Du får nog hålla kvar henne en längre stund.  Fast istället för att hålla i halsband kan du lära dig en s.k. "ryggsäcksövning", du hittar instruktioner på nätet. 

Att hålla i halsbandet kan vara triggande och stressande så ryggsäcken där du håller om hela hunden känns bättre i sammanhanget. Sen så släpper du inte direkt när den är stilla utan väntar tills du hör ett litet suck :) då vet du att valpen är någorlunda avslappnad. 

Ingen (hoppas jag) kommer skälla ut dig, vi har alla gjort massa "fel" med våra valpar i början, det hör till!

En tanke, leker du aktivt med henne? Att bara stoppa eller ignorera lekinviter (utgår jag ifrån att det är) gör ju bara valpen ännu mer angelägen. Om du faktiskt leker med henne , och då menar jag typ kamplek, inte bara att kasta ett föremål, så har du en toppeningång för att också lära henne regler för leken: hur hon kan få den att starta, vad som är att gå över gränsen och att när ni leker eller inte. Alltså, detta är ju inte svaret på vad du gör där och då, men kan hjälpa i det stora hela

Jag har samma problem som dig så du ska inte känna dig ensam. Min valp tenderar att bli ännu värre då jag gör ryggsäcken etc, det blir omöjligt för mig att hålla kvar då det gör fruktansvärt ont när han biter i fingrarna. Det som fungerat hittills när han får ryck utomhus/hoppar som en galning är att jag tar fram ett gott godis, visslar och bryter beteendet. När han blir uppmärksam på annat (i detta fall godis) slutar han nästan direkt. Följer tråden för fler tips!

Först och främst: lugn, du har inte förstört nått alls :) precis det du är med om händer för de flesta, som inte råkar få nån ovanligt jätteliten valp haha. Vad är det för ras/ålder? Jag skulle rekommendera ryggsäcken, eller alltså, helt enkelt att hålla i valpen lugnt men bestämt tills den varvat ner. Jag satt själv inte exakt som "ryggsäcken", snarare tog jag min valp i knät/mellan benen sittandes på golvet. Jag höll honom runt kroppen på ett sådant sätt att han inte kom åt att bita mig. Du kan själv se hur du ska hålla för att valpen inte ska komma åt. Det jag dock såg till var att han fick vara "rättvänd" dvs tassarna på backen eller mot mina ben, inte på rygg. När han blev bättre med tiden kunde jag hålla lätt runt bringan eller dylikt, han lärde sig rätt fort att man inte ska bita eller streta imot. Men man måste ju sitta den tiden som krävs för att valpen ska lyckas varva ner. Det känner du själv bäst när den gör. Om valpen exploderar iväg när du släpper och fortsätter härja, så är det bara att lugnt börja om. En annan sak. Jag tycker inte man måste hålla på och prata någe just i detta, jag satt i princip alltid bara tyst och fokuserade på att själv hålla mig lugn. Det är tufft ibland, men viktigt! Och du, om ett år kommer du ha en hund som inte rusar runt och biter dig i hasorna. Kom ihåg det! Lite i det hela är också att bara härda ut tills dess, kan verkligen intyga om att det kommer ge med sig för er också :)

Jättelugn valp skulle det stå. :)

Ryggsäcken är jättebra! Du kan även använda dig av ett koppel och ställa dig på det.

Tack snälla alla för råden! Är verkligen en bergochdalbana att ha valp! Vissa dagar går allt som på räls och allt känns underbart. Och andra dagar så vill jag gräva ner mig och typ slänga ut henne hahahh! Skulle aldrig hända men ni fattar känslan antar jag. Så svårt att veta vad som är "normalt" när jag aldrig haft hund innan och har en tendens att noja och haka upp mig på det mesta.

4# hon är en bordercollie (ej renrasig) och hon är 4 månader exakt idag :)

Jag förstår precis.. Jag har en unghund..😃Något som har hjälpt mig ENORMT är kurser! Det är jättekul och lärorikt!👍

#8 Men dååååsåååå! Ursäkta att jag skrattar lite för mig själv, jag skrattar inte ÅT dig, mer åt själva situationen. En 4 månaders-valp av en aktiv ras kan ju vara ett rent helvete rent utsagt ibland. Försök ta till dig det jag skrev tidigare iaf, inget är förstört och om mindre än ett år så kommer du inte riktigt komma ihåg hur det var att ha en hund som jagade efter och bet på dig helatiden. 

Jag VET att min valp i den åldern kunde jaga efter mina hasor av och till, och bita bita på det mesta. Ett tag orkade jag inte ha skor med skosnören, för det blev ENBART att leka med dem såfort man gick ut. Så jag körde stövlar några veckor haha. Precis i början när det var som jävligast inomhus så lagade jag mat med en hand och hade en tjock arbetshandske på andra som han fick bita på. Bara för att få nått gjort.

Men ja, gå kurser, det lönar sig. Och kom ihåg att leka med din valp, det är bra att träna start/stopp i den också! Dvs intensiv lek, sen paus och sitta still, sen lek igen.. Sånt har hjälpt mig mycket, min unghund fortsätter aldrig hetsa numera om jag själv blir passiv efter vi har lekt loss.

10# Hahah! snarare så att vi kanske leker för mycket ibland än tvärtom, men vi tränar massor på att "bara vara" så att hon slipper få överslag så fort. En sak som hon älskar är att strosa runt i skogen, och rätt var det är så börjar vi trixträna, och sen går vidare. Oftast är det när vi närmar oss huset som bitaibenen perioden kommer ;), haha så brukar försöka förbereda mig lite innan nu med bl.a. en leksak i munnen så hon ej kan bitas fram tills vi kommer in, för där är det lättare att lugna henne. Så det går framåt :D! Hahhaha, det där med handsken lät kul, ska kanske skaffa en sån att ha vid behov ;)! Monstervalpar är roliga, och jobbiga!

#11 
Tror inte ni leker för mycket. Det är bra att ni gör det, jag tror ni kommer ha igen det sen :) Om hon gillar att kampa så rekommenderar jag att sticka åt henne en leksak i munnen i de situationer du tror hon kommer bita på dig annars.

Alltså, det viktigaste är att du kommer ihåg att det är en period i hundens liv, och att det kommer se helt annorlunda ut under nästa år. För mig gick det aldrig riktigt att "byta" mot en leksak när min valp ville bita i mig/mina kläder. Men med tiden så slutade han av med det och började förstå att man leker bättre med leksaker. När han blir riktigt exalterad (tex om jag varit borta hela dagen och han varit med hundvakt och jag kommer hem igen) så kan han hoppa och ta tag i min jackärm eller dyl med munnen, men lugnar sig fort. Sånt kan ju hända även med unghund, men det är i NÄRHETEN av vad det var med honom som litet monster:P

Oroa dig inte för "överslagen". Men träna ändå på att lugna ner. Skulle jag säga.