Med vad samt hur ofta vill ni aktivera den?

Den kommer alltid få minst 3-4 promenader om dagen, och då är det inte korta 20 minuters, utan åtminstone minst 40 minuter upp till en timme, och då är det blandat i bostadsområde men också i skog då vi har mycket tillgång till det. Annars tänkte vi mycket på att låta hunden arbeta med lydnad och träna och jobba med det varje dag, eller som minst varannan dag.

Annars är vi ju öppna för förslag! Inte bara restricta till "lydnadsträning" utan vill gärna testa på flera aktiviteter som verkar roligt både för ägare och hunden, tex spår. Jag antar att vi är ute efter en allaround hund lite.

Tollare och aussie kan vara väldigt mycket hund, tror inte att de generellt skulle bli nöjda med er vardag. Västgötaspets har jag och den rasen tycker jag ni ska kika på. Pudel kanske kan vara något? Labbe (utställnings avlad)

För både aussie och tollare så är den mentala träningen viktigare än den fysiska för att de ska bli nöjda och glada. Då krävs strukturerad träning i form av lydnad, rallylydnad, spår, bruks (för aussie), jakt (för tollare) eller liknande.

Om du går in på http://brukshundklubben.se/tavling-utstallning/ så kan du läsa om alla olika hundsporter som finns och se vad som verkar intressant och kul.

Ska ni bara gå promenader och träna lite smått för skojs skull, titta på de aktiva sällskapshundarna istället för bruks- och jakthundar :) Det kommer alla bli gladare av och då blir det också roligare att ha hund.

Vi vill ju dock ha en aktiv hund och vi vill träna aktivt med hunden också, inte bara "lite smått". Vi kommer ju inte träna inför tävlingar, men vill träna och motionera hunden både psykiskt och fysiskt tillräckligt mycket för att hunden ska må bra och kunna ha  ett stimulerande liv. :) Sällskapshundar är helt underbara, men vi vill ha något lite mer än bara promenader och klapp och mys vid soffan. 

Ska kolla in länken, tack!

Tyckte ni att er golden var för inaktiv eller lagom? Tänk på att de flesta hundar, bara de är friska, gärna hänger med på aktiviteter och träning, det behövs inte nödvändigtvis någon högoktanig hund för det du beskriver.

Fast det tycker jag är lite väl nedlåtande för sällskapshundar. Finns många fina sällskapsraser som går att göra så mycket mer än bara klapp och mys vid soffan. :) Skillnaden är väl att de är okej med om det inte blir så som man har tänkt sig… Jag vet flera som är ute och tävlar med sina grupp 9 hundar. 

Själv  har jag en shiba. Hon är lättlärd och alert men också väldigt självständig, så vissa träningsdagar får vi ingenting gjort för hon har andra åsikter. Hon är ju främst till sällskap men så gör vi så mycket annat också.  :)

#6 Det låter som om du underskattar sällskapshundar. Det finns tex även yorkshireterrier som är viltspårschampions och som tävlar rallylydnad och agility med bra(!) resultat. Det finns papilloner i de högsta klasserna i många grenar osv.

Inte så att jag säger att ni ska köpa just yorkshireterrier eller papillon, utan mer för att poängtera att många hundar kan göra mycket mer än vad de vanligtvis får göra.

Det är väldigt få personer som faktiskt behöver en brukshund, och har man inte tanke på att tävla på hög nivå (eller träna på motsvarande nivå) med sin hund så har man troligen inte ett behov av en sådan hund.

#9 Exakt, jag har nu haft tre hundar av utpräglade sällskapsraser, såna som folk tänker på som "soffhundar". Vi har tränat och tävlat agility, lydnad och rallylydnad, inte utan framgång. Testat freestyle, viltspår och nosework, hundarna har alltid med stor glädje ställt upp på allt! Det man även bör tänka på när det gäller ex aussie och andra liknande raser är att det inte bara handlar om att motionera och sysselsätta hunden för att det ska bli bra. Har hunden snabba reaktioner, låg stresströskel och en viss skärpa kan den bli svårhanterlig i många vardagssituationer, ifall man inte har kunskap och intresse att hantera en sådan slags hund.

Nej, jag förstår. Och ni har faktiskt helt och hållet rätt. Det är så lätt att se olika träningsvideos och tänka "det ser ju inte så svårt ut" men det är en helt annan sak att faktiskt utföra det själv. Vi kommer hålla oss till samma rasgrupp som vi hade innan, och det kommer med stor sannolikhet bli en till golden då just den rasen fungerade alldeles perfekt för oss! Det enda som är lite jobbigt är att alla från samma kenneln verkligen ser exakt likadan ut som honom, samma vita färg och form på ansiktet. Vi kommer gå till samma kenneln som innan om vi inte hittar någon ny, men vår golden var nog aldrig sjuk en enda gång under hela hans liv så han var otroligt hälsosam med bra gener på det sättet. Och då menar jag inte förkylning, utan allvarliga sjukdomar. Otroligt lättlärd hund, nyfiken och älskade att springa i skogen lika mycket som han älskade att vara en soffpotatis. 

Tack så jättemycket för era svar, jag tar verkligen till mig. Har ni bra tips på golden retriever uppfödare med lite mer "sällskapliga linjer", vet att det finns uppfödare som fokuserar helt på tuffa retrievers och jakt och det passar inte riktigt oss. Vi kommer gå tillbaka till samma kennel som innan om vi inte hittar någon ny, men det hade varit drömmen att hitta någon ny men bra hälsosamma gener men också att färgen på retrievern är mer åt det guldiga hållet. (Jag vet att man inte ska välja utseende före och det kommer vi inte heller göra, men vi vill gärna ta del av den fina rasen igen men utan att den ska se ut som en exakt kopia av vår tidigare fina vovve.)

Beklagar förlusten av er hund!❤️
Förstår precis tanken att man inte vill ha en ny som liknar alltför mycket, jag kände likadant med min förra cairn och även när min häst dog.

Om ni gillar det typsika go' och gla'-temperamentet som golden har så kan faktiskt både tollare och aussie bli helt fel. De har en ofta egensinnighet och skärpa som man kanske inte riktigt tror när man ser dem och - i tollarens fall - ofta tänker sig en mindre, rödare variant av golden.
Båda raserna exploderade i popularitet när de introducerades här vilket sällan är positivt när det gäller aveln. Finns mycket skräp i båda raserna, framför allt när det gäller mentaliteten. De arbets/bruksavlade är ofta krävande och behöver rätt typ av ägare som kan styra upp dem medan de showavlade kan vara stressade och osäkra.
Jag håller alltså med tidigare svar i tråden, det låter inte riktigt som rätt raser för er.

Vad gäller "sällskapshundar" så finns det rätt många raser numera som mycket väl hade kunnat klassas som "aktiva sällskapshundar" utan att vara samlade i grupp 9.
Både i grupp 1 (bla raser med vallningsbakgrund) och 8 (mestadels spaniel och retriever) finns rätt gott om raser som passar till ett aktivt vardagsliv.
Det förutsätter dock att man inte väljer de mest utpräglat arbetsavlade raserna/rastyperna, flera av dessa raser är delade i en bruks/vall/jaktavlad typ och en som mer riktar in sig på utställning och "familjehund".

Någon springer spanielarna (inte jaktspringer) tänker jag skulle kunna passa? Förmodligen den rastyp som ligger närmast retrievers när det gäller mentaliteten.
Likaså kan flatte och labbe (inte jaktlabbe då) vara värda att kika på. Om man ska generalisera ligger golden ungefär mellan dem mentalt.
Flattar är ofta spralligare och mer clownaktiga, labbar lite mer samlade även om det förekommer en hel del ganska brötiga exemplar hos framför allt utställningstypen.

I grupp 1 finns det också flera raser som ni kan kolla upp, tex collie, sheltie, schapendoes, Bearded Collie och vit herdehund.
Collie och VH räknas visserligen som bruksraser men är väl lite mer "brukshund light" om man jämför med mer utpräglade brukshundar som belgare och kelpie.
Är man van vid retriever kan man nog tycka att hundar med vallningsbakgrund är lite "nerviga", en retriever kan vara precis lika alert, uppmärksam och arbetsvillig men är lite coolare till sättet - de reagerar inte lika tydligt som en vallhund när det händer något.
Welsh corgi kan för all del se lite ut som limpor på ben men är pigga och käcka, jag upplever dem som lite tuffare mentalt än många andra vallhundar - men så är det ofta när man jämför raser som mest använts för fårvallning vs raser för vallning på nöt.

#11 Jättebra att du läser noga och tar till dig det som skrivs!

När det gäller att köpa hund från samma kennel… Jag är inne på saluki nr 3 & 4 nu.
Saluki nr 1 var helt fantastisk. Jag köpte även en dotter till henne (hon fick en kull på kenneln efter att jag tog hem henne). Efter att saluki 1 somnade in tog det bara en månad innan saluki 3 kom,  en halvsyster (samma pappa) till saluki 2.

När saluki 2 somnade in tog det ungefär 1 1/2 år innan saluki 4 flyttade in. Mamma till henne var en syster till saluki 2, alltså en dotter till saluki 1.

Alla mina saluki har varit väldigt lika varandra eftersom de är så nära släkt, men min saluki 4 är ungefär som saluki 1 i kroppen och saluki 2 mentalt… Ändå har det inte varit jobbigt. Tvärt om! Jag har ju hittat något jag älskar och får behålla allt det, samtidigt som alla hundar varit så olika individer att jag inte till vardags tänker på att de ens är släkt.

Med andra ord: om du känner till en kennel som föder upp hundar som passar perfekt, kolla om du kan få köpa en valp ur någon lämplig kull. Den hunden kommer ändå bli en helt egen individ, något helt annat än den hund du nu haft, med sina egna påhitt och tokigheter och egna personlighetsdrag, men förhoppningsvis med samma fina grundmentalitet som din tidigare hund så att den passar perfekt in i ditt liv :)

Tillägg till mitt inlägg från igår; såg inlägget innan mitt (#11) först efter att jag postat mitt så det är väl lite irrelevant men får stå kvar.😊

Ingen fara, Lonaa! :D 

Changrila, nej precis har pratat runt med folk också och många verkar dela samma upplevelser som du beskrev. Kollade även upp mörkare goldens och det verkar som att i Sverige är det mer vanligt att de mörkare golden är avlade för att vara tuffa och arbeta mycket med jakt, vilket egentligen är en helt annan typ av golden än en utställningsgolden som vi då hade. Så vi kommer absolut inte välja färgen då vi med stor sannolikhet inte kan uppfylla behovet hos en jakt golden, det är ju bara dumt, haha.

Tack så mycket för alla som tog er an tiden att svara! :) Tror mest att precis efter att hunden gått bort att det känslorna tar över och då är det så lätt att man hamnar i tankar med att "vi måste skaffa ny hund, ny hundras" och man tänker i negativa banor att man "ersätter" sin gamla hund om man skaffar samma ras, men nu efter några dagar när känslorna lagt sig lite, så är det ju bara positivt att fortsätta på samma ras man hade innan om det fungerade såpass bra tidigare.

Nu har jag inte jätte stor erfarenhet av flatcoated retriever men den tänkte jag direkt på då du ville ha nåt likt golden men ändå inte samma! Förstås är vissa saker individbundna så de är ju viktigt att berätta för uppfödaren vad du önskar av hunden oxå!😊 hoppas de löser sig för dig! O vi vill ha bilder då de kommer en vovve hehe!😉