Jag upplevde aldrig att de två första hundarna någonsin var jobbiga faktiskt.Har man längtat efter hund i närmare 30 år så står man ut med en hel del.

Den vi har nu kom ju hit som väldresserad sexåring.

Värsta åldern va vid 5 månader fram till 1 år. Den bästa åldern började vid 1,5 år.
Han va väldigt svår som unghund, man funderade på om de fanns lådor att posta till andra sidan jorden, men jag blev tillsagd från början att man känner så vid den tiden så de va bara att hålla ut. 

Har man väl gett sig in i de får man ta sig igenom det, varför ska man annars va hundägare?
Bästa åldern vid 1.5 år för då klarade han att va ensam i 6 timmar medan jag jobbade utan att de drog fram en tornado hemma som man va tvungen att städa.
Enda gången jag va glad att jag varit arbetslös är hela hans första år.

Tinja har aldrig varit så speciellt jobbig. Dock bytte hon ut hela sin trotsperiod mot en extra lång spökålder och det var rätt.. Omständigt. Från 7 till 17 månader varade den ungefär, i varierande nivåer. 

Tinja är nu 3 år och jag tycker hon är en fantastisk hund som är riktigt rolig att både leva och träna med. Hon mognar mer dag för dag och det märks i hennes förståelse i träningen och hur hon tar sig an världen omkring sig. Ska bli spännande att se hur hon är om ett år, eller tre!

Jag har aldrig känt av någon värsta ålder, i alla fall inte till den grad beskriven i inlägget, men bästa åldern tycker jag är när de fyllt två och börjar bli vuxna på riktigt. När man känner dem utan och innan och vet hur de reagerar i alla situationer och man kan prata med dem utan att höja rösten eller tjata. Med C räcker det med att jag spänner ögonen i henne eller skakar på huvudet för att hon ska fatta att jag är missnöjd. Så himla skönt när man kommit till den nivån, tycker jag.

Generellt så brukar jag säga att Nita är en av de enklaste hundarna som finns.. hon kräver inget, men hänger med på allt. Hade kunnat bo hos en pensionär såväl som en elitidtrottare, men…. tiden mellan 1-ca 2.5 år var ganska… frustrerande, eftersom träningarna ofta var något i stil med "Jag skiter i att du har boll och godis, det här grässtrået är superintressant!!!" :P

Värst: fram till 5-6 månader.

Bäst: från sisådär 4-5 år.

Verkar som att valp och unghundsstadiet är värst och vuxenålder bäst? Min tik är 7 månader och börjar bli helt besatt i lukter och väldigt svårt att få kontakt med när hon fastnat! Tär på tålamodet kan man ju säga.

Jag har aldrig gillat valptiden. Tycker att man är så låst då. Hellre en jobbig unghund som man kan motionera eller aktivera trött. Så mellan 8 veckor och fram till ca 6 månader tycker jag är jobbigast.

Min var värst från början, dvs runt 3-5 mån. Började bli lättare framåt 6-9 mån, sen ungefär lika lätt/svår/jobbig fram till några månader efter året. Nu plötsligt lättare på många vis som snart 1,5 år gammal, mer mogen, lätt att få kontakt med, osv. Kan vara ensam hemma och i bilen utan vidare även om det inte är ofta eller många timmar. Så ja, jobbigast första månaderna från jag fick han som 3månaders.. sen faktiskt bara lättare och lättare, totalt sett.

Jag tycker generellt att mina hundar varit jobbiga av och till ända till treårsåldern, efter det är alla utvecklingskurvor avklarade och de fattar en normal konversation.

Unghundstiden när dom får bomull i öronen och kan vara spökiga av sig tycker jag är värst. Så efter 3 års ålder tycker jag dom brukar bete sig något sånär vuxet (om nu pudlar någonsin blir vuxna haha). Sen dock älskar jag valptiden! Men den är så kort så får säga att efter 3 år är bästa tiden.

2 år är bästa tycker jag.

Mest för att min fasters hund då var så fantastisk! hon lekte och bäst av allt ville hon mysa och bita mig i tummen 😍 Finns ingen bättre! Av någon anledning bara älskar jag när hon biter mig i tummen (på bus/skoj då) 

Värsta  vet jag inte