Jaktlabbar är förvisso lätta hundar - men de är JAKThundar och bör så förbli. De avlas väldigt snävt på jakt- och apporteringsegenskaper och även om de gladeligen ställer upp på det mesta i aktiveringsväg så finns det inget som går upp mot jakt! Om man inte själv brinner för jakt eller åtminstone apportering så finns det lämpligare raser :-). Labben är väldigt uppdelad på jakt vs utställning/sällskap, däremot finns golden och även flat i ett bredare register. Man kan väl kalla dem "sporthundar" utan att de för den sakens skull är specifikt inriktade på jakt. Springer spaniel kan ni också kika på, inte jaktspringer för det är samma sak som med jaktlabbe. Lite beroende på hur mycket ni vill aktivera hunden mentalt så kan tex collie passa, även schapendoes. Raser med ett förflutet som vallhundar men som inte har något vallningsbehov idag, däremot har de kvar många av egenskaperna, som att de är följsamma och lättlärda. Collie räknas visserligen till bruksraserna men får väl ses som lite mer "light" än tex kelpie och belgare. Och en underskattad ras - Pudel! Om man klipper ner dem till någon form av sportfrisyr så ser de riktigt käcka ut. (Förlåt, ni som har pudlar i utställningsfrisyr men jag tycker ärligt talat att den är rätt överdriven numera.)

#1 Du skriver det alltid så bra! Håller med i allt.

Varför inte en retriever av dp- eller sällskapstyp om ni inte är intresserade av jakt och inte vill ha en högoktanig hund? De flesta jaktlabbar jag känner är intensiva och fulla med arbetslust, och en sådan hund utan rätt uppfostran och sysselsättning kan bli nog så jobbig.

En västgötaspets skulle älska ert liv! De är inte så små som de kan verka, och jag tycker den uppfyller alla era krav! Om ni bor i Stockholm kan ni få hälsa på min hane.

Tack för alla svar! Jag håller med er om allt och tar till mig era tips. 

En västgötaspets kommer det garanterat bli någon gång då jag älskar allt med rasen! Är även helt förälskat i den finska lapphunden. Problemet ligger kanske mer i att komma överens med sambon som både har svårt för långhåriga hundar samt i hans ögon "små hundar".. Pudlar har vi tyvärr dåliga erfarenheter av och tilltalar oss inte.

Efter att ha läst på om alla olika raser som jag tyckt passat inom ramarna för vårt liv så har jag fått uppfattningen av att dagens uppfödning av labradorer av utställningstyp har mer hälsoproblem, problem med vikt och  därför har jag blibit lite avskräckt.

Satt precis i ett långt samtal med en uppfödare av jaktlabbar, på uppfödaren lät det mer som att de har uppfödning fokuserad på friska och välmående labradorer av en slankare typ. Kan det vara så att det skiljer sig såpass mycket från uppfödare till uppfödare?

#5 vilken uppfödare var det (tar gärna PM om du inte vill skriva ut det här:))? Klart det kan skilja, men de som föder upp rent jaktavlade säljer sällan till personer som inte har för avsikt att starta hunden på prov eller använda den till jakt. Viktproblemen hos showlabbar sitter sällan hos hundarna, utan ägarna. Jag bollar gärna kennlar om du vill. :) har bra koll på jaktsidan och hyfsad koll på dp/utställning. Om inte annat så på vilka man ska undvika. :)

#6 jag har skickat ett meddelande!

Labbar har ju en genförändring som gör att de inte känner mättnad. Lite borde väl det påverka också.OK, det är ägaren som lägger upp maten, men nog är det svårare att hålla igen när huden inte blir nöjd.

mellina, om ni gillar jaktlabbe till utseendet/kroppstypen, vad sägs om dalmatiner? Själv tycker jag det är en oerhört vacker hund. Har läst här att det finns en del mentala problem inom rasen, men också om helt underbara hundar och de få jag lärt känna lite närmare har varit bra hundar. Andra vet säkert bättre om problemen är så stora att det är en varningsklocka.

#8 Håller inte med. 🙂 Jag är så trött på labbeägare som skrattar bort sina hundars övervikt med att "men han är ju så hungrig jämt, klart han ska få äta".  Det är ägarna som bestämmer dagsransonen. På diverse labbeforum blir det väldigt tydligt att det är ett ägarproblem först och främst - en tjock hund blir bara tjock om någon tillåter den bli tjock…

Alla labbar bär inte heller på genförändringen, utan den är bara mer vanlig inom rasen. Undrar om det inte var en fjärdedel av labbarna som de undersökte i den studien. Därav tycker jag att man inte ska avla på djur med ohälsosam inställning till mat och att det faktiskt borde vara ett avelsmål med rasen.

Det visste jag inte. Trodde alla hade mutationen.

Tänkte också på dalmatiner. Jag var jätteinne på dem innan jag valde en annan ras, så jag har någorlunda koll där. Det är VÄLDIGT olika mellan uppfödare. Det finns uppfödare som avlar på hjärtfel, i stort sett har valpfabrik, ljuger om tidigare kullar och samtidigt uppfödare med väldigt fina och trevliga hundar.

Något man bör ha i åtanke är att dalmatiner överlag har lätt till stress. Man måste även anpassa kosten då "vanliga" dalmatiner (HUA) bör passa sig för purin som finns mycket i bland annat rött kött. Den andra varianten av dalmatiner (LUA) är det inte lika noga med.

HUA vill jag minnas står för High Urine Acid och LUA är då Low Urine Acid. De är alltså mer benägna att få urinsten vid felaktig kost.

LUA må låta fantastiskt men de har mycket fulare pigment som kan förhindra utställning och det verkar som att de har en högre risk för den andra typen av urinsten (tror det finns två).

Sedan så fäller de. Mycket! Man kan ge extra B-vitamin på hösten. Håren är vassa och sätter sig ordentligt i möbler och kläder.

Annars är en bra dalmatiner en perfekt hund för mig för att:

• De behöver ca 1 h motion/dag, enligt flera uppfödare och en väldigt duktig kontakt till mig.

• Det finns fantastiska förutsättningar att ha dem lösa då de använts som vagnhundar och vaktade häst och vagn.

• De kräver inte mycket mental aktivering. "Ett mål mat på gräsmattan" enligt uppfödare.

• De är lättmotiverade. "Gör allt för en köttbulle".

• De har lite vakt i sig.

• De är väldigt allround och hänger med på allt, men kräver inte så mycket.

Men detta är såklart väldigt individuellt.

Vi hade jaktlabbe som vår första hund, Men min man jagade då och vi tränade massor. Han var en slank hund som inte gillade mat alls.

#12 hade han mått bra av 3h motion om dagen och mental stimulans i varierande form tror du?

#12 Nej han ville arbeta. Jakten och apporteringen var det han behövde.

#13 Det där hade nog fungerat för min showlabbe :) Han behöver dock ganska rejäl mental stimulans, men inte något så specifikt som apportering, utan nöjer sig med lite vad som helst som är jobbigt.

Nu har jag en ny fråga: hur är det med DP-linjer? Kan det vara värt att kolla på?

Tycker ni ska kolla på utställnings labbe men välja från en uppfödare som tränar och tävlar i annat än utställning med sina hundar.
Utställnings labbar är snälla, trevliga, lätt hundar, jag gillar dem skarpt :)
Jakt labbar är också trevliga men kräver en hel del och dem har jakt i dig = svårt att ha lös då risken är stor att dem drar på vilt/spår.

Tycker inte utställningslabbar har mer hälsoproblem än jaktlabbar, dock är många utställnings labbar feta vilket sliter på lederna, men huller styr ju ägaren med rätt foder :)

#16 dp-linjer är en bra grej i teorin men i praktiken finns det få hundar som går bra både på utställning och jaktprov numera och min uppfattning är att de som kallas dp snarare presterar halvdåligt i båda grenarna istället. Jag håller nog med #17 om att leta bland de som tävlar i annat än utställning med sina hundar. #17 Delar däremot inte uppfattningen att jaktlabbar är svåra att ha lösa. :) jag tycker tvärtom de är lättare än många andra hundraser eftersom de är väldigt föriga. Undantag finns såklart och om de inte får sitt jaktbehov tillfredsställt på andra sätt så kan jag tänka mig att de hittar på egna jobb…

Jag som har haft två jakthundar av retriever typ tidigare och har en tredje nu upplever inte alls att de är svåra att ha lösa. Våra hundar jagar bara på kommando de bryr sig inte om djuren i skog och mark om det inte är jakt.Alla tre har haft fullt fokus på oss människor och vill absolut inte göra något som misshagar oss så att säga.

#18 & #19 för en erfaren hundägare är jakt inga problem att träna och lära kontrollera, men som nybörjar hund kanske det är lite svårare, speciellt då det verkar viktigt att hunden kan gå löst och ägarna inte har intresse av jakt så känns det bättre att sikta på en ras utan jakt i sig :)

#20 Fast jag håller inte med om att det är karaktäristiskt för en jaktlabbe. Självklart kan alla olydiga hundar sticka på vilt, men att det skulle vara svårt att ha dem lösa känner jag inte igen från någon jaktis jag träffat. Jag har aldrig tränat mina att inte sticka på vilt (annat än ett mjukt ”appapp” när jag ser att de har något i näsan). Det är inte som att ha en wachtel eller stövare… :) Sedan kan jag tycka att jaktlabbe är opassande i andra avseenden men inte för just gå lös-delen.

#20 Det finns inga raser "utan jakt", hunden är ett rovdjur och det kan slå igenom mer eller mindre. Absolut varierar jaktlust och viltintresse mellan raser (och individer inom en ras). Men du kan aldrig garantera att en hund kommer vara helt ointresserad av vilt bara baserat på rasen. En bra labbe är avlad till att kunna vara passiv inför levande vilt och i nära samarbete med föraren hämta det som fällts. Den ska inte fungera på samma sätt som drivande och stötande raser. När man slutar att avla på arbetsmeriter är det ofta samarbetet som försvinner först, och man får en hund som är mindre förig.

#5: Hej!
Nu ser jag att detta är ett tag sedan som ni skrev. Men har nästintill exakt likadana tankar som du beskriver inför att skaffa hund. Är väldigt sugen på en jaktlabrador och undrar hur du gjorde och hur det har gått?
Skulle vara jättetacksam för svar.

/ Agnes

#23: Hej och välkommen till iFokus!
TS har dock inte varit inloggad på flera år och inte direkt aktiv så det är nog inte så stor chans att du får svar från henne. 🐾