Hej. Jag är ny här på hundar.ifokus och tänkte presentera mig och min vovve. :)

Mitt namn är Jim Johansson, jag är 20 år gammal och bor i Eskilstuna med min familj och våran hund Obelix som är av rasen rottweiler. Obelix är dock ett lite klent namn på en rottis, så jag kallar honom bara för Obbe. :)

Historien om min hund är lång, men jag ska berätta den iaf.

Min mammas ex. kille äger en mycket vacker rottweiler som blev med valpar. Valparna föddes och ut trillade 9st små rått-liknande krabater. Tyvärr var det så att husse var tvungen att jobba på dagarna, så mamman och valparna blev kvar ensama hemma de timmar han var borta. Eftersom rottweiler är av den klumpiga rasen, blev det efter bara en dag, fyra stycken mosade valpar som blev tvungna att avlivas. Vi fick ta hem mamman och de återstående 5 valparna till oss! En av valparna var mycket svag, den hade inte ork att kämpa sig fram till spenarna på mamman, så den fick vi mata med flaska. Jag satte ned den svaga valpen vid mamman en stund med tankarna om att den kanske behövde lite kärlek och värme. Jag la mig brevid för att hålla uppsikt och klappade lugnt på mamman för att försöka lugna ner henne lite, hon verkade vara på tok för mycket uppstressad och på sin vakt. Snart började mamman slicka på den svaga valpen och jag blev så glad, jag tänkte att det var deras sätt att säga "jag älskar dig bäbis" eller liknande. Jag la huvudet på mamman och blundade för att själv sommna. Men jag fick inte blunda länge, för snart hörde jag hur skelett knäcktes och jag tittar upp och ser mamman ligga där och tugga ihjäl den stackars valpen. Ringde vetrinären och frågade vad som var fel med mamman! Det visade sig att hundar är rovdjur och rovdjur dödar sinna svaga familjemedlemar som de tycker inte har en chans att överleva. Vi ville absolut inte bli av med flera valpar så vi skickade hem mamman eftersom de andra valparna var en aning svaga mot vad de igentligen borde vara. Det slutade med att vi fick sitta och mata 4st valpar med napp-flaska var 3:de timma. Det blev inte mycket sömn på några veckor. Valparna växte sig stora och fina, det var en extrem lättnad att bli av med valparna efter 4 månader. Vi behöll en hane som vi redan sen första dagen hade döpt till Obelix. Ett halvår senare märker vi hur Obelix börjar halta på ena benet. Vi ringde vetrinären som sade att vi skulle komma in på en titt. Där sa de att han förmodligen lider av ett fel i höftbenet och en operation skulle kosta oss en enorm summa. Ingenting vi absolut skulle ha råd med. Alternativet var avlivning. Vi väntade dock en lite längre tid och efter några fler kollar visade det sig vara en vanlig muskelvärk. Han går nu på smärtstillande och kan så göra i 6 månader till enligt vetrinären. Glada är vi för det ändå. :) Sedan finns det inte så mycket om hans historia kvar att berätta. Han är världens gosigaste och snällaste hund. Han älskar att trycka och gosa in huvudet på en när man sitter i soffan eller ligger i sängen. :D

Är det någonting ni undrar över så var då inte rädda för att fråga.

Vänliga hälsningar
- Jim Johansson