat en enda hund där det inte gått att träna på något/förbättra något, och jag har träffat mååååånga hundar. Det viktiga är ju att man är väl påläst om vad hundägandet innebär och att man gör ett medvetet och klokt val när det gäller ras, uppfödare osv. Sedan kommer det dyka upp problem, absolut, men i de allra flesta fall så går det också att lösa dem. Ingen är fullärd och ingen hund är perfekt.

Ett tips är att inte tänka så mycket på vad hunden INTE får göra. Tänk på vad du vill att hunden ska göra istället… Och lär in de beteenden du vill att han ska göra. Tänk "varför skulle han göra detta?" o hitta ett bättre sätt för honom att få samma resultat. Typ, pincha dig själv varje gång du tänker att han inte får göra något. Det ändrade hur jag såg träningen enormt. Istället för "träna bort" så känns det mer som en naturlig del av vardagen då jag helt enkelt är där och gör beteenden/saker vi vill göra. Myyyycket mindre överväldigande.
Med att gå i koppel, inkallning, osv. Det finns inte direkt någon "ordning" på det hela, det kommer när det kommer. Valpar går igenom såååååå många perioder där de går från änglar till rent helvete, och ibland olär de sig allt de lärt sig, osv…😂

För min hund så var han väldigt glad i att tugga allt från möbler till skor, så jag spenderade mest av träningen till att lägga märke till hans kroppsspråk och leka/distrahera honom när han var på G. (körde träningsmetoden att avbryta innan de börjar med beteendet för att få dem att sluta tänka på det som deras första alternativ). Samtidigt bar jag ut honom 54358748957 gånger om dagen, det är egentligen allt man bör göra med kisseträningen, de lär sig på samma sätt där. Behövde inte socialträna mycket då han alltid varit lugn och fin med folk/hundar. Små tricks som sitt och ligg med klickern var också väldigt kul för honom. När han blev äldre och kunde gå korta promenader började jag träna med koppel. Som valp går man bara var de än väljer att gå då man inte kan promenera, så det borde inte vara "drag" ändå. Så allt kommer när det väl kommer, man får gå efter sin egen hunds beteende & personlighet 😉