En av mina hundar dog i leukemi när hon var sex år gammal. Vi sökte för att hon var lite hängig och inte riktigt verkade vara sig själv. Fyra dagar senare var hon borta.

Försök att inte klandra dig själv. De är duktiga på att dölja att de mår dåligt.

#1 försöker stt inte klandra mig själv men det är svårt. Men vet att det inte är så lätt att upptäcka när dom döljer det så pass bra som dom gör

Det är nog för det mesta inte så lätt att märka förrän hunden börjar tackla av, om det inte är synliga tumörer eller former som orsaker stor smärta.

Jag har haft en hund som fick någon form av blodcancer, inte leukemi, något annat som jag glömt. Han blev plötsligt sjuk och det visade sig att han hade lunginflammation som han behandlades för. Den gick över, men han hämtade sig aldig. Han var väldigt dålig när jag till slut insåg att det var nog inte bara sviter efter lunginflammation och ringde djursjukhuset. Jag bar honom med lätthet nerför tre trappor och det var en Berner Sennen. Till mitt försvar kan jag bara säga att man ser ofta inte hur någon, djur eller människa, tacklar av när det sker långsamt och gradvis och man ser dem dagligen. Har upplevt detsamma med människor.  Efter mycket om och men visade det sig att han hade metastaser i lungorna, vilkat orsakat lunginflammationen. Så inget att tveka om. Mitt livs svåraste stund.

Efter flera år kom obduktionsrapporten hem. Där stod om blodcancern. Något jag funderat mycket över är att alla papper var stämplade med en stor röd stämpel: "Fallet anmält till smittskyddsnämnden". Att vissa cancerformer kan orsakas av virus vet jag ju, men jag har aldrig tänkt på det som smittsamt ändå. Har alltid glömt att fråga läkare eller veterinärer om detta när jag haft tillfälle. Men jag ska.