Med arbetskompis, menar du tjänstehund då? Jag skulle ta en såpass sjuk hund ur tjänst isåfall.

Ang ögonsjukdomen så finns det ju UV-skyddande solglasögon för hundar, s.k. "Doggles". Prova det för att göra förloppet långsammare!?

#1 Inte tjänstehund, utan en hund som tränar mycket och mångsidigt. Doggles har vi och de är inte populära vid t.e.x träning, skickar man hunden ut i sökskogen så får man söka dogglesen efteråt som ett exempel men så länge hunden är under uppsikt hålls de på, men sen det att hunden är van att vara i hundgård dagtid och där har han gärna inte heller på dom. Jag är så kluven, ibland känns det som att jag plågar han, men å andra sidan när han har bättre perioder så känns det bra.

Så länge han inte konstant upplevs som att han "sålt smöret och tappat pengarna" så tycker jag inte du ska ha jättedåligt samvete. Han verkar inte lika medveten om sina sjukor som du är, om han är glad och snäll. Man brukar märka när en hund "fått nog". Det märks i hela uppsynen på nåt sätt…

Tack! Jag behövde verkligen höra om ens bara en åsikt från en utomstående. Då är det för mig också att släppa oroandet och ta om så bara en dag i taget och njuta av den, tills den dagen han visar att nu är det nog. Då är det med andra ord okej att medicinera ögonen dagligen, medicinera magen ibland. Jag har senaste veckan bara tänkt på om och hur mycket i så fall han plågas, men inte riktigt kommit fram till varken ja eller nej pga att allmäntillståndet är som vanligt, glad, pigg och hänger med på allt. Tusen tack Stina!

Ja sen får vi ju också komma ihåg att våra hundar lever mycket mer för stunden än vad vi gör. Det vill säga; en bra dag är för hunden en bra dag - utan att vara bitter över att gårdagen inte var lika bra, eller tankar på att morgondagen kanske inte blir det. De passar på att njuta av livet när de kan, helt enkelt!

Förstår det är svårt.

Sitter i lite liknande sits men med en gammal skrutta, men det gör inte valen så mycket enklare.

Vår hund blev 13 i somras och har problem med sin rygg sen flera år tillbaka och har gått på smärtstillande antiinflamatorisk medicin ett bra tag nu.

Hon är fortfarande glad (speciellt i mat som den labbe hon är), men klarar inte längre längre promenader och är ostabil i bakpartiet men hon får sina spunkryck ibland :)

Men visst är det svårt att veta när det är dags. Vi funderar och diskuterar det ofta, men ser väl att så länge hon är glad och äter med god aptit och hon faktiskt kan röra sig själv så får hon fortsätta vara med men med en anpassad tillvaro (och så klart blir hon rätt bortskämd och får göra massa saker hon tidigare aldrig fått göra).

Var lite lättare med den andra gamlingen. Han hade hjärtfel de sista två åren som medicinerades och det började bli lite sämre när hans njurar slutade funka och då kändes valet rätt enkelt, han var trots allt 14,5 år.

Men hoppas han håller sig pigg och glad så ni får mycket mer härlig tid tillsammans :D