För det första hade jag försökt att ta bort kampaspekten ur situationen när han överladdar. Koppla honom och antingen ställ dig på kopplet så att det är så pass spänt att han kan stå stilla bekvämt, men inte springa runt eller hoppa upp. Alternativt knyt fast honom i något och kliv en liten bit bort. Att bli fasthållen kan bli en stressor i sig, som kan göra det svårare att lugna ner sig - utöver att det minskar risken att du blir skadad och frustrerad om du är utom räckhåll :) 

Sen tänker jag att om han är en jourhund - vänd dig mot organisationen! De ska kunna ge dig råd i hur det hela ska hanteras! :)

Det kanske funkar att ge ett gällt ”iih” ljud, som man kan göra när valpar bits?

Är han möjlig att avleda? Testa att kasta en hel näve riktigt gott godis på honom (ja, PÅ honom för att bryta igenom). Det kan kännas fel att "belöna" beteendet men det blir inte riktigt så då det är olika system du spelar med. Försök gärna att göra det innan det helt går över styr. Att bli fasthållen när man är högt i stress kan vara väldigt jobbigt och leda till konflikter/kampsituationer. Däremot rekommenderar jag definitivt att du tränar från grunden "tar människan i halsbandet ska jag bli lugn" - men detta gör du i helt lugna situationer först. När han förstår kan du träna på att växla mellan aktivitetet och vila, men till en början väldigt låg aktivitet.

Munkorg?

Varför låter du honom springa lös? Hur är han när han är kopplad? Kan du kanske jogga eller cykla med honom som träning för att minska risk för upphetsning? Jag hade som #4 skriver även provat munkorg, för att skydda mig själv. Näsya gång kan en tass eller en tand träffa nått känsligt som tex ditt öga

#2 hade jag inte rekommenderat, min, och de flesta (typ 99%) av alla jag pratat med om der här har hundar som bara triggas ännu mer av såna ljud. Min hund, en liten sheltie på nu 6kg, blev helt jäkla galen och tyckte det var tusen gånger roligare när jag tjöt till.

6# aha, ja då funkar det ju inte, haha! På min tik funkade det jättebra att göra så, hon slutade direkt. Men hon är extremt ljudkänslig och reagerar på minsta lilla i rösten. Fast om jag gjorde något fysiskt, typ höll i halsbandet/selen eller flyttade henne fysiskt bort från mig så blev hon helt galen och trodde att det var lek. Så ja, hundar är olika :)

Om han har ett matintresse så tycker jag att du skall försöka avleda med godis genom att släppa ned en näve brevid dig (gärna om du dessutom kan lägga det på kommando). Sedan står du där och droppar godis och låter honom stå och äta tills du ser att han har lugnat ned sig. Jag tycker inte att du ska kasta det på honom, utan var lugn istället, och träna in kommandot "Vill du ha godis?" När han redan är lugn. Då kan du förhoppningsvis bryta :) Min 4åring kan göra likadant när hon får spel, fast på henne har jag lärt in ett "öpp öpp".. typ.. skärp dig.. och då springer hon förbi med en morrning bara :) Oftast ser man på dem så fort de får för sig att "leka" med dig, och det är redan då som du ska lägga in ditt godiskommando. Vänta inte tills han redan har hunnit fram till dig. Det värsta som kan hända om du belönar utan att han har tänkt bita och bara springer mot dig är att du belönar upp en spontaninkallning… och det är ju ett ganska trevligt "värsta scenario" ;)

#1 Ska testa detta nästa gång, tack!

#2 Aa jo tror säkert att det kan funka på vissa men har även testat denna metod att skrika till som valpar gör till varandra för att visa att det blir för hårdhänt, har tyvärr inte funkat. 

#3 Generellt sätt är han inte lätt att avleda, är han rädd och osäker struntar han helt i godis, samma när han är super uppspelt. Men ska tänka på det där med att träna in att han ska bli lugn när man tar tag i honom, först i lugna situationer då. 

#4 Personligen ser jag inte detta som en lösning på problemet utan snarare att man bara undviker det. Nej någon munkorg blir det inte

#5 Han får springa lös för att han älskar att springa lös och njuter något enormt av det. Och som jag nämnde har jag 99 % av tiden inga problem men ibland uppstår dessa bussprång. När han är kopplad är han superduktig, går lugnt bredvid/bakom mig och drar aldrig, går han lite före kan jag bara be honom så går han runt mig och in på sidan igen. Sen kan han bli lite busig och hoppa lite glatt för att han blir taggad men inge mer än så. Jag cyklar även med honom men detta tycker han är långt ifrån lika roligt som att få springa runt på ängar och dungar så vill inte heller undvika problemet bara genom att inte låta honom springa lös. 

Som sagt blir det ingen munkorg, kanske låter dumt jag vet inte, men isf får jag ta den risken.

#8 Ja det hade varit skönt om jag kunde avleda med godis men han är inte en mycket matmotiverad hund och speciellt inte under sina bussprång. Skulle det vara något jag skulle kunna avleda med är det pinnar men det blir ju bara mer lek ifall jag kastar iväg en pinne, eller?

Ja jag ser skillnad direkt på hans "farliga" bussprång och bara vanligt bus men aa som sagt har han hittills iaf varit svår att avleda/motivera med godis.

Gillar han att kampa med leksaker? Tycker isf du kan försöka kampa loss rejält med honom regelbundet, försök göra det på ditt initiativ (dvs innan han börjar vara HELT tokig och hoppa på dig..), men jag tycker inte just det är nån fara själv att dra fram en leksak när jag märker att min unghund får ett sånt tokryck heller. Brukar slänga iväg en leksak då ba, så springer han och tokar med den istället, eller kommer med den till mig så vi kan kampa.

Du får ju känna av och testa dig fram. Men kampar jag lite med min unghund så släpper han det värsta rycket sen och struntar i mig när jag ignorerar efteråt. 

Men främst alltså, det jag märker med min unghund är att han i princip aldrig får några ryck längre om jag leker loss med kampleksak regelbundet och ofta nog. Plus att han aktiveras på andra vis. Blir liksom inte samma uppdämda tokenergi då som plötsligt exploderar..

Pyrre håller på sådär. Han är bara 6 månader och inte i närheten av lika stor som din men det är ändå obehagligt/gör ont. Har jobbat med en brytsignal som efterföljs av gott godis och det har räddat mig många gånger. Att bara avleda med godis fungerar inte när han är i det läget men brytsignal + godis fungerar över förväntan. Och då är han inte alls särskilt motiverad till mat när han är så högt i stress. Jag tror att brytsignalen fungerar så pass effektivt därför att den är väldigt laddad (Bryt = supergott godis) och därför avbryter han i bara farten när han hör det ordet. Det händer till och med att han avbryter men inte tar sin godbit men då har jag i alla fall lyckats bryta igenom blockeringen :) Sen försöker jag vara uppmärksam på när det är på väg att hända och lugna situationen precis i första stadiet. Vad som inte fungerar är att gå in i kamp med honom, ta tag, försöka hindra med kopplet, göra höga ljud eller liknande, då blir han värre.

Som komplement till de tips som redan givits vill jag också tillägga att det inte är fel att fostra en hund som gör illa en. Man kan behöva säga ”det där gör du aldrig mer om” till unghundar på ett sätt som hunden förstår, det behöver inte alltid handla om att ignorera, muta eller avleda.

Håller nog med Majken här. Har alltid lyckats med att "gnälla" och bete mig som om det gjorde jätteont, men det var redan när valparna var små. Har det gått så här långt och gnäll och avledning inte funkar - ryt i och sätt ner foten.

#13 Och om det resulterar i att hunden taggar till ännu mer? Hur långt tänker du att man ska gå? Tillägg. Det är alltså ingen kritik till tipset som sådant utan en ren fundering. Korrigering kan absolut fungera i det här läget men det kan också slå helt fel om vi pratar om en hund som är rejält högt i stress/blockering/kamp varav jag ser det lite riskabelt om det görs på fel sätt eller på en hund som inte svarar ”bra” på det.

#12 och #13 Det håller jag helt med om, om det handlar om en hund som rent bara leker/busar. Så långt tänkte inte ens jag. 

Jag gick direkt på stress/överslag/blockering. I det läget hade i alla fall inte min svarat på en korrigering, oavsett storlek.

Nu när vi var ute  på kvällen testade jag runt lite av de ni tipsat om. Förvånansvärt var han mycket mer intresserad av godis idag än vad han brukar vara. Använde hunden jag passars mat och vet inte om det var att den var extremt mycket godare än annat godis eller ifall det blev mer intressant för den andra hunden visade intresse av godiset. Kan även bero på att han fick sen middagsmat och var mer sugen då, hur som helst, han var iaf mer matmotiverad idag. 

Dock vet jag inte ifall han hade brytt sig om godis ifall han kom upp i de riktiga bussprånget, han blev aldrig så okontrollerande idag. Men ja, jag bestämde mig iaf testa det #8 gjorde med sin hund, ett kommando helt enkelt. Såg nu också att #11 tipsat om detta och så som hon beskriver det är väl mer så jag försökte jobba. 

Det jag helt enkelt gjorde var att introducera kommandot "ey" och då ville jag att han skulle bryta och lägga sig ned, eller snarare kasta sig ner i liggposition haha. För att vara första gången vi tränar detta tycker jag det gick riktigt bra och han har redan får lite häng på det. Målet blir väl att han oberoende av distans eller sinnesstämning ska bryta det han håller på med och lägga sig ner. Tyvärr har vi inte så mycket tid kvar dock men kul ändå att se hur långt vi kan komma med detta. 

#12 Håller helt med! Jag är ingen som bara förespråkar så kallad "positive reinforcement". Tycker att den nya hundskolan tillåter för mycket daltande av hundar och att man absolut inte får sätta hunden på plats tror jag bara gör hundar förvirrade. Jag har även försökt säga åt han på skarpen och tala om för han att detta inte är ett okej beteende men det har inte fungerat i just detta tillfälle så får testa nått annat.

#14 Ja, då får man väl överge den metoden också. Hur långt? Som jag sa, ryta i och visa med kroppen att nu är det allvar. Forstatte han skulle jag nog hålla i honom så han inte kom åt mig tills han lugnat sig och läsa en läxa för honom samtidigt.

Det finns nån slags gräns tycker jag. Man tar även tag i och ryter åt ett barn som beter sig på ett farligt sätt och det viktiga är att få stopp på vad det nu är bums. Funkar de mjuka metoderna, så fint. Men den här typen av beteende kan bli jättejobbigt, både för förare, hund och omgivning. Och faktiskt farligt. Ju längre det for fortgå, desto mer kommer det att sitta i ryggmärgen. Och det har ju redan pågått för länge.

Om det är lek och bus ryt ifrån ordentligt, dina armar och händer är INGEN leksak, han får INTE bita dig, när han lyssnar på dig och slutar kasta till honom en leksak.

Om du vet vilka situationer som kan trigga detta beteende ha med leksak som han kan ha i munnen eller du kan kasta till han när du ser att han kommer innan han börjar bita dig.

Reflektera dock över om den är lek, och inte stress/överslagshandling, för är det lek säger man ifrån, men beror bitandet på annat så måste man ta tag i grundorsaken till beteendet.

Ja, kan du inte lära honom att bita "fint" så får du nog lära honom att inte bita alls.

Tycker annars att bitlekar är OK. Käften är ju det enda de har liksom. Tänk om inte vi fick använda händerna? Men det förutsätter ju att det går att få dem att fatta att vi är ömtåligare än de är och att de bara markerar bett eller tar väldigt löst. Och det är nog inte bra att hunden själv tar initiativ till bit när den är uppe i varv.

Kanske ett sånt där halsband som sprutar citrondoft (?) när man trycker på en remote kontroll. Har sett en använda den på sin hund som ibland blev lite väl våldsam i sin lek. Hon behövde bara använda den ett par månader. Numera förstår hunden att det inte är okej att bli för hårdhänt