AH glömde säga, vi gick på en fyra dagars kur med värkmedicin oxå, märkte inte jätte stor skillnad men hennes aptit var som natt och dag, hon åt alla måltider de dagarna, nu är det bra om hon äter en fullt ut. Försökte säga det till veterinären oxå men :/ ja..

Hmm, låter inte som en särskilt bra veterinär, tycker jag. I synnerhet att "duscha henne i fyra timmar så att hon vänjer sig" låter som en helt horribel metod (hon kanske kollat för mycket på CM ;-) ?). Jag tror mycket väl att hon kan ha ont, frågan är var? Nästa steg om det vore min hund är att gå till en DUKTIG hundfysioterapeut och få hunden helt genomgången. Det kan vara en bra investering i vilket fall, i synnerhet om ni ska köra agility. De flesta hundar har lite skavanker och felbelastningar, om man då fångar upp dem i tid kan man förebygga svåra skador. Om du skriver ungefär var du bor så kanske du kan få tips om någon bra hundfys? Nästa steg igen skulle kunna vara att sätta henne på smärtstillande/antiinflammatoriskt igen, i minst två veckor, och se vad som händer. Blir hon bättre då så är det "bara" att börja leta - halsen och magen kan vara en bra utgångspunkt av det du skriver. Gå då till en annan veterinär men be att få journalen överförd så de vet vilka prover som redan gjorts. En grej till som du kan göra är att föra dagbok. Skriv vad ni gör, hur aptiten är, om hon reagerat extra mycket på något, varit bättre eller sämre än vanligt. Ibland kan man hitta en röd tråd som hjälper en att ställa rätt diagnos. Vad är hennes historik? Tidigare problem eller skador? Har hon haft det bra hos sin tidigare ägare? Jag tycker att du tänker helt rätt! Under tiden, ta det lite lugnt med henne. Och, om hon är försäkrad, var noga med att framställa det som en smärtproblematik/utredning, inte att det är mentaliteten som brister. Få om ens något bolag ersätter undersökningar som görs pga dålig mentalitet…

Tillägg till #2; Insåg nu när jag läste igenom mitt tidigare svar att sista stycket kanske lät som att jag tyckte att det var svajig mentalitet på din hund - absolut inte, men försäkringsbolag är som de är.😊

#3 nej absolut inte tack för att du sa! Ja de var faktiskt strul med agria idag oxå..fick ingen direktersättning… Alltså hon kollades både för tassar och för olika host relaterade symptom, och blodproven handlade mer om ifall hon skulle ha nån infektion tänkte jag, tex då tonsillit eller vadsomhelst, hoppas nudå att de förstår om ja ringer efter beslutet kommit och förklarar att otm blodproven och om de röntgade halsen var för de problemet! Hon hostar nämligen i diverse situationer o slickar o äter kvistar osv men de är en annan historia.

Att hosta, slicka och äta på kvistar kan vara ett tecken på magproblem, tex gastrit, så det kan vara värt att kolla upp om ni fortsätter utreda henne.
Det kan också, som du är inne på, vara symtom på tonsillit - eller andra halsproblem.
Alla halsinfektioner är ju inte tonsillit, min labbe hade för några år sedan en riktigt ful halsinfektion ända ner mot lungorna som tog flera månader och hästdoser med bredspektrumantibiotika för att komma tillrätta med.
Vad äter hon för foder? Verkar hon funka bra på det? (Fin och fast avföring mm.) Har hon bra aptit? Kräks hon något och i så fall vid vilka tillfällen? (När hon ätit, när hon har tom mage, om hon fått i sig något speciellt?)
Nu kanske du inte vill börja krångla med fler saker men du skulle kunna testa att sätta henne på skonkost ett par veckor.
Absolut billigast är att koka själv, till en papillon krävs det ju heller inga mängder. Ge henne små portioner flera gånger om dagen och ge henne helst inget annat under den perioden (godis, ben/tugg, etc).

Jag ger mush vaisto åt henne nu, och tycker hon funkat bäst på det, o jo gastrit har jag oxå varit inne på! Men de är litr svårt att säga med hennes mage vad som funkat och inte, för ja tycker det varit lite både och, mush fick hon oxå hos uppfödaren, varpå vi fortsatte med det, men hon hade oxå torrfoder där men hon slutade äta det torrfodret o sen slutande hon äta den isblå smaken av vaisto helt så vi fick testa nytt, då föreslog nån purenatiurals så det fick hon funkade en tid men sen samma visa igen o nu tycker ja den varit iltepå sådär o tänkete att ej mushr bättre foder o har sen dess har vi testat den ljuslila vaiston o de har fungerat hittils, men hon har fått lite nytt träningsgodis som oxå inverkat så nu vet ja inte heelt om fodret passar. Hon är ju så otroligt kinkig oxå 😅 hon måste ju få i sig nåt då hon ännu växer liksom, hon har alltid ätit dåligt så länge vi haft henne, men efter att man väntat ut o försökt visa att de inte kommer annan mat har hon ätit, men de är en tredjedel av vad hon borde ätit oftast. Hennes bajs har inte varit perfekt sen bytet tillbaka till vasisto men inte katastrof heller ännu i alla fall, vid bytena har det varit lite si som så emellanåt och om hon fått smaka något nytt. Hon har bara kräkts 2 ggr, ena gången utan förklaring, men det är jäätte länge sen och en gång för nån månad sen men de va i samband med en träningssession som eventuellt innehöll lite för mycket träningskyckling 😅 sen har ja inte sett henne kräkas i alla fall.Vet tror hon kan ha noskvalster så vi fick medicin för det. Hon har nämligen hostat o nyst o snorkat o inte bara efter ansträngning men oxå typ om hon luggit ner på rygg så då rinner liksom slemmet ner o irriterar menar dem. Ja o det med små portioner har vi försökt med sen hon var riktigt riktigt liten men hon äter dem inte. Hon borde få mat (och får) 4 ggr om dagen men hon slutade äta den 4 gången rätt snabbt aå vi ändrade till 3. Nu äter hon kanske hälften 2 av måltiderna. O inte alla 3 i alla fall.. så ja.. men ja ha tänkt på detdär med gastrit o ifall hon skulle ha en omd cirkel med maten att hon skulle må illa o därför int ta o så, ibland har hon fåt nåt att smaska på före för att öka apriten lite. Tex en godbit.

Har själv en liten hund, eller två egentligen, som uppförde sig lite underligt under en period. Han högg visserligen inte, men morrade och visade tydligt obehag när man borstade tänder eller undersökte öronen. Vi kom underfund med att han hade problem med tårkanalerna och när vi åtgärdade problemet märktes tydligt skillnad. Dock befäste sig beteendet på sätt och vis, han är väldigt mån om sin kropp och kan knorra till om han känner sig orättvist behandlad. Men han accepterar all hantering. Med det sagt så kan det säkerligen vara kopplat till smärtpåverkan och det låter ju verkligen som om hon har problem med mage/hals. Men tyvärr kan sådana beteenden vila kvar, även när smärtan har passerat. Det gäller att vara medveten om det och fortsätta försöka jobba på att hanteringen ska vara positiv för henne.

#6 Detta du skriver om nu låter ganska likt min unghund! Han har aldrig visat några aggressiva tendenser eller försvar. Men han har också alltid ätit dåligt, velat äta gräs, kräkts någon gång då och då (men inte ofta), tyckte maten var god i en vecka men tröttnade sedan (fått Mush, simpsons, magnussons, egen BARF, tillsatt blodpulver osv), hostade ibland. Han hade svårt att hålla vikten (eller framförallt gå upp i vikt som han ska). Han är under magutredning just nu. Har gjort diverse blodprover för lever, bukspottkörtel, och näringsupptag som de flesta såg fina ut (utom folsyra som han nu ska få tillskott av). Han gjorde sedan ett ultraljud där allt såg bra ut. Idag har han gjort en gastroskopi, och ja, han har tecken på inflammation i både magsäck och tarm och bakterieprover och sådant är inskickat. Vid avföringsprov upptäcktes också giardia som vi nu behandlar för. Så absolut skulle det kunna vara något med magen såsom #5 säger. Kan vara värt att kika närmare på.

Förresten, jag har nog fått något om bakfoten (och orkar inte läsa allt igen :-O ). Hur gammal är hon? Jag har fått för mig att hon är en äldre/vuxen omplacering men kanske har fel? Inte för att det spelar så stor roll egentligen, men kan ändå vara en viktig pusselbit.

#9 + allmänt Nej alltså ingen omplacering! Hon har varit hos oss sen valp och är just nu snart 8 mån! (Skriver av mig igen) Det tokiga med det hela är att alla veterinärer jag gått till ( med va jag tänker och tycker är ett tecken på att hon har ont) så ha dem sagt att små hundar kan bli såhär o skyller på mentala problem eller uppfostran. Dock tycker jag att alla symptom kan betyda en rad olika saker men de viftar bort mina frågor med konstiga blickar och säger att det nog inte är något att oroa sig över. Jag har tänkt spontant att de kan vara diskbrock, eller precis belastningsskada eller nånting, men alla avfärdar med att hon är så ung. Hur kan de komma så plötsligt då undrar jag? Jag har dessutom så svårt att pussla ihop saker o symptomer. Men hon blev tydligt arg av att man kollade henne i munnen vid typ 4 månader(plötsligt) och där något tag så har hon fallit en gång på rygg då hon kampade med en leksak vid soffan o antagligen tappade balansen. (Tror jag) för jag såg det inte, jag bara hörde händelsen o efter det gick hon ihopkurat och gnällde o skrek men det gick över jätte fort och så var hon normal. O då blev jag tillsagd att de e sånt som händer valpar o eftersom de inte handlade om äns en halv meter skulle de inte va nån fara. Samma gäller tassar, dem har blivit under någons fot ett par ggr för hon går gärna i fötterna på en o man ser inte alltid henne. Men här avfärdade dem mina misstankar oxå eftersom hon inte haltar. Nå nu kan ja se henne slicka tassar ibland efter promenader (tecken igen,) men de syftade dem oxå på att är ett sätt att varva ner för henne om honr uppe i varv efter en långtur. Nå hon vill heller inte gå alltid , stannar till o protesterar, men ibland slutar hon o går glatt ändå.. så de kan mycket väl va trotts.. De kunde inte utesluta någonting dock så de ville ta blodprov p.g.a de andra symptomen o ja ville ha röntgen ifall de va nåt brutet/kotor som är fel ,( för man känner hennes ryggkotor väldigt tydligt exempelvis) osv men allt kom tillbaka "rent" med en försäkran om att jag bara är hönsmamma o hunden är frisk typ? Käns inge kul att inte bli tagen på allvar. Ja har en molande känsla att hon faktiskt inte har några mentala problem men att de är något som dessa inkompetenta veterinärer intr ser eller förstår sej på. Dessutom fult att skylla på rasen! Inte alls vanligt att papilloner beter sig såhär.. Dock tror ja att hennes rädsla för att de ska göra ont är större än kanske det onda , för man ser tydligt att hon är vettskkrämd då hon attackerar fullskaligt, så vid något tillfälle har det börja göra ont, o ja tror hon är rädd att de händer igen typ. Före fem månader fick jag borsta henne helt utan problem men nu springer hon undan om hon ser att ja har kammen med svans mellan benen o försöker jag ta henne o hon fattar att ja ska göra något så hugger hon… så ja tror att vår relation tagit skada av detta oxå och att hon inte litar på mig längre att jag inte vill henne illa.. Vilket är synd, men det jobbar jag på helatiden o jag märker att hon börjar lita på mig mer o . Vid ett tillfälle som 4mån märktes att hennes mjölktand gått av oxå, men inget gjordes åt det heller för vetten sa att det såg bra ut utan inflamation etc (här har jag tänkt att hennes känslor mot munnen kanske kommit?) Men den föll ut som den skulle (och örväntades göra,) så de var inget med det sen. O vi har tränat massor med att de ska va positivt all munhantering oxå förstås. Så nu står de då på alla papper från vetten att hennes "fel" sitter mentalt och därför vill inte heller agria betala.. vilket är jättekul. För till mig sa dematt att tex blodprovet var för infektionsvärden, de är ju inte mentalt.. Men vist! Det kan vara trauma, de är den enda förklaringen jag har själv om inget annat, att hon är rädd om munnen p.g.a tanden o rädd om tassarna p.g.a att min sambo en gång klippte klon för mycket så hon pep till, och då är enen överkänslig individ som har svårare att komma över trauman än vad en vanlig hund skulle ha? Hon är hur gosig o snäll annars, det enda hon gör är detta då de handlar om kloklipp tasshårsklipp eller munkoll eller borstning. Och allting har vi gjort med henne utan roblem sen dag 1 och först vid 4/5 mån hon började agera utåt vid kloklippningen o därefter gick det utförs till resten. Igår märkte jag att hon inte var lika rädd då jag höll henne i famnen på ett annat sätt än vanligt, och klippte tasshåren på baktassarna så, hon hann bita mej 3 ggr innan jag fick henne så i famnen att hon var ok, men de gick i alla fall. För mig käns de konstit om de är mentalt att hon inte vill att man rör henne på tassarna för de är bara under vissa omständigheter hon tar till sig, om man håller henne på ett vist sätt tex eller klappar henne på ett vist sätt då hon sitter eller gör något annat specifikt. Enligt vetten är hon alltså ba högkänslig. Jag har tänkt, sådär som att nej rör inte där nu gjorde det ont typ? Sen kan de ju va en kombination förstås, ont + rädsla av trauma då de gäller just klorna o tänder exempelvis. Hos uppfödaren var hon den snällaste, o lät en göra vadsomhelst med henne. Och hon var precis lika hos oss , jätte lätt att hantera/ duktig då man övade, innan detta beteende började. Kan ett sånt beteende ba börja av sej själv undrar jag… jag som gillar pälsvård kan ju knappt komma nära med kammen innan hon morrar numer :/ Men vi tar baby steps o igår borstade jag då hon vilade i soffan samtidigt vi gosade , o de fungerade oxå bättre men inte optimalt men ja.. va gör man! Har även haft kontakt med en annan vet o hon undrade inte om de kanske var tänderna, att hon har ont i dem, o p.g.a det får alla dessa beteenden, så vi ska kolla upp tänderna till näst. Jag är bara så arg på senaste veterinär besöket ännu. Om an kommer dit för att kolla misstankar man talat om tifdigare besök så tycker jag man kollar ALLT då på samma gång. Otm det man talat om förut+ där skulle de lätt kunnat kolla tänderna oxå ? Blir så trött på att de tydligen är normen att besöka 5 veterinärer innan man faktiskt får någon som gör sitt jobb. Men som sagt annars är hon världens goaste, älskar allt o alla social orädd o lekfull gosar gärna etc :)