Kastrerade min hanhund då han vart totalt jävla tokig runt löptikar, till och med flera veckor efter löp (och flera duschningar) han låste sig helt. Har dessutom en tik så det var ohållbart (vilket det redan var om jag inte själv ägt en tik).
Han juckade, sög av sig själv (sjukaste jag varit med om), drog i kopplet, gjorde utfall emot hundar, var allmänt svår att få kontakt med överhuvudtaget.. Låste han sig så låste han verkligen sig.

Nu efter kastrering kunde jag träna på utfall med hundar och hundmöten blev inte alls så svåra, Dom var bättre i början, nu hade jag väl tappat fokus på den fronten lite, Men är inte alls samma sak som innan.
Han juckar inte, han suger inte av sig, han låser sig inte alls på samma sätt över allt, han går att få kontakt med 90% av tiden och det finns en CHANS att hindra en låsning vilket inte fanns tidigare. Han blev dessutom lättare att hantera i koppelgåendet, Så från dragande åsna till en normal hund som ibland drar för att man är riktigt bajsnödig.

Jag ångrar det inte alls, jag förväntade mig biverkningar och helvetet själv men har bara sett fördelar. Kastrering är det bästa JAG gjort. Men kan tillägga att han fick biverkning att bli jakt intresserad, Eller ja intresserad av mindre djur så som hare, katt, kanin, fågel m.m. Det är väl det mesta negativa med kastreringen hittills.
Min hane var ca: 1,5år när jag kastrerade han.

#1, Tack för att du lade till ålder i ditt svar! Glömde skriva det i huvudinlägget. Låter ju verkligen som att det var helt rätt för er del att kastrera. Skönt att era hundmöten går åt rätt håll!

Jag kastrerade både min förra jycke (Skotsk hjorthund) och min nuvarande fybenting (Irländsk varghund). 

Jag valde att kastrera då jag bor i lägenhet med många tikar på samma gård och i närområdet. (Rekordet är 6 tikar som löpte samtidigt…) 
Ingen av mina hundar ska gå i avel och vi har noll intresse för utställning. 
Båda hundarna äter väldigt dåligt och blir allmänt stressade när det finns löptikar i närheten och min hjortis sjöng kärleks-serenader på nätterna. Inget som varken grannar eller jag uppskattade. 

Mina hundar har inte fått någon av dom negativa effekterna av kastrering. 
Ingen försämras pälskvalité, ingen ökad aptit/viktuppgång osv. 
Båda grabbarna vart lugnare och spec. min hjortis vart mindre osäker emot andra hanhundar. Varghunden vart lite mer "hussig". 

Jag ångrar inte kastreringen och är fortsatt generellt positivt inställd till kastrering av hanhundar. 

Edit: Hjorthunden var ca 2 år och Varghunden ca 3 år vid kastrering.
(Båda kastrerades ett par månader efter att dom flyttat hit som omplaceringar.)

Har en hane av liten ras som kastrerades relativt tidigt(ca 8mån). Vi kastrerade honom för att undvika stress i samband med löp, då vi hade tikar i hemmet. Nackdelar är hans dåliga pälskvalite, den trasslar gärna ihop sig trots att man borstar regelbundet och är som bomull vid benen. Han har dessutom lättare att gå upp i vikt. Fördelarna väger dock upp nackdelarna, han är tryggare i umgänget med andra hundar och känns mer harmonisk för övrigt.

Redan när jag köpte min andra hund upplyste jag uppfödaren om att jag tänkte kastrera hunden. Det här var för ca 15 år sen. Hunden var en tjuvparning så den skulle ju absolut inte gå i avel. Dessutom hade pappahund extremt dåliga höfter. Min hund kastrerades på sin ettårsdag. Min man jagade både med den hunden och vår andra hund-.Jaktlaget var först tveksamma till att jaga med en kastrerad hund men de insåg snabbt att det fungerar ypperligt. Den var ju bara intresserad av jakt och struntade i om det fanns löptikari närheten.

Det som kan vara ett problem med kastrerade hundar är ju att de lägger på sig men det kan man ju reglera som hundägare.

Min hund fick inga biverkningar av kastrationen och jag skulle inte tveka om jag stod inför valet idag.

Benji kastrerades vid 8 månader, min mors beslut. För det var det man skulle göra..

Han har helt värdelös päls. Visst, den är väl rätt glansig för en kastrat, men han sätter dubbel päls till sommaren och pälsen suger åt sig vatten som en svamp och det tar timmar för honom att bli torr, även om man försöker torka honom ordentligt med handduk. Det resulterar i att han luktar surt hela sommaren. Sen tappar han all päls till vintern, men den har samma härliga svamp-effekt om han skulle råka bli blöt. Inte riktigt pälsen en labbe ska ha liksom..

Sedan mognade han aldrig mentalt. Han lärde sig aldrig riktigt hundspråk trots att han är uppvuxen med andra hundar, han kan inte fokusera på en uppgift längre än någon minut åt gången och får överslag väldigt lätt.  Han växte sig även ovanligt stor eftersom han kastrerades innan könsmognad, han är över 60 i mankhöjd.  Han fick diagnosen artros i båda höfterna vid 6 års ålder. Forskning visar att risken för artros ökar extremt mycket vid tidig kastrering.  Han blir ständigt trakasserad av hanhundar som ska rida på honom.

Så ja, även om det inte var mitt beslut så ångrar jag att beslutet gjordes.  Jag undrar ofta vad för slags hund han hade varit om vi inte kastrerat honom.

Vår gamling (shih-tzu) kastrerades vid 9 års ålder eftersom han fick problem med prostatan. Han som alltid höll vikten i princip exakt på grammet hela livet tills dess gick snabbt upp i vikt. Innan hans viktuppgång var han ganska smal, nu är han lite rund. På gränsen till för mycket hull enligt veterinär. 

Vår storpudel kastrerades ganska tidigt, minns inte exakt hur gammal han var. Men det var runt könsmognadsåldern. Vi kastrerade honom för att det fanns en enorm negativ laddning mellan pudeln och shih-tzun. Vi fick rådet att kastrera och det funkade snart mycket bättre mellan hundarna.

Nackdelarna med kastreringen hos pudeln är att han fortfarande i vuxen ålder (snart 4 år) inte är vuxen i huvudet. Känns som han stannat vid unghundsstadiet. Han har nog mognat till viss del, men inte på samma sätt som tidigare okastrerade hundar jag haft. Han läcker urin vid stark glädje också, vet inte om det har med kastreringen att göra. Men jag tror inte han läckte innan.

Min bror med familj har en cavalier som kastrerades vid 4 års ålder på grund av att ena testikeln inte hamnat på rätt plats. Han har helt tappat intresset att gå ut. Min bror säger att man i princip måste tvinga honom ut på längre promenader än att bara uträtta sina behov. Innan kastreringen var han mycket gladare och piggare som hund. Nu vill han helst bara vara inomhus och äta.

Har kastrerat båda mina hanar. Båda vid ca 6 mån. Varför? Båda är omplaceringar med flera olika raser. Jag ska inte avla, ställa ut osv. Båda hade flyttat mkt innan de kom till mig. Min förra hade magkatarr pga misskötsel. D- höft. Han blev 8 år & vägde 50 kg. Min nuvarande har fått diagnosen posttraumatisk stress. Jag ser bara fördelar. Som jag brukar tänka " tänk om ni var så fruktansvärt sugna & inte fick något. Jag hade oxå blivit knäpp " 🙈

Vi kastrerade vår Engelska springer spaniel hane vid 1-1,5 års åldern för att ta bort stressen som fanns då det var löptikar i området. Han stod vid dörren och flåsade och stressade upp sig själv och eftersom vi inte hade något intresse att avla på han så kastrerade vi honom.  

Hanhundar som inte är kastrerade men samtidigt inte får möjlighet att para sig kan bli extremt frustrerade och utveckla mentala problem då de inte får utlopp av sina behov. 

Dock tror jag att det kan vara extremt individuellt, vissa hanhundar går säkert jättebra att ha okastrerade utan att det får para sig. 

Det negativa med kastreringen var att han blev mer loj och inte hade samma driv vilket gjorde att han var svårare att motivera till träning, dock var detta inget jätteproblem.  

Men ämnesomsättningen blir ju mycket sämre för en kastrerad hund och eftersom vår hund älskade all sorts mat och var en ypperlig tjuv la han på sig väldigt lätt. 

På ett sätt kan jag ångra kastreringen just när det kommer till delen med ämnesomsättningen och det var ganska svårt att kontrollera med en sån extremt matglad hund som tjuvade mat hela tiden. Men sätter man det emot den stress och frustration han annars skulle behöva leva med så tycker jag att det var värt det 

Det är ungefär min upplevelse/erfarenhet av kastrering.

Tack för att ni tar er tid att svara! Nyttigt att höra både ris och ros. Det #9 beskriver är en effekt som jag oroar mig över, att han skulle bli för loj och omotiverad till träning. Jag har egentligen svårt att tro det om man utgår från hur han är idag, men det hade varit himla trist. Å andra sidan är det väldigt mycket som väger för kastrering för min del. Jag funderar vidare, men tar gärna emot fler erfarenheter :)

Lägger till att min kille har väldigt lätt för att gå upp i vikt efter kastreringen, Han blir rund snabbt om jag inte har koll på mat/godis intag. Hungrig är han men det har han alltid varit, Det positiva med detta var att hunden som låste sig totalt och vägrade ta emot godis vid hundmöten numera tar emot godis och jag kan använda det som belöning.
Vill också tillägga en annan effekt min hane fick av kastrering: Kamplust. Något han totalt saknade som unghund eftersom hans hormoner sprutade ur hans öron, När kulorna rykte smällde kamplusten på rejält och jag fick en hund med ett mycket med driv som går att arbeta med på ett helt annat sätt.

Sen ska man inte kastrera förtidigt, Jag väntade till 1,5år av en anledning, tänkte vänta till 2-2,5år men eftersom min tik löpte och slutade till sommaren och min hane en månad efter (och 5 duschningar efter) fortfarande var på hennes rumpa så hade jag inget val. Jag blev rekommenderad att vänta och inte kastrera på sommaren också, För infektionsrisken. Det var inget vi upplevde, allt var okomplicerat.
Men pratade med en kvinna på en kurs förut som kastrerat på höst/vinter och deras hund hade istället fått en så överdriven infektion att den var påväg att dö.

Om du kastrerar så var beredd och ha i tankarna alla negativa saker som kan ske, Är du beredd på det värsta kan du bara bli positivt överraskad om man säger så.

Jag gjorde MH och röntgade min kille innan han kastrerades, jag ville inte kastrera en hund med dåliga röntgen resultat, vilket han inte hade. Av allt jag gjort med min hund så är MH det jag ångrar mest och det som ironiskt nog faktiskt förstört mycket för oss.
Det är roligt med hur olika allt är för alla ekipage; alla individer.

#11, Får jag fråga varför du inte ville kastrera en hund med dåliga röntgenresultat?

#12 Eftersom kastrering inte hjälper till med leder eller dåliga höfter/armbågar så känns det inte som något jag skulle vilja göra. När jag läste om kastrering fick jag en uppfattning om att det var väldigt känsligt på sådana punkter och speciellt tidig kastrering kunde påverka röntgen resultat, även göra hanhundar mindre och mer feminina i tillväxten (därför ska man helst inte kastrera innan 1år). Eftersom min kille är stor så är leder något som oroat mig väldigt mycket, Hade han haft dåliga resultat hade jag inte vågat kastrera alls. 
Men sen är jag också världens hönsmamma 😂

Följer! Har själv fått råd av veterinär att kastrera pga av min 10 månader gamla hunds IBD (Hon säger att han kan må bättre/bli friskare av en kastration). Hade inte en tanke på att kastrera innan detta så är nu lite ambivalent…

IBD? Är det samma som IBS för människor?

Jag har aldrig märkt av att drivet minskat eller vikt uppgång. Min förra låg stadigt på 50 kg & fick färskfoder. Vi tränade mkt utan problem. Han jag har nu går på högenergi foder för att inte tappa vikt. Om han hade lugnat sig lite efter kastrering hade jag varit överlycklig. Han är sjövild

#14 Nja, IBS står för Irritable Bowel Syndrome och IBD för Irritable Bowel Disease. IBD finns även hos människa (precis som IBS). IBD är ett samlingsnamn för kronisk gastrit/enterit/colit ect. Dvs inflammation i magsäck och tarm. Genom att titta histologiskt på slemhinnan kan man diagnosticera vilken typ av inflammatorisk process det rör sig om (vilken typ av immunceller som är dominerande). Min har en plasmacytär inflammation, dvs dominerat av plasmaceller, i magsäck och tunntarm samt ärrbildning i magsäck. Den plasmacytära varianten av IBD kopplas enligt vet ihop med ett överaktivt immunförsvar. Dvs. hans immunförsvar reagerar på en himla massa saker som det inte ska reagera på (men inte riktat mot ex en proteinkälla som vid allergi utan vid i stort sätt alla proteinkällor). Det startas alltså en kronisk inflammation när han får i sig något som immunförsvaret kan se som främmande. Detta överaktiva immunförsvar har man (forskare) en hypotes om ska vara genetiskt. Min verkar ha haft det redan från början iaf. 

Detta hittade jag om IBS: "Stressmage, ballongmage, mjölkmage – IBS eller Irritable bowel syndrome är en funktionell magtarmsjukdom vilket betyder att man inte kan hitta några fel i mage eller tarmar, de fungerar bara inte riktigt som de ska."  

Så det verkar inte ha med någon inflammation att göra. 🙂

Sorry för OT TS 🙂

Menade såklart #15 🙂

Tack! Jag googlade faktiskt men skummade bara och la inte märke till skillnaden. ☺️

min långhåriga dvärgtax blev kastrerad 8 december på grund av epilepsi och hans aptit har blivit grym! han vill äta hela tiden och hans päls är tjock och lockig

Kastrerade hanen vid 1 år och 3 månader främst eftersom han skulle omplaceras men också för att han blev helt blockerad om det var tikar i närheten (inte bara när de löpte). Det blev mycket bättre efter kastrering, juckandet minskade drastiskt och han slutade kissa på människor (en trevlig biverkning). Ångrar inget. I övrigt är han precis som innan.

Kastrerade min snart 8 åriga blandis nästan på dagen när han var 6 månader. Hade en hanhund sen innan, och han hatade hanhundar. Och planen var att köpa en schäfertik senare. Ångrar inte en sekund att jag kastrerade han. Den enda biverkningen är att han är svår att hålla i rätt vikt. Han är något rund, dock inte fet:)

Vi kastrerade vår hane vid 2 års ålder. Han stirrade på sin snopp dagarna i ända och slickade kiss trottoarerna som en galning så fort han fick chansen. Det vart ohållbart tillslut! Vi bor centralt, så det var liksom ett inferno av dofter för honom så fort vi gick ut. 

Efter kastreringen blev han mer lekfull och glad, och mindre stressad. Promenaderna blev trevligare och han blev mycket lättare att träna med, eftersom hans fokus inte låg i kissfläckarna längre. Dock blev hans pälskvalitet sämre, men fördelarna vägde verkligen upp nackdelarna.

#11 Hur har MH förstört?

#24 Min hund var inte i rätt läge (värsta unghunds/spök åldern) för att göra ett MH och vi startade allt med att en hund av en ras han avskyr sprang förbi och han blev allmänt stressad. Sedan gick allt väldigt fort, knappt några pauser mellan momenten, allt smällde på. Jag hörde inte vad domaren sa och allt var allmänt kaos. 
Min hund gick ifrån att älska allt och alla till att inte tåla gamla gubbar (de som liknar mannen som var domare som var jävligt otrevlig) och om folk går och sedan stannar, sedan går och stannar (lite likt spökena) så blir han tokig. MH var något som stressade och förstörde honom och jag borde ha väntat med det, Men jag trodde att jag behövde göra det innan kastrering så allt blev bara en smet istället :) 
Jag VET att det skulle sett annorlunda ut idag jämfört med då och det skulle inte ta på han på alls samma vis, Så det är synd att jag gjorde MH så snabbt. 
OCH det är synd att jag inte tog reda på hur en domare kan göra så stor skillnad i sådana här saker. (han gillade INTE mig och min hund)

Charlie kastrerades när han var drygt två år, i samband med att vi beslutade att han skulle bo kvar hos mig efter en testperiod.
Egentligen är jag emot "bekvämlighetskastrering" men bor så att jag inte kan ha löptik + hane samtidigt och om det inte var för att Charlie hade behövt ett nytt hem och jag föll pladask för honom så skulle jag aldrig skaffat en hane.

Han har fortfarande väldigt bra päls, den är tjock (på rätt sätt, inte "ullig"), sträv och lättrimmad som den ska vara. Lägger kanske på sig lite lättare än tidigare men inte så farligt.
Det jag märkt störst skillnad på är hans intresse för löptikar. Tidigare så tyckte han att det var intressant även om han inte låste sig på dem, och första löpet Nikka hade efter hans kastrering så flirtade han hej vilt.
Numera är han totalt ointresserad av löptikar, han verkar inte ens bry sig om att de faktiskt luktar annorlunda.
Han har inga som helst problem med de andra fem okastrerade hanarna här hemma och främmande hundar umgås han inte särskilt mycket med. Däremot är det han som är bossen i flocken, trots att han är yngst, kastrerad och kom in sist. Tror dock att det beror mest på rasen, en cairn tar för sig mer än en labbe…😉

Hos honom har det alltså bara varit positiva effekter.🙂
Bild från när han satt hos vetten och väntade på kastrering❤️

#26, Lite OT, men han är verkligen så fin din Charlie! 😍

#27, Åh, tack! Jo, det tycker ju jag med, men jag är liksom lite partisk…😊

#25 Tråkigt att det gick så på ert MH. Hoppas han mår bra idag:)