I dom allra flesta fall tror jag att hundar mår bra av att ha andra hundar omkring sig.

Vi har en äldre shih-tzu som inte alls blev glad när vi skaffade storpudeln. Jag skulle våga påstå att han blev deprimerad ett tag efter att vi tog hem en valp. Han var sur och grinig och det hände att han högg efter valpen. Det tog ganska lång tid innan det blev okej mellan hundarna.

Idag mår båda bra, men jag skulle inte säga att det klickat mellan dom. Dom accepterar varandra, men det är också allt. Just avundsjuka skulle jag inte kalla det. Mer att dom inte har någon större glädje av varandra, att dom inte är bästa vänner. Vilket är lite trist tycker jag.

Mina två första accepterade varandra, ingen avundsjuka men de hade inte något större utbyte. Tiken var nog den som tyckte det var jobbigast eftersom hanen var ganska intensiv även om hon hade pli på honom.

Att han skulle komma överens med hunden jag skaffade efter tiken gick bort var ett krav och lyckligtvis älskar han henne. De kan gå 3 timmars promenader och ändå vilja avsluta med att leka på gräsmattan utanför vår lägenhet.

Men hundar är ju individer. Min första hade antagligen varit lika glad, eller gladare som ensamhund. Dessa två är lyckliga att ha varandra

Tinja och Benji har ett enormt utbyte av varandra. Jag står för mycket roligt, men det där härliga hundbrottandet och munfäktandes kan jag inte riktigt hänga med i. Inte heller kan jag jaga dem så som de jagar varandra, jag ligger inte och biter på samma pinne.. Det finns mycket jag inte kan ge en hund, men som en annan hund kan bidra med 🙂

Vår äldre shih tzu HATADE den nya valpen (av samma ras) och var inte alls glad över att vi tagit hem något så fruktansvärt som en valp. Men hon har alltid varit svår med nya hundar. Tog säkert 8 månader innan den äldre accepterade den lilla och idag 1,5 år senare så är de bästa vänner. Busar och leker jämt och jag har aldrig sett henne så lycklig och bekväm som nu. :)

Avundsjuka finns, dom vill synas mest, älskas mest, få mest kärlek (eller få mest av allt). Men det är inte hela tiden, Dom älskar varandra, leker med varandra, sover med varandra.
Dom lär sig väldigt mycket av varandra yngre som äldre, dom tar efter varandra, både på gott och ont. Min tik som släppt fokus på mig HELT när hon varit lös har börjat få fullt fokus på mig bara för hon varit med när hanen haft det. 
Hon har till och med lämnat bollar till mig vilket hon ALDRIG tidigare gjort, hon har bara sprungit runt och runt och lekt när jag bett om leksaken.
Dom kan bli avundsjuka när jag myser med den ena, eller bara hälsar på en när vi kommer hem, men det är en fis i rymden, inget jag räknar med, Dom blir likadana när andra hälsar på, men som sagt en fis i rymden.
Träningen (kör lydnad) blir bättre då man har störning och kan träna stadga med ena samtidigt som man kör annat med den andre, Det enda dryga är promenaderna om man har som triggar varandra. Eftersom det börjar bli lite halt nu med alla löv och jag tidigare tränat båda enskilt (hanen har haft grova problem med hundmöten) så har jag fått gå minst 8promenader per dag. Alltså 4 var, och det har varit det drygaste med att äga två hundar, eller ja, när man är ute och dom dragit igång varandra har inte heller varit kul. 

Min tik är 7år och min hane är snart 2år (i januari, wow vart tar tiden vägen?).

Jag är tacksam för att ni delar med er av era erfarenheter och jag lyssnar gärna på vad fler har att säga.

Tog hem en valp i januari, den äldre tyckte han var besvärlig till en början. Men det var mest pga bitandet. Den äldre tyckte inte att det var nödvändigt att sova nära, men efter ett tag började han acceptera det. Nu sover de tillsammans. De har absolut utbyte utav varandra och ingen avundsjuka mellan dem. Om man inte räknar med att de vill ha mys samtidigt. Det enda negativa är att valpen söker stöd hos den äldre utomhus. Kort och gott, den äldre hade helt klart kunnat fortsätta vara ensam. Men älskar sin lillebror.

Vi var rädd att vår valp skulle göra den äldre avundsjuk osv men är glad att säga att det har gått så mycket över förväntan! Den äldre är allmänt gladare, mycket bättre aptit och har fått bra självförtroende vilket var på botten innan vi fick hem valpen. Båda lär sig av varann och de trivs så otroligt bra i varandras sällskap. Kan tillägga att den äldre är mindre i storleken och allmänt väldigt mild och försiktig medans valpen är mycket större i storlek och är som en pansarvagn i jämförelse till storasyster. ;)

Vi har tre hundar alla är tikar. Enja våran äldsta hund har haft det lätt med nya systrar, hon har vart till hjälp anser jag i en hel del. Allt från hundmöten med lösa hundar till vara trygghet. Donna och Milli kan hända att dom fräser ifrån på varandra när ena har kvar ett ben eller något gott ärbart.  Inte vart slagsmål givetvis är vi snabba på säga ifrån och man får läsa av läget. Jag har inget ont med skaffa en till hund om man redan har en. Tycker ofta att hundar får ut en hel del med att man skaffar en till en kompis som leker och kan springa så snabbt det kan inte jag/vi 😉

Vi blev med vår andra hund i augusti. Vi har inte ångrat oss en sekund!
Det är fantastiskt hur mycket nytta de har av varandra. De gör allt tillsammans. De är väldigt bra kompisar, och "storasyster" uppfostrar "lillasyster" på ett mycket bra sätt vilket underlättar mycket för oss tvåbenta. 
Vi kände oss trygga med beslutet. Hunden vi hade först visste vi var okomplicerad på alla sätt med andra hundar. I alla storlekar, alla kön, all åldrar och i alla miljöer. Vi hade dessutom förmånen att vara hundvakt åt en hund på heltid en längre tid hos oss där vi fick känna på hur det var. För oss var det väldigt nyttigt, både för att få prova på hur det skulle fungera i praktiken, men också för att se att vår hund trivdes med annan hund i hemmet under en längre tid och fulla dagar. Det kan vara skillnad på hur de tar det från att träffas en timme här och där.

Hundar är flockdjur.

Sedan är det klart, vissa hundar trivs bättre än andra i flock. Tex så brukar vinthundar älska att ha sällskap av andra (gärna vinthundar) och ägarna kan med lätthet skaffa ett helt knippe hundar utan problem. I andra raser är det vanligare att hundarna inte fungerar ihop och inom vissa raser verkar det vanligaste vara att hundarna bara accepterar varandra. Jag räknar dock med att de flesta hundar gillar att ha någon hundkompis att "vara hund med" även om det såklart inte betyder att hundarna vill umgås med allt och alla.

Så, om hunden inte sedan tidigare visat att den ogillar andra hundar så skulle jag inte oroat mig ett dugg för att ta hem en hund till. Sedan är det klart, om bara den ena hunden får massor av uppmärksamhet eller hundarna har helt olika regler i hemmet att följa, då kan det skapas problem, men får hundarna lika mycket uppmärksamhet och likadana regler för hur de ska bete sig, då går det nog oftast hur fint som helst.

Ja, själv trodde jag att en valp skulle hålla sig lite på mattan när det finns en lite äldre hund redan i familjen, men det blev ju inte alls så. Jag kan säga att valpen körde över den äldre nästan från dag 1. Jag är full av beundran för den äldres tålamod. "Valpen" är nu 13 månader och den andra är 4,5 år. Ett bra tag var jag övertygad om att den äldre inte alls blev glad när det kom en valp. Men undan för undan har hon förändrats. Hon var inte alls särskilt lekfull förut, men det är hon nu. Hon inviterar t.o.m. själv till lek, och de brukar jaga varandra och smyga på varandra, allt ackompanjerat av ljudliga lekmorr. Om den äldre följer med husse till jobbet - för att jag ska kunna träna den yngre - så märks det tydligt att unghunden saknar sin kompis. Hon går runt och letar och lyssnar vid ytterdörren. Nu tror jag absolut att det det var bra att skaffa en liten polare till den äldre. Men det har inte gått helt smärtfritt hela vägen.

Min gamla hund avskydde den äckliga lilla valpen. Men hon accepterade att han var där. Dom fick mycket roligt ihop när valpen blev större och båda två var lika "avundsjuka" på varandra. Dvs båda ville vara närmast mig, ha mest uppmärksamhet osv. Men inget som var något problem, känns som en helt naturlig grej. Gäller ju liksom att vara tydlig bara och ge båda hundarna vad dom behöver. Sen är det ju så att även om den ena hunden har fått en köttbulle, så när nästa köttbulle ska delas ut så är det lika hög konkurrens om den. Dom fattar inte det här med att man ska dela lika. 

En sak som jag känner i efterhand är att det kan vara bra att tänka igenom att raserna passar ihop. Två likvärdiga raser som tänker o fungerar på samma sätt fungerar oftast lättare ihop än två väldigt olika sorters hundar. Med det inte sagt att det inte fungerar med olika hundtyper ihop men det kan vara svårare att få det att fungera än vad det ofta brukar vara med samma hundtyp.