Om vi vänder på det: vad är det som gjort att du fastnat för just den rasen? Hur vill du att din kommande hund ska vara?

#1 Bra fråga! Haha Vi vill ha en mindre hund, då vår 12-åring ska kunna gå kortare rundor med den, utan att flyga som en vante efter den. Det får gärna vara "lite action" i hunden. Alltså, den ska orka gå långa promenader och den ska helst inte vara liten och ömtålig som en Chihuahua… När jag gick in på Skk:s hemsida och läste på om J R, så kändes det som att den kunde passa oss. Även om där är jakt i den, så är den inte lika stark som en större hund, vilket underlättar mycket. Svårt att förklara, men när jag läste om rasen så tyckte jag den kändes rätt. Jag vill ha en hund som kommer överens med våra vänners hundar (alla är hanar). Vi vill kunna ta med den överallt utan att den skäller på allt och alla. Den får gärna "nöja" sig med att få hänga med överallt och inte kräva alltför mycket mental aktivering. Eller jag har inget emot att hålla på längre stunder, så länge han är intresserad och jag kommer på en massa saker vi kan göra. Vi kommer gå valpkurs och kanske någon mer som verkar intressant! Men jag tränar gärna på våra promenader eller hemma med! Kanske finns tips på Youtube eller Google?

Jag hade ju försökt träffa några hundar i verkligheten också, kan vara svårt att få en bra helhetsbild av en ras enbart via text.

Har du haft hund förut? Jag tänker spontant efter att ha läst dina inlägg som att det kanske är bättre att leta efter en annan ras. Jag reagerade lite på "Men det måste väl ändå finnas något positivt med dem??". Jag vet inte om det är en önskvärd fråga att ha om rasen man funderar att köpa. 😃

Du skriver "även om det är jakt i den, så är den inte lika stark som en större hund, vilket underlättar mycket". Vore det inte bättre att helt enkelt köpa en ras som generellt har väldigt låg jaktlust istället?

Vad räknar ni som långa promenader? De flesta hundar orkar gå längre än vad vi orkar och har tid med på en dag. Man behöver inte leta efter en hund med någon extra action för att få en pigg, glad och lekfull hund som hänger med på långpromenader. 

Har man tänkt att hunden ska kunna umgås med "alla" hundar kanske inte en JR terrier är ultimat. Jag är på inget sätt expert på rasen men har själv en terrier. Försök inte anpassa dig och din familj till hunden, utan leta efter en ras som passar bra in i er familj som den är. 🙂

Jag kan blanda ihop dig med någon annan men ni var väl ganska inne på sheltie? Det är två VÄLDIGT olika hundtyper, det är klart att man kan attraheras av olika egenskaper i olika raser men jag hade nog försökt hitta något mittemellan, i så fall. JRT är ganska "mycket" terrier, en del av de mindre terrierraserna är lite mildare även om de fortfarande har lite lagom med jävlar anamma, så att säga.

Jag tycker inte det låter som en ras som passar för de aktiviteter ni vill erbjuda, risken är att det blir för lite och ni får problem med den. Jag hade satsat på någon ras med mildare temperament som inte kräver lika mycket. Det finns nästan inga raser som inte orkar med långpromenader, så det behöver ni i princip inte fundera över. 

I övrigt så tycker jag nästan en 12-åring kan vara lite väl ung för att gå ut själv med en hund, oavsett sort. Självklart kan en så ung person hantera en liten hund, det är inte grejen, utan jag tänker om något händer, om till exempel en stor hund dyker upp lös och attackerar eran, vad har en 12-åring att sätta emot då och hur kommer 12-åringen må om något allvarligt inträffar?

#4 Vi har haft hund förr. En gatuhund från utlandet, så vi vet inte exakta raser. Troligtvis border collie, schäfer och kanske någon ras till. Han fick somna in när han var 10 år pga sjukdom. Du har rätt, var väldigt klumpigt av mig att skriva: "Måste väl ändå finnas något positivt med dem". Sorry! Då många säger/skriver saker som att dem är envisa, krävande, svåra och "jobbiga" så blir jag väldigt nyfiken på hur de menar. Hade velat ha konkreta exempel. Vi har letat efter en ras med väldigt låg jaktlust men hittar ingen som tilltalar oss.. Antingen är det "sjuka" raser (som t ex Cavalier King Charles, mops, fransk bulldog) eller så är de för små/för stora och har krävande pälsvård (trimning kallar jag krävande ;-) ) Tips på andra raser är välkomna! :-) Kan vara så att vi missat någon ras! Med långa promenader menar jag 2 st x 1-1,5tim/dag på vardagar och längre på helgerna. En vardag kan se ut såhär på ett ungefär. Kl. 05:30 Promenad 30 min Kl. 7 kissrunda innan han åker med mannen på jobb Kl. 11-12 promenad Kl. 17 någon form av träning + lång promenad Kl. 21 Lång promenad Där emellan någon form av aktivering De dagar han inte följer med mannen på jobb är han hemma med mina föräldrar (de är nyblivna pensionärer).

#4 Vi har haft hund förr. En gatuhund från utlandet, så vi vet inte exakta raser. Troligtvis border collie, schäfer och kanske någon ras till. Han fick somna in när han var 10 år pga sjukdom. Du har rätt, var väldigt klumpigt av mig att skriva: "Måste väl ändå finnas något positivt med dem". Sorry! Då många säger/skriver saker som att dem är envisa, krävande, svåra och "jobbiga" så blir jag väldigt nyfiken på hur de menar. Hade velat ha konkreta exempel. Vi har letat efter en ras med väldigt låg jaktlust men hittar ingen som tilltalar oss.. Antingen är det "sjuka" raser (som t ex Cavalier King Charles, mops, fransk bulldog) eller så är de för små/för stora och har krävande pälsvård (trimning kallar jag krävande ;-) ) Tips på andra raser är välkomna! :-) Kan vara så att vi missat någon ras! Med långa promenader menar jag 2 st x 1-1,5tim/dag på vardagar och längre på helgerna. En vardag kan se ut såhär på ett ungefär. Kl. 05:30 Promenad 30 min Kl. 7 kissrunda innan han åker med mannen på jobb Kl. 11-12 promenad Kl. 17 någon form av träning + lång promenad Kl. 21 Lång promenad Där emellan någon form av aktivering De dagar han inte följer med mannen på jobb är han hemma med mina föräldrar (de är nyblivna pensionärer).

#5 Det stämmer, vi var inne på Shelties! Vi ville ha en till sommaren, men hittade ingen uppfödare som hade valpar tills dess. Antingen var dem födda tidigt i vår, vissa planerade valpar till hösten/vintern och några har inte haft lyckade parningar då tiken gått tom. Har visserligen inte kollat längre uppåt i landet men har varit i kontakt med alla uppfödare här i Skåne. Hade redan innan dess fått upp ögonen på JRT men eftersom många verkade så negativa till dem, så valde vi Sheltien istället. Men på något sätt så har jag inte kunnat släppa dem och som sagt, jag är nyfiken på vad den behöver, som vi inte verkar kunna ge den. Jag är öppen för förslag. Hade önskat att någon hade sagt: "Den kräver det, det och det." "Den är jobbig för att…" "Vill du att den ska må bra och komma överens med dina vänners hundar behöver/måste du…" Svårt att förklara :-)

#6 På vilket sätt menar du med "risken är att det blir för lite och att vi skulle få problem". Menar du att den blir understimulerad? Att den skulle må dåligt, skälla mycket och börja bita sönder saker? Vad behöver den för att må bra? Jag tar väldigt tacksamt emot tips :-) Du har rätt i att en 12-åring kanke är lite väl ung för att gå ensam med hunden. Den tanken har slagit mig flera ggr! Vi tänkte mest att 12-åringen kanske ville hämta hunden hos mina föräldrar efter skolan och gå hem till oss med honom. Det är endast 3 minuters gångavstånd och sen när jag eller mannen kom hem, så hade vi gått en promenad tillsammans. Men ja, mycket kan hända den lilla biten… :-(. Har jag bestämt mig för att jag SKA klara av något, så gör jag allt jag kan för att göra det på bästa sätt. Jag gillar att utmana mig själv och vid motgångar ger jag mig f*n på att jag ska fixa det på bästa sätt. Jag älskar känslan av att kunna "luta mig tillbaka" o tänka: "Jag klarade det". Men jag vill inte utmana ödet och skaffa en hund jag inte kan erbjuda det bästa. Så sökandet går vidare :-(. Tack för era svar!

Tibetansk spaniel tycker jag passar er! Trevlig ras! Eller en pudel (som man ju kan klippa ned)

Slår ett slag för Kromfohrländer. Lite större än en JRT, liknande utseende men mer avlad på sällskap och ska inte ha någon speciellt jaktlust. Finns individer med knepig mentalitet, men det är ju vanligt med Sheltie också, så då vet ni ju hur man sållar :)

Tibetansk spaniel, pudel, bichon havanais?

Här är några länkar till artiklar där medlemmar här på sajten beskrivit "sina" raser 

Tibetansk spaniel

Bichon havanais & Jack russell

Sheltie

Dvärgschnauzer

Mittelspitz

Tack för era svar! Ska läsa på om raserna :-)

#10 Ja, precis, att den skulle bli understimulerad och få beteendeproblem, jag har sett en del såna jack russels när jag hållt kurser, gapar på allt, hugger på sånt som kommer för nära (både folk och andra hundar) och är allmänt svåra att hantera för ägaren. 
Jag som personligen är van vid brukshundar och funderar på mindre hund nästa gång tycker en jack russel, känns som "för mycket" för vad jag är ute efter, de är fantastiska arbetshundar och riktigt häftiga när de får vad de behöver, men det är bra att tänka efter både en och två gånger innan man skaffar en tänker jag. Jag känner att man liksom ska vara ute efter det häftiga humöret, explosiviteten och intensiteten hos dem, inte hoppas på en individ som är lugnare. =)

Du har fått fler bra rekommendationer i tråden. Personligen gillar jag den tibetanska spanieln, perfekta sällskapshundar som vad jag vet inte har så mycket hälsoproblem, utan ofta blir riktigt gamla. Nackdelen med dem som jag ser det är dels att det inte är hundar som är lätta att träna (typ lydnad/agility, men det var ju ni inte intresserade av) och de kan vara väldigt skälliga.

Jag tycker inte att rasen lämpar sig direkt som enbart sällskapsras även om många fungerar som det såklart. Köper man en jack russell så tror jag man får gå in med inställningen att det är en ras som måste få arbeta med huvudet men inte nödvändigtvis på någon tävlingsnivå. Men ordentligt med stimulans kräver dom, det är väldigt svårt att trötta ut en jack russell fysiskt då dom är som duracell kaniner =P Därför är hjärngympa mer passande. Väljer man denna ras så får man vara beredd på att vara ordentligt konsekvent och envis i uppfostran. Dom är extremt lättlärda på både gott och ont, lika fort som dom lär sig tricks och olika övningar kan dom lära sig hyss =P Men de är riktigt roliga hundar och det händer alltid roliga saker med en jack russell hemma. Väldigt påhittiga och komiska på något vis. Skrattar ofta åt våran JRT då han gör mycket roliga saker. Angående jaktlust så skulle jag säga att väljer man mer utställningsinriktade linjer så är jaktlusten ofta betydligt mindre. Min kille har typ 0 i jaktlust och det är nog ganska genetiskt då jag vet att många av hans släktingar också har samma inställning till just det med vilt. Jätte svårt att säga om en JRT skulle passa dig men jag tycker nog du skulle åka till någon uppfödare eller utställning och träffa ett gäng russllar in action så att säga =) Jag är så tacksam för min hund och den individen han är men jag rekommenderar inte denna ras till vem som helst. Då är jag nog mer generös att rekommendera den andra rasen jag har: bichon havanais. Men den passar ju inte alla heller. Men det är också en himla trevlig ras som jag kommer fortsätta ha då dom är så behändiga men ändå mycket fart i.

Eftersom ni vill ha nåt litet, har ni tittat på podengo? Podengo pequeno då. Finns både i sträv- och korthårig variant. De ska vara mycket uthålliga och pigga hundar men inte krävande. De har lite terrierutseende som ni verkar gilla.

De är visserligen ursprungligen jakthundar men instikten varierar visst rätt mycket hos individerna och det ska vara lätt att stävja. De små är avlade att jaga inom synhåll från jägaren, så de drar ivf inte som en del andra jakthundar gärna gör. Hörde först om rasen på hundpodden Vår bästa vän. Har besökt en kennel och blev väldigt charmad. Har bara träffat två individer "in the wild", men de var mycket trevliga.

https://www.skk.se/sv/hundraser/podengo-portugues-cerdosopequeno/

http://podengoklubben.se/galleri-2/

Här är podavsnittet också.
http://gurgin.libsyn.com/om-podengo-portugues

Nu känner jag att jag måste lägga mig i lite. Jag har haft JRT i ca 15 år. Ja, de är för det mesta energiska, envisa, självständiga och aktiva små hundar. Och så ska de vara, eftersom de ju ursprungligen är grythundar. De måste kunna möta en grävling eller räv i grytet på egen hand, utan anvisningar från husse eller matte. För en del är de egenskaperna inte särskilt önskvärda, och de människorna bör söka sig till nån annan ras. 

Och så detta med att man inte skulle kunna lära en JRT nånting… jodå, det kan man visst. Men man kanske måste göra det på ett annat sätt än vad man gör med t.ex.  en brukshund, som ju är avlad till att kunna samarbeta mer med en förare. Man kanske måste testa fler metoder, och det ställer ju lite högre krav på ägaren. Men jag kan garantera att om man hittar den rätta vägen till samarbete med en JRT så kan det bli verkligen bra resultat! Jag har alltid tränat väldigt mycket kontakt med mina hundar, för det är ju det som är nyckeln till allting i träningsväg. Har ni sett en JRT i fritt följ med sin förare - det är en fröjd att se när kontakten mellan djur och människa är så fullständig, och ännu roligare om det är man själv som får till den där kontakten : )

Ja, detta är en ras som ursprungligen är en jakthund. Det måste man ta hänsyn till. Men man kan ju utnyttja den där jaktlusten i träningen. MEN - i rasstandarden står det också att det är en "utmärkt sällskapshund". Det skulle jag vilja säga beror mycket på individen. Min första hund skulle jag aldrig ha rekommenderat till en barnfamilj, eftersom hon var väldigt impulsiv och snabb, och hade även en del aggressivitet i sig. Men den som jag har nu skulle passa jättebra i en barnfamilj. Hon älskar alla människor och hundar, är supersocial och har inte ett uns aggressivitet i sig. Och min valp, som nu är 7 månader, är inte så hemskt social och brukar slänga sig på rygg omedelbart när hon träffar en annan hund, för att visa att hon vet sin rang. 

Så - JRT är en underbar ras, för rätt person : ) Men läs på ordentligt innan om ni tänker skaffa en, och se framförallt till att träffa några olika representanter för rasen.