Nu har jag inte köpt valpen än, men han är född åtminstone. Det är inte ens säkert att det blir att jag tar honom, men jag hoppas att det blir så. Allt beror på om jag klickar med någon av hanarna i kullen. 

**Hur tänkte ni ang hälsotester? 
**Det var A och O för mig. Om inte båda föräldrarna varit renrasiga med stamtavla så att jag kunde släktforska och kolla hälsan på linjerna samt själva hälsotestade, friröntgade och ögonlysta hade jag aldrig övervägt en valp från den kullen. Detta gäller både för renrasiga valpar och blandrasvalpar. 

**Kollade ni upp så föräldrarna var testade för ev rasbundna sjukdomar innan ni köpte valpen? 
**Ja, det är kollat. Den ena föräldern kommer dessutom från en linje jag personligen känner till och har erfarenhet av. Jag har träffat flera hundar från den, ägt en hund som är släkt med föräldern och har en ganska bra överblick över deras mentalitet och hälsa. 

Om ni köpte vuxen hund, kollade ni så den hunden, eller dens föräldrar var kollade för rasbundna sjukdomar?
Jag svarar hypotetiskt. Hade jag tagit emot en vuxen omplacering hade jag varit mindre kräsen på den punkten i och med att det blir en annan situation och det kan vara nästan omöjligt att ens hitta föräldrarna till hunden beroende på vad nuvarande ägaren vet. 

Men skulle jag köpa en vuxen omplacering gör jag det med vetskapen att jag köper grisen i säcken, är beredd på att jag kan behöva lägga ut massa pengar på hunden och jag läser noga upp om raserna i blandningen och deras eventuella sjukdomar innan jag bestämmer mig. 

En vuxen hund är en omplacering som behöver ett hem och då känns det inte lika illa om den ursprungligen kommer från en dålig uppfödare då man oftast inte stöttar deras avel genom att ta hand om den. Såvida man inte köper den direkt från uppfödaren, vill säga.

#1 Så 2 olika skkregistrerade hundar har parats? Utesluts man inte från skk då? Och varför vill man ha en valp som kommit till så?

#2, Det KAN ju vara prestationsavel för tex jakt eller drag även om det är en försvinnande del av alla blandraser som hamnar i det facket. För övrigt får jag säga att såvida man inte är uppfödare av SKK-reggad ras eller tävlar/ställer ut och måste vara med i SKK av den anledningen så vete sjutton varför man ska vara med - men det är en annan diskussion. TS - jag blir lite nyfiken, vad är det för raser och vad är målet med aveln?

#3 Jag pratar ju om skk reggad uppfödare.

Jag har haft en blandras hund.

En ren tjuvparning där pappahund hade så dåliga höfter att han borde ha avlivats.

Det var aldrig meningen att jag skulle behålla valpen utan jag skulle bara ta hand om den de första sex månaderna.

Nu blev det inte så utan han blev kvar och ägaren till pappahunden bytte ut ena höften på sin hund och det hela slutade med skyhöga veterinärvårdskostnader och en hund som hade ont och fick avlivas inom ett år efter op.

Jag är starkt emot blandras avel-.Ser ingen anledning til ldet öht.

Jag letade efter en vuxen omplacering och var otroligt kräsen med hundens mentalitet och temperament. Självklart hade jag helst velat ha en SKK-registrerad  och hälsotestad/av hälsotestade föräldrar hund men av alla, och de var många, hundar jag träffade så var det en blandras som uppfyllde alla kraven jag hade.  Jag ska själv testa henne för det jag kan.

Hur tänkte ni ang hälsotester? 
Det är jättebra om det finns när det gäller en vuxen hund, men eftersom man inte stödjer någon avel vid en vuxen omplacering så har jag inte samma krav på det som för en valp. För en valp eller köp från uppfödare har jag samma krav för både renras och blandras. Hälsotester krävs för att aveln ska vara seriös, oavsett hur många raser som är inblandade.

Om ni köpte vuxen hund, kollade ni så den hunden, eller dens föräldrar var kollade för rasbundna sjukdomar?
Hunden har helt okänd bakgrund då förra ägarna övergivit honom, så ingen vet vilka raser eller eventuella sjukdomar som finns i släkten. Jag kan gissa och är rätt säker på att jag vet vilken ras det är mest av i honom, men övriga raser har jag ingen aning om utan bara rena gissningar baserat på hans beteende och han är inte kollad.

Min tanke när jag köpte hund var att jag ville ha en vuxen hund som passade mig. Jag letade omplaceringar i närområdet och via omplaceringsorganisationer över hela landet. Jag skickade in några intresseanmälningar på olika hundar men fastnade till slut för en hund med en personlighet som var precis vad jag letade efter. Han var genomgången av en veterinär, vaccinerad och kastrerad när jag fick hem honom. Jag köpte grisen i säcken och det var jag väl medveten om. Jag var förberedd på att han kunde ha massa olika sjukdomar som kunde leda till höga veterinärräkningar eller ett kort liv.

Jag är otroligt glad att jag valde den hunden. I december har han bott med mig i 11 år och han beter sig fortfarande som en ung hund. Han har varit friskare än alla renrasiga hundar jag känt och passar mig perfekt. Jag skulle dock aldrig köpa en hund via samma organisation igen på grund av händelser som inträffade efter köpet men har inga problem att skaffa en till blandras om det känns lika rätt som förra gången.

Min åsikt är att det inte är blandraser som är fel, dom kan vara lika friska, sjuka, stabila och labila som renraser. Det är oseriös avel som är problemet och det pågår nästan lika mycket oseriös avel inom renraser som blandraser idag.

Tror inte min hund klassas som vidare planerad, Jag köpte henne rätt impulsivt om jag ska vara helt ärlig, när jag var 18år. Jag kollade inga hälsotester och inget sådant, Min situation var helt klart annorlunda när jag köpte henne. Inget jag helst skriver ut om öppet på nätet tror jag, Men det var hon eller ingen hund och då var valet rätt simpelt.
Min hane (renrasig) köptes utan att föräldrarna var kollade, Eller nej föräldrarna VAR kollade men resultaten var inte ute på SKK uppfödarna ljög och sa att dom var godkända på armbågar och höfter när armbågarna inte var okej. Min hunds resultat vart dock det bästa som går att få, Det fick han fira med en kastering och jag hoppas att hans gener inte sprids vidare i Sverige (även om han är världens underbaraste och finaste hund för mig).
Det var inte jag som köpte min renrasiga, Det var min pappa, han var också väldigt impulsiv och dum och jag kan erkänna att jag inte direkt satte käppar i hjulen till att han köpte min drömras, Jag kände trots allt på mig att jag skulle få ta över hunden rätt snabbt, Om inte annat kidnappa den.